Denna studie undersöker miljöns betydelse för det konfliktförebyggande arbetet i förskolans verksamhet. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och bygger på intervjuer med förskollärare utifrån en kvalitativ forskningsmetod. Resultatet visar att förskollärare var överens om att miljön har en betydande roll för det konfliktförebyggande arbetet i förskolan. Resultatet visar även olika exempel på hur förskollärare arbetar och utformar miljön på förskolans avdelningar. Det kan handla om avdelningens planlösning, vilket material som finns på avdelningen och var förskollärarna väljer att placera ut materialet. Vår slutsats efter genomförd studie är att miljön har en avgörande roll i det konfliktförebyggande arbetet i förskolan. Vidare visar studien en relation mellan tydlighet i miljön och det konfliktförebyggande arbetet. Genom att se miljön som föränderlig kan den används som ett verktyg och vara en utgångspunkt i verksamhetens utformning. Studien visar även att när barnens intresse finns i åtanke under miljöns utformning minskar risken för konflikter.

Idag står vi inför ett tämligen nytt miljöproblem och det är mikroplast. Det finns överallt, i vår mat, i vårt dricksvatten och i vår miljö. Kunskapsläget om vilka konsekvenser det har på vår hälsa eller på vår miljö är väldigt liten trots att det belyses alltmer från forskningshåll och media. Detta arbete är en litteraturstudie som vill se hur mikroplast uppstår och om där finns något vi kan göra åt situationen. Avgränsningen är satt till dagvatten och till Sverige. Indata till arbetet har skett via OneSearch, hemsidor, Svenskt vatten och litteratur. Ur frågeställningarna mynnade svaren ut i vilka uppkomstkällorna är, att mikroplastpartiklar kan vara både hem och transportmedel för patogener och miljögifter samt handlingsplaner. Utifrån de förslag som sammanställdes för handlingsplanerna för lokal nivå kan dessa ses som en vägledning för en reduktion av både uppkomst och spridning mikroplastpartiklar.

Uppsatsen behandlar ämnet språkstörning och förskolepersonals kunskaper inom ämnet. Det som studeras är hur förskollärarna uppmärksammar barn som har en språkstörning. I studien undersöks även hur specialpedagoger och rektorer uppfattar vad språkstörning är, samt hur de tre olika yrkesprofessionerna i sin tur kan påverka lärmiljön för att barn med språkstörning ska få en så god språkutveckling som möjligt. Studien är baserad på intervjuer med förskollärare från tre olika förskolor från västra Sverige där en av dem är från en språkförskola där man arbetar med barn som har diagnostiserats med språkstörning. Tidigare forskning visar att barn med språkstörning kan ha svårigheter med språkets olika delar såsom socialt samspel. Tidiga insatser i barns språkutveckling är därför essentiella för barnets utveckling. Sammanfattningsvis har jag i denna studie haft möjlighet att titta närmare på om språkutvecklande lärmiljö som är skapad för barn med språkstörning hänger ihop med pedagogernas kunskaper i relation till lärmiljön.

Studien har för avsikt att undersöka hur förskollärare beskriver sin möjlighet att utforma miljön för att kunna främja barns utveckling med det sociokulturella perspektivet som utgångspunkt. Studien bygger på tio semistrukturerade intervjuer med förskollärare utifrån en kvalitativ ansats. Det sociokulturella perspektivet har använts som teoretiskt perspektiv då det ansågs vara relevant utifrån studiens syfte och frågeställningar. Resultatet visar att förskollärare beskriver att de har för avsikt att utforma miljön på förskolan utifrån barns behov både individuellt och grupp. Slutsatsen som framkommit är att samspelet mellan barn, miljö och material är viktigt att ha i åtanke vid utformning av miljön för att främja barns möjligheter till utveckling utifrån barns behov. Pedagogisk dokumentation och observationer har visat sig vara bra att använda som verktyg för att kunna följa upp miljöns utformning.

Syftet med studien är att synliggöra vilka inställningar det finns blandförskollärare gällande fysisk aktivitet och arbetet kring det i förskolan.Forskning visar på att förskollärares förhållningssätt till fysisk aktivitet ochkunskap om ämnet påverkar vilka möjligheter barn får till fysisk aktivitet iförskolan. Dock finns brister i forskningen kring hur förskollärare kan arbetamed och förhålla sig till fysisk aktivitet där förskollärare upplever att desaknar kunskap om hur de kan erbjuda barnen goda möjligheter till fysiskaktivitet. Denna brist på forskning motiverar studien och dess syfte. Studienbygger på en kvalitativ ansats där sex legitimerade förskollärare från sexolika förskolor i södra Sverige har intervjuats. Den insamlade empirin hardärefter transkriberats och analyserats utifrån den socialkognitiva teorin ochden sociala inlärningsteorin. I resultatet framkommer det att förskolläraresförhållningssätt och den pedagogiska miljön skapar förutsättningar för barnsfysiska aktivitet i förskolans utbildning. Bristen på utrymme eller materialkan begränsa förskollärares möjligheter till att erbjuda och bejaka barnsintresse för fysisk aktivitet. Vidare påvisar resultatet även betydelsen av attförskollärare agerar goda förebilder när det kommer till fysisk aktivitetgenom att samtala, uppmuntra, stötta och vägleda barn. Detta för att kunnabidra till att barns motivation, självförtroende och fysiska samt motoriskautveckling kan stärkas.

Syftet med vår undersökning är att belysa förskollärares arbetssätt med att främja barns språkutveckling i förskolan. Undersökningen utgår från två frågeställningar: Hur beskriver förskollärare sitt arbetssätt för att främja barns språkutveckling och vilka språkfrämjande redskap använder förskollärare för att främja barns språkutveckling i förskolan. I undersökningen används strukturerade intervjuer med nio utbildade samt legitimerade förskollärare. Intervjuerna har analyserats utifrån begrepp från sociokulturell teoribildning.  Resultatet visar att förskollärare använder barns vardagliga situationer för att främja barns språkutveckling i förskolan. Förskollärarna använder förskolans läroplan som utgångspunkt för arbetet med barns språkutveckling och detta är viktigt att utgå ifrån när det gäller planering av aktiviteter. Utifrån resultatet beskriver förskollärarna att barns intressen samt behov ska ligga till grund när det gäller undervisning i förskolan, detta beskrivs som utgångspunkt för arbetet med att främja barns språkutveckling. Utifrån resultatet använder förskollärare leken som metod för att främja barnsspråkutveckling. Resultatet visar också att förskollärare arbetar aktivt med att skapa en miljö som främjar barns språkutveckling. Resultatet visar även att förskollärare använder sig av olika språkfrämjande redskap såsom Bornholmsmodellen, bilder, stödtecken, högläsning och samtal.

No description available.

Syftet med denna studie är att studera hur barn i förskolan ges möjligheter eller begränsas att agera gränsöverskridande (avseende genus/HBTQ) i den fria inomhusleken. Genom observationer och intervjuer har vi studerat hur den fysiska miljön och det pedagogiska lekmaterialet kan komma att påverka barnen utifrån ett normkritiskt perspektiv med en inblick på genus/kön och HBTQ. I denna studie utgick vi från ett normkritiskt perspektiv och feministisk poststrukturalism för att se vilka normer som råder på fyra förskolor i Uppsala kommun. Vi utförde fyra kvalitativa intervjuer och hade fyra observationstillfällen, med fem olika pedagoger och fyra olika barngrupper. Genom studiens gång har vi fått en inblick i hur pedagoger ser på den normkritiska pedagogiken och hur det avspeglas på barngruppen. De resultat vi har kunnat se är att pedagoger inte uttrycker någon skillnad i arbetet mellan genus och HBTQ. Alla intervjuade pedagoger tyckte att miljön hade en betydelse för barns gränsöverskridande och observationerna visar att olika förskolor ger olika möjligheter till gränsöverskridande i den fria inomhusleken.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur pedagogerna definierar barn i koncentrationssvårigheter och i vilka situationer eller sammanhang dessa utmärker sig samt hur pedagogerna möjliggör en god lärandemiljö.  Efter att ha presenterat olika aspekter om koncentrationssvårigheter har jag valt att utgå ifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori, för att få en förförståelse för hur olika aspekter och sammanhang kan upprätthålla och samverka kring barn i koncentrationssvårigheter. En del i urvalsgruppen definierar barn i koncentrationssvårigheter, när ett barn har svårigheter med att fokusera och följa instruktioner eller när barnet inte är tillräckligt intresserad av en aktivitet, som blir mer framträdande vid; övergångarna, när det är stora barngrupper och när det fattas personal på avdelningen. Pedagogerna delar in barnen i mindre grupper under dagen och de lyfter även vikten med en god lärande miljö. Detta bidrar till att alla barnen inte alltid är på samma plats hela dagarna och barnen blir lugnare och kan koncentrera sig bättre.

Normer, värdegrund och miljön i förskolan är något som framkommer genom helastudien. Informanterna lyfter fram hur de aktivt arbetar med dessa områden ur ettvärdegrundsperspektiv. I vår studie har vi sett att de funderingar som finns är ettdidaktiskt tänkande som dagligen leder till ett aktivt arbete där kunskaperna kan skapaen förståelse i lärandet. Det kan bland annat innebära en förväntning i ett sammanhangoch antaganden om hur individen bör förhålla sig i vissa situationer och att miljön är enviktig del i barns lärande. Vår inspiration har uppstått genom tidigare forskning, blandannat avhandlingar av Dolk (2013), Hellman (2013) och Nordin-Hultman (2009) gjort.Studiens syfte är att granska förskolans förutsättningar i den vardagliga miljön somaktivt verkar för barns lika rättigheter och möjligheter till utveckling utifrånvärdegrunden. Vad är det som påverkar det aktiva arbetet i förskolemiljön ?Studiens utgångspunkt är att se; Vilka barn pedagogerna anser vara lättare respektivesvårare att garantera en likvärdig utbildning i förskolan, samt vilka faktorer sompåverkar det aktiva arbetet mot likabehandlingsplanerna.Empirin av studien omfattar kvalitativa intervjuer med sju förskollärare. Resultatet visaratt de barn som är tystlåtna oftast anpassar sig efter verksamheten och riskerar att intesynas och det är de barn pedagogerna uttrycker störst oro för. Informanterna menar attbarn som är utåtagerande och hörs mest lättast fångas upp och att de tysta barnen falleråt sidan. Informanterna menar att kartläggning i form av observation, dokumentationoch analys är några exempel på hur verksamheten ser alla barn och ger större chans tillen likvärdig utbildning.