Das Thema „Gastfreundschaft“ hat in den vergangenen Jahren neu das Interesse der Missionstheologie geweckt. Diese Masterarbeit setzt sich zum Ziel, herauszufinden, ob und inwieweit Gastfreundschaft eine Dimension für den missionalen Gemeindebau sein kann. Sie untersucht dazu biblisch-exegetische, missionstheologische, systematisch-theologische und Gemeindebauliteratur, ob sie in ihren Konzepten explizite oder implizite Merkmale oder Begriffe der Gastfreundschaft gebrauchen. Aus der Literaturanalyse werden Wortfelder ermittelt, wie beispielsweise Gottesbezug, Auftragsorien-tierung, Bedürfnisorientierung, Lern- und Veränderungsprozesse, Räume, Miteinander und auch Gren-zen, die Gastfreundschaft in ihrer Wesensart ausmachen. In einem zweiten Untersuchungsdurchgang wird aus diesen Zwischenerträgen eine Gastfreundschaftskultur entwickelt, die entlang des Kulturmo-dells von Geert Hofstede in vier Kategorien angelegt ist: Werte, Rituale, Symbole und Helden der Gastfreundschaft. Demnach legt Gastfreundschaft in ihrer Art u.a. viel Wert auf Großzügigkeit, Be-dürfnisorientierung, Integration und Gottesbezug. Daraus resultieren Rituale, wie z.B. das Einladen, die hohe Bedeutung, die Freundschaften und Beziehungen beigemessen wird, wie gefeiert wird, meist in Verbindung mit einer gemeinsamen Mahlzeit, bei der Dankbarkeit, Gotteslob und die Lebensfreude nicht zu kurz kommen. Die Kultur der Gastfreundschaft drückt sich insbesondere in Symbolen aus, wie beispielsweise in der Raumgestaltung, in Umarmung, im Essen und Trinken, dem Begriff Heimat oder Zuhause und durch praktische Hilfen u.a.. Helden der Gastfreundschaft sind Modelle, die zum Nachahmen einladen, wie z.B. Gott der Ursprung aller Gastfreundschaft selbst, Jesus Christus, bibli-sche Personen und Beispiele unserer Zeit, die im Kontext von Gemeindebau das Leitmotiv der Gast-freundschaft verfolgen. Diese Gastfreundschaftskultur wird der Qualität und Zielsetzung des „Missio-nalseins“ von Gemeinde gegenübergestellt, um zu erkunden, wie sich diese Lebenskultur dazu eignet, eine im missionalen Sinne einladende, gastfreundliche Gemeinde zu entwickeln. Die vorliegende Stu-die will am Ende nicht bei der theoretischen Ermittlung des Themas stehen bleiben. Dazu setzt sie ihre Ergebnisse an einem Beispiel in Bezug zur systemischen Organisationsentwicklung für die Gestaltung von Lern- und Veränderungsprozessen bei der Transformation einer Gemeindekultur hin zur Gast-freundschaft / In recent years, researchers in the field of missiology have re-discovered hospitality as a topic of inter-est. It is the purpose of this master thesis to ascertain if and to what extent hospitality can be a dimen-sion of missional church planting. This is achieved by examining literature on biblical exegesis, mis-sional theology, systematic theology and church planting for its explicit or implicit use of concepts and/or terminology related to hospitality. Literary analysis is used to identify word fields that define the nature of hospitality such as God focus, mission focus, focus on needs, learning and change pro-cesses, spaces, fellowship and limits. In a second step the results of the literary analysis are used for developing a culture of hospitality based on the four categories of Geert Hofstede's cultural model: values, rituals, symbols, and heroes of hospitality. According to this model, the key elements of hospi-tality are generosity, the focus on needs, integration, and God focus. These lead to rituals such as invi-tations, the high value placed on friendship and relationships, but also the way people celebrate, most-ly with a shared meal expressing gratitude, praise to God and the joy of living. Above all, the culture of hospitality is expressed through symbols such as decoration, embracing each other, sharing food and drink, the concept of home, practical help, etc. Heroes of hospitality are role models who inspire to be emulated such as God, the source of all hospitality, Jesus Christ, biblical characters, and those of our contemporaries who follow the leitmotif of hospitality in the church planting context. This culture of hospitality is compared to the quality and the purpose of the missional church in order to determine how this core culture can be useful for developing a missionally inviting and hospitable church. Final-ly, this thesis aims to go beyond the purely theoretical research into the topic. In order to achieve this, its results are applied to an example of the systemic organisational development to transform the cul-ture of a church for hospitality by shaping learning and change processes / Christian Spirituality, Church History and Missiology / M. Th. (Missiology)

Includes bibliographical references (leaves 181-198) / The research explored the partnership of Namutamba Rehabilitation Centre (NRC) in Uganda with its main donor, the Neukirchener Mission (NM). The review of the literature focused on empowerment, NGO partnerships and organisational sustainability. The achievements and challenges of the partnership of the NRC with the NM regarding the organisational sustainability of the NRC were identified by evaluating documents of both partners, individual interviews and focus group discussions of stakeholders of NRC. In brief, the relationship of NRC with the NM was characterised as a dependent partnership due to the power imbalance between the partners and the resource dependency of NRC. It was recommended that the NRC and the NM focus on creating greater self-reliance of NRC while attempting to develop an authentic partnership. This might have wide reaching consequences not only for the sustainability of NRC but also for the services offered to persons with disabilities in Central Uganda. / Development Studies / M.A. (Development Studies)

Den här uppsatsen handlar om facilitatorns roll och yrkeskunnande. En roll som är relativt ny och för de flesta fortfarande helt obekant. Facilitatorn anlitas för att underlätta för grupper att föra samtal och dialog, men också för att gemensamt reflektera. Viktiga förutsättningar för att hitta formerna för fruktbara samarbeten, vilket står högt på många organisationers agendor idag.   I uppsatsen redogör jag inledningsvis för den möteskultur som råder inom organisationer idag. En kultur där medarbetare och chefer avsätter mycket tid i möten som vare sig ger dem själva, organisationen eller samhället något av värde. Det är många gånger envägskommunikation eller förmedling av information. I en tidsanda som ställer höga krav på rationaliseringar och effektivseringar har det dessvärre också blivit så, att tiden för samtal och genuina dialoger succesivt har reducerats till förmån för ökad kommunikation i olika digitala kanaler, inte misnt e-mail och sociala medier. Jag vill hävda att vi människor behöver träffas och samtala för att nå en gemensam och fördjupad förståelse för varandra och våra olika sakfrågor. Vad händer på sikt om vi inte ges möjlighet till gemensam reflektion? Hur ska vi kunna samarbeta om vi inte lär känna varandra och de förutsättningar som råder?   I inledningen redogör jag även för delar av den kunskapsteori som finns kopplat till ämnesområdet yrkeskunnande och teknologi, men också för min mission – att återerövra samtalet som en viktig arbetsmetod. Uppsatsen är skriven i essäistisk stil och det empiriska materialet kommer från de texter jag själv har författat under masterutbildnignens två år då dialogseminariemetoden tillämpats, men också från den dialogseminarieserie som jag själv har genomfört med sex andra facilitatorskollegor. Tillsammans har vi börjat utforska vår gemensamma profession och det yrkeskunnande som vi representerar.   Facilitatorns yrkeskunnande är mångfacetterat och svårfångat, men handlar i mångt och mycket om att vara öppen för människors olikheter. Se dem som berikande. Vara krockfrämjande. Bejaka olika perspektiv och infallsvinklar på saker och ting. Inte vara rädd för att konfrontera. Facilitatorn jobbar med olika tempoväxlingar och har en mängd olika metoder och tekniker till sitt förfogande för att möta olika problemställningar. Planerat eller improviserat. Det finns tydliga analogier med teatern, men också med läkar- och läraryrket. Det handlar om att skapa spänningar och väcka känslor hos deltagarna. Och sedan ta hand om och förvalta de känslor som väckts. Som facilitator blir man aldrig fullärd. Alla grupper är olika och varje ny mötessituation bjuder på nya utmaningar.   För mig känns det som att resan mot bättre vetande precis har börjat. I mina texter kan jag skönja en utveckling över tid, men det finns otaliga gator kvar att utforska. Jag är fortsatt nyfiken och jag vet bestämt att jag vil fortsätta att fördjupa mina kunskaper om facilitatorns yrkeskunnande och gärna då med dialogseminariet som fortsatt forskningsmetod. / This thesis explores the role and skills of a professional facilitator. A facilitator is hired to facilitate meetings and other group processes trough dialogue, conversations and active participation, with the purpose of makig reflection and collaboration within and between organisations possible.

Research Doctorate - Doctor of Philosophy (PhD) / In Chapter 1, I describe social competence, task competence and self-protection in an organisational context. In Chapter 2, I review key self theories and relate them to the self-competence construct. In Chapter 3, I review the research on self-competence to show that there is a need for a construct of social competence and self-protection. I discuss the limitations of three self-competence theories: Bandura’s (1977) self-efficacy theory, Williams and Lillibridge’s (1992) self-competence theory and Tafarodi & Swann’s (1995) self-competence/self-liking theory. In Chapter 4, I present my selfcompetence model. I raise the research questions and specify my hypotheses. In Chapter 5, I describe the construction of Social and Task Competence Scale. I present evidence of the reliability and factor structure of the Social and Task Competence Scale. I concluded that scale revisions were needed. In Chapter 6, I present evidence of the reliability, factor structure and predictive validity of the revised Social and Task Competence Scale and Self-Protection Scale. I describe the results of an experiment that investigated the interaction of task setting, social competence, task competence and selfprotection. I concluded that the measures predicted performance. In Chapter 7, I investigate the factor structure and reliability of the revised Social and Task Competence Scale and revised Self-Protection Scale. I provide evidence of the convergent and discriminant validity of these measures with reliable measures of self-competence, selfesteem, self-monitoring, personality and social desirability. In Chapter 8, I investigate the factor structure and reliability of the Social and Task Competence Scale and Self-Protection Scale after final revisions and show that these measures are acceptable for use in scientific research. I present evidence of their convergent validity with a valid andreliable measure of emotional intelligence, and describe experimental results that supported the hypothesised relationships between perceived task difficulty, social competence, task competence and self-protection and task performance. In Chapter 9, I discuss the implications of my research for self-competence theory, self-regulation and self-esteem and the prediction of social and task performance in organisations.

Text in Afrikaans / Hierdie navorsing het ten doel om die verband tussen organisasieklimaat en werksmotivering te bepaaL Organisasieklimaat is met die Organisasiediagnosevraelys (ODV) gemeet en werksmolivering is met die Verwagtingsmotiveringsvraelys (VMV) gemeet, 'n skaal wat gefundeer is in die teoretiese model van Edward E Lawler, III, en deur die navorser aangepas is vir die steekproef en deur faktorontleding valideer is. Die interalcsie deur biografiese en organisatoriese veranderlikes (ras, geslag, hierargiese posvlak, werkspan, ouderdom en diensjare) is dear ontleding van variansie en korrelasieontleding ondersoek. AI die korrelasies tussen die hoofdimensies van organisasieklimaat en werksmotivering, met die uitsondering van valensie, ondersteun die navorsingshipoteses met totale organisasieklimaat en totale werlcsmotivering (volgens die Lawler-formule) se korrelasie gelyk aan 0,549 teen die 0,01 peil. Deur stapsgewyse regressie-ontleding is twee dimensies van organisasieklimaat, naamlik taakeienskappe asook bestuur en leierskap, gebruik om totale werksmotivering volgens Lawler se formule te voorspel. Ongeveer 30% van die variansie van werksmotivering is hierdeur voorspel. / The objective of this research is to determine the relationship between organisational climate and work motivation. Organisational climate was measured by the Organisational Diagnostic Questionnaire (ODQ), and work motivation was measured by the Expectancy Motivation Questionnaire (EMQ), a scale based on the model of Edward E. Lawler, III, and validated by means of factor analysis for the population. The interaction of the biographical and organisational variables on the main variables was studied by means of ANOVA as well as correlations. The correlation between total organisational climate and total work motivation (calculated according to the Lawler formula) was 0,549 at the 0,01 level, thus supporting the research hypothesis. By following the stepwise regression analytical procedures, the two dimensions of organisational climate (task characteristics and manager/leadership) used to forecast work motivation (as calculated by the Lawler formula), explained 30% of the variance of work motivation. / Industrial and Organisational Psychology / MCOM (Industrial and Organisational Psychology)

Summaries in Afrikaans and English / Die tradisionele benadering tot bestuur het die Suid-Afrikaanse korrektiewe sisteem sedert sy ontstaan gedomineer. Die vraag wat ontstaan, is of daar enige praktiese, werkbare altematiewe is, veral omdat die huidige strategiese ingesteldheid, argitektuur en menslike hulpbronne onder verdenking is. Hierdie navorsing bevestig die vermoede dat 'n nuwe benadering tot strategie, struktuur, kultuur, bestuursfilosofie, werkspraktyke en mense te voorskyn kom en dat dit alleenlik gemobiliseer kan word deur organisasievernuwing. 'n Penologiese sisteem wat 'n deelnemende bestuursbenadering aanvaar, sal as 'n wereldleier geklassifiseer word. / The traditional approach to management has dominated the South African correctional system since its conception. The question arises whether there are any practical workable alternatives, especially as the present strategic intent, architecture and human resources are under suspicion. This research confirms the supposition that a new approach to strategy, structure, culture, management philosophy, work methods and people is emerging and that this approach can be enabled only by organisational renewal. A penological system that adopts a participative management approach would be classified as a world leader. / Penology / M.A. (Penology)

Vertrauen ist zentrales Element menschlichen Lebens und Arbeitens. Im Alltagserleben wird sichtbar, dass der Aufbau von Vertrauen Zeit, Kraft und Geduld erfordert, wohingegen der Verlust von Vertrauen sich schlagartig einstellen kann. Die Folgen, mit denen sich Unternehmen im Falle eines Vertrauensverlustes bei Mitarbeitern, Lieferanten oder Kunden konfrontiert sehen, können enormen wirtschaftlichen Schaden und den Verlust eines Marktvorsprungs zur Folge haben. Die wissenschaftlichen Disziplinen der Psychologie, Soziologie und Betriebswirtschaft analysieren das Phänomen Vertrauen aus verschiedenen Forschungsperspektiven mit je unterschiedlichem Erkenntnisinteresse. Da sich der Begriff also einer einheitlichen Begriffsbestimmung entzieht, wird versucht ihn über die Schnittmengen dieser verschiedenen Betrachtungsweisen näher zu bestimmen. Darüber hinaus werden Aspekte von Vertrauen beschrieben, die für die Entstehung einer belastbaren Vertrauenskultur in den drei Kulturdimensionen (interpersonal, intraorganisational, interorganisational) von Unternehmen relevant sein können. Die Aufarbeitung und Systematisierung des Forschungsstandes wurde dabei mit dem Ziel vorgenommen, Hinweise auf vertrauensfördernde und vertrauenshemmende Faktoren zu destillieren, letztlich also zur Beantwortung der Fragen nach Bedingungen für die Entstehung, Gewährung und Aufrechterhaltung von Vertrauensbeziehungen in betrieblichen Organisationseinheiten beitragen zu können.

The fragmented and unequal system of technical and vocational education and training in South Africa is a consequence of the apartheid era. Since 1994 comprehensive legislation has been introduced to create a transformed system of Further Education and Training (FET) guided by the principles of redress, equity and lifelong learning and aimed at producing graduates who can contribute to making South Africa a key player in the global economy. In particular, the Technical College sector requires transformation. This in turn demands new knowledge, attitudes and skills from college managers and educators. Therefore, relevant staff development programmes is a key instrument of change in colleges. Against this background this study examines the management of staff development programmes in FET colleges in Gauteng Province by means of a literature study and an empirical investigation. The former addresses the management of change, human resource management, staff development and organisational development with an emphasis on the application of chaos/complexity theory. Moreover, the dynamic FET landscape in South Africa is sketched and FET policies and legislation since 1994 are discussed. The empirical investigation adopts a qualitative approach using focus group and individual interviews, observation and document analysis to gather data from a small sample of participants: educators and members of senior and middle management. Participants were selected by purposeful sampling from three former Technical Colleges (one previously advantaged and two previously disadvantaged) in Gauteng, which have recently merged to create a new multi-campus college, the Tshwane North College. The findings of the interviews present the experience of participants according to six themes: the management of change; communication during change; stakeholder involvement in change; the impact of FET legislation; human resource management and the role of staff development programmes in this process. These findings were integrated with observations of staff development programmes and their management and analysis of key documents. It was concluded that people are complex and may resist change; during change effective communication, stakeholder participation, adequate funding for staff development and its effective management are essential. Recommendations for the improvement of practice are presented based on the findings of the literature and empirical study. / Educational Studies / D. Ed. (Education Management)

I denna uppsats ställer jag mig frågan vilken praktisk kunskap jag har, i min yrkesroll som professionell facilitator.  En professionell facilitator är en för gruppen neutral mötesledare vars huvudsakliga syfte är att planera, förbereda och genomföra arbetsmöten och workshops som bygger på dialog, engagemang och delaktighet. Inte sällan med inriktning på erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. Men, vad är det jag gör när jag skapar delaktighet och engagemang i en grupp, när jag får deltagarna att se sakfrågan i ett större sammanhang och genom olika metodval ger dem förutsättningar till konstruktiva dialoger? När jag underlättar för deltagare att inte bara närvara fysiskt under ett möte utan säkerställer att alla i gruppen aktivt deltar och bidrar till ett konkret resultat. Uppsatsen har skrivits inom ramen för magisterprogrammet i yrkeskunnande och professionsutveckling vid Linnéuniversitetet i Växjö under våren 2013. Empirin utgörs av de reflekterande texter som jag har skrivit inom ramen för kurserna mellan åren 2011-2013, baserade på 18 års erfarenhet av att leda och facilitera arbetsmöten och workshops. Mina erfarenheter har jag kopplat ihop med de olika teorierna inom ämnesområdet yrkeskunnande och professionsutveckling. Resultatet av uppsatsen vittnar om att mina erfarenheter och min praktiska kunskap har jag fått genom att öva och utveckla en känsla för olika människors och gruppers beteenden. Jag har också utvecklat en förtrogenhetskunskap beträffande vilka metoder och tekniker som fungerar i olika situationer och för olika sakfrågor. Varje möte som jag leder är direktsändning och det finns aldrig någon möjlighet att generalrepetera några repliker. I realtid reflekterar och analyserar jag vad som händer i gruppen. Jag använder olika metoder och tekniker. Planerat eller improviserat. Jag kallar det ibland för planerad improvisation. Jag kommer nämligen alltid väl förberedd och med en skräddarsydd mötesplan i handen, för att i själva mötessituationen kunna improvisera. Det är något jag vet av erfarenhet alltid blir fallet. Vad som kommer att hända under ett möte går aldrig att förutse. För att lyckas med denna konst behöver facilitatorn tro på varje individs lika värde, bortse från förutfattade meningar, lyssna och höra, både vad som sägs, men också lyssna efter vad som inte sägs. Facilitatorn underlättar för gruppen genom att driva mötet framåt utifrån ett specifikt syfte och önskat slutresultat. Att som facilitator vara mentalt närvarande under hela mötet och förhålla sig neutral till sakfrågan, gruppen och slutresultatet, men även till uppdragsgivaren, även om det är svårt, är kärnan i facilitatorns yrkesroll. Uppdragsgivarens betydelse ska aldrig underskattas och jag har myntat följande uttryck: Jag kan aldrig facilitera ett möte bättre än vad min uppdragsgivare tillåter. / This thesis explores a number of questions around the skills of a Professional Facilitator. It has been completed as part of the Programme on Skill and Professional Development, within the Faculty of Technology at Linneaus University, Sweden. A Professional Facilitator is a person who is both neutral to the group, and the subject under discussion. The facilitator plans, prepares, and runs workshops where dialogue, commitment and neutrality all play a central role. The practical insights presented within, are derived from the texts that I have submitted as part of the programme requirements during 2011-2013. The insights are based on my direct experience from facilitating professional workshops over the last 18 years. These insights have been presented in the context of the relevant literature and research within the areas of skill and technology. The conclusions from my work clearly show that the development of my skills is as much grounded in a structured approach to continued Professional Development as it is in experiential learning. I have developed skills regarding group dynamics, as well as methods and tools that can be appropriately applied in different contexts, subjects and groups. Every meeting I facilitate is completed in real-time, which means that I do not have the opportunity to rehearse or prepare for all eventualities. However, I am always very well prepared and have a tailor-made plan for every meeting. Improvisation is key, and is always required no matter what level of planning has been completed. My experience clearly shows that a Professional Facilitator needs to believe in the individuals potential, show no prejudice, and listen and hear what is being said both directly and indirectly. A facilitator needs to be alert throughout the whole meeting and take a neutral stance in relation to the group, the subject and the Meeting Sponsor.

Durch den rasanten wirtschaftlichen, kulturellen und sozialen Wandel im Zuge der Globalisierung verändern sich die Bedingungen unter denen Unternehmen produzieren grundlegend. Weltweite Konkurrenz um innovative Produkte, globale Absatzmärkte, flexible Fertigungsnetzwerke sowie internationale Kooperationen sind zentrale Kennzeichen neuer Arbeits- und Produktionswelten. Die Zeitschrift zur interdisziplinären Organisationsentwicklung, kurz ZIO, greift die vielschichtigen Probleme des sozialen Wandels in Organisationen auf. Ihr geht es um eine theoretisch fundierte, disziplinübergreifende Analyse von Organisationskulturen und um den Transfer der Erkenntnisse in die Praxis. Demnach richtet sich die Zeitschrift nicht nur an Forschende, sondern soll ferner auch eine Handreichung für Betriebspraktiker sein. Ziel ist es, eine Vertrautheit mit den spezifischen Problemlagen in Organisationen herzustellen und Unternehmen so zu befähigen, sich adäquat auf Veränderungen einstellen zu können.