Syftet med studien var att undersöka hur poliser i yttre tjänst uppfattar att polisens grund- samt vidareutbildning, fyller behovet av förberedelse inför livshotande och potentiellt traumatiserande händelser i deras yrkesutövning. Datainsamling gjordes med hjälp av strukturerade intervjuer. Informanterna bestod av 10 polisassistenter ifrån myndigheterna i Linköping, Motala och Norrköping. Urvalet gjordes på basis av antal tjänsteår, där inklusionskriterierna var att informanterna skulle ha fått hela, den under 2005 införda, bastaktiken under grundutbildningen. Detta resulterade i att informanterna, efter 6 månaders aspiranttjänstgöring, hade arbetat mellan 2-14 månader. Resultatet visar att samtliga informanter känner sig väl förberedda inför livshotande och potentiellt traumatiserande händelser i tjänst, så väl det går att förberedas inför detta genom teori och praktiska övningar. Dock kan informanterna inte beskriva att de ännu tagit del av någon vidareutbildning kopplad till frågeställningen, vilket kan bero på den relativt korta tid de varit i tjänst.

Syftet med studien har varit att undersöka samverkan mellan fältsekreterare, polis och socialsekreterare samt vilken funktion fältsekreterarna fyller för polis och socialsekreterare i deras ungdomsinriktade arbete. Uppsatsen har sin utgångspunkt i projektet Lokal operativ samverkan i stadsdelarna Gottsunda/Valsätra i Uppsala. Studien rör sig inom det komplexa område som samverkan innebär. Skapar fältsekreterarna nya förutsättningar för hur yrkesgrupperna tillsammans kan arbeta mot ett gemensamt mål? Tidigare forskning har visat att samverkan mellan socialtjänst och polis är beroende av en gemensam problemdefinition och samsyn. Fältsekreterarna verkar i en mittenposition där de förväntas arbeta både utifrån socialtjänstens formulerade önskemål och utifrån ungdomens behov. Fältarbetet kretsar ofta kring att skapa relationer till en grupp som har en negativ bild av myndigheter och att förmå dessa att ta emot samhällets stöd. De teoretiska perspektiv som appliceras för att förstå och tolka samverkan och de interaktioner som sker inom den är systemteori och symbolisk interaktionism. Det är en kvalitativ studie som har genomförts i form utav semi- strukturerade intervjuer. Sex personer har intervjuats; fältsekreterare, polis och socialsekreterare. Intervjuerna analyserades genom en innehållanalys, där skillnader och likheter mellan uttalandena kartlades. Resultatet bekräftar en del av den tidigare forskningen. Respondenterna i studien lyfter fram vikten av en gemensam samsyn. I en samverkan är det viktigt att samverkansparterna fyller skilda funktioner och kompletterar varandra. Respondenterna beskriver att de har skilda perspektiv som kan gynna samverkan. De verifierar att det finns en myndighetsskepsis hos målgruppen, därför strävar fältsekreterarna efter att skapa ett förtroende hos ungdomarna. Fältsekreterarna fungerar för polis och socialsekreterare som en förebyggande aktör. De är myndigheternas ögon utåt. De tre undersökta yrkesgrupperna kan betraktas som ett system, där de fyller olika funktioner men tillsammans arbetar de mot ett gemensamt mål. Samverkan i sig bidrar till en ökad förståelse för varandras arbeten. Den slutsats som kan dras av studien är att det i samverkan är viktigt att ta tillvara på varandras kompetenser och funktioner. Genom att göra detta kan man på bästa sätt möta omvärldens behov. Fältsekreterarna är ytterligare en aktör som verkar i området, de kan skapa en bredare kunskap hos polis och socialsekreterare. / The aim of this study has been to illustrate the collaboration between out-reach workers, police and social workers. The purpose of the study has also been to explore the impact out- reach workers has on the work of the police and social services. Out- reach workers are social workers whose main work is to locate and help youth in their own environment. The basis has been a project in Uppsala, Lokal operativ samverkan. By adding the out- reach workers to the already existing collaboration between police and social workers the conditions changes. Research on the subject has shown that the collaboration is dependent on a joint vision. Out- reach workers exist in the middle, they must meet expectations from the social workers but their main task is to work for the youth in the community. They often meet youth in vulnerable situations. The work includes creating a functional relationship between the youths and the societies agencies. The applied theories have been system theory and symbolic interactionism. The study has a qualitative approach. Six persons have been interviewed using semi-structured interviews, including police, out- reach workers and social workers. Over all the result confirms earlier research on the subject. An agreement about the task is essential for the participants. It’s important to have different roles and to complement each other, to appreciate the different functions. The participants describe how different perspectives further the collaboration. The out- reach workers aim to strengthen the relationship between the youth and the authorities. They function as a preventive and observing agent in the community. The police, the social workers and the out- reach workers function as a system that works against a common vision, but with different tasks. Finally the study shows that it’s vital to take advantage and to esteem the differences in assignments in the collaboration. By doing this the agents can meet the need of the community. The out- reach workers can broaden the knowledge about the youths in the collaboration with the police and the social workers.

Studiens huvudsyfte är att försöka förstå hur lärare och poliser ser på en samverkan mellan skola och polis. Jag har i mitt arbete sökt svar på hur man skulle vilja samarbeta, vilka fördelar som finns med ett samarbete samt vad som legitimerar ett samarbete. Studien bygger på intervjuer med nio lärare och poliser. Som teoretisk bakgrund till intervjustudien redogör jag för den forskning som finns om ett samarbete mellan skola och polis och ett brottsförebyggande arbete i skolan. Jag presenterar även några teorier om hur barn tar till sig normer och värden, moralutvecklingsteorier. För att ge en bakgrund till och söka svar på vad som legitimerar ett samarbete mellan skola och polis utökar jag min teoretiska bakgrund genom att upp vad som finns skrivet om ett samarbete i styrdokument för skolans och polisens verksamhet. Resultatet av min intervjustudie visar att lärare och poliser har ett liknande sätt att se på ett samarbete och att de är positivt inställda till en samverkan. Av resultatet framkommer att lärare och poliser skulle vilja ha en utökad samverkan där man samarbetar på många olika sätt t ex genom ömsesidigt informationsutbyte, regelbunden kontakt och i samverkansgrupper. Man ser vinster på en mängd olika plan som exempelvis att barn i riskzonen fångas upp i ett tidigt skede och att barn och föräldrar får en positiv syn på polisen och deras arbete. De intervjuade anser att alla skulle vinna på en samverkan mellan skola och polis, främst barnen. Det framkommer också att man tycker att samarbetet fungerade bättre förr och att man tror att försämrade ekonomiska resurser ligger bakom ett minskat samarbete mellan skola och polis. Lärare och poliser är överens om att det är fel att dra in resurser på detta område. Resultatet av min litteraturstudie visar att det finns åtskilligt dokumenterat som indirekt talar för ett samarbete även om det inte direkt står uttryckt i ord. Tydligast uttryckt är detta i litteratur som behandlar polisens arbete och uppgifter. Resultatet visar även att viljan till ett samarbete verkar vara större än de resurser som idag finns att tillgå.

The following dissertation sets out to explore the evolution of a handful of civic institutions in the Hellenistic era. The first chapter focuses on the institution of the ephebeia and citizen-training. It centres on three documents: the gymnasiarchic law of Beroea (I. Beroeae 1 [ca. 167 BCE]), the oath of the agelaoi of Dreros (I. Cret. 1.9.1 [ca. 200 BCE]) and the honorary decree for Menas of Sestos. It argues first that citizen training programs of the Hellenistic period had higher rates of participation than the Athenian evidence seems to suggest, and second that three virtues of gymnastic training, euexia, eutaxia and philoponia, were also political and social virtues. The second chapter focuses on Zosimos of Priene (I. Priene 113 [ca. 100 BCE]) and the connection between his two most important reforms: instituting a system of duplicate record-keeping and funding rhetorical training for ephebes. It argues that the speeches of envoys and ambassadors (presbeutic rhetoric) constituted the dominant mode of Hellenistic rhetoric; within that genre, arguments based on history and on official records were considered the most effective. The third chapter focuses on Fabius' letter to Dyme (Syll.3 684 [144 BCE]). It argues that the destruction of Dyme's public archives was not part of a 'socialist' revolution, but rather was a means of rejecting changes to the citizen body forced on the city by Rome. The final chapter turns to the island of Kos. It explores Diokles' decree (IG XII.4.1 75 [ca. 200 BCE]) as an example of how the balance between self-interest and communal interests were negotiated.

Syftet med denna studie är att undersöka hur poliser inom den ingripande verksamheten hanterar de emotioner som uppstår i arbetet. Vidare avser studien även att undersöka vilken påverkan de emotionella aspekterna av arbetet får för poliserna.  Detta görs med hjälp av en kvalitativ metod i form av sex semistrukturerade intervjuer med poliser inom ett polisdistrikt. Studiens teoretiska ramverk består av begrepp inom emotionssociologin och socialpsykologin. Följande frågeställningar behandlas: Hur hanterar poliserna de känslor som uppstår i arbetet och hur kan detta karaktäriseras? Hur påverkar de emotionella aspekterna av arbetet poliserna, har det konsekvenser?   Sammantaget visar resultatet att poliserna följer informella känsloregler som finns inom yrkesrollen och att dessa regler skiljer sig beroende på den situation poliserna befinner sig i. De hanterar även känslor i arbetet på ett sätt som kan beskrivas med Hochschilds begrepp surface acting och deep acting. Vidare använder poliserna sig av humor som ett sätt att distansera sig från de emotionella aspekterna i arbetet och påverka andra personers sinnesstämning. Socialt stöd och mental förberedelse visade sig också vara ett sätt att handskas med känslorna varav socialt stöd beskrivs som mest betydelsefullt. Generellt kan det även sägas att poliserna oftast inte upplever att arbetet påverkar dem i särskild stor utsträckning. Däremot visar denna studie att upplevda och möjliga konsekvenser av arbetet är emotionell dissonans och avtrubbning. Nyckelord: Polis, ingripande verksamhet, känslohantering, emotional labor, känsloregler, surface acting, deep acting, emotionell dissonans och avtrubbning

La préservation de leur autonomie et de leur liberté fut de tout temps au coeur des préoccupations des cités grecques depuis l'époque archaïque jusqu'à l'époque byzantine. Ces concepts ont fait l'objet de recherches depuis plus d'un siècle, dont sont ressorties parfois des réponses vagues et opposées. Cette étude vient rassembler et faire une relecture des sources existantes à la lumière de recherches plus récentes. À travers des sources littéraires et épigraphiques, il est notamment possible de voir l'évolution de cette autonomie et de cette liberté des poleis en fonction de leurs relations et de leurs actions envers l'occupant romain. Les institutions politiques -conseils, assemblées et magistratures -subirent les influences de la domination romaine, qui donna aux notables grecs et aux patrons romains une place grandissante sur l'échiquier politique. Les institutions juridiques évoluèrent également, puisque Rome devint le nouvel arbitre du monde grec, particulièrement pour les cités provinciales qui, la plupart du temps laissées à elles-mêmes, furent contraintes à la volonté des magistrats romains. Les cités libres, d'autre part, conservèrent un contrôle sur leurs lois ancestrales, mais durent constamment défendre leur droit contre les interventions des magistrats romains. L'immunité fut un autre facteur d'autonomie pour les poleis, alors que les élites locales prirent de plus en plus de place dans les institutions juridiques. Enfin, l'autonomie était indissociable du territoire appartenant à la cité et était défendue par des alliances, des traités, une force armée ou par la reconnaissance de l'asylie. Il apparaît donc que les cités possédaient une autonomie appréciable magré la domination romaine, car Rome s'appuyait beaucoup sur les administrations locales pour la gestion de l'Empire. ______________________________________________________________________________ MOTS-CLÉS DE L’AUTEUR : Autonomie, Liberté, Polis, Cités, Grèce, Rome.

I denna uppsats undersöks hur polisers känsloarbete ser ut i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer, samt vilka copingstrategier poliserna använder för att handskas med de känslor som uppkommer under och efter mötet. Studiens teoretiska ramverk innefattar teorier inom emotionssociologi samt psykologiska teorier kring copingstrategier. Datainsamling har genomförts av författaren enbart för denna studies syfte. Den består av kvalitativa tematiskt öppna intervjuer med sex poliser från tre olika polisdistrikt i och runt Stockholm. Studiens utgångspunkt är fenomenologisk, vilket i denna studie innebär att det är polisernas perspektiv och meningsskapande som står i centrum för förståelsen av deras känsloarbete. Enligt fenomenologisk syn är denna förståelse alltid beroende av forskarens tolkningar utifrån den kunskap hon redan har på området och således är forskaren med och skapar empirin. Resultaten visar att det känsloarbete poliserna gör är i linje med vad tidigare forskning visat. Poliserna följer rådande känsloregler, som framförallt inbegriper att hålla en emotionell distans i förhållande till de utsagor de får ta del av, genom att undertrycka eller framkalla opassande respektive passande känslor. Känsloreglerna skiljer sig åt beroende på situationen som polisen befinner sig i. Ibland passar det att undertrycka till exempel ilska, medan det i andra situationer behöver framkallas ilska och bestämdhet. Generellt kan sägas att de rådande känsloreglerna är att inte visa för mycket ilska, utan att visa ett sorts lugn för att kvinnorna ska känna sig trygga i mötet med polisen. Copingstrategier som används är till exempel aktiva som socialt stöd och passiva som undvikande av tankar och kan till viss del kopplas till tidigare forsknings copingstrategier. Även nya strategier, ge tankarna utrymme samt uppföljning har identifierats i analysen av empirin. Titeln på rapporten är ett citat från en polis som intervjuats i studien och ger en sammanfattad bild av polisers krävande känsloarbete när de möter våldsutsatta kvinnor. Deras känsloarbete innefattar att inte bli för känslomässigt engagerade för att de ska klara av att utföra sitt arbete. Men som citatet visar går det inte att helt isolera sig från sina känslor när man möter människor i kris. Det finns ingen som inte blir berörd.

No description available.

Under 2009 uppgick antalet omhändertaganden med stöd av Lag 1976:511 om omhändertagande av berusade personer mm (LOB) till cirka 62 000, varav ungefär 87 procent tillbringade tiden för tillnyktring i polisarrest. Arbetet med att omhänderta berusade tillhör inte kärnan i de polisiära uppgifterna varför det av somliga betraktas som ”ett skitjobb”. Genom LOB följer en befogenhet för polisen att omhänderta den som är så berusad att han eller hon inte kan ta hand om sig själv, utgör en fara för sig själv, eller en fara för annan. Klart står att rekvisiten ensamma är otydliga och att Rikspolisstyrelsen genom förordning givits uppgiften om att utarbeta närmare föreskrifter för hur LOB ska tillämpas i praktiken. Föreskrifterna ger dock ingen närmare vägledning i hur rekvisiten ska tolkas. Syftet med arbetet har varit att genom en teoretisk bearbetning av den rättsliga regleringen och en systematisk analys av empiriskt material närmare studera dels hur LOB kommit att tillämpas, dels huruvida tillämpningen står i överensstämmelse med lagen och grundläggande krav på den enskilde individens rättssäkerhet. Den huvudsakliga frågeställningen i detta arbete är om lagkonstruktionen erbjuder den rättssäkerhet som lagstiftaren sökte värna. Lagstiftarens intentioner vid LOB:s tillkomst och fylleriets avkriminalisering går inte att ta miste på. Vårdaspekten, restriktivitet vid tillämpningen och att omtanken om den enskilde ska vara rådande. Det har visat sig att lagstiftarens intentioner inte alltid får avsedd effekt ute bland rättstillämparna, utan att de skapar en autonom förståelse för hur omhändertaganderekvisiten ska tolkas. Det är med andra ord i huvudsak i kontakten mellan kollegorna som det uppkommer en förståelse för hur texterna ska tolkas. Omhändertagandet ska prövas av en förman, som liksom den ingripande polismannen, också är polis. Den starka kåranda och kollegialitet som är rådande inom poliskåren riskerar att påverka den omhändertagne personens möjligheter att få objektiv överprövning av beslutet. Det finns vidare inget effektivt övervaknings- och sanktionssystem för att uppmärksamma och beivra felaktigheter i tillämpningen av LOB. I Sverige, till skillnad från i Danmark finns inte någon uttrycklig rätt att få lagligheten av ett omhändertagande prövat i domstol. Att införa en sådan rätt diskuterades vid tillkomsten av LOB men infördes aldrig. Utöver frihetsberövandet som sådant kan omhändertagandet också få rättsliga konsekvenser för den enskilde såsom prövning av körkortsinnehav och två års väntan på att få sökt vapenlicens. I det fallet att rättstillämpningen inte sker på ett korrekt sätt drabbas också de felaktigt omhändertagna av dessa konsekvenser. Förutsättningen för att drabbas är att den omhändertagne kan identifieras. Polisen har idag inget uttryckligt lagstöd för att identifiera omhändertagna varför ca en tiondel förblir oidentifierade och således undkommer konsekvenser.    Av arbetet följer en slutsats om att LOB och hur den tillämpas är förenad med en bristande rättssäkerhet. Poliserna utgör lagstiftarens förlängda arm och satta att verka i en textstyrd organisation, såsom närbyråkrater i en direkt kontakt med medborgarna, varför de slits mellan olika intressen. Svårigheterna i att kontrollera den praktiska tillämpningen gör att polisen därför tillåts att tolka och tillämpa LOB på ett sätt som inte överensstämmer med lagstiftarens intentioner. De brister som finns i övervaknings- och sanktionssystemet är några av anledningarna till att så kan ske.

Research shows that policing is mostly sedentary but physically and mentally demanding tasks occur and that policing includes factors like police inherent stress which may impair the health of police officers. Research has also found that physical exercise can play an important part for coping with these negative elements associated with policing. The overall purpose of this study is to contribute knowledge about the importance of physical exercise for policemen. The study is based on five semi-structured interviews with police officer’s working with emergency response. The result shows that physical exercise had importance for the tasks performed during emergency responses, the police officer’s health as well as short- and longterm mental factors like reduced stress. The result also showed that the demands of policing had impacts on the officer’s exercise and it also demonstrated that the policemen didn’t exercise during work hours mostly due to regulations and organizational barriers.