Syftet med denna studie har varit att undersöka pedagogers uppfattningar och förståelse av en "mörkare sida" av förskolans omsorgsuppdrag, med fokus på "barn som far illa". Studien är av kvalitativ art och bygger på en hermeneutisk forskningsansats. Resultatet har därför analyserats fram genom en tolkande ansats. Materialet har sorterats, reducerats och argumenterats. Undersökningen har genomförts i form av semistrukturerade intervjuer med sex stycken pedagoger på fyra olika förskolor. Studien är indelad i tre olika huvudrubriker. Dessa är "Omsorg - vad är det?" ”Omsorg – en "mörkare" sida" och "Omsorg – betydelsen av att se”. Resultatet visar att pedagogerna har svårt att beskriva vad omsorg innebär för dem. Resultatet tyder på att pedagogerna har kunskap om anmälningsskyldigheten. Däremot har de en begränsad förståelse om både omsorgsuppdragets ”mörkare sida” och om ”barn som far illa”. Pedagogerna saknar en medvetenhet kring omsorgsuppdragets komplexitet. Denna studie kan användas för att öka medvetenheten hos verksamma pedagoger kring detta. / <p>Betygsdatum 2018-01-05 i Ladok.</p>

Bakgrund: Antalet barn som far illa ökar samtidigt befaras det finnas ett mörkertal av barn som far illa men som aldrig upptäcks eller uppmärksammas. Detta tros bero på att inte tillräckligt många upprättar orosanmälningar till Socialtjänsten. Att upprätta en orosanmälan kräver stöd och en yrkesgrupp som särskilt berörs av detta är de sköterskor som arbetar inom BHV. Syfte: Att belysa BHV-sköterskors uppfattningar av stöd i arbetet med barn som far illa. Metod: Sju BHV-sköterskor intervjuades. Datamaterial analyserades med fenomenografisk ansats. Resultat: Tre beskrivningskategorier och nio underkategorier utformades. Resultatet visar att stöd är ett begrepp med flera innebörder. Det belyser också betydelsen av stöd samt vilka konsekvenser uteblivet stöd kan få. Organisatoriska faktorer påverkar BHV-sköterskans stöd och kan utgöra ett hinder i BHV-sköterskans arbete och uppfattning av stöd. Konklusion: Stöd kan vara avgörande för BHV-sköterskans arbete och omvårdnadsansvar. Uteblivet stöd skulle kunna få förödande konsekvenser. Utvecklad samverkan genom ett multiprofessionellt team ger stöd åt BHV-sköterskan och förbättrar samtidigt vårdkedjan för de barn som far illa. Organisatoriska faktorer påverkar BHV- sköterskan vilket bör tas i beaktning vid utformning och utveckling av vården. / Background: The number of maltreated children are increasing and a great number of cases are estimated to never be detected or noted. This is believed to be caused by not enough reports to the Social Services which requires courage and support. A professional group that is affected by this are child health care nurses. Aim: To enlighten child health care nurses’ perceptions of support in working with maltreated children. Method: Seven child health care nurses were interviewed. The data were analysed through a phenomenographic approach.Results: Three description-categories and nine subcategories were formed. The results enlighten that support is a concept of several meanings, the meaning of support and what consequences lack of support can lead to. The results also show that organizational factors impact the support of the child health care nurse. Conclusion: Support can be a deciding factor in the child health care nurse’s work and responsibilities. Lack of support could have devastating consequences. A developed multi-professional team offers support to the child health care nurse and simultaneously improves the chain of care for the maltreated children. Organizational factors affect the child health care nurse, which should be taken into consideration in designing and developing health care.

<p>This essay investigates whether there’s logic behind the sanction system regarding the penalty imprisonment in the swedish penal code. The focus is in general on crimes against the person and crimes against the state, but in particular on crimes of serious fiscal offence and crimes of serious assault. The idea with the essay was also to explain the wording purpose behind the punishment ranges in these selected crimes. The essays focus is on the public unawareness on how the punishment ranges is used. The range of punishment for the crime of serious assault is from one year to ten years imprisonment. This range has in praxis been used quite reserved and in 2005 the average punishment for this crime was one year and seven months. The range of punishment for the crime of serious fiscal offence is from six month to six years imprisonment. In comparison the serious assault, this punishment range have been used more, but still is considered been used quite reserved. In 2007 the average punishment for this crime was identical with the average punishment for serious assault in 2005. These two crimes can according to praxis be seen as equal, but according to their range of punishment not.</p> / <p>Denna uppsats har som syfte att belysa problematiken kring allmänhetens ovisshet gällande straffskalors faktiska användning och har därför valt att undersöka om det finns någon logik i påföljdssystemet i förhållande till de två brottstyperna brott mot allmänheten och brott mot person. Uppsatsen fördjupar sig framför allt i brotten grovt skattebrott och grov misshandel. Dessa brott har valts utifrån dess rubricering och dess närliggande straffminimum. För att försöka finna en proportionalitet mellan straffskalorna har författarna undersökt hur brottens straffskalor är utformade, syftet bakom utformningen, hur de används och hur de kan uppfattas i förhållande till varandra.</p>

Ett stort antal barn utsätts regelbundet för fysiska övergrepp i hemmet. De allra flesta uppsöker BVC flera gånger under sina första sex levnadsår. Sjuksköterskan ges därmed goda möjligheter att undersöka och observera barnet samt skapa en bra relation till föräldrarna. Barn som utsätts för fysiska övergrepp upptäcks många gånger inte förrän det är för sent, när något allvarligt redan inträffat som leder till akut kontakt med hälso- och sjukvården. Det är viktigt att de utsatta barnens situation upptäcks så tidigt som möjligt i vårdkedjan, helst redan i samband med rutinbesök på barnavårdscentralen [BVC]. Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskan på BVC upptäcker och hanterar att ett barn är utsatt för fysiska övergrepp i hemmet. Studien gjordes med en induktiv, deskriptiv kvalitativ ansats.  Genom ett strategiskt urval intervjuades sju informanter. Intervjuerna transkriberades ordagrant, texten analyserades med manifest innehållsanalys. Under arbetets gång växte tre kategorier fram: använder sina sinnen, möter olika hinder och söker stöd för att anmäla. Resultatet visade att upptäckten och hanteringen när ett barn är utsatt för fysiska övergrepp var en svår och komplex uppgift för sjuksköterskan som ofta kände sig villrådig och osäker på att fatta rätt beslut. Som svar på forskningsfrågan växte ett tema fram: genom att våga se och agera, som beskriver processen sjuksköterskan går igenom från det att hon får den första misstanken till dess att hon beslutar sig för att göra en anmälan. Författarna har under arbetets gång fått insikt i vikten av att sjuksköterskan har modet och förmågan att våga se och agera när ett barn är utsatt för fysiska övergrepp. Förhoppningen är att studien ska belysa vilka verktyg och strategier som krävs för att hantera den känslomässiga påfrestning och de dilemman som upptäckten innebär så att misstänkta övergrepp förhoppningsvis kan upptäckas, ifrågasättas och anmälas mycket tidigare för barnets bästa. / A large number of children are regularly physical abused in their homes. Most of them visit the child health center on several occasions during their first sex years. During this period of time the nurse has good opportunities to examine and observe the child and also to establish a good relationship to the parents. Abused children are often not recognized until the damage is already a fact, which usually occurs in connection to an emergency visit at the health care services. It is of most importance that these children are recognized as early as possible, preferably already at the regular check-ups at the child health center. The purpose of this study was to describe how the nurse on the child health center recognizes and deal with a child that has been physical abused in the home. The study has been done with a inductive, descriptive and qualitative approach. By a strategic selection seven informants were interviewed. The interviews were literally transcribed followed by a thorough analysis with focus on the manifest content. Through the process of the study three categories revealed: using their senses, meets various obstacles and seeking support for filing a report. The result showed difficulties in recognizing an abused child but also difficulties in how to deal with it once discovered. The nurse often feels hesitant and insecure in how to proceed and whether the right decision is made. In response to the research question a theme developed: by daring to look and act - describing the process a nurse goes through from getting the first suspicion until she decides to file a report. During the process of the study the authors have gained knowledge in the importance of the nurses´ courage and ability to see and act when a child has been physical abused. Hopefully this study will enlighten the necessary tools and strategies that are required to handle the emotional strain and the dilemma which the discovery means. And hopefully our study will contribute to an improvement in recognition, questioning and filing report of abused children at a much earlier stage.

This essay investigates whether there’s logic behind the sanction system regarding the penalty imprisonment in the swedish penal code. The focus is in general on crimes against the person and crimes against the state, but in particular on crimes of serious fiscal offence and crimes of serious assault. The idea with the essay was also to explain the wording purpose behind the punishment ranges in these selected crimes. The essays focus is on the public unawareness on how the punishment ranges is used. The range of punishment for the crime of serious assault is from one year to ten years imprisonment. This range has in praxis been used quite reserved and in 2005 the average punishment for this crime was one year and seven months. The range of punishment for the crime of serious fiscal offence is from six month to six years imprisonment. In comparison the serious assault, this punishment range have been used more, but still is considered been used quite reserved. In 2007 the average punishment for this crime was identical with the average punishment for serious assault in 2005. These two crimes can according to praxis be seen as equal, but according to their range of punishment not. / Denna uppsats har som syfte att belysa problematiken kring allmänhetens ovisshet gällande straffskalors faktiska användning och har därför valt att undersöka om det finns någon logik i påföljdssystemet i förhållande till de två brottstyperna brott mot allmänheten och brott mot person. Uppsatsen fördjupar sig framför allt i brotten grovt skattebrott och grov misshandel. Dessa brott har valts utifrån dess rubricering och dess närliggande straffminimum. För att försöka finna en proportionalitet mellan straffskalorna har författarna undersökt hur brottens straffskalor är utformade, syftet bakom utformningen, hur de används och hur de kan uppfattas i förhållande till varandra.

Diss. Uppsala : Univ., 2004. - Recension: Kvinnovetenskaplig tidskrift, 2004(25):3, s. 107-109.

Bakgrund:Under de senaste decennierna har medvetenheten om barnmisshandel samt utvecklingen av förebyggande politik kring detta ökat. Ambulanssjuksköterskor har en unik möjlighet att upptäcka dessa barn som misstänks fara illa då de är först på plats vid ett akut sjukdomstillstånd och kan se tecken i hemmiljön som kan leda till en orosanmälan. Det kan leda till ett minskat lidande för barnen men för att det ska kunna ske bör en medvetenhet om vad en orosanmälan innebär finnas. Syfte:Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att göra en orosanmälan av barn som far illa.   Metod:En studie med tio stycken kvalitativa intervjuer gjordes. En öppen fråga med möjlighet till följdfrågor ställdes utifrån en intervjuguide. Materialet analyserades på en latent nivå utifrån Lundman och Hällgren Graneheims kvalitativa innehållsanalys.   Resultat:Resultatet redovisas utifrån tre huvudkategorier; Misstankar väcks, Påverkan på orosanmälansamt Samarbete och Öppenhet. Av dessa kategorier framkom sju underkategorier som beskrev informanternas upplevelser. Det framkom att brist på kunskap angående identifieringen av barn samt en okunskap kring vad ens egenansvar innebär, finns. Rädslan för repressalier kan ses som en anledning till att orosanmälan inte görs.   Slutsats:Utbildning i ämnet barn som far illa är av stor vikt för att kunna identifiera de utsatta barnen. En rädsla för repressalier kan vara anledningen till att orosanmälningar inte görs men skulle kunna öka om möjlighet till anonymitet i utförandet finns. Mer utbildning och stöttning i ämnet behövs. / Background: In recent decades, awareness of child abuse and the development of preventive policies has increased. Ambulance nurse have a unique opportunity to identify children who may be in a vulnerable situation as they are the first at the scene in the event of acute illness and can pick up signs in the home environment which could lead to suspicions of neglect being reported.This may result in less suffering for the children concerned, but in order for this to happen, it is important to be aware of the implications of making a report. Purpose:The purpose of the study was to describe the ambulance nurses’ experiences of reporting suspicions of child neglect. Method:The study is based on ten qualitative interviews. One open question with the possibility of follow-up questions were posed, based on an interview guide. The material was analyzed on a latent level based on Lundman and Hällgren Graneheim's qualitative content analysis Result: The results are reported based on three main categories: Suspicions arise, Impingement of reporting child neglect andCooperation and Transparency.Seven subcategories, that best described the informants experiences, were then selected. It was found that lack of knowledge regarding the identification of children as well as an ignorance of what one's own responsibility implies exists. The fear of reprisals can be seen as a reason for not reporting on suspicion of child neglect. Conclusion: Education in the subject child neglect are important for identifying the exposed children. A fear of reprisals may be the reason why no report on child neglect is made but could increase, if there is an opportunity for anonymity in the implementation. More education and support on the subject is needed.

The aim of the study was to describe and analyse self-biographical narratives through a retroperspective, how three exposed individuals formulated the appearance and management of trauma during their childhood. The aim was further to describe the impact the trauma had in their childhood, due to the fact that they grew up with a disabled parent. To do so I had to get information from the individuals and chose to use autobiographies as empirical material. In order to implement the study I sought answers to four questions: The first question was how adults described experienced trauma and its origin during their childhood, that their parents had caused by them, depending whether the parents having a mental or social disable? The second question was how the adults handled their experience of trauma which occurred during their childhood? The third question for the study was which consequences the trauma had on the adults as children? The last question was which different factors of protection the individuals described during their childhood and how they related to these? The study showed that risk of the individuals suffering from trauma increased the longer the individual were exposed to violence and neglect. The severity of violence and neglect contributed to the origin and duration of trauma and caused problems that persisted in the children. The results also showed that children who experienced trauma, caused by their parents, depending their parents having a mental or social disable, had multiple consequences. The parents of the children often used physical or mental abuse against the children or neglected their basic needs of food and clothes. The children showed signs of distrust of others, problems with sleeping and often felt scared and ashamed of their parent’s behaviour, when the parents were sick. Furthermore the result of the study showed that the children tried to stop the violence from their parents by all means by trying to change their own behaviour. They did so because they thought they were to blame for the violence.

Bakgrund: Våld mot kvinnor är ett världsproblem. Vårdpersonal har ingen anmälningsplikt vid misstanke av våld mot vuxna. Vikten att lyfta fram mest förekommande tecken i samband med våld i nära relation anses viktigt för att ge vårdsökanden adekvat hjälp och stöd. Syfte: Syftet med studien var att belysa typiska tecken på våld i nära relationer på kvinnor som röntgensjuksköterskan kan upptäcka inom  yrkesrollen Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats genomfördes. Databaserna Cinahl, Medline och PsyckINFO har använts för sökning vilket resulterade i 16 artiklar. Efter analys av dessa artiklar skapades två huvudkategorier med subkategorier. Resultat: Våld relaterade situationer börjar ofta med psykiskt våld för att senare utvecklas till olika grad av fysiskt våld. Skadorna sker över hela kroppen men mest runt huvud, ansikte och hals området. Det har visat sig att strypning är en av bakomliggande orsaker till många våldsrelaterade dödsfall. Två grupper som framkom var synliga och dolda tecken. Diskussion: Trots satsningar fortsätter våld mot kvinnor. För att bekämpa detta är det högst nödvändigt att myndigheter samarbetar och tar ansvar. Slutsats: Den våldutsatte befinner sig oftast i chocksituation och är känslig mot omgivningen. Korrekt omhändertagande är viktigt för att minska negativa känslor. / Abstract: Signs of interpersonal violence towards women- what radiographer can detect Background: Domestic violence is a worldwide problem. Healthcare professionals in Sweden has no responsibility to report domestic violence against adults. It is important to raise awareness about common signs of domestic violence and give healthcare seekers adequate help. Purpose:  The aim is to illustrate typical signs of domestic violence against women which radiographers can discover in the profession. Method: A literature research in databases Cinahl, Medline and Psykinfo was used to find 16 scientific articles. After analysing articles, two categories, with subcategories were created. Results: Violence-related injuries often start with mental violence and develop into different degrees of physical violence. Injuries appear in all parts of the body, studies have shown that the head, face and neck region are most usually affected. Also known is that strangulation is the cause of many violent related deaths. Discussion: Violence against women still continues. To overcome this problem, it is necessary for all involved authorities to cooperate and take responsibility. Conclusion: The victim is usually in shock and sensitive towards the environment. Proper care is important to reduce the negative emotions the victim may encounter.

Titel: Oro hos förskolepersonal vid misstankar om barn som far illa. Syfte: Uppsatsen syftar till att undersöka kunskap, inställning, och erfarenheter som anställd förskolepersonal i Gnosjö kommun har gällande att anmäla misstanke eller kännedom om att barn far illa.   Metod: Den metod som använts är pappersenkäter som skickats ut med post. Anställda på de kommunala förskolor samt en fristående privat förskola i Gnosjö deltog i enkätundersökning. Undersökningen inkluderade både öppna och slutna frågor tillsammans med 3-stegs vinjetter. Resultat: Få orosanmälningar görs av förskolepersonal och kunskapshöjande insatser efterfrågas av förskolepersonalen, trots att majoriteten anger att de har kunskap om orosanmälningar. Förskolepersonalen upplever till viss del bristande stöd av socialtjänsten, men stöd inom personalgruppen. Det finns samband mellan antal yrkesverksamma år och delaktighet i orosanmälningar. Förskolepersonalen beskriver oro för konflikter med föräldrar vid orosanmälan. Dessutom beskrivs att det förekommer att deras rektor hindrar orosanmälningar. Slutsats: Slutsats: Det finns ett behov av de kunskapshöjande insatser som önskas av förskolepersonalen, för att öka kunskap om orosanmälningar från förskolan som det finns en avsaknad av. / Title: Concern among preschool-staff in case of suspicion of children being maltreated Purpose: The thesis aims to investigate knowledge, attitudes, and experiences of preschool-staff in Gnosjö municipality concerning reporting suspicions or knowledge of child maltreatment.  Method: The method used for data collection is questionnaires sent out by post. Employees at the municipal preschools and an independent private preschool in Gnosjö participated in a survey. Questionnaires included both open and closed questions along with 3-step vignettes. Results: Few reports of concern are made by the preschool staff and they request knowledge-raising efforts, despite the majority describing that they have knowledge of reports of concern. The preschool staff experience a lack of support from social services, but experiences support from their staff group. There is correlation between years of work experience and participation in reports of concern. Preschool staff describe fear of conflicts with parents when reporting concern. They also described that their manager could prevent reports of concern. Conclusion: There is a need for the knowledge-raising efforts desired by the preschool staff, to increase knowledge of reports of concern from the preschool, of which there is a lack.