Trots att musik främst är ämnat för örat verkar dagens liveframträdanden mer visuellt stimulerande än någonsin. Livekonserten har utvecklats till en show för publiken att se på likväl som lyssna till, vilket ställer höga krav på visuell framställning. För att undersöka vilken roll seendet spelar för uppfattning av livemusik fick en publik uppleva det omvända, en konsert bakom ögonbindel. Om det visuella tas bort; hur uppfattas liveframträdandet då?Den här studien använder kvalitativa intervjustudier med både artist och publik. Resultaten visar på hur ögonen tenderar att fungera som medium inte bara för att uppfatta musiken, utan också för att förstå sig själv och sin roll i den sociala institution som bildas under en konsert. När visuell uppfattning inte är möjlig tvingas deltagarna omförhandla hur de ser på sig själva som individer och som en del av ett kollektiv. / Although music is primarily intended for the ear, today's live performances seem more visually stimulating than ever. Live performance has evolved into a show for the audience to watch as well as listen to, increasing the demands on visual representation. To further todays understaning of the role vision plays in perception of live music, an audience got to experience the opposite; a live concert behind the blindfold. If visual perception is removed; what does the audience make of the performance? By conducting qualitative interviews with both performer and audience it is possible to distinguish tendencies that show how the eyes act as medium not only to perceive the live performance, but also to aid audience perception of self during the social activity that consitutes a live concert. When visual perception is not possible, the participants are forced to renegotiate how they see themselves as individuals and as part of a collective.

I den här avhandlingen studeras Europeiska kommissionens kommunikativa praktiker i ljuset av de pressmeddelanden som dagligen distribueras till världens största presskår i Bryssel, men också via internet till andra journalister och allmänheten. Övergripande syften med avhandlingen är att beskriva textproduktionen i denna en av världens största textproducenter och att lyfta fram den, hittills förvånansvärt osynliga, språkliga dimensionen av kommissionens kommunikation. Avhandlingen tar avstamp i ett dialogiskt perspektiv på kommunikation, där kommunikation förstås som en dynamisk process i vilken människor (sam)agerar i ett givet sammanhang. Avgörande blir således att se pressmeddelandena som en del av den produktions- och distributionskontext de ingår i, både på lokal nivå och på en mer övergripande institutionell nivå. Empiriskt bygger avhandlingen på fältstudier vid Europeiska kommissionen och textanalyser av pressmeddelanden från kommissionen och från franska och svenska departement. Pressmeddelandena studeras både som process och produkt: formuleringsprocesser å ena sidan och textmönster och tempusbruk å den andra. Som ett exempel detaljstuderas produktionen av två pressmeddelanden mot bakgrund av skribenternas förklaringar och motiveringar till sina ändringar. Med sin unika inblick i hur ett pressmeddelande blir till steg för steg och av olika aktörer utgör denna del ett viktigt bidrag till forskningen om pressmeddelanden, som först på senare år blivit mer processinriktad. De olika delstudierna ger alla vid handen att kommissionen, enkelt uttryckt, måste arbeta mer för att underbygga sin argumentation och för att göra sina initiativ mer begripliga, legitima och motiverade. Detta kan i stor utsträckning tillskrivas den mer komplicerade kommunikationssituationen som gäller för kommissionen i förhållande till de nationella departement som är jämförelsematerial i studien. / The thesis investigates the European Commission’s communicative practices in the light of the press releases that are distributed daily to the world’s largest press corps in Brussels and on the Internet to other journalists and the general public. The overall aim of the thesis is to describe the text production of one of the largest text producers in the world and to highlight the linguistic dimensions of the Commission’s communicative practices, which until now have received little scholarly attention. The study adopts a dialogical perspective on communication, where communication is understood as a dynamic process in which people interact in a given context. This means that the press releases are seen as parts of the production and distribution context in which they are embedded, both on a local level and on a more general institutional level. The empirical data on which the study is based comprise field studies at the European Commission and text analyses of press releases issued by the Commission and French and Swedish ministries. The press releases are analysed on different linguistic levels, text pattern and the use of tense, on the one hand, and composition processes on the other. As an example, the production of two press releases is studied in detail, in view of the authors’ comments to and motivations for changes to the texts. With its unique insight into how a press release is drafted step by step and by the different parties involved this part of the thesis is an important contribution to research on press releases, which only recently has become more oriented towards the production process. The results of the analyses highlight the fact that the Commission, to a greater extent than the national ministries, must substantiate its argumentation and make its initiatives more comprehensible, legitimate, and motivated. This finding may be ascribed to the more complex communication situation of the Commission, compared to the national ministries, which served as material for comparison in the study.

For more than 40 years, a tremendous number of studies have empirically explored the relationship between Corporate Environmental Performance (CEP) and Corporate Financial Performance (CFP). This study considers the relationship from a new perspective—via a qualitative research approach based on expert interviews. First, practitioners are queried for their view on the link between CEP and CFP and how to measure it. Since the vast majority see a positive relationship, this study contributes with a new form of evidence that it pays to be green. The chosen qualitative approach also allows a more detailed analysis of underlying cause-and-effect mechanisms. For instance, interviewed practitioners emphasize a direct and indirect impact from CEP on CFP. Second, the study conducts interviews with experts from research and associations (non-practitioners) and compares the viewpoints of the two interview groups. One prevalent difference refers to the fact that non-practitioners do not focus on the two impact levels. Moreover, business experts perceive the link between CEP and CFP as much less complex and reveal more pragmatically oriented considerations. The study then discusses how the interview results and identified differences can be used to direct future research and to support corporations in their move towards sustainability.

The main purpose of the dissertation is to understand meaning-making practices used by people suffering from acquired brain damage with severe physical and communicative disabilities, in order to create and sustain their identity and personhood in relation to other people. The study emanates from the idea that identity and personhood, also in relation to disability, are created/sustained in ongoing interaction between people in everyday situations, and that the ability to narrate is central to such a creation of identity. Therefore, it is of particular interest to try to understand what communicative and storytelling abilities/possibilities people with severe acquired brain damage have in presenting their identity. The study is ethnographic and based upon a year-long field study of participant observations at a day centre for people with acquired brain damage. Gathered data consist of written field notes, informal interviews conducted with both participants and personnel and approximately 70 hours of video data. The study shows how an identity as ‘severely disabled’ is created in the co-created storytelling between participants and personnel and that this identity seems to mean that one is dependent upon others to get along in everyday life at least if one listens only to spoken stories. Yet the study also shows that there exist different opinions about what this identity as ‘severely disabled’ could mean that there is a wish among the participants to be able to present a desirable identity as “normal”, and that such an identity comes to mean to be independent and self-determined. Normality, however, must be understood in relation to surrounding society (and the grand cultural narratives that surround us). Thus the study shows that normality in relation to severe disabilities is almost impossible to achieve because normality in relation to illness/disease/body contains the hope of a cure or an improvement. The participants in this study, however, have all been labelled as incurable – there is no hope of such a cure or improvement. That, on the other hand, does not mean that the participants do not try to tell such stories anyway in their quest to achieve this desirable identity. However, in order to hear this story we need to listen to stories that usually remain untold. A palpable hierarchy between different modes of language use was identified, where verbal/spoken language is supreme, resulting in the disabled participants not being perceived as competent interactors/communicators due to their difficulties in using verbal communication. Hence their ways of creating/telling stories, through embodiment and enactment, are not recognised as valid ways to create/tell stories; this is discussed in relation to both practical implications for health care settings as well as for further narrative research. / Avhandlingens huvudsyfte är att förstå meningsskapande praktiker som personer som drabbats av förvärvad hjärnskada med grava såväl fysiska som kommunikativa funktionshinder använder för att skapa och upprätthålla sin identitet och sitt personskap i relation till andra människor. Studien utgår ifrån att identitet och personskap, också i relation till funktionshinder, är något som skapas och upprätthålls i det pågående samspelet mellan människor i vardagliga situationer och att förmågan att berätta är central för detta identitetsskapande. Därför är det av särskilt intresse att försöka förstå vilka möjligheter personer med grava förvärvade hjärnskador har när det gäller att kommunicera och använda berättandet som ett sätt att presentera sin identitet. Studien är etnografisk och baseras på ett årslångt fältarbete bestående av deltagande observationer på ett dagcenter för människor med förvärvade hjärnskador. Insamlade data består av fältanteckningar, informella intervjuer med både deltagare och personal och ca 70 timmar videomaterial. Studien visar hur en identitet som ’gravt funktionshindrad’ skapas i det gemensamma berättandet mellan deltagare och personal och att denna identitet verkar innebära att man är beroende av andra för att klara sitt vardagliga liv, åtminstone om man enbart lyssnar till talade berättelser. Likväl visar studien även att det kan råda delade meningar om vad denna identitet som ’gravt funktionshindrad’ kan innebära och att det bland deltagarna finns en strävan att kunna presentera en önskvärd identitet som ”normal” och att en sådan identitet innebär att vara oberoende och självbestämmande. Normalitet måste dock förstås i relation till omgivande samhälle (och de stora, kulturella berättelser som omger oss) och studien visar att normalitet i samband med grava funktionshinder är i det närmaste omöjligt att uppnå då normalitet i relation till sjukdom/kropp innefattar ett hopp om att bli frisk, eller åtminstone bättre. Deltagarna i denna studie har emellertid diagnostiserats som obotliga – det finns inget hopp om förbättring. Detta innebär inte desto mindre att deltagarna ändå försöker berätta sådana berättelser i strävan efter att uppnå en önskvärd identitet. Dock; för att höra denna berättelse krävs ett lyssnande på berättelser som vanligtvis förblir oberättade. En tydlig hierarki mellan olika former av språkanvändning identifieras, där det talade ordet och den talade berättelsen ses som överlägsen. Detta får till konsekvens att de funktionshindrade inte ses som kompetenta aktörer/kommunikatörer pga. av sina svårigheter att kommunicera verbalt och att deras sätt att skapa berättelser, genom förkroppsligande framställningar, inte erkänns som legitima sätt att berätta. Detta diskuteras både i relation till olika praktiska implikationer för vårdinstitutioner och för vidare narrativ forskning.

For more than 40 years, a tremendous number of studies have empirically explored the relationship between Corporate Environmental Performance (CEP) and Corporate Financial Performance (CFP). This study considers the relationship from a new perspective—via a qualitative research approach based on expert interviews. First, practitioners are queried for their view on the link between CEP and CFP and how to measure it. Since the vast majority see a positive relationship, this study contributes with a new form of evidence that it pays to be green. The chosen qualitative approach also allows a more detailed analysis of underlying cause-and-effect mechanisms. For instance, interviewed practitioners emphasize a direct and indirect impact from CEP on CFP. Second, the study conducts interviews with experts from research and associations (non-practitioners) and compares the viewpoints of the two interview groups. One prevalent difference refers to the fact that non-practitioners do not focus on the two impact levels. Moreover, business experts perceive the link between CEP and CFP as much less complex and reveal more pragmatically oriented considerations. The study then discusses how the interview results and identified differences can be used to direct future research and to support corporations in their move towards sustainability.

Delad uppmärksamhet och affective stances är viktiga sociala verktyg och fundamentala moment vid barn–barn-interaktion. Syftet med den genomförda studien var att undersöka hur femåringar använder sig av och bemöter samtalsturer innehållande uppmärksamhetssökande språkliga praktiker under fri lek, samt hur de modifierar dessa samtalsturer för att presentera förhöjda affective stances. För att uppnå studiens syfte observerades och transkriberades videomaterial som skildrar barn i femårsåldern som leker i par om två. Innehållet i detta transkriberade material studerades på två vis. Först räknades antalet förekomster av uppmärksamhetssökande språkliga praktiker och uppmärksamhetssökande samtalsturer samt de olika sorters responser som barnen gav på dessa. Sedan utfördes en multimodal interaktionsanalys på särskilt intressanta sekvenser ur materialet. Studiens resultat visade att barnen i huvudsak använde sig av vokativer och ”kolla på”-direktiv för att rikta sina lekkamraters uppmärksamhet, medan ingressiver och diskurspartiklar med appellerande moment var minst vanligt förekommande. Den vanligaste formen av respons på barnens uppmärksamhetssökande samtalsturer var kortfattade, minimala responser, medan utvecklade responser var minst vanliga. När det kommer till hur barnen modifierade sina uppmärksamhetssökande yttranden för att presentera förhöjda affective stances visade det sig att de i samtliga fall använde sig av hög tonhöjd och hög röststyrka, och i varierande utsträckning använde resurser som leenden, blickriktning, förlängningar, stigande intonation, betoning, hastighet, pauser och interjektioner. Framtida forskning på ämnet kan med fördel titta närmare på hur användningen av uppmärksamhetssökande språkliga praktiker och affective stances skiljer sig åt mellan barn i olika åldrar och vuxna, samt vilken roll kön och personlighetstyp spelar vid barns val av uppmärksamhetssökande strategier.

Worldwide, the need for effective humanitarian aid is growing, and continuous aid such as commodity distribution plays a major role in ensuring sustained wellbeing. In literature, information and communication technology (ICT) has been recognized and suggested to enhance the performance and achieve higher social impact of humanitarian supply chains. Nevertheless, so far there has been little research on implementation practices and difficulties that can arise in the specific context. In pursuit of seizing the full benefits of ICT in humanitarian setting, there is an interest to further study ICT adoption among humanitarian practitioners, above all those in the most decentralized parts of the chain, which are more likely to be overlooked. This thesis aims to investigate what challenges arise when implementing an ICT trackability solution in local units of humanitarian supply chains. In this context, the concept of trackability was introduced to refer to monitoring of the downstream flow of a commodity until its intended beneficiary. Based on a thorough literature review at the intersection of Humanitarian Logistics, Supply Chain Visibility and ICT Adoption research, a substantiated theoretical context was built. Further, a case study on Colombian childcare centers, which serve as local service units of a national Food Aid Program aimed at early childhood, allowed for deep-going insights on the work of educators and the dynamics of such local humanitarian entities. Analysis of the empirical findings demonstrated the presence of numerous, both facilitating and inhibiting, ICT adoption antecedents. Five main challenges were identified: high workload, lack of technological skills, staff’s impact-oriented motivation in contrast to the tool’s broader efficiency goal, trackabilitiy’s monitoring nature as a threat to staff’s aspired autonomy, and deficient infrastructure. The study shows that these challenges can be interpreted as misalignments between the nature of attributes intrinsic to the humanitarian organization and that of the technological tool itself which is often shaped by commercial principles. The identified frictions could either be associated to a difference in operational reality or to diverging strategic goals, which mirror the overall discrepancies between commercial and humanitarian supply chains described in literature. The conclusion was drawn that the elucidated divide or incompatibility asks for bridging efforts in order to overcome implementation difficulties and seize the promising advantages of ICT in humanitarian setting. According to the findings, this should be done by enabling local practitioners rather than monitoring these. / Globalt ökar behovet av effektivt humanitärt bistånd, och kontinuerligt stöd såsom råvarudistribution spelar en viktig roll för att säkerställa ett fortsatt välbefinnande. I litteraturen har informations- och kommunikationsteknik (IKT) erkänts och föreslagits förbättra prestationen och höja den sociala påverkan hos humanitära försörjningskedjor. Å andra sidan, finns det hittills ringa forskning på praktisk implementering och utmaningar som kan uppstå i det givna sammanhanget. I strävan att ta vara på samtliga fördelar som IKT kan ha i humanitärt sammanhang finns det intresse att ytterligare studera införande och användning av IKT bland humanitära praktiker, främst i de mest decentraliserade delarna av kedjan, då dessa är mer sannolika att förbises. Examensarbetet syftar till att undersöka vilka utmaningar som uppstår vid implementering av en IKT lösning för spårbarhet i lokala enheter av humanitära försörjningskedjor. Baserat på en grundlig litteraturöversikt vid skärningspunkten för forskning kring humanitär logistik, försörjningskedjor och IKTs införande och användning skapades ett teoretiskt ramverk. Vidare har en fallstudie av colombianska daghem, som utgör de lokala serviceenheter av ett nationellt program för livsmedelsbistånd riktad till tidig barndom, bidragit till djupgående insikter i praktikernas arbete och dynamiken i sådana lokala humanitära enheter. Analysen av det empiriska materialet påvisade många, både underlättande och inhiberande, faktorer för IKT införande och användning. Fem huvudsakliga utmaningar identifierades: hög arbetsbelastning, brist på tekniska färdigheter, personalens motivation baserad i direkt social påverkan i kontrast till IKT lösningens bredare effektivitetsmål, kopplingen mellan spårbarhet och övervakning som ett hot för autonomi, samt bristande infrastruktur. Studien visar att dessa kan tolkas som motsättningar mellan attribut hos den humanitära organisationen och attribut för det tekniska verktyget som oftast är format utifrån kommersiella principer. De identifierade friktionerna kan antingen vara kopplade till en skillnad i operativ verklighet eller i divergerande strategiska mål, vilket speglar de övergripande skillnaderna mellan kommersiella och humanitära försörjningskedjor som beskrivs i litteraturen. Slutsatsen drogs att den uppenbara klyftan eller oförenligheten manar till överbryggande ansträngningar för att övervinna de implementeringssvårigheter som uppstår och för att ta vara på IKT’s lovade fördelar i humanitär miljö. Enligt resultaten bör detta göras med fokus på att stödja lokala utövare istället för att övervaka dessa.

This thesis is a contribution to feminist laboratory studies and a critical engagement with the natural sciences, or more precisely research on the biochemical workings and deadly relations of Alzheimer’s disease emanating from a year of field work in a Drosophila fly lab. The natural sciences have been a point of fascination within the field of gender studies for decades. Such sciences produce knowledge on what gets to count as nature and natural, healthy or sick, normal or not, and they have done it with great societal authority and impact throughout European modernity. However, feminist technoscience scholars argue that science and knowledge is socially produced, and political too. Concepts such as nature, animal, human, body, sex, and life itself are not simply given natural realities but phenomena processed through the naturecultures of the laboratory. Situated within such theoretical and methodological approaches, this thesis wonders how scientific facts about Alzheimer’s disease are made in the lab today. What kinds of realities, bodies and ethico-political concerns are enacted? Who gets to live and who gets to die in everyday laboratory practices? Theoretically, the thesis is grounded, particularly, within Karen Barad’s agential realism and posthumanist performativity, and as such it accounts for human and nonhuman entanglements through which AD is performed in the lab in relational ways. In other words, the thesis explores how AD is enacted in the bodies of transgenic fruit flies (Drosophila melanogaster), as these flies embody the disease, live and die with it. Last but not least, the thesis explores the materialities of death, dying, embodiment and biological waste in a biochemistry lab as constitutive parts of the produced knowledge about AD. / Denna avhandling utgör ett bidrag till feministiska laboratoriestudier och är en kritisk analys av naturvetenskaperna. Närmare bestämt är det en feministisk studie av forskning om Alzheimers sjukdom, dess biokemiska verkningar och dödliga relationer utifrån ett års fältarbete som labbtekniker i ett fluglabb. Naturvetenskaperna har under decennier fascinerat genusforskare. Dessa discipliner formar kunskapen om vad som räknas som natur och naturligt, hälsa och sjukdom, normalt eller inte, och de har gjort så med stor samhällelig auktoritet genom Europeisk modernitet. Forskare inom feministiska teknovetenskapliga studier har länge hävdat att vetenskap också är social praktik med politiska implikationer. Begrepp som natur, djur, mänskligt eller kropp, kön och livet självt kan inte tas för givna utan formas också i laboratoriets naturkultur. Med utgångspunkt i sådana feministiska teknovetenskaplig teoribildningar och metodologiska utgångspunkter bearbetar denna avhandling frågor om hur vetenskapliga fakta om Alzheimers sjukdom skapas i laboratoriet idag. Vilka kroppar, verkligheter och etisk-politiska förhållningssätt aktualiseras? Vem får leva och vem får dö i vardagliga laboratoriepraktiker? Teoretiskt bygger avhandlingen framför allt på Karen Barads agentiella realism när den diskuterar sammanvävningen mellan mänskligt och icke-mänskligt, samt det som kallas posthumanistisk performativitet, i relation till Alzheimers sjukdom som den förkroppsligas i transgena fruktflugor (Drosophila melanogaster) i laboratoriet. I särskilt fokus står relationerna som skapas inom den biokemiska forskningen kring död, biologiskt avfall och kroppslighet.

Interactions are formed and shaped differently from culture to culture. This thesis focuses on this phenomenon and in the first part deals with (from a theoretical view) the question, how the interplay between language-use and culture can be described. A cross-disciplinary approach within the scope of cross-cultural communication research is developed as is a semiotic concept, based on mainly linguistic, interactional and anthropological theories and methods. In order to describe different culture-specific interactional styles the semiotic field called embedding culture is outlined as an important resource for participants organizing talk-in-interactions. In the second part of this book the relevance of this approach is applied and tested. With the aid of various video recordings of ‘lunch-talks’ among colleagues at a restaurant in Sweden and Germany, this specific type of action and their cultural patterns are analyzed in order to describe cultural-specific styles in face-to-face-interaction. The methodological problem of recorded interaction is pointed out and the role of the camera highlighted. As the analyzed data is mainly based on interactions between men also gender-aspects are discussed. Furthermore, the scenario, time aspects and the customs and rituals of interactions at table are taken into account as relevant features of the embedding culture, all going into a culture-specific style of interaction. The results of the empirical study are, finally, correlated with other, not interaction-based analyses in the field of cross-cultural communication, and the specific national-cultural dimensions are critically discussed. / Interaktioner utformas och gestaltas olika från kultur till kultur. Avhandlingen fokuserar på denna aspekt och behandlar först ur ett teoretiskt perspektiv hur detta fenomen kan beskrivas. Med en tvärvetenskaplig ansats inom ramen av den s.k. interkulturella kommunikationsforskningen (cross-cultural communication) kombineras kulturanalytiska med lingvistiska och samtalsanalytiska teorier och metoder. Ett semiotiskt koncept utarbetas med hjälp av vilka olika kulturspecifika interaktionsstilar kan beskrivas. Det semiotiska fältet som koncipierats kallas för Einbettungskultur (’inbäddningskulturen’). I den andra delen används och prövas detta koncept. Med hjälp av ett flertal videoinspelade lunchsamtal i Sverige och Tyskland analyseras konkreta exempel på kommunikativ praxis och deras kulturella mönster i jämförbara interaktionssituationer. Det beskrivs hur den kulturspecifika interaktionsstilen vid lunchen bland svenska arbetskollegor kan skilja sig från det tyskspråkiga sättet att gestalta samma interaktionstyp. Inspelningssituationen problematiseras och kamerans roll i interaktionen diskuteras. Eftersom analyserna huvudsakligen baseras på samtal mellan män tas genusperspektivet upp. Vid sidan av själva samtalen analyseras även scenariot, tidsaspekten och ritualiseringen av interaktionen vid bordet som tre aspekter av inbäddningskulturen som tillsammans bidrar till en kulturspecifik interaktionsstil. Resultaten av den kulturella analysen som tar sin utgångspunkt i en konkret och jämförbar interaktionssituation i olika kulturer relateras avslutningsvis till andra, icke-interaktionsbaserade analyser inom den interkulturella kommunikationsforskningen och nationalkulturella beskrivningar problematiseras.

Zweck: In den letzten Jahrzehnten hat das Interesse an sozial engagierter Kunst, Art in Action, stetig zugenommen. Bisher fehlt allerdings eine Praktiker-Forschung (practitioner research), welche Fragen aus der Arbeitswelt in den Forschungsmittelpunkt stellt und die glokalen Gegebenheiten praxisrelevant diskutiert. Diese Studie untersucht die Grundannahmen der Kunstgeschichte, welche bisher die Einführung der Praktiker-Forschung erschweren. Die Studie kontextualisiert und diskutiert zudem die Besonderheiten der künstlerischen Forschung sowie der Praktiker-Forschung in anderen disziplinären Feldern. Daran anschliessend formuliert diese Studie die Prinzipien der Art in Action Methodik. Methodik: Diese transformative Studie arbeitet mit dem Global Studies Paradigma. Der konzeptionelle Apparat umfasst die Kaleidoskopische Dialektik, das Konzept der Glokalisierung und die Theorien der Transdisziplinarität und der Meta-Narrativen Synthese. Ergebnis: Diese Studie formuliert die Prinzipien der Art in Action Methodik (AiAR). AiAR stellt Fragen aus der Arbeitswelt in den Mittelpunkt der Forschung, berücksichtigt lokale Gegebenheiten und organisiert den Forschungsprozess in Relation zu den projektrelevanten Partikularitäten (grounded methodology). / Purpose: In the last few decades, there has been a steadily growing interest in socially engaged art, i.e., working with art in socio-cultural settings (Art in Action). What has been missing, however, are art practitioner research methodologies that place issues emerging from art practitioner work environment at centre stage. This study explores the critical assumptions of art history, which have so far hindered a practitioner-driven research approach. It contextualises and discusses the specificities of artistic research and practitioner research. On this basis, the study formulates an Art in Action research methodology. Methodology: This transformative research applies a global studies paradigm. Its conceptual apparatus includes the kaleidoscopic dialectic, the concept of glocalisation, and the theories of transdisciplinarity and meta-narrative synthesis. Result: This study formulates principles for an Art in Action research (AiAR) methodology that places the issues emerging from the art practitioners’ work environments centre stage instead of an artwork-centred approach. It postulates that AiAR works with grounded research procedures.