No description available.

This interdisciplinary study aims to understand the audiovisual framework in relation to our perceptions of the senses and how it affects the audiovisual genre that focuses on the senses sound and image and its interplay. The background of the essay and previous research includes how we as humans perceive our world and then create it based on our perception of the world. A compilation of studies on the sensory impressions for hearing-audio and seeing-visual is presented to approach the state of research, but is also based on the conventions of art, including social norms and the educational process of institutions. The question at hand focuses on the possibilities of audiovisuality, both as an art and production form, and on how the audiovisual genre is best described, what frameworks affect our thinking about digital art and to what extent this is possible to change. Further to the figure theory as a theoretical basis and in-depth interviews as a method. Finally, the essay presents a result that shows that the audiovisual genre has many possibilities that largely include the technology of the future; limitation is found in the convention and the human view as well as actual sensory boundaries. Discussion and own reflections that land in statements about how an artist, producer or audiovisual creator can go about being innovative in a world where creativity meets modern technology. The research concludes that the relation and communication between sound and image of audiovisual production is not the actuality, rather that the relation is experienced in between the emotional and the technical. Sound and image are only design.

I detta självständiga arbete studerar jag hur min kreativa process i komposition påverkas och förändras av olika faktorer. Studien utgår från ett fenomenologiskt perspektiv och tar inspiration från tidigare forskning och litteratur inom ämnena komposition och kreativitet. Arbetet har genomförts genom att använda loggboksanteckningar som tagits före och efter varje kompositionspass under höstterminen 2020. Anteckningarna har därefter analyserats med en tematisk analysmetod. Resultatet presenteras i två teman: yttre faktorer och inre faktorer, med tillhörande underrubriker som beskriver de olika faktorernas påverkan i större utsträckning. I dessa två teman beskrivs svaren på mina forskningsfrågor: Vad uppfattar jag som kreativitet? Vilken inverkan har olika metoder och rutiner på mitt kreativa skapande? Arbetet avslutas med en diskussion där resultaten ställs i relation till vald forskning, litteratur och det fenomenologiska perspektivet. / In this self-study I explore how my creative process in composition is affected and changed by different factors. The study is based on a phenomenological perspective and takes inspiration from previous studies and literature within the subjects of composing and creativity. The study has been accomplished using log notes which were taken before and after every composing session during the autumn semester of 2020. The log notes were analysed using a thematic analysing method. The results are presented in two themes: external factors and internal factors, with associated subheadings that describe each of the different factors’ influence in a bigger picture. In these two themes the answers are described to my two research questions: What do I perceive as creativity? What influence do different methods and routines have on my creative making? The work is finished with a discussion where the results are set in a relation to the selected research, literature, and the phenomenological perspective.

Syftet med uppsatsstudien är att beskriva hur socialarbetare upplever att användandet av kreativt skapande kan vara ett sätt för långtidssjukskrivna som står långt utanför arbetsmarknaden att närma sig arbete eller annan sysselsättning. Genom kvalitativa intervjuer med sex socialarbetare har detta undersökts. I urvalet av informanter finns socialpedagoger, socionomer samt konstnärer där flera av dem har vidareutbildning inom bildterapi, symbolterapi och samtalsterapi. För att få förståelse för hur kreativt skapande kan vara en väg mot arbetsmarknaden har det undersökts hur skapande används i grupp och hur det i sin tur kan bidra till att den enskilda individen kommer närmare en sysselsättning. Långtidssjukskrivna som står utanför arbetslivet anses löpa risk för att hamna i en negativ spiral som påverkar individen såväl fysiskt, psykiskt som socialt. För att bryta spiralen krävs ofta hjälp och då kan en riktad arbetsmarknadspolitisk insats vara den hjälpen som behövs för att minska risken för marginalisering och utanförskap. Empowerment är uppsatsstudiens teoretiska utgångspunkt, med begrepp och perspektiv så som återhämtning och inlärd hoppfullhet. Uppsatsstudiens resultat visar att socialarbetarna upplevde att långtidssjukskrivna genom kreativt skapande i grupp fick ett tryggt socialt sammanhang där de kunde uttrycka sig fritt, hitta sin egen röst och känna meningsfullhet. Vår tolkning är att individerna som deltog i grupperna som ägnade sig åt kreativt skapande fick flera positiva effekter, som att känna sig mer tillfreds med livet, hitta nya vägar och nå ett bättre mående. Detta kunde i sin tur kunde användas som redskap för att kunna ta nästa steg mot arbetsmarknaden. Forskning kring kreativt skapande i socialt arbete är relativt outforskat och vi efterfrågar mer forskning inom ämnet. Exempelvis kan forskning som fokuserar på strukturella utmaningar eller långsiktig hälsa kopplat till kreativt skapande vara till gagn för de som inom socialt arbete vill använda sig mer av kreativt skapande i sitt dagliga arbete.

Syftet med denna studie är att undersöka ifall självhypnos som förändrat medvetandetillstånd påverkar upplevelsen och utfallet av flow i kreativt skapande. Att erfara flow i musik är för många något eftersträvansvärt och har flera positiva effekter på musicerande och framför allt på upplevelsen i stunden för individen. Känslan av att tid och rum förvrängs och att sinnet helt uppehålls av handlingen i nuet har beröringspunkter med det som kallas för förändrade/alternativa medvetandetillstånd. Erfarenhet och forskning av alternativa medvetandetillstånd tyder på många likheter mellan upplevelsen av dessa och upplevelsen av flow. Mätningar av flownivå och dokumentationer av upplevelsen efter sessioner av musikskapande har jämförts ur ett flowteoretiskt perspektiv för att synliggöra kvalitativa skillnader mellan flow i ett normalt och ett förändrat medvetandetillstånd. Resultaten visar att självhypnos påverkar utfallet av flownivå positivt och att upplevelsen och verklighetsuppfattningen förändras. Dessutom tyder resultaten på att skapandet i ett förändrat medvetandetillstånd präglas mer av intuition än annars då kognition och problemlösande metoder är mer påtagliga. Resultaten visar inte vilken del av hypnosen som åstadkommer denna förändring och ifall utfallet är unikt för hypnos som metod eller ifall andra förändrade medvetandetillstånd kan åstadkomma samma förändring. Flow som teoretisk utgångspunkt visades även ha begränsningar i att synliggöra delar i den kreativa processen.

Sammanfattning Denna undersöknings avsikt var att undersöka hur ämnet bild kan användas inom förskolan genom att ta del av hur sju yrkesverksamma pedagoger reflekterar kring barns handlingar och aktiviteter inom ämnet bild. Genom en kvalitativ undersökningsform där insamling av data skett genom semistrukturerade intervjuer presenteras ett resultat som har tolkats med stöd i ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar främst att bild och skapande kan användas som språk och kommunikationsverktyg vilket också, enligt studiens resultat, ger barn fler möjligheter att samverka med sin omvärld. Genom att använda ämnet bild kan barns samspel stärkas då barn genom sitt skapande ges redskap till att uttrycka sin inre värld och därmed göra sin röst hörd. Studien presenterar också faktorer som utgör hinder för barns möjligheter att använda den estetiska uttrycksformen bild inom förskolan. Dessa hinder visar bland annat hur pedagogens eller arbetslagets egen syn på, eller kunskap om, ämnet bild avgör under vilka förutsättningar barn får möjlighet att samspela och kommunicera genom sitt skapande.

I studien behandlas frågeställningen ”Hur kan fel användas som ett verktyg av elever i bildämnets skapande processer?”. Med antagandet om att rätt och fel är en norm i skolan och dess undervisning har jag spenderat en vecka med en klass i årskurs åtta. Där utfördes en deltagande observation och några intervjuer. Syftet med studien var att identifiera normen om rätt och fel i skolundervisningen för att se hur elever kan arbeta med sina fel i bildämnets skapande processer. Studien vägleds av ett sociokulturellt perspektiv – där interaktion och kollektivt lärande var av intresse. Det är med denna teoretiska utgångspunkt jag analyserat resultatet från studien och finner att många av eleverna interagerar med varandra för att ta sig framåt i sina processer. De interagerar med läraren om klasskompisarna inte har svaret de söker. Resultatet från studien visar att fel i bildämnets skapande processer kan tas tillvara genom bland annat språkliga verktyg samt att det krävs trygghet för att eleven ska våga prata om sina fel. Andra exempel på verktyg är kunskaper om olika tekniker och material för att självständigt navigera genom dessa i sina projekt. Ges dessa förutsättningar kan fel användas som ett meningsfullt verktyg i bildundervisningen. Som gestaltning till studien har en Skolplansch framställts. Denna skolplansch följer en skoltradition där rätt redovisas i tydligt manér, men denna plansch berättar om någonting annat. Den uppmuntrar, bekräftar och påminner om att fel kan uppstå. Skolplanschen välkomnas in i ett 2020 talets bildklassrum där fel är en del av att göra rätt.

Rebecka Rä-bickan är en kortroman skriven inom ramen för masterkursen i kreativt skrivande på Linnéuniversitetet. Tidigare har jag läst psykologi, sociologi och socialantropologi. I det inom- och mellanmänskliga området har jag mitt stora intresse, vilket givetvis avspeglar sig i det jag skriver. Det övergripande temat för den här berättelsen är svek, från de människor som står närmast, religionen och till slut även från den egna kroppen. Den handlar också om syskonskap och vänskap, övergrepp och trauman, skapandets kraft och försoning. Rebecka är en flicka som blivit utstött, sviken och osynliggjord både i skolan och av sin familj, och som vuxen lever hon inkapslad i rädsla över att existera som sig själv och synas, och blir därmed aldrig bemött som den människa hon är. Det ofrivilliga utanförskapet har blivit till vald ensamhet, som bygger på den utstöttas hämnd: om ingen frågar efter mig, ska heller aldrig någon få glädje av att jag finns till. Rebecka går till ett jobb hon finner meningslöst men bär på en stark kreativ talang och skapar fantastiska figurer i frivoliteter, som aldrig någon ser. Med hunden Boy delar hon däremot allt. Gång på gång återkommer Rebecka till den fasansfulla midsommaren som fick henne att bryta kontakten med sin bror. Trots att många år har gått sedan dess lämnar minnet henne ingen ro. En dag på jobbet förlorar Rebecka medvetandet och blir förd med ambulans till sjukhus där hon opereras akut. Någon behöver ta hand om hennes hund, och ensam som hon är, faller det på hennes bror. För första gången sedan broderns brutala svek träffas de, tio år senare. Än en gång kränker han hennes gränser, men någonting har sjukdomstiden gjort med Rebecka, som gör det omöjligt för henne att fortsätta väja undan. Mötet med brodern gör visserligen att hennes tid på sjukhuset förlängs, men det öppnar också dörren för läkning på helt andra plan. Språkligt rör sig texten mellan ett poetiskt sinnligt betraktande (Därinne i huset som stoiskt uthärdar vinterns alla vilda vändningar väntar hon. På ljuset som ska komma en morgon, regnen. Lukter som släpps lösa under smältande snötäcken, himlen som ska lätta och bli vid och obekymrad, mjuka vindar som kommer söderifrån och stryker landskapet medskogs.) och ett distanserat, ironiserat iakttagande (Toalettpappret är slitstarkt men strävt, som gjort för män med generösa odlingar stjärtgräs. Här är sjuttiofem procent av de anställdakvinnor.), beroende på vilken miljö Rebecka rör sig i, om hon är trygg eller känner sig trängd.

Musik har i alla tider berört människor, musik antingen förenar människor eller leder till livliga diskussioner kring genrer och lyrikens innehåll. Musik har funnits i den svenska skolan sedan 1842 och har sedan länge en naturlig plats i vårt skolsystem. Syftet med studien är att undersöka vad som kan göra låtskrivandet lustfyllt och lärorikt och vad som kan inverka på den musikaliska kreativiteten och för att söka kunskap och samla empiri till min studie, används kvalitativa metoder såsom klassrumsobservationer samt 2 strukturerade fokusgruppsintervjuer. Den teori som applicerats på studien är det Vygotskijs proximala utvecklingszon och Graham Wallas fyra processfaser. Övergripande för studien är det sociokulturella perspektivet. Resultatet presenteras utifrån studiens forskningsfrågor, där resultatet på första frågan bygger på data från observationerna och andra frågan från observationerna samt fokusgruppsintervjuerna och slutligen fråga tre från fokusgruppsintervjuerna. En tematisk innehållsanalys visar att mätbarheten, bristande tid, samt skolarbete under fritiden leder till bristande kreativitet i skolan. Mätningar visar att stress ökar i mellan- och högstadiet runt om i landet. Det sägs att lite stress är bra, men förmycket stress kan få en rad negativa följder som bristande motivation och inspiration till lärandet. Som förslag på vidare forskning behövs det undersökas om lärarens arbetssätt, som struktur och planering kan hjälpa till att minska stressen som ökar bland unga i skolan. Vidare undersöka vilken studieteknik som hjälper eleverna att bli kreativa i skolan, så att de inte behöver arbeta med skoluppgifter utanför skolan.

Förskolans läroplan säger att varje barn ska få möjlighet att utveckla sin förmåga till skapande. Förskolan ska ge barnen en möjlighet till att utforska, reflektera och att beskriva sin omvärld med hjälp av olika estetiska uttrycksformer. Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen kring pedagogers syn på skapande samt hur de arbetar med detta. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med åtta individer som alla arbetar inom förskolans verksamhet. Teoretiskt bygger studien på det sociokulturella perspektivet samt Vygotskij’s teori den ”proximala utvecklingszonen”. Studien synliggör hur pedagoger arbetar med skapande, samt hur det skiljer sig beroende på om skapandet sker inomhus eller utomhus. Av studien så framkom att alla respondenter ser på skapandet som en viktig och central del i barnens utveckling och lärande. Respondenterna såg dock svårigheter i att arbeta med skapande utomhus, de flesta påpekade även tidsbrist och stora barngrupper som ytterligare svårigheter inom skapanderarbetet. Något som framkom var även att förskolans miljö, material samt pedagogernas förhållningssätt och förkunskaper påverkade skapandearbetet i förskolan.