Skolan ska ge eleverna möjlighet att visa sina kunskaper på flera olika sätt. De ska både få uppleva och själva prova på att använda olika uttrycksformer. Detta är något som kan göras på många olika sätt och i olika ämnen. Syftet med denna studie är att utveckla kunskap om vilka uppfattningar lärare kan ha om estetiska uttrycksformers integrering i de traditionellt teoretiska ämnena. För att undersöka detta intervjuades totalt nio lärare. Fokus i studien ligger på de uttrycksformer som vanligtvis används inom ämnena bild, musik och slöjd, samt drama. Resultatet visar att samtliga intervjuade lärare var positiva till att använda estetiska uttrycksformer i olika ämnen. De såg en rad fördelar med sådana arbetsformer, men också en del nackdelar. Lärarna gav flera exempel på hur deras elever fick använda sig av estetiska uttrycksformer, samt hur läraren tänkte kring syftet med detta. I flera intervjuer togs upp att samarbetet kring de estetiska uttrycksformerna fungerade bra i arbetslaget, men att slöjdlärare och musiklärare oftast inte var delaktiga i något samarbete. Samtliga lärare kunde se både möjligheter och hinder för att använda estetiska uttrycksformer i sin undervisning. En upptäckt som gjordes var att samma faktorer som uppfattades som möjligheter av vissa lärare också uppgavs utgöra hinder för andra.

Syftet för min studie är att se hur den estetiska verksamheten används inom förskola, förskoleklass och grundskolans tidigare år samt vilket synsätt pedagogerna har på estetisk verksamhet. Studien har skett genom kvalitativa intervjuer i fokusgrupper, mindre återkopplingsintervjuer och observationer med åtta lärare, två - fyra inom varje yrkeskategori. Mitt resultat har visat att estetisk verksamhet används i betydligt större omfattning, och med en mer medveten syn, inom förskola och förskoleklass än i grundskolan. I grundskolan ansåg informanterna att de inte hade tid med estetisk verksamhet och använde sig därför inte av den så mycket i sin undervisning. Slutsatserna i min studie är att användandet av och ambitionen med estetisk verksamhet i hög grad existerar inom förskola och förskoleklass men i väldigt liten grad i grundskolan. Mina informanter hade ingen uttalad och medveten progression i den estetiska verksamheten, varken i förskola, förskoleklass eller grundskolans tidigare år.

Detta arbete fokuserar på dramapedagogikens användningsområde för lärandet och studerar dess tillämpbarhet i en tänkt teaterutbildning. Två väl ansedda pedagoger; Maria Winton och Peter ”Peppe” Östensson har i intervju delat med sig av sina visioner kring en teaterutbildning, vilken ligger till grund för studiens empiriska material. Analys av dramapedagogikens funktion i teaterutbildningens vision har gjorts med hjälp av de didaktiska frågeställningar vad, varför och hur. Resultatet visar på övervägande likheter mellan teorierna kring dramapedagogik och teaterutbildningens vision. Det finns ingen större motsägelse mellan teori och empiri, men begreppet publik utvecklas vidare för att klargöra dess funktion inom dramapedagogik. Dramapedagogik är en metod och en konstform. Dramapedagogik är en metod att nå självständigt konstnärligt skapande. Det konstnärliga, ur ett dramapedagogiskt perspektiv, ligger inte i teateruttrycket, utan i det skapande. Det är skapandet som är det konstnärliga, oavsett om det är ett skapande på scen för dig själv, eller om det är att frigöra eller utveckla ett skapande hos någon annan. Det skapande lärande som gestaltas med teaterutbildningens vision är av den vikt att den förtrogenhetskunskap (även kallad tyst kunskap) i pedagogik som kan nås av deltagarna av teaterutbildningen är eftersträvansvärd för lärares yrkesprofession.

Vi har valt att göra ett konstnärligt utvecklingsarbete för att se betydelsen av helheten i en skapande process. Vårt mål är att undersöka hur processen sätter igång olika förmågor för att inhämta kunskaper. Vår litteraturstudie baserar sig på olika områden inom vetenskap, konst och filosofi. Valet blev att inte fördjupa oss i en speciell problemställning utan att få med alla de delar som vi behöver för att utvecklas till hela människor. Vårt tillvägagångsätt för att nå målet skedde i form av en installation (DenVandrande Pilgrimen), som är ett artisktiskt sätt att montera in olika föremål till en insiktsfull helhet. Vi har även sammankopplat vårt KU och vår utvecklingsprocess till ett pedagogiskt perspektiv. Resultatet som vi kom fram till var att insikter och kunskaper får ett större värde och att vi bättre minns relationerna till verkligheten genom att använda oss av estetiska verktyg.

I detta examensarbete har en undersökning om hur gymnasielärare resonerar kring begreppenbedömning, betygssättning och likvärdighet genomförts. Avsikten med undersökningen var att ökaförståelsen för hur lärare ser på sin egen bedömning och betygssättning samt vilka underlag deanvänder sig av vid betygssättning. Slutligen var avsikten att undersöka hur lärarna tolkar begreppetlikvärdighet och hur de arbetar för att uppnå likvärdighet i sin bedömning. De centrala frågorna fördenna studie var vilken roll lärare uppfattar att bedömningen har inom det egna ämnet, vilkaunderlag lärare använder sig av vid betygssättning, hur lärare tolkar begreppet likvärdighet ochvilka metoder lärare använder sig av för att uppnå likvärdighet vid bedömning. Studien bestod avkvalitativa intervjuer med fem gymnasielärare verksamma inom mediaområdet. Analysen avintervjuerna gjordes utifrån ett hermeneutiskt perspektiv där läroplanen, kursplanerna ochinformanternas utsagor låg till grund för förståelsen medan den tidigare forskningen sompresenteras i studien låg till grund för analysen. Resultatet visade att informanternas uppfattningarom hur bedömningen och betygen påverkar eleverna varierar. Även synen på vad som ska bedömasskiftar inom informantgruppen. I studien framkom att informanterna definierar begreppetlikvärdighet på olika sätt samt att de i stor utsträckning även använder olika metoder för att ökalikvärdigheten. Förändringarna som läroplan för gymnasieskolan 2011 fört med sig uppfattas avinformanterna som positiva samtidigt som det visade sig att det finns oklarheter kring huruvida dennya läroplanen ökar likvärdigheten i skolan.

No description available.

Syftet med studien har varit att undersöka hur några elever som har Aspergers syndrom upplever trä- och metallslöjdsundervisningen samt deras tankar och erfarenheter av ämnet.Övergripande syfte är att, ur ett inifrånperspektiv, ta del av upplevelser, tankar och erfarenheter från elever samt författare vilka själva har Aspergers syndrom. Bakgrunden startar med en sammanfattning av studien Kniven flyger – hur några trä- och metallslöjdslärare utformar sin undervisning för elever som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar(Jakobsson Löfgren, 2010). Vidare beskrivs Aspergers syndrom ur ett utifrån samt inifrånperspektiv. Därefter redogörs för begreppen en skola för alla, delaktighet, diagnosens vara eller icke vara, följt av Lpo94 och kursplanen i slöjd. Avsnittet avslutas med att beskriva kreativitet och skapande samt begreppet KASAM. Metoden har varit en tolkning utifrån respondenternas skriftliga svar, med en hermeneutisk fenomenologisk ansats. Totalt har 13 elever från två olika skolor svarat på fjorton frågor med öppna svarsalternativ. Då studien sökt svar på deltagarnas egna upplevelser av undersökningsområdet, föll det sig naturligt att inta ett elevperspektiv. Resultatet visar att upplevelsen av slöjd är övervägande positiv. Några elever upplever ljud från maskiner som påfrestande, dock verkar drivkraften för slöjd vara starkare än det obehag som maskinernas ljud utgör. Elva av tretton elever arbetar helst ensamma, samtidigt finns nyfikenhet hos några till att ingå i grupparbete. Eleverna från skola B beskriver att de inte får den hjälp de vill ha. Däremot känner eleverna från skola A sig sedda och får hjälp. Eleverna i studien efterfrågar bland annat en lärare som är positiv, sätter eleven i fokus, är tydlig och har tålamod. Lärarens roll och hur denne kan stå i vägen för ämnet har blivit tydlig i resultatet. En slutsats av studien är att upplevelsen av slöjden hos eleverna är beroende av det förhållningssätt läraren har. Vidare kan sägas att beroende av hur förutsägbar och tydlig undervisningen är samt lärarens sätt att förmedla sig till eleverna, påverkar hur och om eleven uppfattar slöjden som begriplig, hanterbar och meningsfull.

 Nordlund B (2010) Rida i harmoni. En studie om hur ryttare lyckas praktisera sin teori. C-uppsats i pedagogik. Högskolan i Gävle.   Uppsatsens syfte är att undersöka hur ryttaren tänker när den letar harmoni i sin ridning. Genom en kvalitativ studie fick informanterna förklara sina teoretiska kunskaper om vad harmoni är och hur det upplevs. Sedan fick de beskriva hur de tänker när de letar efter harmoni i ridningen. Med detta som grund försökte jag sedan att tolka de faktorer som såg ut att påverka dem när de letade efter harmonin i ridningen.   Jag hoppades också att studien skulle ge vägledning om hur ridundervisningen kan utvecklas så att lärandet i ridning underlättas.   Uppsatsen grundar sig på en kvalitativ studie med sex ryttare som går på gymnasiet och där har ridning på schemat.   Studien påvisade att ryttarna förstod teorin och de som hade den praktiska kunskapsnivån kunde hitta harmoni i ridningen om de fick handledning. Utan handledning hade de svårare att hitta dit. Min bild av informanterna är att de har svårt att se sin ridning i ett större sammanhang. Det jobbar här och nu och försöker lösa eventuella problem med ett relativt kortsiktligt tänkande. Ryttarna förstod dock vad de gjorde och varför. Detta utan att värdera hur rätt eller fel de utförde det som de trodde att de gjorde.

No description available.

<p>Vårt syfte med den här studien är att undersöka hur förskollärare tänker och arbetar kring bild, färg och formskapande inom förskolan och vilka faktorer de anser viktiga i den skapande verksamheten. Vi vill även se om det föreligger några skillnader då förskolan har tillgång till en ateljerista som arbetar i förskolans ateljé och då förskolan inte har det.</p><p>Frågeställningarna är som följer:</p><p>–</p><p>Vilka faktorer anser förskollärarna viktiga i förskolebarns färg – och formskapande?</p><p>–</p><p>Vilken betydelse har tillgången till en ateljerista för den skapande verksamheten?</p><p>Vi har i vår undersökning genomfört åtta intervjuer av förskollärare. Två av respondenterna var även utbildade till ateljerista. Två av respondenterna hade tillgång till en ateljerista och fyra hade inte det. Resultatet visar att det inte finns så stora skillnader i tankegångarna hos respondenterna vare sig de har tillgång till ateljé eller inte. Vi kunde även tyda att miljön kring barnet har en stor betydelse i båda fallen. Tyngdpunkten ligger vid kunskap och engagemang.</p>