<p>2005 antogs en fördjupad översiktsplan för stadsdelarna Rissne, Hallonbergen och Ör i Sundbyberg. Ett av målen med den fördjupade översiktsplanen var att stärka de offentliga rummen i stadsdelarna för att skapa ett livaktigt och varierat stadsliv under dygnets alla timmar, attraktivt för människor i alla åldrar och präglat utav mångfald. Hallonbergsplan är ett ”busstorg” beläget i direkt anslutning till Hallonbergens centrumanläggning. Målet med rapporten var att analysera Hallonbergsplan ur ett socialt perspektiv med fokus på platsens fysiska miljö och vilka förutsättningar den fysiska miljön ger för att skapa det stadsliv som har formulerats som mål med den fördjupade översiktsplanen. Arbetet syftade till att klargöra hur stadslivet ser ut på Hallonbergsplan idag och hur platsen används av dess besökare. Vidare syftade arbetet till att klargöra om det finns behov av kompletteringar i den fysiska miljön för att förbättra förutsättningarna för stadslivet och i så fall vilka. Vid analysen av Hallonbergsplan användes en metod framtagen av arkitekten Jan Gehl. Gehls metod baseras på platsens aktiviteter, hur den används samt vilka kontaktmöjligheter som finns. Metoden analyserar platsen med avseende på sex delar; aktiviteter, rumsform, möjligheter och hinder för kontakt, skydd, komfort samt njutning. Analysen av Hallonbergsplan gav ett detaljerat resultat som visade såväl positiva som negativa egenskaper i den fysiska miljön på platsen inom alla analysens olika delar. Hallonbergsplan har således fysiska egenskaper, såväl rumsliga som visuella, som både hindrar och främjar utveckling av det stadsliv som är målet med den fördjupade översiktsplanen. Hallonbergsplan domineras av nödvändiga aktiviteter, men även frivilliga och sociala aktiviteter förekommer med en koncentration till ytan runt fontänen och centrumhusets ingång. Vid en framtida utveckling av Hallonbergsplan bör platsen få en bättre trafikbalans, utveckla befintliga kvaliteter, förbättra miljön för fotgängare och cyklister, förbättra förutsättningar för varaktiga aktiviteter samt hitta en bättre balans mellan centrumanläggningen och Hallonbergsplan. Vidare bör Hallonbergsplan bli en levande, trygg och varierad plats under dygnets all timmar och ges en inbjudande och öppen rumsform.</p>

<p> </p><p>The purpose of this essay was to show the pupils as presenters from their own and their teachers’ perspective. This was done regarding presentations by studying and comparing the applicability of the two structuralist theories media ecology theory and structural semiotic theory. The theories were used as model bases, aimed to correspond to opinions and experiences of Swedish upper secondary school pupils. Through a didactic approach, I intended to find out how pupils’ relations to presentations differ depending on how they regard them. Focus was on if they thought of presentations as comprehensive experiences or found similar elements in mediated and unmediated presentation contexts. An empirical field study was accomplished through qualitative interviews with pupils and teachers. The word “presentation” was treated as a discourse since data showed that respondents included diverse meanings and functions in the word. The analysis was based on the qualitatively collected empirical data that were applied on my models. Constructionism functioned as theoretical framework. My study indicated that the discourse presentation needs to be investigated further. </p><p> </p>

Denna uppsats behandlar innerstadens kajer i Stockholm. Syftet är att analysera hur innerstadens kajer fungerar som offentliga rum och hur de uppfattas av stadens invånare. Källmaterialet består till stor del av plandokument samt av intervjuer med både tjänstemän och stadens invånare.  En fallstudie vid en av innerstadens kajer har genomförts för att på ett tydligare sätt förstå kajernas dynamik. Resultaten från uppsatsen visar att planeringen kring kajområdena är splittrad och uppdelad mellan många olika instanser. Denna uppdelning tycks ge kajerna dess fysiska och psykiska utseende som antingen uppskattas eller ogillas av stadens invånare. Som offentliga rum fungerar kajerna på flera sätt, bland annat finns en osäkerhet och en kamp om rummet vilket skapar en dynamik som gör platserna levande och fungerande.

We live in a time where the influence of citizens is taking a larger role in the spatial  planning. The Swedish laws, such as PBL, deals with matters of citizen participation  which advocates that the youth should be included in the consultation circuit, but there is  no directive given.   The report's purpose is to demonstrate methods for how to get the young people's  influence included in the spatial planning, with a main focus on the ages between 13 and  21. On the base of literature and two case studies, the goal is to illustrate how to integrate  young people through a meeting place in Jonkoping, Sweden.  The report is structured along with an analysis based on the literature, two case studies  from previous projects and discussions/interviews with young people from four selected  areas in Jonkoping.   The case studies from Malmo and Gothenburg show how the cooperation between  different participants can be organized during the planning and how to give the users a  greater involvement.  Based on literature and case studies, we carried out a field analysis of the four most  segregated areas of Jonkoping; Osterangen, Oxnehaga, Ekhagen and Raslatt. Young  people in these areas were interviewed, as a basis for a proposal for a new all-activity  center at the expended location of Kungsang School.  During this project, the following three issues were investigated:   In what need are young people of a meeting place in Jonkoping?   Our research has proved that there is no greater connection between the young people in  Jönköping, because the young people appear generally in their own neighborhoods.  Therefore, segregation patterns are created and there is a need for a common meeting  place, a place in the municipality of Jönköping would be of great value to promote  integration between young people.  What can an all-activity house contribute to in Jonkoping?  An all-activity house which is available for everyone would contribute to what young  people are missing, by being a meeting place for everyone in the municipality of  Jonkoping.  Based on literature studies we believe that an all-activity house will break the segregation  pattern and reduce the distinction between "us" and "them", which will result in a more  integrated environment. By involving young people from the beginning until the end of  the projects, their influence will increase and it will give a wider understanding of their  neighborhoods and needs. This should be done through meetings and open dialogues  between users and planners. To assessment the degree of influence, Arnstein’s step  model can be used. An all-activity house with a wide range of activities benefits the  participants’ health by making them active and enabling conditions for movement.  School activities are not sufficient for young people to fully develop competencies, such  as sport accomplishments, playing instruments and artistic abilities. To have an activity  benefiting a person's health, the requirements is to gradually develop the person's abilities  based on active learning, engage in various types of exercises and have clear goals. The  school's activities do not have this kind of structure and it is therefore important that  young people have the opportunity outside of school and in the very neighborhood.    How can you precede the work of involving the youth in the spatial planning?  In real practice, the young people’s influence is not included during the whole planning  stage, only in the very beginning. This is considered as manipulation. To fulfill the co-  degree of influence, it requires that young people are involved and enthused through the  implementing-, planning- and management stage. The best way to capture young people's  thoughts, ideas and experiences is to use methods such as recreational centers, mental-  maps, walking trips or internet communication. / Vi lever i en tid då medborgarnas inflytande börjar ha en större betydelse under  projekteringsskedet. De svenska lagarna som exempelvis PBL, behandlar frågor kring  medborgarinflytande genom att förespråka att barn och ungdomar skall ingå i  samrådskretsen, men de anvisar ingen särskild metod.  Rapportens syfte är att visa på arbetsmetoder för hur man kan öka ungdomars inflytande  i planeringsprocessen, med fokus på åldersgrupperna 13-21 år. Målet är att utifrån  litteraturstudier och två fallstudier, belysa hur man integrerar ungdomar för att sedan ge  förslag om en mötesplats i form av ett all-aktivitetshus i Jönköpings kommun.   Rapporten består av en litteraturstudie, två fallstudier av genomförda projekt, samt  samtal och intervjuer med ungdomar från fyra utvalda områden i Jönköping.  Två fallstudier från Malmö och Göteborg visar hur samarbetet kan organiseras mellan de  olika aktörerna i planeringsprocessen och hur man kan ge brukarna ett större  medbestämmande.   Baserat på litteratur- och fallstudier genomfördes en områdesanalys över de fyra mest  segregerade områdena i Jönköping: Österängen, Öxnehaga, Ekhagen och Råslätt.  Ungdomar i dessa områden intervjuades, som underlag för ett förslag till ett nytt all-  aktivitetshus på den nedlagda Kungsängsskolans område.  Under arbetets gång har följande frågeställningar utreds:     Vilket behov har ungdomar av en mötesplats i Jönköpings kommun?   Vår forskning har visat att det inte existerar något större samband mellan ungdomarna i  Jönköpings kommun, utan dem flesta ungdomarna uppehåller sig inom sina egna  områden. Vi kan se hur ett segregationsmönster har skapats och att det finns ett behov  av en gemensam mötesplats, en mötesplats i Jönköpings kommun skulle därför ha ett  stort värde för att främja integrationen mellan ungdomarna.   Vad kan ett all-aktivitetshus bidra med/leda till i Jönköping ?   Ett all-aktivitetshus som framför allt är kostnadsfri och öppen för alla skulle fylla ut det  som ungdomarna saknar genom att vara en mötesplats för alla inom Jönköpings  kommun. Baserat på litteraturstudierna menar vi att ett all-aktivitetshus kan bryta  segregations mönstret och minska gränsdragningen mellan ”vi” och ”de”, vilket kan leda  till en mer integrerad miljö. Genom att involvera ungdomar i de tre olika  projekteringsskedena ökar deras inflytande och man får större förståelse kring deras  område och behov. Detta bör göras genom möten och öppna dialoger mellan brukare  och planerare. Bedömning av inflytandegraden kan göras utifrån Arnsteins stegmodell.  Ett all-aktiviteshus med ett stort utbud av aktiviteter hade gynnat de delaktigas hälsa  genom att göra de aktiva och möjliggöra förutsättningar för rörelse. Skolans aktiviteter,  som exempelvis idrott, är inte tillräckliga för att ungdomar skall utveckla kompetenser  fullt ut, inom t.ex. sportliga prestationer, instrumentspelning och konstnärliga förmågor.  Då en aktivitet ska gynna en persons hälsa så krävs det att aktiviteten gradvis utvecklar  personens förmågor, bygger på en aktiv inlärning, bedriver olika typer av övningar och  har tydliga mål. Skolans aktiviteter saknar denna aktivitetsstruktur och det är därför  viktigt att ungdomar har denna möjlighet utanför skolan och i självaste bostadsområdet.   Hur kan man gå tillväga för att öka ungdomars inflytande i planeringen?  Vid verkliga projekt är det vanligt att man involverar ungdomar endast under  planeringsskedet, detta anses som manipulation. För att uppfylla kravet på verkligt  medbestämmande krävs att ungdomarna ska vara med under genomförandes-,  planerings- och förvaltningsskedet. För att på bästa möjliga sätt fånga upp ungdomars  tankar, idéer och upplevelser kan man använda sig av metoder som fritidsverkstäder,  mental-maps, gå-tur och ungdomskanaler på internet.

I denna studie undersöks hur smak, status och klass uttrycks i reality-TV-programmen Färjan (Kanal 5) och Danspalatset Playa del Sol (TV3). I program som dessa får vi följa människor som åker på kryssningar, semestrar och shoppar, alltmedan vi förväntas skratta åt dem. De ämnen som dessa program behandlar är tätt förbundna med en förståelse av klass.   Syftet med denna uppsats är således att belysa klassaspekter och smakhierarkier. Vidare kommer representationen av smak diskuteras i relation till klass och status. Utifrån denna förståelse av klass som relaterat till smak och status skall sedan klasspositionering i programmen undersökas. Uppsatsens frågeställningar lyder således: Vilka diskurser är framträdande i programmen och hur är de artikulerade? Hur uttrycks markörer för smak, status och klass inom programmen? Hur positioneras och rangordnas smak- och stilmarkörer i programmen? Hur kan dessa tillskrivas samhällsklasser?   Den teoretiska ramen domineras av sociologerna Pierre Bourdieu och Beverley Skeggs teorier kring klass. Framförallt Bourdieus teorier kring det sociala rummet och kulturellt kapital appliceras på materialet för att belysa underliggande värderingar och klassaspekter. Det metodologiska tillvägagångssättet är uteslutande baserat på Norman Faircloughs kritiska diskursanalys. Framförallt kommer studien att tillämpa Faircloughs tredimensionella modell för analys av en kommunikativ händelse.   Studien visar på hur en semesterdiskurs präglar de båda programmen. Inom semesterdiskursen positioneras val av resmål och fritidsaktiviteter på semestern som något värdeladdat och som kan klassificeras i termer av ”god” och ”dålig” smak. Genom representation av festande som praktik samt av stereotypa kvinnoroller konstruerar programmen en normativ diskurs kring vad som konstituerar smakfullt och smaklöst semestrande. Detta har en tydlig koppling till klass, där klass i programmen formuleras som status. Studien har funnit att programmen bidrar, medvetet eller omedvetet, till att reproducera maktojämlikheter mellan klasserna. Slutsatsen är att klassbegreppet är ständigt närvarande i dessa program, inbäddat i ett klassperspektiv.

Skuggor har länge fascinerat mig och varit en viktig del i mitt konstnärliga arbete. Skuggor av glas berättar inte bara om den yttre formen utan förmedlar även något från glasets inre. Mötet mellan det yttre och det inre, mellan det materiella och det immateriella är ett tema för detta arbete. Konsten och konsthantverket har en unik möjlighet att utforska och förmedla erfarenheter och kunskaper som finns i våra kroppar. Kunskap som vi ännu inte greppat med vårt intellekt. Konstverk kan i samspel med arkitektur erbjuda platser för reflektion och kontemplation. I ett materialbaserat undersökande av glas och skuggor arbetar jag med existentiella frågor i förhållande till filosofen Sören Kierkegaards tre dimensioner; det sinnliga, det innerliga och det andliga. Arbetet har sin bas i verkstaden där utforskandet av glasets egenskaper växlats med undersökandet av dess skugga vilket dokumenterats i en processdagbok och via fotografier. Kunskap har även införskaffats genom litteratur, föreläsningar och samtal inspirerade av fotoelicitering. Under arbetets gång har overheadapparaten kommit att bli en viktig del för att förmedla glasets inre värld. I skuggrummet som bildas finns möjlighet till interaktion och påverkan av skuggbildens uttryck. Skuggans många metaforiska betydelser ger verket ytterligare dimensioner.

För hundra år sedan var tjänarinnorna en stor yrkesgrupp. De fanns i alla klasser, från husmamsellen på en herrgård till en barnpiga med mat och husrum som enda lön. I den här kandidatuppsatsen med kulturhistorisk inriktning studeras berättelser av och om tjänarinnor. Empirin utgörs av arkivmaterial i form av en frågelista, NM 189 Tjänarinneyrket, från Nordiska museet. Syftet med studien är att undersöka frågelistsvaren, analysera kategoriseringar och på så vis belysa tjänarinnornas vardagsliv. Målet är även att ge en övergripande bild av tjänarinneyrket, dess historia och villkor. Frågeställningarna är: på vilket sätt påverkades tjänarinnorna av kategoriseringar, hur kategoriserades tjänarinnorna och hur kategoriserade tjänarinnorna sig själva och sin omgivning? Den teoretiska och analytiska delen av studien ligger främst i den empiriska insamlingen. Utgångspunkterna och inspirationen hämtas från strukturalismens idéer om att vi kategoriserar och strukturerar vår omvärld som ett sätt att förstå den.   Kategoriseringarna som redovisas i uppsatsen har delats in i fyra kapitel med olika teman. Temat Titlar och tilltal visar hur språket användes som en markör för skillnader och likheter mellan olika kategorier. I Rum och plats redogörs för hur kategorierna tjänarinnor och arbetsgivare delades upp, samt hur fysiska gränser drogs mellan dem. Tid och tidsuppfattning är ett tema som utreder tjänarinnornas sätt att se på tid och hur deras tiduppfattning förändrats. Temat Smuts och tabu undersöker olika sätt att tolka smuts och tabu samt synen på tjänarinnornas umgängesliv.   Resultatet visar att tjänarinnornas vardagsliv påverkades av kategoriseringar. Kategoriseringar påverkade dem, genom till exempel språkliga normer som användandet av olika titlar och tilltal, fysiska gränsdragningar för de platser tjänarinnan rörde sig på, tidsuppfattning i form av synen på fritid, samt hur synen på smuts och tabu begränsade tjänarinnornas umgängesliv. Ju mindre avstånden var i tankevärlden mellan kategorierna desto närmare kunde man också se att människorna var fysiskt, socialt och språkligt.

Bakgrund Inledningsvis diskuteras vad tidigare forskning visat beträffande rummet och dess betydelse. Delar som berörs är rummets utformning, grönare miljö (ljud, ljus, temperatur, luft etc.), social miljö (lärares inställning), waldorfpedagogiken – det fysiska rummet, lek som lärande samt vad olika myndigheter skriver kring klassrumsmiljön. Den teoretiska utgångspunkten som använts när vi analyserat vårt empiriska material är ett fenomenologiskt perspektiv. Vi har även definierat de begrepp som genomsyrar föreliggande studie; Det fysiska rummet (objektiv och subjektiv miljö), arbetssätt och arbetsform samt den proximala utvecklingszonen. Syfte Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur rummets storlek, planlösning och utformning, med tillgång till grupprum, kan ha betydelse för lärare i deras pedagogik. Metod Uppsatsen bygger på en kvalitativ studie där observationer och intervjuer har används som arbetsmetod för insamlandet av material. Genom våra observationer ville vi komma åt skillnader i den objektiva miljön och observationerna genomfördes därför i tre olika klassrum där det var olika fysiska förutsättningar när det gäller utformning, planlösning och yta i lokalen. Intervjuerna har sin utgångspunkt i ett fenomenologiskt perspektiv där vi som forskare fokuserat på hur individerna upplever förskoleklassens fysiska miljö. Det var klasslärarna i respektive rum, eller lärare med samma förutsättningar i rummet, som intervjuades och intervjuerna genomfördes med varje lärare enskilt. Resultat Resultatet visar att rummets utformning, planlösning och storlek har betydelse för lärarna när de ska utforma sin pedagogik. Men lärarens inställning till arbetssituationen och dennes förmåga att vara flexibel när undervisningen och rummet organiseras är viktiga delar att tänka på när lärare ska utforma en så bra inlärningsmiljö som möjligt.

Uppsatsen utgår från en plats i Norrköpings tätort, Sylten. Syftet är att undersöka hur Sylten laddas med betydelser genom berättelserna om platsen. Genom perspektiv som rum/plats och narrativitet problematiseras och analyseras berättelserna. Empiriskt behandlar uppsatsen artiklar ur lokaltidningar, tryckta broschyrer, historiker samt romanen Kungens rosor av Moa Martinson. Slutsatserna berör kortfattat på vilket sett Sylten får rollen av ett förlorat paradis i berättelserna och hur denna roll förstärks av att Moa Martinson gjorde platsen till litterär miljö. Martinsons roman ringas in som en motberättelse och Sylten som en minnesplats.

Studiens syfte är att studera utbytesstudenters rumsliga relation till fem utvalda besöksattraktioner med tyngdvikt på vad för sorts tankar, känslor, värderingar och mening som dessa genererar. Vi har genomfört sex stycken kvalitativa enskilda intervjuer samt en fokusgruppintervju med utbytesstudenter, där fotografier på fem uppvisade besöksattraktioner i Stockholm har presenteras. Dessa besöksattraktioner var Stadshuset, Ericsson Globe/Skyview, Kungliga Slottet, Vasamuseet samt Gröna Lund. Våra underliggande frågeställningar har behandlat besöksattraktionernas fysiska utformning, vad dessa representerar samt vad utbytesstudenterna finner om dess geografiska placering i förhållande till hur staden är utformad. Den teoretiska genomgången behandlar platsens och rummets dimensioner samt semiotik. Ett av uppsatsens viktigaste bidrag handlar om hur makten kan uttryckas i rummet genom besöksattraktioner samt hur viktigt det är att skapa en platskänsla vid utformningen av besöksattraktioner. / The purpose of this thesis is to study foreign exchange student’s spatial relation to five chosen visitor attractions situated in Stockholm. Our main focus lies within what kind of thoughts, feelings, values and significance that these attractions generates. We have conducted six in depth interviews along with one focus group where we have presented images of the selected attractions which are The City Hall, The Ericsson Globe/Skyview, The Royal Palace, The Vasa museum and Gröna Lund, which is Stockholm’s Tivoli. Our research has revolved around questions such as the physical layout of the attractions, what they represent and the importance of where the attractions are located in relation to the city. The theoretical review mainly deals with the dimensions of place, space and semiotics. One of the thesis main contributions describes how power can be expressed in space through visitor attractions, and the importance of being able to create a sense of place in the design of visitor attractions.