Entuela Capani (2023). Digital vs analog teaching tools in Swedish education. Swedish, independent work in Swedish, basic level 15 higher education credits, specialization 4–6, spring term 2023. Department of Humanities, Education and Social Sciences. In the revised curriculum, the use of digital tools has been given considerable space in Swedish teaching. Thus, the purpose of this study is to investigate how the middle school teachers design teaching by combining both digital and analog teaching aids. What perceptions do teachers have when students’ learning and meaning making takes place via digital and analog teaching aids. Associated to this, it is also investigated whether the teachers have sufficient digital skills to conduct multimodal teaching and develop student’s critical insights and understanding. To answer the study’s questions, a qualitative study based on six semi-structured teacher interviews is used. The teacher’s perceptions are analyzed based on a phenomenographic method approach where five categories of description have been crystallized. The results of the study show that the interviewed teachers vary teaching between digital and analogue teaching aids because they consider that the teaching aids complement each other. Implementation of digital tools in teaching as mediated tools is considered a major challenge for middle school teachers. The fundamental factor lies behind their digital competences and that the development of digitization is not at the same pace as these competences. New didactic methods need to be implemented to deal with the new changes that digitization has created.

Since its debut 1956 Eurovision Song Contest has been a live televised music competition. Over several decades the contest has evolved and with modern technology the contest is about more than just the musical aspects. There are now many more factors to consider while watching and judging the competing acts. Various modes of communications, such as audio, visual, and performance elements, collectively create meaning and contributes to the overall viewing experience. To understand which elements are more profound in creating meaning, a study of seven Eurovision fans was undertaken in a focus group. The fans got to watch seven handpicked Eurovision performances from within the past decade (2014-2023). The result is a discussion about how this audience perceive and value modes and to which degree these aspects generated meaning for each of them individually. Through a comprehensive analysis of the discussion, the study aims to uncover patterns, preferences, and the evolving role of multimodality in shaping the audience's perception of Eurovision as a multimedia spectacle. The participants were able to speak freely about the subject due to their shared interest of the topic, yet the conversation did not particularly hold any evidence of multimodal patterns nor multimodal grammar.

Denna studie undersöker samspelet mellan de semantiska kategorierna inkoativitet, futurum och modalitet i få/får/fick/fått + perceptionsverbskonstruktioner i skriven svenska , samt om det går att systematiskt skilja mellan dessa kategorier i form av frekvens och kontext. Enligt Åke Viberg framstår få som rätt språkspecifikt i sitt polysema omfång jämfört med andra europeiska språk, såsom engelska, finska, tyska och franska (Viberg 2009: 105, 119, 2012: 1413). Vidare påstår han att perceptionsverben se, höra och veta i samband med få som hjälpverb (få + perceptionsverb) uttrycker inkoativitet och även att den inkoativa betydelsen är semantiskt nära besläktad med futurum (Viberg 2002: 123, 2012: 1444). Inkoativitet innebär ett predikats uttryck för övergång (Bybee et al., 1994), ofta utan någon som helst hänvisning till vad som orsakar det övergående skedet (Viberg 2002: s.129). Studien är en korpusundersökning baserad på skönlitterära texter och pressmaterial från 70- till 90-talet, där 50 meningar per perceptionsverb analyseras utifrån de semantiska kategorier de anses uttrycka. Resultaten tyder på att det inte går att semantiskt kategorisera konstruktionerna få + perceptionsverb som en kategori för sig, som uttrycker inkoativitet och futurum. Konstruktionerna uppvisar en viss semantisk relation till futurum och inkoativa betydelser men är även i stor utsträckning kopplade till andra funktioner av få + verb i infinitiv, särskilt modalitet. Undersökningen tillför en ökad förståelse för få:s polysema grammatiska beteende samt bidrar till den allmänna förståelsen för tempus, aspekt och modalitet i svenska. / This paper studies the interplay between inchoative, future and modal meanings in constructions containing the verb of possession få (in all of its four conjugations) + verbs of perception in written Swedish, and seeks to find out if it is possible to systematically differentiate these categories from each other in terms of frequency and context. According to Åke Viberg, the Swedish verb of possession få appears to be quite language specific with its polysemic characteristics compared to other European languages, such as English, Finnish, German and French (Viberg 2009: s.105, 119, 2012: s.1413). Viberg also suggests that få in combination with either of the three verbs of perception se ‘see’, höra ‘hear’, veta ‘know’ expresses inchoative sense, to which he further states the future sense is closely related to (Viberg 2002: 123, 2012: 1444). The inchoative sense is when a predicate expresses transition (Bybee et al., 1994), often with a lack of explicit reference to the cause of the transition (Viberg 2002: s.129). The study is a corpus investigation, which includes a selection of fiction and newspaper material ranging from the 1970s to the 1990s. 50 sentences per perception verb are analysed based on the semantic categories that they are considered being an expression of. The results show that the få + perception verb constructions are not semantically classifiable as a category which expresses the inchoative and future sense. Apart from displaying some connection with the inchoative and future meanings, these constructions appear to be well integrated with other functions expressed by få + infinitive verbs, primarily modality. In addition to provide an increased understanding of the polysemic grammatical behaviour of få as an auxiliary verb, this investigation also contributes to the overall knowledge of tense, aspect and modality in Swedish.

Studien visar upp på vilka olika sätt det Internetbaserade uppslagsverket Wikipedia framställs i tidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, från april 2005 och fram till november 2007. Diskurser i ledare, artiklar och krönikor synliggörs och kopplas till den större debatt om kunskap som Wikipedia blivit en del av.

<p>Studien visar upp på vilka olika sätt det Internetbaserade uppslagsverket Wikipedia framställs i tidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, från april 2005 och fram till november 2007. Diskurser i ledare, artiklar och krönikor synliggörs och kopplas till den större debatt om kunskap som Wikipedia blivit en del av.</p>

Individuella vårdplaner för cancerpatienter infördes 2009 i och med den nationella cancerstrategin och syftar till att ge varje patient en samlad bild av besök, behandling och sjukdom. I den här uppsatsen undersöks olika strategier för mottagaranpassning i fyra regioners Min vårdplan för patienter med bröstcancer. Med utgångspunkt i den systemisk-funktionella grammatiken görs en interpersonell analys av tilltal och omtal respektive modalitet, för att dels kunna beskriva vilka mottagare som pekas ut i texten och erbjuds identifikation, och dels undersöka hur avsändarna kommunicerar information av olika karaktär till mottagarna. För att besvara det senare grundar sig analysen även till viss del i indirekthet och artighetsstrategier. Resultatet visar att de fyra vårdplanerna alla har ett relativt konsekvent du-tilltal, särskilt i introduktionsavsnitt som fungerar relationsskapande. Ibland specificeras du:et genom efterställda attribut av typen ”[du] som har fått diagnosen bröstcancer”. Men ibland övergår tilltalet till ett mer distanserat omtal i information av mer känslig eller hotande karaktär, till exempel i beskrivningar av känslor, sociala påföljder eller biverkningar. I sådan information är det även vanligt att använda modalitet av lägre sannolikhets- och vanlighetsgrad, som ett sätt att förmildra det som påstås. Resultatet visar också en skillnad i hur uppmaningar uttrycks: instruktioner av viktigare, och kanske därmed mer hotande, karaktär uttrycks oftare inkongruent med du-tilltal och förpliktelsemodalitet, möjligen som ett sätt att rikta dessa viktiga uppmaningar till mottagaren och med modalitetsmarkörer förklara hur viktigt det är att uppmaningen följs. De största skillnaderna mellan de fyra vårdplanerna visar sig i omtal av kvinnor och män och därmed vem man signalerar att mottagaren av texten är. Det leder till en avslutande diskussion om för- och nackdelar med mottagaranpassning – kan inkludering bli exkluderande?

Sexualbrottslagstiftningen har under de senaste tjugo åren varit föremål för tre statliga utredningar. I oktober 2016 presenterade 2014 års sexualbrottskommitté den senaste utredningen, vilken skickades ut på remiss i november samma år. Syftet med den här uppsatsen är dels att undersöka hur 2014 års sexualbrottskommitté och de svarande remissinstanserna kommunicerar sannolikhet och förpliktelse, dels att undersöka förhållandet mellan attityd och modalitet i remissvaren. Undersökningen utgår från den interpersonella metafunktionen i den systemisk-funktionella grammatiken (Halliday 2014) tillsammans med appraisalteorin (Martin &amp; White 2005). Föremål för undersökningen är SOU 2016:60, Ett starkare skydd för den sexuella integriteten, samt de remissvar som hör till utredningen. Resultatet visar att utredningen och remissvaren följer samma mönster vad gäller fördelning av modalitetstyp och -grad men att remissvarens attityd påverkar fördelningen. Utifrån resultatet dras slutsatsen att olika val av modalitetstyp och -grad kan fungera som olika kommunikativa strategier. Låg grad av sannolikhet måste exempelvis inte betyda att sanningshalten är svag utan kan konstruera avsändaren som öppen för andras idéer och försvårar även möjligheten att förneka innehållet. Avsaknad av villighet behöver dessutom inte betyda att avsändaren saknar vilja. Villighet kan istället realiseras implicit genom förpliktelse. Därtill dras slutsatsen att positiv attityd minskar behovet av att modifiera satser, särskilt genom modalitetstypen sannolikhet.

Uppsatsens syfte är att belysa hur olika perspektiv på och positioneringar i klimatfrågan framställs i svensk media. Materialet som analyseras är tio nyhetstexter och fem opinionstexter från rikstäckande press. Texterna publicerades 27–29 september 2013 under en intensiv medierapportering om FN:s klimatpanel IPCC:s första delrapport i den femte klimatutvärderingen. Uppsatsen placerar sig inom det diskursanalytiska fältet och utgår från ett övergripande dialogiskt och konstruktivistiskt perspektiv på hur språk skapar perspektiv och identitet. I analysen används verktyget textsamspel för att komma åt röster/aktörer i texterna, hur de ramas in och positioneras samt om skribenten gör motstånd mot rösterna. Genom bruket av pronomenet vi samt med hjälp av verbprocesser och modalitetsmarkörer undersöks vilka grupper rösterna identifierar sig med och vilka olika positioneringar som skapas – framför allt i fråga om ansvar. Resultaten visar att utöver pressrösterna framträder röster från klimatforskare, politiker och beslutsfattare, privatpersoner från Sverige och Bangladesh, miljöorganisationer och miljödebattörer, Svenska kyrkan, näringsliv och klimatskeptiker. Klimatforskarna är de mest gynnade rösterna. De framställs som trovärdiga auktoriteter, vilket förstärks med ett tydligt motstånd mot klimatskeptiker. I opinionstexterna framträder dock ett visst motstånd mot forskningens framtidsscenarier, på olika sätt. Bland svenska politiker är Miljöpartiet den mest gynnade rösten, och deras kritik mot regeringens klimatpolitik är starkt framträdande. Resterande röster får ganska litet utrymme. Undersökningen av vi visar ett dominerande mönster av universell identifikation med 'alla människor' (59 %). Den mest framträdande partikulära identifikationen görs med 'Sverige' och 'svenska politiker'. Det framträder tre tydliga positioneringar i bruket av vi: 'vi som är skyldiga', 'vi som tar ansvar och agerar' samt 'vi som drabbas'. I samtliga positioneringar görs universella identifikationer, vilket innebär att alla människor inkluderas i frågor om skuld, ansvar och utsatthet.

I denna studie undersöks sambanden mellan text och samhälle i Stefan Löfvens politiska sommartal den 25 augusti 2013. Studien intresserar för hur olika språkliga strategier kan användas för att positioneraStefan Löfven som blivande statsminister. Studien utgår teoretiskt i från Faircloughs kritiska diskursanalys men innehåller också delar ursystemisk-funktionell grammatik och samtalsanalys. Resultaten pekar på att talets övergripande syfte är att positionera talaren som statsministerkandidat både på ett nationellt och internationellt plan. Positioneringen sker dels textuellt genom användningen av pronomen för att etablera en gemensam plattform mellan talare och åhörare, dels diskursivt genom en blandning av olika diskurser som positionerar talaren i en nationell/internationell kontext. Resultaten pekar också ut dialektiska kopplingar mellan text, diskurs och social praktik nivå av Löfvens sommartal. Analyserna visar också att den sociala praktiken som ett politiskt tal ingår i bidrar till att reproducer amaktförhållanden som är ojämlika mellan talare och åhörare. Resultaten visar att det politiska talet innehåller en bred interdiskursivitet mellan både höger- och vänsterideologiskt präglade diskurser, vilket kan vara tecken på förändring och diskursiv kamp om vad den diskursiva praktikens diskursordning ska bestå av. Denna förändring kopplas till förändringar så som individualisering, globalisering och en politisk likriktning i den bredare sociala praktiken. / This study examines the causality between texts and society in a political speech. The study does so byanalyzing both text and aspects of the wider context, which the political speech is part of.The study is based on a mix of theory from both Faircloughs critical discourse analysis (CDA), systemicfunctional grammar (SFG) and conversation analysis (CA). The results show that the main goal of the political speech is to position the speaker as head of Swedishgovernment at both a national and international level by using a wide variety of discourse and by usingpronouns to establish common ground with the speaker and the listeners. The results also points out that the social practice which a political speech is part of is reproducing and maintaining power relations in which the speaker and the listener are not equal. The results also show how changes such as individualization, globalization and political uniformity can be seen as affecting discourse and social practice.

”I ett litet förråd i Värmland hittades nyligen några tavlor som visat sig haft ett verkligt inflytande i utvecklingen av modernismen.”Detta är ett citat från inledningen av den fiktiva dokumentärfilm jag skapade som konstnärligt forskningsprojekt, vilket ingick i mitt avslutande självständiga arbete på IBIS, Konstfack. Filmen med titeln ”Autoismens Apostlar” som blev under 20 min lång visades rullande i en TV-monitor i samband med Konstfacks vårutställning. Filmen handlar om upptäckten av en hittills okänd konströrelse som florerade i Paris i början 1900-talet och som påverkade futurismen och kubismen genom sin fascination över och ockulta dyrkan av, olika motordelar. Några gånger visades den på stor duk och vid ett tillfälle anordnade jag ett samtal efter visningen där en moderator från Konstfack och konstexperten från Lund samtalade. Av frågorna från publiken förstod jag att en del personer tolkade filmen som en sann berättelse.Vilka berättarmässiga och filmiska grepp bidrar till att den aktuella filmen framstår som trovärdig? Forskningen kring att skapa dokumentärfilmen gjordes mot bakgrund av att vi lever i en tid när behovet av mediekompetens och källkritiskt kunnande ökar. Med hjälp av socialsemiotiska analysmetoder och multimodala begrepp analyserade jag filmen. På så sätt fick jag syn på hur filmens verklighet kan representeras, hur aktörerna i filmen positionerar sig, (vilket indirekt visar hur betraktaren positioneras) och hur filmen inom den här specifika genren organiserar mediets olika modes för att skapa trovärdighet och begriplighet. Vilka mediepedagogiska möjligheter framträder ur undersökningen? Min undersökning kan ses som en diskurs-analys av dokumentärfilmsgenren. Att göra elever medvetna och kritiska genom att arbeta med att skapa fiktiva berättelser i en viss genre ser jag som ett möjligt mediepedagogiskt projekt i skolan. Detta skulle kunna ge bättre förutsättningar för elever att tolka och kritiskt granska budskap i de medier de omger sig med.