Bakgrund och syfte: Bristen på forskning om HR-funktionens organisatoriska och sociala arbetsmiljö inom kommuner resulterade i syftet att bidra medfördjupad förståelse för deras arbetsvillkor. Undersökning av HR-praktikersupplevelser strävar efter att öka medvetenheten och kunskapen för bådeHR-funktionen och kommuner som helhet. Frågeställningar: Hur beskrivs HR-praktikers OSA? Vilka utmaningar upplevs? Vilka åtgärder kan vidtas? Metod: En induktiv kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer genomfördes på tio HR-praktiker från svenska kommuner. Resultat: Två teman och åtta underteman identifierades: En mångfacetterad och komplex roll, med underteman: Otydliga förväntningar, ständigt vara tillgänglig, daglig balansgång och att förhålla sig till andras beslut. Förståelse, kommunikation och utveckling utgör värdefullt stöd, med underteman: Stödets betydelse och begränsningar, det är komplext att utveckla ett kontaktnät, engagemang och intresse är avgörande för arbetsmiljöfrågor och beroende avutveckling. Slutsatser: Resultaten från denna första kvalitativa studie indikerar att det är fortsatt relevant att studera arbetsmiljöns betydelse för HR-praktiker.

This study sets out from an artistic workshop designed to investigate light, colour and spatiality. During the original event, a number of participants joined to collaborate by means of painting, dialogue and exercises in movement. From a presentation of the workshop (as determined in time and space), the text argues that the character of an artwork is essentially unfinished; an ongoing ”truth process”. Adopting lines of reasoning from philosophers Vilém Flusser and Theodor Adorno, I gain a first understanding of how the artwork could be reconstituted within the limits of a scientific essay. Once more turning to the workshop's course of events, I find experiences within the actual situation relating to abstract concepts such as ”spirit”, ”quality” and ”freedom”. Next, the text pays heed to Ludwig Wittgenstein's observation that human knowledge is gained and mediated by language-games of various kinds. The selected concepts are consequently tried out in expanded ”studio talks”, involving artists from different fields such as painter Matts Leiderstam, writer Robert Pirsig and sculptor Joseph Beuys. The operation allows me to single out some specific conditions pertaining to artistic dialogue, from which I seek transitions to philosophical discourse. The text briefly reviews three contemporary, art-based projects offering such discursive exchange: "haptiska blickar", "Thinking Through Painting" and "Freikörperkultur". Against this backdrop, I seek to articulate an understanding of knowledge-making which embraces artistically as well as philosophically grounded practises. I find support from philosophers John Dewey and Hans Larsson – Dewey characterizing the esthetic and intellectual faculties as complementary movements within the human mind, and Larsson propounding intuition as the unifying and superior form of thinking. Assenting to their views, I concludingly suggest methodical introspection as another field for discursive interchange between art and science. / Undersökningen tar sin början i en konstnärlig rumsgestaltning, vilken genomfördes i form av en workshop med flera deltagare. Workshopen innehöll flera olikartade metodiska element: måleri, rörelseövningar och samtal. Textens presentation av workshopen som en händelse, begränsad i tid och rum, följs av ett ställningstagande för det konstnärliga verkets karaktär av oavslutat ”sanningsskeende”. Med hjälp av filosoferna Vilém Flusser och Theodor Adorno inventeras förutsättningarna för ett återskapande av konstverket med den vetenskapliga essäns medel. Därefter återvänder jag till workshopen för att följa dess händelseförlopp, och finner då att erfarenheterna i situationen förbinder sig med abstrakta begrepp som ”ande”, ”kvalitet” och ”frihet”. I nästa övergång tar texten fasta på Ludwig Wittgensteins iakttagelse, att mänskligt kunskapande försiggår och förmedlas genom olika slags språkspel. De tre begreppen prövas därför först i ett utvidgat ”ateljésamtal”, vilket också inbegriper andra konstnärliga utövare – bland dem målaren Matts Leiderstam, författaren Robert Pirsig och skulptören Joseph Beuys. Texten belyser det konstnärliga samtalets särskilda förutsättningar, och söker härifrån öppningar mot filosofins samtal. I de samtida konstbaserade projekten "haptiska blickar", "Thinking Through Painting" och "Freikörperkultur" finner jag sådana dialoger mellan konstnärligt och filosofiskt grundade kunskapsformer. Mot bakgrund av dessa prövar jag – med stöd hos filosoferna John Dewey och Hans Larsson – att formulera en förståelse som omfattar helheten. Hos Dewey finner jag bilden av tänkandets skilda praktiker som komplementära riktningar i medvetandet. Därefter ansluter texten till Larssons syn på intuition som tänkandets fullbordan, och föreslår avslutningsvis metodisk introspektion som ännu ett möjligt fält för diskursiva utbyten mellan konst och vetenskap.

From findings of diverseness in the formulations of organizational goals, the purpose of this study is to understand if and how these differences affect the relation between organizational goals and practices. The empirical data consists of eleven interviews with representatives of a municipality. Two of the informants were local politicians, five were executives and four white-collar workers. The data was analyzed in light of Neoinstitutional Theory an its concepts of goals. Based on these conceptions we understand the goals to have various attributes. The result of this study indicates that the combination of goal attributes affects whether the relation between goal and practice can be understood as strong or weak, explicit or ambiguous. It also shows how weak relations can be understood as the organization is decoupling the goals from the practices to avoid conflicts and to preserve its legitimacy.

Denna uppsats syftar till att undersöka hur plats generellt produceras i relation mellan planering, förvaltning och brukare. För att kunna ta reda på detta har denna uppsats fokuserat på att undersöka hur skolgården produceras som plats. Det undersökta studieobjektet i uppsatsen, som uppsatsförfattaren har haft som utgångspunkt i empiriinsamlingen, är låg- och mellanstadieskolan Tullskolan i Karlskrona kommun. Uppsatsen har genom Paulssons (2015) tolkning av det teoretiska perspektivet aktör-nätverksteori (ANT) undersökt hur skolgården som plats produceras i relation mellan dessa tre praktiker. Paulssons (2015) tolkning av ANT har valts som teoretiskt perspektiv eftersom teorin tillåter uppsatsförfattaren att synliggöra relationer mellan människor, men också relationer mellan människor och andra icke-mänskliga ting. I uppsatsen påvisas det att de tre praktikerna har olika föreställningar och målsättningar med hur platsen skolgården ska tas i bruk och användas. Det framkommer även att det finns vissa konflikter i dessa målsättningar mellan praktikerna. Slutligen framkommer det att studieobjektet Tullskolans skolgård samproduceras som en säker plats för rörelselek och laglek av de tre praktikerna planering, förvaltning och brukare. Alla tre praktiker påvisar således, på ett eller annat sätt, att den studerade skolgården som samproducerad plats ska vara en säker plats för rörelselek och laglek. Förhoppningen med denna studie är att den ska ändra ett etablerat synsätt inom planering där de tre praktikerna planering, förvaltning och brukare ses som skilda praktiker utan relation med varandra.

Det här är en kvalitativ studie vars syfte är att synliggöra huruvida bild och designpraktiker kan skapa förutsättningar för mellanrumskunskaper som undersöker, leker och plockar upp meningar i ett icke-vetande. Syftet är också att synliggöra elevernas uppfattning av hur bild- och design praktiker skulle kunna vara demokratiserande som arbetsmetod för kunskapande. Jag har arbetat efter studiens frågeställningar: Hur synliggörs och värderas bild- och designämnet genom praktiskt skapande i kursen estetisk kommunikation av elever? På vilka sätt kan bild- och designpraktiker verka demokratiserande i elevernas egen uppfattning?Det empiriska materialet består utav lermonument och tillhörande dokumentationer genom “minnesanteckningar” som eleverna utfört genom att fotografera och reflektera kring några korta frågor som rör deras praktiska arbete. Empirin utgörs också utav två stycken gruppintervjuer med eleverna. Materialet är analyserat med hjälp utav kvalitativa och visuella metoder för att sortera och förstå materialet. Materialet förstås ur ett A/r/tografiskt perspektiv samt teoretiska begrepp som rör frågeställningarna som formuleras genom kunskapsfilosofi, socialsemiotik och estetiska lärprocesser. Bakgrunden till studien är det begränsade utbudet av bildämneskurser på landets gymnasieskolor och ett intresse att undersöka elevernas uppfattning om vad de tror att det har för användning av bildämnet. Jag intresserar mig för hur eleverna reflekterar kring bild- och designpraktiker under tiden de arbetar praktiskt. I analysen kommer jag fram till flera tematiker som elevernas värderingar kring bild- och designpraktikerna kan sorteras under. De teman som jag kommer fram till är elevernas värderingar av det visuella, elevernas värderingar av de praktiska samt samarbete och elevernas värderingar av den konceptuella idén. I studien framkommer det även att eleverna skapar mening och kunskapande genom det praktiska arbetet där minnesanteckningarna fungerar som instrument för deras reflektioner och formuleringar. Eleverna reflekterar och formulerar demokratiska aspekter, slutligen framkommer intressanta begrepp som eleverna använder när de formulerar sina praktiska arbeten så som känslor och konst som är en del utav ett värdefullt resultat.Arbetet har kommunicerats genom en uppsats och som en gestaltande del på Konstfacks vårutställning.

Vi vill med det här kandidatarbetet inleda en konversation med havet. Tillsammans med Karen Barads posthumanistiska performativitet, agentiell realism, vill vi utmana och ifrågasätta den antropocentriska designerrollen där materialiteten ses som passiv och designern som ensam härskare över meningsskapandet i designprocessen. Med Barads onto-epistemologiska utgångspunkt undersöker vi hur design-processen uppstår i arrangemang av både mänskliga och icke-mänskliga aktörer, där mening framförhandlas genom relationer inom fenomen. Genom att tillämpa detta posthumanistiska förhållningssätt i lekfulla experiment tillsammans-med-havet kan vi se hur mening är situerad och skapas inom de materiell-diskursiva fenomen och apparater som utgör designprocessen.  Vi förstår designprocessen som ett ingripande i världens tillblivelse. Ett ingripande där ett kollektiv av aktörer står som medskapare, där mening, kroppar, subjekt och objekt uppförs och samformas genom intra-aktion. Detta förhållningssätt föder en medvetenhet om vårt ansvar i att ingripa i världens tillblivelse och vårt ansvar för de kroppar som skapas, en etik i handling. / In this Bachelor thesis we aim to establish a conversation with the sea. With Karen Barads posthumanist performativity, agential realism, as our companion we aim to challenge the anthropocentric role of the designer. In doing this we question the view of materiality as passive and the designer as the sole creator of meaning in the design process.  With Barads onto-epistemological standpoint we explore how the process of design is enacted in a performance of human and non-human actors, where meaning is negotiated through relations within phenomena. By putting this posthumanist notion into practice through playful experiments together-with-the-sea, we can understand how meaning is situated and shaped within the material-discursive phenomenas and apparatuses that is, and is part of, the design process.  We understand the design process as an intervening in the world’s becoming. An intervening where an assemblage of actors stands as co-creators and where meaning, bodies, subject and object is enacted and co-shaped through intra-action. This perspective gives us an awareness of our responsibility to intervene in the world’s becoming and our accountability for the bodies produced, an ethics in action.

This thesis analyzes how children and youth being resettled from Kenya and Sudan were prepared for their upcoming resettlement to Sweden, through cultural orientation programs (COPs). COPs are held for refugees who have been granted permanent Swedish residence and are undergoing resettlement to Sweden. The Swedish Migration Board, in charge of resettlement, carries out COPs as a means to inform and prepare refugees for the move to Sweden. This thesis is based on ethnographic work carried out during COPs held in Kenya and Sudan in 2011. Through video-based observation of the meetings between the Swedish delegations and children and youth, current thesis examines what notions of resettlement and refugeeness inform the delegations work, and how does the children’s agency come about during these meetings? The thesis includes three articles. Article 1 examines how the delegations make use of images in order to establish certain ideas of Sweden and the ideal citizen specifically tailored for the group being resettled. Article 2 explores children’s agency within the COPs, focusing on how the children and youth manage the meetings and sometimes resisting being positioned in certain ways by the delegations. Article 3 analyzes how notions of gender equality are drawn upon by the delegations during their work, a topic frequently highlighted by the delegations in various implicit and dilemmatic ways. The thesis shows how the delegations’ work is carried out in paradoxical ways. Their quest to bring forth the ideal future as a means to instill hope among the children simultaneously ends up categorizing them as different and as others. The representatives draw  n ideas that the children need to be socialized in order to be incorporated into another “us”. / Avhandlingen undersöker hur barn och ungdomar förbereds inför sin vidarebosättning genom så kallade Sverigeprogram. Avhandlingen är baserad på en etnografisk studie där video observationer genomförts av Sverigeprogram som hölls utav Migrationsverket i Kenya och Sudan för familjer som var på väg att vidarebosättas till Sverige. Som ett led i vidarebosättningsprocessen informeras och förbereds flyktingar inför flytten till Sverige. Syftet är att informera och presentera Sverige, skapa dialog och verka för flyktingarnas aktiva medverkan i sin vidarebosättningsprocess. Sedan några år tillbaka har speciella program genomförts för barn och ungdomar. Avhandlingen visar hur de två delegationerna arbetar med bilder och information med syftet att presentera en positiv bild av Sverige i ett led i att inge barnen hopp. Praktiken av att presentera idealbilden av Sverige hänger samman med socialiseringsprocess av barnen som stundtals positioneras som avvikande från svenskheten. Delegationernas arbete med att presentera bilden av den fria individen går hand i hand med en vilja att inkorporera barnen i en ny gemenskap, ett nytt ”vi”. I artikel ett undersöks hur delegationerna arbeter med bilder som visas upp genom olika praktiker för att förmedla en viss bild av Sverige samt den ideala medborgaren som ansvarstagande och aktiv. Artikel två fokuserar på barns agens och hur de under mötena med delegationerna förhandlar och gör motstånd mot stereotypifiering men också ställer egna frågor om framtiden när utrymme ges. Artikel tre fokuserar på hur delegationerna pratar om jämställdhet med unga tjejer som deltar i programmen med utgångspunkt i att stärka tjejerna och informera de om rättigheter men hur arbetet med att presentera ett liv i frihet går hand i hand med att även presentera hur detta liv bör se ut vilket paradoxalt nog positionerar tjejerna som ojämställda och annorlunda.

Alongside the international consensus about the importance of mathematical competencies in today’s knowledge society, the awareness about children’s and adult’s mathematical anxiety has increased. Within this, relatively limited, field of research it has moreover been revealed that the level of mathematical anxiety is considerably higher among students within teacher education programs compared to other university students. Furthermore, the studies suggest that the anxiety of prospective teachers may influence their performance in the classroom and in turn their pupils’ perception of mathematics. In the case of Sweden, the PISA 2012 revealed a significant increase of mathematical anxiety among Swedish 15 year old pupils in the past ten years. With this background, the purpose of this study is to investigate prospective teachers’ feelings and experiences towards the subject of mathematics where the aim is to gain a deeper understanding about negative feelings, such as mathematical anxiety. Based on a qualitative research approach, including a survey with around 100 Swedish student teachers, interviews and a focus group session with a smaller group, the findings of the study have shown that the majority of the participants have in different ways experienced negative feelings towards mathematics. With support in poststructuralist theories, where emotions are viewed as a social construction, the study indicates that feelings emerge when students position themselves, or become positioned, within discursive practices. The concept of subjectivity was further used to gain a deeper understanding of students’ process in becoming a teacher. / Vid sidan av den internationella konsensusen där vikten av matematik lyfts i dagens kunskapssamhälle, har medvetenheten kring matematisk ångest bland barn och vuxna ökat. Inom detta, relativt begränsade, forskningsområde har studier visat på att matematisk ångest är avsevärt större bland lärarstudenter i jämförelse med andra universitetsstuderande. Dessutom har studier påvisat att denna ångest kan påverka lärares framförande i klassrummet och i sin tur sina elevers uppfattning av matematik. I Sverige har resultaten från PISA 2012 undersökningen visat att svenska 15-åriga elevers ångest gentemot matematik har ökat signifikant de senaste tio åren. Med denna bakgrund är syftet med denna studie att undersöka en grupp lärarstudenters känslor och erfarenheter kring matematik, med målet att få en djupare förståelse för negativa känslor, så som matematisk ångest. Utifrån kvalitativa forskningsansatser, där en enkätundersökning med drygt 100 svenska lärarstudenter, intervjuer samt en fokusgrupp med en mindre grupp studenter har genomförts, visar resultaten att majoriteten av undersökningspersonerna har upplevt negativa känslor av olika slag gentemot matematik. Med stöd i poststrukturella teorier, där känslor betraktas som en social konstruktion, påvisar studien indikationer på att känslor uppkommer när studenter positionerar sig, eller blir positionerade, inom diskursiva praktiker. Subjektivitet konceptet har därtill varit väsentlig för en djupare förståelse för studenternas process mot att bli lärare.

The aim of this thesis is to gain a deeper understanding in relation to the construction of a ‘Net Generation’. With regards to the idea of an information society, technologies and young people are given certain positions, which are not in any sense natural but are socially constructed. This thesis explores these socially given meanings and shows what types of meanings are prioritized and legitimized. The exploration is conducted by examining, both externally and internally, given meanings of a generation identity. The external (nominal identification) in this study is understood as the construction of an abstract user and is studied by means of academic texts concerning the ‘Net Generation’. The internal (virtual identification) involves young people’s construction of their generation identity and is studied by means of collage. The collages are used to understand how the young participants position themselves in contemporary society and how they, as concrete users, articulate their relationship with information technologies.   The findings show that the ‘type of behavior’ which is articulated in the signifying practice of the construction of the abstract user, ‘Net Generation’, reduces users and technology to a marketing / economical discourse. In addition the idea of the abstract user implies that all users have the same possibilities to achieve ‘success’ in the information society, by being active ‘prosumers’. The concrete users articulate that they feel stressed and pressured in relation to all the choices that they are expected to make. In this sense, the participants do not articulate the (economical) interests as assumed for the ‘Net Generation’, but, rather articulate interests to play, to have a hobby and be social when using information technologies.   What this thesis thus proposes, is to critically explore the ‘taken for granted’ notions of a technological order in society as pertaining to young people. Only if we understand how socially given meaning is constructed can we break loose from the temporarily prioritized values to which the position of technology and users are fixed.

Syftet med studien var att undersöka om läroböcker utgivna efter Gy11s införande var mer jämställda, än läroböcker utgivna innan Gy11, vad gäller förekomsten av kvinnliga och manliga europeiska och utomeuropeiska författare. Med grund i några av Skolverkets (2011) riktlinjer och värden och med utgångspunkter i genusteori, postkolonialt perspektiv samt diskursanalys räknades förekomsten av kvinnliga respektive manliga europeiska och utomeuropeiska författare såväl som vilket utrymme respektive grupp fick. Om författarnas kön och etnicitet betonades i läromedelsdiskursen undersöktes även. Hypotesen var att resultatet av studien skulle komma att likna tidigare studiers resultat vad gällde den europeiske, manlige författarens dominans. Resultatet stödde denna hypotes då den europeiske, manlige författaren dominerade i båda läroböckerna både till antal och till utrymme. Kvinnliga och utomeuropeiska författare marginaliserades. Endast ett fåtal utomeuropeiska författare var inkluderade och majoriteten av dessa var amerikaner, det vill säga fortfarande västerländska författare. Resultatet skiljde sig dock från tidigare forskning vad gällde betoningen av kön och etnicitet. Slutsatsen var att respektive lärobok bör kompletteras med fler texter skrivna av kvinnliga och icke-västerländska författare för att väga upp bristerna och uppfylla Skolverkets riktlinjer.