Platsmarknadsföring är ett växande fenomen internationellt och i Sverige, då det påstås att ”städer tävlar mot andra städer” om besöksnäringen, nyetableringar av företag och befolkning. Att platsmarknadsföra sin stads specifika värden, genom att paketera och ”sälja” in staden, har blivit mer av en regel än ett undantag, där man genom texter och bilder vill lyfta fram stadens specifika kvalitéer.Men vad gömmer sig i skuggsidan av platsmarknadsföringen? Och vidare vad blir effekterna av de bilder man visar upp av staden?Många kritiska forskare menar att risken är att befolkningen i staden inte känner igen bilden av sin stad och då känner sig åsidosatta och platsmarknadsföringen förlorar då sin styrka. Därför blir också intern platsmarknadsföring oerhört viktigt för att vinna legitimitet hos befolkningen.I min undersökning har jag gjort en djupstudie av Karlstad relativt nya platsvarumärke °Karlstad med tillhörande platsvarumärkesmaterial. Genom analyser av materialets texter och bilder och med kompletterande intervjuer med nyckelpersoner som arbetar med marknadsföringen, har jag dessutom fått ett djupare perspektiv och förståelse för platsvarumärkets syfte. Genom analyser har jag kunnat urskilja teman och diskurser som återkommer i materialet.Det finns inga faktiska siffror på hur mycket platsmarknadsföringen ger en stad eller om det i huvud taget ger en ekonomisk vinning för staden. Det som marknadsföringen däremot ger om man lyckas i sin marknadsföring, är igenkännande och vidare ett stark platsvarumärke som blir igenkänt nationellt och kanske till och med internationellt. Om man dessutom har starka värden, som Karlstad faktiskt har lyckats skapa och som stark förknippas med platsen, ger det också bredare djupverkningar och igenkännande på marknaden. På lång sikt kan det ge starkt underlag för att locka till sig besöksnäring, befolkning och företag. / Place marketing is a growing phenomenon both internationally and in Sweden, where it is alleged that "cities are competing against other cities' of the tourism industry, new businesses and population. To place market the specific values of the city, by packaging and "sell" an idea of the city, has become more of a rule than an exception, where they want to highlight the specific qualities of the city through texts and images.But what hides in the shadow-side of the place marketing? And what will the actual effects be of the photos used to showcase the city?Many critical scholars believe that a risk is that the population of the city does not recognize the image of their own town and may feel neglected leading to the marketing losing its power. Hence the importance of internal site marketing as it is extremely important to win legitimacy among the population.In my research I have done in-depth study of Karlstads relatively new place brand °Karlstad with related brand materials. Through analysis of the texts and pictures from the material with additional interviews with key figures working with the marketing in Karlstad municipality, I have also gained a deeper perspective and understanding of the purpose of the subject of place marketing. Through analysis, I have been able to discern themes and discourses that recur in the material.There are no actual numbers or statistics on the gain of place marketing for a town in financial or other values. Instead, what it does give is recognition, and if done properly, a strong brand that can be recognized by citizens of Sweden and even internationally. If there are other strong and important values that can be associated with the town it will give wider effects of depth in the long perspective, creating a possibility to attract tourists, inhabitants and companies.

Kulturlivet har liksom alla delar av samhället kommit att i allt högre grad legitimeras i ekonomiska termer. Denna utveckling kan beskrivas i termer av en ekonomisering av samhället. Då managementtekniker från New Public Management har dominerat den offentliga förvaltningen sedan 1980-talet har ett samhälle där alla aktiviteter utsätts för konkurrens, kontraktsstyrning och kontroll växt fram. Kulturarbete har i samband med denna samhällsutveckling alltmer börjat organiseras som projekt. I denna studie används idéhistorikern och filosofen Michel Foucaults begreppsvärld för att visa på hur denna ekonomisering och projektifiering kan förstås som en diskurs som formar kulturarbetaren såväl som kulturpolitiken. Med utgångspunkt i att diskurser formar verkligheten undersöks hur projektifieringens diskurs har etablerats på kulturområdet, och hur kulturarbetaren subjektiveras – formar sig – inför denna verklighet. Dessa frågor utforskas genom en analys av kulturpolitiska styrdokument och genom intervjuer med kulturarbetare. Projektifieringens innebörd utforskas genom Foucaults teorier om biopolitik och styrmentalitet som relateras till nyliberalism, New Public Management och ekonomisering. Johanna Oksala och Wendy Browns teorier om nyliberalism, Roland Almqvists och Jan-Erik Lanes beskrivning av New Public Management, samt Johann Packendorffs analys av projektifieringens konsekvenser för individen utgör några av utgångspunkterna för denna diskussion. Studien visar på att projektifieringens diskurs har etablerats på kulturområdet och tre centrala begrepp som formar den har identifierats: flexibilitet, förnyelse och frihet. Analysen visar på att dessa begrepps diskursiva innebörder kan relateras till entreprenörskap, anpassningsbarhet, konkurrens, kreativitet och valfrihet. Vidare visar analysen på att kulturarbetaren subjektiveras av diskursen som ett nyliberalt subjekt: fri att göra val men som därigenom hålls ansvarig för sitt välbefinnande på livets alla områden. Slutligen diskuteras de konsekvenser som en projektifiering av kulturen kan få: ett försvagat offentligt samtal och ett mindre demokratiskt kulturliv. / Like all other parts of society the cultural sector has come to increasingly be legitimized in economic terms. This development can be described in terms of an economization of society. As the management techniques of New Public Management have come to dominate public sector administration since the 1980’s a new type of society has developed where all activities are exposed to competition, contract management and control. In light of this developement, the cultural sector has increasingly begun to organize cultural work in the form of projects. This paper uses the work of philosopher Michel Foucault to illustrate how this economization and projectification can be understood as a discourse which shapes the cultural worker as well as cultural policy. Based on the idea that discourses shape reality this paper examines how the discourse of projectification has been established in the cultural sector, as well as how the cultural worker is constituted as a subject within the discourse. These issues are explored through an analysis of cultural policy documents and through interviews with cultural workers. The implications of the discourse of projectification are studied through Foucault's theory of biopolitics and governmentality in the light of neoliberalism, New Public Management and economization. Johanna Oksala and Wendy Brown's theories of neoliberalism, Roland Almqvist and Jan-Erik Lane's analysis of New Public Management, and Johann Packendorffs analysis of the consequences this projectification has for the individual are starting points for this discussion. The paper shows that the discourse of projectification has been established in the cultural field and three central concepts that form the discourse have been identified: flexibility, innovation and freedom. The analysis shows that discursive meanings of these concepts can be related to concepts of entrepreneurship, adaptability, competition, creativity and freedom of choice. Furthermore the analysis in this paper shows that the cultural worker is subjectivated by the discourse as a neoliberal subject: a subject with an unquestionable ability to make free choices, which means that the individual is responsible for their own wellbeing in all areas of life. Finally, the paper discuss the possible consequences of this projectification of culture: a weakened public dialogue and a less democratic cultural life.

Detta är en kvalitativ studie som tar grund från teorin om postfeminism som ett epistemologiskt genombrott och forskningsverktyg. Syftet är att upptäcka diskurser som underbygger kommentarer på normkritiska, feministiska inlägg på Instagram samt skapa förståelse för korrelationen mellan inlägg och kommentarsfält. Studiens tar fokus och material ifrån den svenska artisten Zara Larsson, vars offentliga person kommit till att bli en slags inofficiell ambassadör för feminismen, och hennes instagramflöde hennes kommunikationsportal för feministiska budskap och uttalanden. Genom en kvalitativ innehållsanalys har inlägg av feministisk karaktär tagits fram från Larssons instagramflöde och dessa har sedan har analyserats och vidare tagits till diskussion i relation till inläggens kommentarsfält, vilka genomgått en kritisk diskursanalys i syfte att förstå hur språk och text, i detta fallet kommentarer, kan bidra till en slags konstruktion av verkligheten.    Studiens resultat visar å ena sidan att det finns en stark korrelation med inläggen och dess kommentarsfält. Detta innebär att den som är insatt i ämnet, åtminstone till en viss grad, kan styra sitt kommentarsfält. Beroende på tonaliteten, utformningen av texten, valet av bild och ämnet över lag förändras attityder och aggressiviteten i kommentarsfälten. Vem som publicerar inläggen påverkar också kommentarsfälten och attityderna där i. Studien påvisar också att många kommentarer i relation till den feminism som visas upp på Zara Larssons Instagram uttrycker ilska över att inläggen drar alla män över en kam – och detta ska poängteras sker även om inläggen garderar sig mot just generalisering. Studien vill därför också poängtera att så kallade nättroll förekommer i samtliga inlägg, det vill säga användare som kommenterar enbart i syfte att provocera. Studien kategoriserar dessa kommentarer som näthat då de uppenbart inte tar avstamp i inläggen och har således inga argument eller giltiga anledningar till sina negativa kommentarer. / This qualitative resource takes ground from the theory of postfeminism as epistemological break within feminism as well as a resource tools. While using a qualitative content analysis to find post based on feminism, a critical discourse analysis has been used to understand how language, in this case – language used in comment fields – can construct realities. The study aims to find understanding for these discourses as well as get a deeper knowledge of the correlation between media content and the comment-section. To do so, the study grasp all the interaction from the pictures that are chosen, caption that are written and the varieties of reactions that are commented.   This study uses the Swedish, yet internationally known, pop-artist Zara Larsson as main figure for the research since she’s somewhat of an unofficial ambassador for feminism, especially for the young media public.    The study shows that there is a significant correlation between content/caption and the comment section. Depending on tonality, length of caption, picture, subject and who the author is – the comment section gets more or less aggressive. Power relationships is an importance factor regarding the relationship between publisher and the users in the comment sections. This means that for someone who’s well established in the media flow, controlling ones’ comment section is, at least at some level, doable, although – while not trying to state the obvious, the study would also like to point out that so called ‘trolling’ – meaning provocative comments – will appear in the comment section no matter the content and caption. Therefore, these comments go under the word trolling or hating due to the fact that they lack arguments or valid reasons other than spreading negativity.

Intressenters efterfrågan på CSR har ökat, då näringslivet till stor del står till svars för den exploatering som sker av människan och miljön. Organisationers behov av legitimitet från omgivande intressenter, för att blir framgångsrika på marknaden, har därför lett till att allt fler organisationer väljer att frivilligt hållbarhetsredovisa. Studier visar dock att det ibland förekommer en särkoppling mellan organisationers externt redovisade CSR och deras praktiskt utförda CSR-arbete, vilket kan bli problematiskt då det kan leda till att en skev bild av hållbar utveckling presenteras. Föreliggande studie ämnar kritiskt granska särkoppling i relation till hållbar utveckling för att undersöka om och i så fall varför en organisations externa hållbarhetskommunikation kan leda till tröggående hållbar utveckling. Detta genom att utforska vad en förebildsorganisation externt kommunicerar gällande hållbarhet och hur det korresponderar med verkligheten. Urvalet utgörs av organisationen Hennes & Mauritz (H&M) då det går att argumentera för att organisationen är en förebild inom den globala textil- och konfektionsmarknaden. Genom en kritisk diskursanalys analyseras H&M:s hållbarhetsredovisning i syfte att se vilka diskurser organisationen externt kommunicerar samt hur dessa diskurser korresponderar med verkligheten. Resultatet/diskussionen utmynnar i att de diskurser som H&M externt kommunicerar främst villkoras av marknadsrationella ideal, varför en ”marknadisering” av kommunikationen går att argumentera för. Troligtvis kommuniceras detta av strategiska skäl då marknadsrationella ideal går i linje med den dominerande samhällsideologin nyliberalism, vilket kan leda till att organisationen erhåller legitimitet. Då en ”marknadisering” av H&M:s CSR-kommunikation identifieras i studien och detta vidare argumenteras för möjliggör ett sätt för organisationen att ta ett mer distanserat ansvar gällande hållbar utveckling i den sociala verkligheten, så skapas även argument för att H&M som förebild är med och bidrar till tröggående hållbar utveckling. Detta kan förstås utifrån nyinstitutionell teori som bland annat gör gällande att organisationer tenderar att efterlikna andra organisationer vars koncept är legitimitetsskapande och framgångsrika.

Due to the attention of several escapes, rescue attempts and hostage situations from Swedish prisons during the year of 2004 a debate about correctional system and safety arose. It resulted in official reports and proposals to improve the safety of the institutions. The incidents of 2004 will most likely have an effect on the discourse of the correctional system. The purpose with this study is to analyse which discourses that today can be distinguished in the correctional system and thereby will be the foundation of the correctional systemof tomorrow. The method used to answer the purpose of the study is a Foucauldian based discourse analysis. A perspective of socialconstructionism that leans upon the thought that it through language and text is possible to read processes of society and power. Power is a central idea in the study. By discerning the activated instruments of power in the Swedish correctional system it is possible to analyse the discourses made visible by these instruments of power. Two different discourses may in the analysis be seen as the main influence in the work of correctional system. The liberalistic idea of empowerment is visible in the work against relapsing criminals, where focus is set on personal responsibility and the will of adjustment as a way of reentering society. New liberalistic ideas represent the second discourse where power works threw surveillance and control. In a risksociety we must protect ourselves from threats and dangers, which makes the prison a way of keeping the criminals distanced from society. Classification is activated, to make the two discourses co-exist, as a way to create reliability around the work against relapsing criminals. By reproducing the norms and structure of our society we classify the level of digression and thereby punish as a way of handling it. To find a new way in to the debate about correctional system perhaps we need to ask ourselves: What function do we want the punishment to have?

Tidigare har kärnkraftspolitiken i Sverige legitimerats genom att kärnkraften framställts som det enda energislaget som både är koldioxidneutralt och effektivt nog att förse den svenska industrin med el till konkurrenskraftiga priser. Eftersom kärnkraften under de senaste åren utsatts för allt hårdare konkurrens från effektiv och koldioxidsnål förnybar energi finns det goda skäl att förvänta sig att den senaste förändringen av svensk kärnkraftspolitik - beslutet att avskaffa effektskatten - legitimerats genom nya sätt att skapa mening kring kärnkraften och kärnkraftspolitiken. I den här studien undersöks därför hur beslutet att avskaffa effektskatten legitimerades inom den energipolitiska policyeliten och hur det skiljer sig från tidigare sätt att legitimera kärnkraftspolitiska beslut. 12 semi-strukturerade intervjuer och ett textmaterial bestående av 13 remissvar, en statlig utredning och en politisk överenskommelse har analyserats med hjälp av Carol Bacchis ”Whats the problem represented to be?”-metod samt ett poststrukturalistiskt metodologiskt och teoretiskt ramverk. Studien visar i likhet med forskning från andra länder där kärnkraft utsatts för hård konkurrens från förnybar energi att ett nytt sätt att framställa kärnkraften, där den framställs som nödvändig för elsystemets tekniska funktionssätt på grund av dess förmåga att leverera effekt, blivit det mest centrala sättet att legitimera kärnkraftspolitiken inom policyeliten i anslutning till avskaffandet av effektskatten. Studien visar även att ett nytt sätt att legitimera kärnkraftspolitik med hänvisning till att undvika snedvridande ingrepp i elmarknaden återkommer inom policyeliten, men att det finns olika bilder av vad som utgör ett snedvridande ingrepp. Framställningen av kärnkraften som koldioxidneutral framstår som mindre central än tidigare.

Socially (un)sustainable urban planning – concerning social sustainability as ideology in the discourse of urban planning. This thesis deals with the subject of social sustainability within the context of urban planning. The study is based on interviews with several participants that consist of public officials and politicians in the municipality of Norrköping, Sweden. The purpose of the study is to analyze and problematize social sustainability as a concept in relation to the modern post-industrial city and its role as a feature on the urban planning agenda. The analysis takes the methodological approach of Critical discourse analysis (CDA) in order to frame the ideas and opinions of the participants as parts of a discourse of urban planning, and how the discursive synthesis can be conceived in terms of ideology. The results describe a picture of Norrköping, with its industrial history and contemporary challenges, as a city in need of a new basis for economic growth in order to pave the way for the social dimension of sustainable development. This predicament serves as the discursive motive for the planning’s increased focus on place branding and urban attractiveness. Another discursive element emphasizes mixed forms of tenure on the housing market, as well as public spaces and venues as essential features in the socially sustainable city. The thesis concludes in highlighting the discourse’s role in reproducing a neoliberal ideology on the area of urban planning.

Education on behalf of social trust constitutes a central theme in all societies. Different forms of cheating and fraud have a negative impact on the bonds of social trust. The purpose of the thesis is to increase understanding of the scope for learning about the individual-society relationship as it finds expression in pedagogical practices involving norms relating to cheating. The established norms concerning school cheating are identified in group-based discussions involving Upper Secondary students and teachers. Students ascribe each other roles on the basis of the perceived capacity to produce school results and thereby also to justify the need for school cheating. In the norm negotiations a significant tolerance is shown towards cheating which is adjudged to be necessary, provided that a hierarchic, fair distribution of grades can be retained. The teachers perceive expectations of acting for goal fulfilment, in the form of good student grades, as based on economic arguments. Good student grades imply satisfied customers in a market exposed to competition and a strong market value for the individual school. From a critical viewpoint these norms are related to the contemporary, dominant neo-liberal principles of commercialisation and individualisation in social organisation. The school actors perceive, in accordance with stratified norm theory, the norms from economic systems of conduct as more strongly conditioning on conduct than those norms from political-administrative or socio-cultural conduct systems. The teachers are aware of expectations, in hidden concert and consent with other school stakeholders, to offer social approval for student cheating and sympathetic marking concerning the lowest grade for passing i.e. violation of rules, where this is necessary to meet the economic as well as political-administrative objectives that have been established. To be part of pedagogic practices involving school cheating implies learning to uncouple rules and practice, law and morality. Such a double agenda is incompatible with norms and ideals in official curricula as well as being destructive of the bonds of social trust; it thereby functions as a hidden curriculum.

As Sweden approached its 2006 national election, issues on order and discipline in educational environments came to the forefront of educational interest, debate, and reform. This thesis aims at a critical discussion of the discourses in question, making use of educational, post-structural as well as political philosophy. In a series of articles, disciplinary policies are contextualized within current understandings of major trends in global educational politics; empirically investigated with a focus on resistance and political subjectivation; but also theoretically/ philosophically examined with the intention of bringing alternative conceptualizations of discipline to light. As a result, it is concluded that the political platform supporting contemporary school discipline is highly ambiguous, especially in terms of the different subjectification ideals that it embodies. In consequence, substantial possibilities for resistance, political influence and creative subjectification emerge in the breaks and ruptures between neoliberal and neoconservative territory. As for the disciplinary policies themselves, this thesis highlights the possibility that they amount to little more than a powerful simulation; a mode of perceptual management rather than a hands-on engagement with the real demands of contemporary education. An alternative route, the thesis suggests, would be to radically re-conceptualize the meaning and relevance of discipline – using, for instance, philosophers like Gilles Deleuze, Félix Guattari and Jacques Rancière – but also while taking notice of relevant discussions in the fields of complexity and chaos theory. Such a re-conceptualization would allow for an immanent form of discipline, one that affords a circular segmentation to emerge; contextualized and sensitized to the particular demands of each learning situation rather than pre-stratified, pre-territorialized according to the ideals of classical discipline. / Syftet med den här avhandlingen är, att inom ett pedagogiskt-filosofiskt ramverk föra en kritisk diskussion av 2000-talets skolpolitiska diskurser om disciplin och ”ordning & reda”. Med hjälp av filosofer som Deleuze & Guattari, Foucault, Baudrillard och Rancière diskuteras den moderna disciplinens utmaning: att svara an på sin egen samtids behov av ordning och reda.   I sömmarna mellan de politiska krafter som den nya disciplinen hämtar sin kraft ur – neoliberalism och neokonservatism – identifierar avhandlingen också möjligheter till motstånd. Genom att påvisa de skillnader och komplexiteter som finns under ytan av politisk konsensus, utgör dessa former av motstånd nya potentialer till politiskt inflytande – samt nya möjligheter till kreativa subjektblivanden.   Slutligen hävdar studien, att vägen till en gräsrotsförankrad skoldisciplin för 2000-talet knappast kan ligga i återuppväckandet av forna tiders maktutövning, utan i en radikal omtolkning av disciplinbegreppet – en som tillvaratar den moderna människans förutsättningar till självdisciplin och självorganisering. En förutsättning är att vi, som en kontrast till neoliberalismens självtillräckliga subjektivitetsideal, börjar utforska subjektivitetens kollektiva och territoriella karaktärer.

This master’s thesis conducts a discourse analysis on a political organization within the New Christian Right (NCR), the American Family Association (AFA). The purpose of the study is to analyze the conditions of possibility for a politics that aims to prevent progress for LGBT rights and does so by analyzing the political terrain where operations of power produce particular and meaningful political practices. As analytical tools the study relies on a theory of the political by Ernesto Laclau and Chantal Mouffe, who together with Michel Foucault also provide an elaborate theory of power. Theoretical work by Wendy Brown provides insights into how politics can be expressed when social antagonisms are prevented from engaging in political contestation. Results of the discourse analysis trace social antagonisms in AFA discourse to a dislocation of the social where new articulatory practices have established new relationships between elements of discourse and thereby also changed the nature of social intelligibility and interaction. AFA discourse articulates family values based on the privileged signifiers of freedom, democracy and rights, which is utilized both for a separatist politics of discrimination and an inclusive politics of social assimilation. AFA discourse shows many points of antagonism and organizes an enemy in postmodernism. Freedom as a mode of governmentality conditions the political demands that are and can be made which can be traced to a hegemonic neoliberal articulation. AFA discourse challenges neoliberal hegemony through the process of separatism, yet is intimately bound to the hegemonic way of making political demands in order to gain discursive strength and legitimacy.