Uppsatsen grundas i ett personligt och yrkesmässigt intresse av att veta mer om en specifik elevgrupp: unga muslimska kvinnor från en arabisk kulturell kontext. Syftet är att undersöka denna grupps religiositet och deras meningsskapande kring att vara religiösa och kvinnor. Metodologiskt utgår uppsatsen från det konstruktivistiska antagandet att kunskap om verkligheten skapas socialt. Den narrativa metoden sätter kvinnornas berättelser i fokus och jag har studerat narratologiska teman och vändpunkter i berättelserna för att tydliggöra hur mening konstrueras. För att komma åt livsberättelsen har jag utfört intervjuer enskilt och i par samt utfört en observation. En teoretisk utgångspunkt är att religion och kön tillsammans utgör samverkande faktorer. Kön studeras som en performativ social konstruktion och meningsskapande princip. Berättelserna analyseras dessutom med hjälp av begreppet förhandlingar som åsyftar processer som leder till reproduktion eller förändring av kulturella och sociala ordningar. I analysen framstår kategorin muslimsk kvinna som essentialistisk och religiositeten innebär en progression som knyts till utvecklingen som kvinna. Tanken om sexualiteten som hotande kraft strukturerar handlingsutrymmet för kvinnorna i min undersökning och det religiöst goda beteendet innebär att kroppen måste underkastas religionen. Kvinnorna accepterade till stor del den status som de tilldelas i religionen men önskade uppvärdera denna status. Det förekommer hos de flesta försök till att visa på det handlings- och förhandlingsutrymme som finns i det religiösa livet. I sammanhang med en oklar könskodning blir kvinnornas aktiva förhandlingar och strategier tydliga. Riter, såsom bön och fasta, skapar exempelvis en förutsättning för religiös renhet.

Föreliggande studie syftar till att belysa hur ungdomar i fängelse beskriver sin tidigare skolgång utifrån teorier om inkludering. För att fånga studiens syfte ställs följande frågeställningar:-Vilka händelser, upplevelser och känslor lyfter ungdomarna i studien fram när de beskriver sin tidigare skolgång? -Hur kan deras berättelser förstås utifrån teorier om inkludering?Den teoretiska grund som studien bygger på är hämtad ur den sociokulturella lärandeteorin.I studien har en narrativ metod med skrivna berättelser, utifrån en rubrikmall, använts. I studien deltar fyra män i åldrarna 18-21 år. De befinner sig vid studiens genomförande på en av kriminalvårdens ungdomsavdelningar. Studiens resultat visar på såväl brister som förtjänster avseende inkludering ur de tre aspekterna; rumslig, didaktisk och social inkludering. Utifrån den rumsliga aspekten finns sekvenser som vittnar om exkludering, men generellt ger deltagarna uttryck för att ha varit rumsligt inkluderade. När det gäller den didaktiska aspekten, som handlar om måluppfyllelse, så är en indikator på bristande inkludering, det faktum att ingen av deltagarna har fullständiga betyg från varken grundskola eller gymnasium. Även i deras berättelser ges uttryck för svårigheter att nå kunskapsmålen. Det handlar bland annat om koncentrationssvårigheter, och brist på stöd, men också om bristande motivation på grund av avsaknad av utmaningar. Den sociala aspekten visar sig svårast att belysa och även här finns sekvenser ur berättelserna som vittnar om såväl brister som förtjänster. Alla deltagare berättar om samhörighet med kompisar, men i flera av berättelserna finns även uttryck för utanförskap. Det blir också väldigt tydligt hur de tre aspekterna är tätt sammanflätade och att inkludering bör belysas utifrån samtliga aspekter. Studiens resultat är väsentligt ur ett specialpedagogiskt perspektiv utifrån, att i en skola där alla elever ska ges samma möjligheter till inkludering med hänsyn till de tre aspekterna, är specialpedagogens roll central. Arbete för att främja inkludering bör ske utifrån de tre nivåerna; individ, grupp och organisation. Vad gäller organisationsnivån, så är den inre kulturen huvudpunkten. För en inkluderande organisation är det väsentligt att verksamheten präglas av ett relationellt synsätt där elevers svårigheter ses som kontextburna, eleven befinner i svårigheter. Svårigheter som en inkluderande verksamhet kan minimera och förebygga. Nyckelord: Elevberättelser, fängelsedömda ungdomar, inkludering, narrativ, sociokulturellt perspektiv på lärande.

Syftet med denna uppsats är att belysa Digital Storytelling som arbetsprocess och skildra ifall skapandet av digitala livsberättelser kan vara meningsskapande i en återhämtningsprocess vid psykisk ohälsa. Studien tar avstamp i betydelsen av att berätta sin historia för att ge sina erfarenheter struktur och mening, vilket forskning visar vara främjande vid psykisk ohälsa. I denna uppsats skildrar två personer med psykisk ohälsa sina livsberättelser via arbetsprocessen Digital Storytelling, vilket möjliggör multimodala uttryckssätt som ger deras erfarenheter mening i mer än bara ord. Centrala frågeställningar i uppsatsen är: Kan Digital Storytelling, som arbetsprocess, främja subjektivt meningsskapande i en återhämtningsprocess vid psykisk ohälsa? Och kan Digital Storytelling vara ett medel för att sprida förståelse om psykisk ohälsa till andra? Empiri samlas in genom deltagande observation vid skapandet av två Digital Storytelling-filmer och genom semi-strukturerade intervjuer. Empirin analyseras sedan mot uppsatsens teoretiska referensramar, vilka är Narrativ analys, KASAM och The Tidal Model och diskuteras vidare i relation till tidigare forskning om multimodalt berättande, skildring av berättelse via bild och musik, samt livsberättelser och återhämtning vid psykisk ohälsa. Resultaten visar hur arbetsprocessen med Digital Storytelling kan öka en persons känsla av sammanhang då arbetsprocessen ger mening åt personernas erfarenheter av att leva med psykisk ohälsa, men också hur Digital Storytelling kan vara ett lättillgänglig och starkt medel att nå ut till andra om psykisk ohälsa. / The purpose of this paper is to highlight Digital Storytelling as a process, and to portray the creation of a digital life stories as a meaningfull process when recovering from mental illness. The study builds on the importance of telling a story so that a persons experiences gets structure and meaning, which research shows promote mental health. In this paper two people with mental illness depicting their life stories through the work of Digital Storytelling, which enabling multimodal expression that gives meaning to their experiences in more than just words. Central issues in this paper is: Can Digital Storytelling promote subjective meaning in a recovery process of mental illness? And can Digital Storytelling be a means for spreading understanding about mental illness to others? Empirical data is collected through participant observation in the creation of two Digital Storytelling films and through semi-structured interviews. The empirical data is analyzed with the support of the thesis theoretical frames of reference, which is Narrative analysis, SOC and The Tidal Model, and further on discussed in relation to previous research on multimodal narrative, portrayal of story through images and music, as well as life stories and recovery in mental illness. The results have shown how the work of Digital Storytelling can increase a person's sense of coherence when giving meaning to people's experiences of living with mental illness, but also how Digital Storytelling can be an easily accessible and strong means to reach out to others about mental illness.

Flera kommuner i Sverige har demografiska utmaningar i form av en minskande och åldrande befolkning, vilket inte är unikt för Sverige. Medellivslängden har ökat både i Sverige och globalt (SCB, 2021:5). Det kan finnas olika anledningar till att en minskande och åldrande befolkning upplevs som utmanande. En befolkning med hög medelålder kan exempelvis medföra svårigheter med personalförsörjning. Anledningen till att de demografiska utmaningarna har uppstått kan variera mellan olika platser, vilket påverkar arbetet med att hantera utmaningarna.   Ett sätt att hantera demografiska utmaningar är genom platsmarknadsföring. Kortfattat handlar platsmarknadsföring om att arbeta med att utveckla platsers värden (Berglund, 2013:23), vilket både inkluderar mjuka och hårda värden. Att utveckla platsers mjuka värden kan exempelvis handla om att påverka synsätt, stärka känslan av trygghet och tillhörighet till en plats. Platsers hårda värden avser de fysiska elementen, såsom vägar, byggnader och växter. Ytterligare ett kännetecken för platsmarknadsföring är att handlingarna är riktade mot en målgrupp (Gertner, 2011:114). Ett exempel är att bostäder kan utformas utifrån barnfamiljers behov och önskemål, för att locka denna målgrupp. Studien är utformad som en fallstudie, som behandlar tre kommuner. Kommunerna som ingår i studien är Borgholm, Sotenäs och Pajala kommun. Borgholms kommun arbetar bland annat med att förmedla ett narrativ om att kommunen är levande året runt, för att locka fler invånare (informant 1). I Sotenäs kommun samverkar flera aktörer med att utveckla kommunens mjuka värden genom att främja trivsel (informant, 4). I Pajala kommun handlar en strategi om att få ut fler obebodda hus på den öppna marknaden, för att kunna locka nya invånare (informant, 5).   En del strategier och åtgärder som kommunerna arbetar med är kopplade till den fysiska planeringen. Den fysiska planeringens betydelse för att hantera de demografiska utmaningarna varierar mellan kommunerna. I Borgholms kommun anses den fysiska planeringen ha en betydande roll, för att möjliggöra för fler permanenta bostäder. Planläggningen av bostäder anpassas utifrån målgruppens behov och önskemål. (informant, 1) I Sotenäs kommun anses det också vara viktigt att möjliggöra för fler bostäder, både för nya och befintliga invånare (informant, 4). För Pajala kommun har den fysiska planeringen en mindre roll, fokuset är istället på att genomföra kommunikativa insatser. Den fysiska planeringen har däremot betydelse för att utveckla kommunens centralort (informant, 6).  Alla tre kommuner har en stark tilltro till att arbetet med platsmarknadsföring ska bidra till att hantera de demografiska utmaningarna. Det finns samtidigt en förståelse för att vissa aspekter inte går att påverka. Exempelvis är det inte möjligt att påverka den geografiska lokaliseringen. Kommunerna har olika förutsättningar som påverkar arbetet med platsmarknadsföring. Det finns samtidigt möjlighet att dra några generella slutsatser, som att det exempelvis är fördelaktigt att aktörer samverkar, för att få tillgång till mer resurser. För att genomföra omfattande förändringar kan det kräva mycket resurser. Ytterligare en slutsats är att det är enklare att vända sig till interna målgrupper, dels för att de har en relation till platsen och dels för att det är lättare att komma i kontakt med målgruppen.

Syftet med denna uppsats är att kategorisera lärarnas tal om historieundervisning utifrån tre perspektiv på narrativ; ett personligt, ett lokalt och ett nationellt. Vidare diskuterar uppsatsen hur de olika perspektiven kan påverka elevers förutsättningar till identitetsskapande i ett mångkulturellt klassrum, årskurs 4-6. Empiri samlas in genom semi-strukturerade intervjuer med fyra yrkesaktiva historielärare på mellanstadiet i mångkulturella skolor. Resultat och analys visar att lärare huvudsakligen bygger sin historieundervisning på kursplanen för historia och dess centrala innehåll. Kursplanen påverkar lärarnas undervisning genom att prioriteta ett svenskt nationell perspektiv på narrativ. För elevers förutsättningar till identitetsskapande kan perspektivet leda till förståelse för det svenska samhället. Samtidigt skapas etiketter som kan ge eleven en tillskriven identitet. En konsekvens kan bli att eleven skapar hybrida identiteter. Lärarna visar ambitioner om att bedriva historieundervisning från lokalt och personligt perspektiv på narrativ. De perspektiven kan skapa igenkänning, relevans och gemenskap till andra elever i ett mångkulturellt klassrum. Genom kursplanens styrning och resursbrist möjliggörs för tillfället inte ett lokalt eller personligt narrativ i lärarnas historieundervisning. Slutsatsen ger kunskap om att historieundervisning skulle kunna gynnnas av att inkludera flera olika perspektiv på narrativ. För att lärarna ska kunnna genomföra en förändring av undervisningen krävs att kursplanens centrala innehåll stöttar de förutsättningar som finns i ett mångkulturellt klassrum. Genom detta kan förutsättningar skapas för elever att finna sin identitet och leva med andra i ett mångkulturellt samhälle präglat av acceptans och respekt. Nyckelord: Narrativ,

I denna studie analyseras filmen Quo Vadis, Aida? (2020) utifrån dess potential att utveckla narrativ kompetens, som ett uttryck för historiemedvetande, hos elever i en undervisningskontext. Filmen analyseras utifrån en narrativ analysmetod med fokus på vad filmen berättar samt hur det berättas. Därefter används Rüsens teoretiska begrepp erfarandets, tolkandets samt orienterandets kompetens för att belysa filmens potential att utveckla narrativ kompetens. Rüsens teoretiska begrepp används som utgångspunkt men vävs också ihop med fler teoretiska analysverktyg, som den dubbla tankeoperationen och historisk empati. Utifrån tidigare forskning diskuteras sedan filmens möjligheter samt utmaningar att användas i historieundervisningen i den svenska gymnasieskolan. Resultatet visar att det finns potential för Quo Vadis, Aida? att kunna användas på ett meningsfullt sätt i historieundervisningen för att utveckla elevers narrativa kompetens, som uttryck för historiemedvetande. Möjligheterna utgörs av filmens sätt att gestalta och väva samman ”små” och ”stora” berättelser, dess potential att beröra eleverna känslomässigt, samt öppna upp för värdeladdade frågor och diskussioner kring moraliska dilemman. Det finns också ett par utmaningar som behöver tas i beaktande för att filmen ska kunna leva upp till sin fulla potential. Det är ett tidkrävande och komplext arbete för läraren att se till att det finns en balans mellan känslor och kognitiva processer i undervisningen, för att inte elevernas känslor ska ta över och riskera att utvecklandet av historisk empati och historiemedvetandet blir lidande.

Studiens syfte är att undersöka kvinnornas funktion i narrativet i House of the Dragon, speciellt med avseende på skildringen av förlossningar, i relation till spänningen mellan tradition och modernitet. Vi har undersökt om en viss typ av kvinna premieras i narrativet, om förlossning fungerar som belöning eller bestraffning av kvinnan, samt hur tv-serien synliggör och bearbetar samtida konflikter i narrativet. Studien utgår dels från Koselleck och Habermas teori om modernitet, dels från Habermas teori om familjestrukturen. Det teoretiska ramverket bygger även på Caweltis teori om litterära formler, främst angående hur narrativ kan bearbeta konflikter i samtiden. Materialet för studien är säsong ett av House of the Dragon som analyseras genom Ecos narrativa analysmodell med fokus på motsättningar. Resultaten visar bland annat att den kvinna som efterlever de traditionsenliga förväntningarna som ställs på henne premieras i narrativet och belönas med okomplicerade förlossningar. Förlossningen kan på det sättet fungera som ett verktyg för att belöna eller bestraffa en kvinna för sina egenskaper och handlingar. Resultaten visar även att tv-serien bearbetar samtida konflikter gällande kvinnlig autonomi och sexualitet.

Bakgrund: HIV upptäcktes år 1981 och spred sig snabbt världen över och nästintill alla personer som drabbades dog. Behandlingen är antiretroviral terapi (ART) som har bidragit till att personerna inte dör av sjukdomen och kan leva ett gott liv, det är dessvärre inget botemedel. Syfte: beskriva personers upplevelser av att leva med HIV. Metod: en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats valdes där tre självbiografier inkluderades och gjordes av narrativer för att fånga det unika i personers berättelser. I analysen framkom sex kategorier. Resultat: att förlora sin tilltänkta framtid, att känna sig ägd av sin medicin, att måsta bevara sin sjukdom som en hemlighet, att bli stigmatiserad och känna skam och skuld på grund av sin sjukdom, att återfå sitt människovärde genom att bli sedd och att försonas med sin sjukdom tar tid, men det går. Slutsats: HIV ger upphov till många känslor samt funderingar och stigmatiseringen utgör en stor del av personers upplevelser. Sjuksköterskan behöver därför mer och bredare kunskap om sjukdomen för att de med HIV ska få sina behov tillgodosedda samt en god vård.

Alla som går i skolan ska ha tillgång till en likvärdig utbildning oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte. Enligt tidigare forskning kan konsekvenserna bli stora av att eleverna med hörselnedsättning inte använder sina hörhjälpmedel, då de har svårare att följa med i undervisningen och i social interaktion. Studiens syfte var därför att bidra med kunskap om elevers användning av hörhjälpmedel i skolan. Det blev också intressant att undersöka unga vuxnas resonemang angående sitt användande av hörhjälpmedel, samt vilka upplevelser de har av att använda dem i skolan. Metoden som använts är kvalitativa intervjuer med halvstrukturerade frågor och det var sex unga vuxna som intervjuades. Resultatet visade att faktorer som påverkade de unga vuxnas användande av hörhjälpmedel var psykosociala faktorer, tekniska faktorer samt miljöfaktorer. Resultatet visade, tvärtemot vad tidigare studier visar, att intervjupersonerna använde sina hörhjälpmedel i hög utsträckning under skoltiden, samt överlag var nöjda med skolans miljöer och lärarnas bemötande utifrån ett hörselperspektiv. Dock synliggörs även normer kring hörselnedsättning och hörhjälpmedel där de unga vuxna berättar om rädsla för att inte passa in eller bli retade.

Studien undersöker berättandet om övertron och hur, ofta vardagliga, händelser tillskrivs det övernaturliga. Genom narrativanalys med framför allt Labovs modell och jämförelser tillfolktron söks förståelse för memoratens framställning och poänger. Uppsatsen söker svar på hur berättare av självupplevda händelser framställer en händelse som övernaturlig, hur berättaren försäkrar publiken om sin tolkning, samt vad det är som gör händelsen värd att berätta. För att närma sig detta så har ett skriftligt material samlats in där frågelistan Det oförklarliga (NM237) utgör det huvudsakliga materialet med viss komplettering från socialamedier. Undersökningen har visat på hur övertrosframställningar ofta är beroende på tidigare associationer och intressen, att det som tillskrivs det övernaturliga ofta är av en oförklarlig eller allvarsam karaktär samt att berättandet kan förstås både som en form av kommunikation och en bearbetning av skeenden som annars är obegripliga för berättaren.