Study objects: Three different productions companies which the authors have chosen to be anonymous. Purpose: The purpose with this study is to examine why production companies choose to use 3D-animations in television commercials, and what different kind of aspects affects their decisions. Theoretical: The theoretical chapter reviews the history of 3D-animation andtelevision commercials and other fields that will be relevant laterin the analysis and discussion. Method: A case study has been made on three different companies, two of the companies are active in post-production and the other one is active in the consulting area. Data was collected through semistructured interviews with two of the companies. The last interview was conducted via e-mail. Conclusions: There were different ground aspects (economy, control, targetaudience, consumer impression) that affected a productioncompany’s decision in whether or not to use 3D-animation in theirproductions of television commercials.

”If we consume the product as a product, we consume its meaning through advertising” – Jean Baudrillard Syftet med denna studie är att identifiera och analysera bakomliggande myter om lycka i kommersiella reklamfilmer, utifrån ett konstruktionistiskt perspektiv. Analysmodellen, som bygger på semiotik och neoformalism, genererade kunskap om de olika berättarstrukturerna kring lycka i de undersökta reklamfilmerna. Resultaten indikerade framförallt att berättarstrukturerna om lycka grundar sig i myter som är starkt kopplade till den kapitalistiska ideologin. Studien avser därmed att blottlägga och analysera myter om lycka i reklamfilmer ur ett kritiskt konstruktionistiskt perspektiv.

Den här uppsatsen handlar om hur Volvo konstruerar svenskhet och sin egen identitet i deras reklamfilm Made by Sweden – Vintersaga. Med tanke på hur olika uppfattningar kring vad som är svenskt florerar fritt i både Sverige och världen så är det intressant att undersöka hur en svensk symbol och ett multinationellt företag som Volvo väljer att reproducera denna. Detta är en språkinriktad undersökning som använder sig av en multimodal analys för att synliggöra vem som gör vad i reklamfilmen och hur den inkluderar och engagerar tittaren. Den multimodala analysen bygger på Michael Hallidays systemisk-funktionella grammatiska analysmodell och förklaras sakligt hur den används för att tjäna syftet. I resultatet dyker stora deltagargrupper upp som är människor, element och Volvo själva. Dessa engagerar och inkluderar tittaren på olika sätt vilket skapar en kontakt och ett meddelande mellan Volvo som är sändare och tittaren som är mottagare. Symboliskt sett så gestaltas en kamp mot det stora vemodet som består av svåra svenska förhållanden i form av kyla, blåst och väta. Tittaren och de mänskliga deltagarna i reklamfilmen blir svenska och uppmanas implicit att använda en Volvo i sin kamp för att fortsätta vara svenska. För det är bara de med rätt vilja och rätt val av utrustning som blir svenska och kan tåla kampen. Fälttåget leds av världsliga representanter som Timbuktu och Börje Salming, starka individer som samarbetar i grupp med Volvo som sin kuse. Kampen finns i språket som Volvo har valt i bild och sång.

Den här uppsatsen ämnar att med sociosemiotiken som teoretisk utgångspunkt undersöka hur icke-vita karaktärer representeras i reklamfilm. De tre frågeställningarna lyder: Hur stor andel av reklamfilmerna i analysen inrymmer icke-vita karaktärer, inom vilka narrativa genrer förkommer icke-vita och hur porträtteras icke-vita karaktärer inom respektive narrativ. Materialet som analyseras avgränsas till filmer som tilldelats pris från reklamtävlingen Guldägget, med motiveringen att de kan agera föredöme för reklam i stort. Först granskades filmerna för att delas upp i filmer utan eller med icke-vita karaktärer, vilket resulterade i 29 filmer med icke-vita karaktärer. Dessa 29 filmer genomgick vidare en visuell analys för att utforska de icke-vita karaktärernas deltagande, både sett till vilken narrativ genre av reklamfilmer som de främst förekom i och till vilken grad de var specificerade individer. Resultatet påvisade att icke-vita karaktärer ytterst sällan agerar enskilda huvudkaraktärer: endast en karaktär i materialet spelade en sådan roll. Icke-vita karaktärer deltar snarare i kollektiv där alla medverkande delar samma egenskaper. De påträffas framförallt i narrativ som ska skildra världen, snarare än narrativ som fokuserar på individers handlingar. Avslutningsvis menar jag att utfallet beror på en allmän omedvetenhet eller obetänksamhet gällande framställningen av karaktärer med synlig minoritet, bland annat till följd av bristen på svensk forskning som belyser hudfärgsrepresentation.

Denna uppsats undersöker hur de filmtekniska greppen ljus/färgsättning och kameraarbete används för att skildra Science fiction- tropen “det första mötet” mellan utomjording och människa i filmerna Arrival och Independence Day. Uppsatsen undersöker även hur utomjordingarna i filmerna används som representationer för det representationsteoretiska begreppet Den andre. Uppsatsen använder sig av en filmanalytisk metod, och använder sig av postkolonial teori samt representationsteori för att genomföra analysen. Slutsatsen för uppsatsen är att ljus och kameraarbete används dels för att förstärka skillnaderna mellan människan och utomjordingen i båda filmerna, och dels för att porträttera utomjordingen som Den andre. Analysen kommer fram till att Den andre i Independence Day porträtteras som aggressiv och farlig, medan Den andre i Arrival porträtteras som passiv och missförstådd. Uppsatsen kommer dock fram till att det inte går att se några direkta referenser mellan utomjordingarna och mer specifika grupper i samhället som ofta ställs i positionen som Den andre i väst. Utomjordingarna representerar snarare Den andre som ett bredare koncept, och speglar samtida kulturella attityder gentemot Den andre i tiderna filmerna producerades.  I min medieproduktion har jag skapat en fiktiv kampanj för Malmö Opera, som främjar intresset för opera och klassisk underhållning hos ungdomar. Kampanjen består av två affischer med tillhörande reklamfilmer, som hänger ihop via QR-koder. Filmerna är tänkta att visas i mobilutsnitt.

<p>Roy Andersson har med sina filmer intresserat och fascinerat många åskådare genom åren, kanske framförallt på grund av filmernas särpräglade komposition och bildspråk. Här arbetar han gränsöverskridande med orörlig kamera, långa tagningar och djupfokus. Själv står han med övertygelsen att en enda bild kan berätta så mycket mer, och därmed göra allt användande av flera bilder direkt överflödigt. Det filmiska grepp som Roy Andersson använder sig av grundar sig på vad han själv kallar för den komplexa bilden inom filmteorin. </p><p>Den här uppsatsen behandlar Roy Andersson och den komplexa bilden, samt diskuterar kring hans bildspråkliga inriktning som han har i förhållande till de konventioner som idag förekommer inom bildskapandet och den visuella kulturen. I uppsatsen görs en genomgång av Roy Anderssons produktioner, vilket täcker in områdena för spelfilm, kortfilm samt reklamfilm och som sedan sätts i relation till dagens visuella kultur med hjälp av den socialsemiotiska analysmetoden för visuell kommunikation. Utifrån detta perspektiv har tre scener från lika många av Roy Anderssons produktioner djupanalyserats. Diskussioner kring Roy Anderssons bildspråk förs även med hjälp av tre kompletterande teoretiska inriktningar; auteur-teorin (författarskapet), redundansprincipen och mise-en-scène. </p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur och varför Roy Anderssons bildspråk ser ut som det gör, och på vilket sätt som han genom användandet av den komplexa bilden gör för att uppnå detta.</p>

Denna studie ämnar belysa de två företagen Match och Victoria Milans TV-reklamfilmer. Det primära syftet är att undersöka vilka retoriska grepp Match och Victoria Milan använder sig av i reklamfilmerna för att värva nya betalande medlemmar till webbplatserna. Genom retorisk analys granskas respektive reklamfilm. De retoriska teorier som används är ethos, pathos, logos -triaden och de semiotiska aspekterna denotation och konnotation. I mitt arbete analyserar jag även videoproduktionstekniken för att belysa kameravinklar. Med hermeneutik som vetenskaplig ansats tolkas reklamfilmerna med hjälp av den hermeneutiska cirkeln som tillvägagångssätt. Det sekundära syftet med detta arbete är att jämföra likheter och skillnader mellan reklamfilmerna. De frågor jag ställer är 1) vilka likheter och skillnader finns i reklamfilmerna och 2) hur skiljer sig könsmönstret åt mellan reklamfilmerna. För att synligöra de strukturer som finns kommer jag att använda mig av strukturalistisk teori. Victoria Milan har fram till idag enbart producerat en reklamfilm som analyseras. Match har däremot producerat flera reklamfilmer och jag har därför valt att granska den senaste av dessa reklamfilmer. Analysen visar att båda reklamfilmernas styrka och persuasiva effekt ligger i att de förenar rationella och emotionella apeller – att den tänkta mottagaren både känner igen sig i reklamfilmerna och att de innehåller argument. Reklamfilmerna vilar på strukturalistiska binära motsatspar som ligger till grund för hur mannen och kvinnans roll i reklamfilmerna framställs/upplevs olika. I Matchs reklamfilm är det mannen som styr. I Victoria Milans reklamfilm är det kvinnan som är aktiv. En slutsats som dras är att två undermedvetna frågor väcks hos mottagaren, ”det kan bli verklighet” (Match) och ”det kan bli bättre” (Victoria Milan). Genom denna emotionella påverkan ingjuts hopp i det undermedvetna hos de tänkta målgrupperna. Hoppet mottagaren känner är ett starkt retoriskt grepp som båda företagen använder sig av. Att hitta en ursäkt till ett dåligt beteende blir dock Victoria Milans främsta retoriska grepp. Nyckelord: ethos, pathos,logos- triaden, visuell retorik, TV-reklamfilm, hermeneutik, binärt motsatsförhållande, dejting, internet, Barthes, Lévi-Strauss / This study aims to highlight the two firms Match and Victoria Milan's television commercials. The primary purpose is to explore the rhetorical strategies Match and Victoria Milan use in the commercials to attract new paying members to the sites. Each advertisement is examined through rhetorical analysis. The rhetorical theories used are the triad of ethos, pathos, logos and the semiotic aspects of denotation and connotation. In my work I also analyze video production technology to illuminate the camera angles. With hermeneutics as a scientific approach I will interpret the commercials by using the hermeneutic circle approach.The secondary objective of this work is to compare the similarities and differences between the commercials. The questions I ask are 1) the similarities and differences in the commercials and 2) how different gender patterns differ between the commercials. To visualize the structures that exist, I will use structuralist theory. Victoria Milan has until today only produced one television commercial that is analyzed. Match, however, produced several commercials and I have therefore chosen to examine the most recent of these commercials. The analysis shows that both advertising films strength and persuasive power lies in that they combine the rational and emotional Apelles – the intended recipient both recognize themselves in the commercials and that the commercials contain arguments. The Promotional Films are based on structuralist binary opposites that form the basis of how man and woman's role in advertising films are produced / perceived differently. In the Match commercial the man is in control. In the Victoria Milan commercial the woman is the one who is active. One conclusion is that two sub-conscious issues are raised by the recipient, "it can become areality" (Match), and "it could be better" (Victoria Milan). This emotional influence instilles hope in the subconscious of the intended target groups. The hope they feel is a strong rhetorical approach that both companies use. Finding an excuse for bad behavior, however, is Victoria Milan's main rhetorical strategy. Keywords: triad of ethos, pathos, logos, visual rhetoric, television commercials, binary opposition, dating, internet, Barthes, Lévi-Strauss

Roy Andersson har med sina filmer intresserat och fascinerat många åskådare genom åren, kanske framförallt på grund av filmernas särpräglade komposition och bildspråk. Här arbetar han gränsöverskridande med orörlig kamera, långa tagningar och djupfokus. Själv står han med övertygelsen att en enda bild kan berätta så mycket mer, och därmed göra allt användande av flera bilder direkt överflödigt. Det filmiska grepp som Roy Andersson använder sig av grundar sig på vad han själv kallar för den komplexa bilden inom filmteorin. Den här uppsatsen behandlar Roy Andersson och den komplexa bilden, samt diskuterar kring hans bildspråkliga inriktning som han har i förhållande till de konventioner som idag förekommer inom bildskapandet och den visuella kulturen. I uppsatsen görs en genomgång av Roy Anderssons produktioner, vilket täcker in områdena för spelfilm, kortfilm samt reklamfilm och som sedan sätts i relation till dagens visuella kultur med hjälp av den socialsemiotiska analysmetoden för visuell kommunikation. Utifrån detta perspektiv har tre scener från lika många av Roy Anderssons produktioner djupanalyserats. Diskussioner kring Roy Anderssons bildspråk förs även med hjälp av tre kompletterande teoretiska inriktningar; auteur-teorin (författarskapet), redundansprincipen och mise-en-scène. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur och varför Roy Anderssons bildspråk ser ut som det gör, och på vilket sätt som han genom användandet av den komplexa bilden gör för att uppnå detta.

Denna studie ämnar undersöka hur Systembolaget väljer att konstruera målgruppen i reklamfilmer för deras antilangningskampanj. Systembolaget har inte en uttalad begränsad målgrupp, utan deras målgrupp är den svenska befolkningen. Syftet med denna studie är att genom att studera de semiotiska resurserna ta reda på om Systembolaget, som de beskriver själva ”finns till för alla”, i reklamfilmerna för deras antilangningskampanj eller om det går att finna en begränsad målgrupp. För att besvara syftet med denna studie lyder forskningsfrågorna följande: vilken målgrupp konstruerar Systembolagets i deras reklamfilmer genom sina val av semiotiska resurser? Och stämmer denna målgrupp överens med deras samhällsansvar? Materialet för studien består av tio av Systembolagets reklamfilmer för deras antilangningskampanj mellan åren 2009 och 2020. För att analysera detta material har en visuell analys med en grund inom det sociosemiotiska fältet tillämpats. Iden visuella analysen studeras de semiotiska resurserna genre, scener och kameravinklar; karaktärer och miljö samt språk och värderingar. Resultatet av studien visar att det går att finna en begränsad målgrupp i reklamfilmerna. En tydlig avsaknad av mångfald gällande klass och kön hittas i Systembolagets reklamfilmer med antilangningsfokus. Nästintill alla karaktärer i samtliga filmer består av vita personer samtidigt som nästan alla miljöer visar ett medelklasshem. I de fall där icke-vita karaktärer förekommer är det de vita karaktärerna som innehar de framträdande rollerna.

Den här uppsatsen undersöker hur tre av de största internationella barnrättsorganisationerna porträtterar karaktärer, i synnerhet barn i reklamfilm med sociosemiotiken som teoretiskt ramverk. Materialet som analyseras består av nio utvalda filmer från Unicef, SOS Barnbyar samt Rädda Barnen som publicerats under tidsperioden 2015–2020. Följande tre frågeställningar har formulerats för att besvara studiens syfte: Hur framställs barnen visuellt, hur porträtteras de i relation till vuxna karaktärer och speglar framställningen av barn i filmerna organisationernas kärnvärden? För att kunna genomföra en strukturerad analys delades materialet initialt in i en tabell med tre variabler där förekomsten av barn och vuxna noterades översiktligt i samtliga filmer. Följande kunde därmed tre kategorier utläsas innehållande filmer med dominerande vuxna karaktärer, dominerande barnkaraktärer samt en sista kategori med både vuxna och barn i relativt jämn fördelning sett till antal karaktärer. Resultatet visade att barn övergripande framställs på ett passivt vis, tillskrivs färre repliker och används som symboler för att tillskriva vuxna karaktärer egenskaper. Studien påvisar även ett fenomen där barn i flera filmer framställs i liggande och bärande positioner vilket ytterligare förstärker antagandet om en passiv framställning i relation till vuxna karaktärer som inte i något fall syntes i dessa positioner. Sammanfattningsvis kan studiens resultat påvisa vikten av att organisationer som åsyftar att kämpa för mänskliga rättigheter, som i denna studie specifikt barns rättigheter, bör vara måna om att framställningen av karaktärer i den egna kommunikationen speglar deras kärnvärden. Detta då en icke rättvis framställning av människor påverkar vilka normer och värderingar som upprätthålls i samhället i stort och således kan kollidera med organisationernas syfte.