Syftet för denna studie är att undersöka vilka vithetsdiskurser som artikuleras visuellt och verbalt i högstadieskolans bildundervisning i konsthistoria, samt att undersöka hur elever förhåller sig till dessa diskurser i det bildarbete som genomförs i anslutning till momentet. Dessutom syftar studien till att diskutera bildlärarens uppdrag att lyfta frågor om etniska maktrelationer och samtidigt överföra ett nationellt kulturarv, enligt aktuella styrdokument. Studiens övergripande frågeställningar är: Vilka vithetsdiskurser artikuleras och reproduceras, visuellt och verbalt, i det material som introducerar momentet konsthistoria i högstadieskolans bildundervisning? Hur förhåller sig elever till dessa diskurser i det bildarbete som genomförs i anslutning till momentet? De teoretiska utgångspunkterna är diskursteori, socialsemiotik, och intersektionell vithetsteori. Materialet består av ett introduktionsmaterial som en bildlärare använt när denna introducerat momentet konsthistoria för en klass i årskurs 9, intervjuer med åtta elever från denna klass och åtta bilder som dessa elever arbetat med i anslutning till momentet. Materialet analyseras med diskursanalys. Resultat, analys och tolkning visar att presentationen reproducerar en vit, västerländsk, hegemonisk konsthistorieskrivning i sin presentation av området. Vithetsdiskursen förblir omarkerad genom att inte artikuleras alls. Eleverna förhåller sig till denna diskurs genom att uppfatta den artikulerade konsthistorien som den enda giltiga och nödvändiga för att ingå i en västeuropeisk och nationell gemenskap. Dessutom markeras vithetens hegemoni i det praktiska bildarbetet genom att synliggöra hur hegemonin reglerar hur elever blandar (vit) hudfärg. Resultatet leder till en diskussion om aktuella styrdokument och hur bildlärare kan använda normkritisk (bild)pedagogik för att markera vitheten som norm och därigenom motverka exkludering.

Syftet för denna uppsats är att undersöka barns skapande verksamhet med digitala och analoga medel och hur de användas som komplement till varandra för att erbjuda barn varierade möjligheter för meningsskapande. Vi har använt oss av videoobservationer samt skärminspelningsfunktion i vår undersökning för att närma oss sen djupare förståelse för den kommunikationen som sker mellan barn och olika medel ur ett socialsemiotiskt perspektiv. Detta har gett oss bredare förståelse för barns meningsskapande, samspel, kommunikation och kreativitet. Resultatet i våra analyser visar att barn skapar mening på kreativa sätt oavsett ett materials syfte. Barns interaktion sker ofta via resurser, t.ex. digitala plattor med blick och gester jämfört med verbal kommunikation. För att interaktion ska ske på varierade sätt behövs neutralisering av digitala medel vilket betyder att inarbeta de digitala medlen så att de kan användas på lika villkor. Resultatet av möjligheter för barns meningsskapande med digitala och analoga medel berodde på barns fysiska tillgång till materialen, både digitala och analoga. Därutöver ligger vikten på pedagogers inspiration och introduktion för att kunna erbjuda fler möjligheter för meningsskapande och använda material till sin fulla potential.

Abstract The aim of the study is to describe from a socialsemiotic perspective, and discuss how the preschool activities uses aesthetic and mathematical methods in collaboration. This essay has compared the areas and chosen to highlight aesthematics, which is a new concept introduced to visualize the cooperation between mathematics and esthetics. Based on the purpose, three questions have been raised: How does preschool activities use the mathematics in relation to aesthetics and how the disciplines interact with each other? What dependency do the subjects have in relation to each other, is the time allocated for each topic separately and, if so, why? How do subjects take place in preschool activities, is one of the subjects subordinate to or above? Methods used to gather empirical data were observations of preschool teachers activities and stimulated recall with preschool teachers. The results of the study highlight that the aesthematics are shaped after activities. This means that based on the different activities, the overall role of aesthetics and mathematics changes. Furthermore, both results and discussion reveal that preschool teachers knowledge of the subject areas plays a decisive role in how they are highlighted in preschool activities. The study highlights a conclusion that clarifies the importance of the preschool teachers time for reflection with third parties for professional development. / Sammanfattning Studiens syfte är att utifrån ett socialsemiotiskt perspektiv beskriva samt diskutera hur verksamheten tillämpar ett samverkande estetiskt- och matematiskt arbetssätt. Denna uppsats har jämfört områdena och valt att lyfta fram estematik, vilket är ett nytt begrepp som införts för att synliggöra samarbetet mellan matematik och estetik. Utifrån syftet har tre frågeställningar lyfts fram: Hur nyttjar verksamheten matematiken i relation till estetiken och hur ämnena samverkar med varandra? Vilken beroendeställning har ämnena i relation till varandra, avsätts det tid för respektive ämne separat och i så fall varför? Hur tar ämnena plats i förskoleverksamheten, är något av ämnena underordnat respektive överordnat? Metoder som användes för datainsamlingen var observationer av pedagogernas aktiviteter och stimulated recall med förskollärare. Studiens resultat lyfter fram att estematiken formar sig efter aktiviteter. Det innebär att utifrån de olika aktiviteterna så växlar den överordnade rollen mellan estetik och matematik. Vidare synliggörs det i både resultat och diskussion att förskollärare kunskap om ämnesområdena har en avgörande roll för hur de lyfts fram i verksamheten. Studien lyfter fram en slutsats som belyser vikten av pedagogers tid för reflektion med utomstående för professionsutveckling.

”I ett litet förråd i Värmland hittades nyligen några tavlor som visat sig haft ett verkligt inflytande i utvecklingen av modernismen.”Detta är ett citat från inledningen av den fiktiva dokumentärfilm jag skapade som konstnärligt forskningsprojekt, vilket ingick i mitt avslutande självständiga arbete på IBIS, Konstfack. Filmen med titeln ”Autoismens Apostlar” som blev under 20 min lång visades rullande i en TV-monitor i samband med Konstfacks vårutställning. Filmen handlar om upptäckten av en hittills okänd konströrelse som florerade i Paris i början 1900-talet och som påverkade futurismen och kubismen genom sin fascination över och ockulta dyrkan av, olika motordelar. Några gånger visades den på stor duk och vid ett tillfälle anordnade jag ett samtal efter visningen där en moderator från Konstfack och konstexperten från Lund samtalade. Av frågorna från publiken förstod jag att en del personer tolkade filmen som en sann berättelse.Vilka berättarmässiga och filmiska grepp bidrar till att den aktuella filmen framstår som trovärdig? Forskningen kring att skapa dokumentärfilmen gjordes mot bakgrund av att vi lever i en tid när behovet av mediekompetens och källkritiskt kunnande ökar. Med hjälp av socialsemiotiska analysmetoder och multimodala begrepp analyserade jag filmen. På så sätt fick jag syn på hur filmens verklighet kan representeras, hur aktörerna i filmen positionerar sig, (vilket indirekt visar hur betraktaren positioneras) och hur filmen inom den här specifika genren organiserar mediets olika modes för att skapa trovärdighet och begriplighet. Vilka mediepedagogiska möjligheter framträder ur undersökningen? Min undersökning kan ses som en diskurs-analys av dokumentärfilmsgenren. Att göra elever medvetna och kritiska genom att arbeta med att skapa fiktiva berättelser i en viss genre ser jag som ett möjligt mediepedagogiskt projekt i skolan. Detta skulle kunna ge bättre förutsättningar för elever att tolka och kritiskt granska budskap i de medier de omger sig med.

Denna studie undersöker hur processen för transmodalitet kan fungera som designverktyg, genom att undersöka multimodal omvandling av en audiovisuell gestaltning i relation till dess budskap. Detta för att öka förståelsen för hur processen för transmodal design kan användas som verktyg för design av budskap i audiovisuella gestaltningar. Vilket i sin tur kan bidra med kunskap och utveckling av processen för audiovisuellt meningsskapande, med transmodal design som produktionsverktyg. Syftet med denna uppsats är alltså att bidra med kunskap om olika gestaltningsformers kommunikativa potential, genom transmodal design som produktionsverktyg i gestaltningen ’Den nya skogen’. Detta undersöks med en forskning genom designmetodik bestående av en kombination av metoder; fokusgruppintervjuer samt iterativ och kollaborativ design. Fokusgruppen har agerat medkreatörer i en iterativ designprocess för gestaltningen, vilket har genererat tre olika versioner som använder olika gestaltningsformer för att förmedla ett budskap. Fokusgruppen har bland annat diskuterat gestaltningsformernas lämplighet i relation till budskapet, samt alternativa former för att förmedla samma budskap. Studien har fokuserat på tre teman i fokusgruppens insats; associationer/känslor, tolkning av budskap samt gestaltningsformernas kommunikativa potential och begränsningar.

Denna undersökning vill fylla kunskapsluckan om huruvida emojier och ljud kan komplettera varandra i vardagssituationer där användare av sociala medier inte kan höra det tillhörande ljudet till videon som spelas upp på deras smarttelefon. I denna uppsats undersöks hur unga vuxna emojisätter två olika ljudmiljöer för att ta reda på vilka emoji-mönster som kan identifieras samt vad i ljudet som väcker associationer till de emojier som deltagarna valt ut. I denna vidare studie om emojier kopplat till de auditiva egenskaperna deltar deltagarna i experimentet genom enskilda intervjuer där deras egna associationer och intryck är det centrala att analysera. De två ljudmiljöerna som tillhör experimentet gestaltar en skog oc hett kök. I resultatet och slutsatsen diskuteras de konnotativa och denotativa valen som deltagarna gjort med sina emoji-sättningar samt hur de löste problemet med emoji-bristen genom att antingen välja kombinationer av emojier eller en enstaka emoji för att kommunicera det som uppfattades från de två olika ljudmiljöerna. Med detta arbete har jag fått fram vilka emojier som deltagarna hade valt gemensamt för att beskriva ljudmiljöerna. En kvantitativ vidare studie rekommenderas för att se om deltagarna i detta experiments emoji-mönstren kan appliceras på målgruppen i en större massa.

Populärmusiken existerar idag på sociala medieplattformar där vem som helst kanuttrycka sig – och använda sig av alla andras material. Studien berörmeningsskapande inom konvergenskulturen kring det australienska bandet KingGizzard & The Lizard Wizard. Arbetet fokuserar på rörlig bild och musik inomden kulturella kontexten. Syftet med studien är att bidra med förståelse för hurmedieproduktioners kommunikationssätt samspelar och formas av nämndakonvergenskulturen. Studien gjordes genom multimodala analyser avaudiovisuellt material på en remix av ett fan till bandet samt material från bandetsjälva. Resultatet visade att betydelsepotentialen är kopplat till teman omdigitalisering och undergång som inbjuder fans till att vara med och delta.

The aim of this investigation is to describe assessment as a meaning-making process in individual supervision of students in higher education of the aesthetic field. The qualitative analyses focus on how assessment is expressed within the supervision, in relation to the artistic professional field. The study was conducted within a multimodal socio-semiotic perspective. Sadler’s notion of quality and Bourdieu’s field concept of habitus, contributes to the social practice within the professional field, and in the full analysis of the empirical material. The case study examines assessment in an authentic environment. The data consists of video recordings from ten supervisions that took place in two different courses at two different colleges. The video recordings were transcribed through a multimodal framework and focused on the teachers’ and student’s speech, body movements, gazes and gestures during the sessions. Four selected supervision sessions were analysed based on the research questions and on the theoretical framework. The analyses revealed that assessment in higher education of the aesthetic field can be expressed as a process whereby the quality is related to the professional field. The students, as well as their teachers, are immersed in relationships, traditions and institutions that shape their artistic choices and judgments. The results indicate that students' meaning-making is linked to their previous experience in the artistic field. Teachers’ expectations of this experience have crucial implications for how the supervision sessions are shaped and designed. The shift of focus in the supervisions goes from the fulfilment of goals stated in the curriculum, to the meaning making, values, and perspectives that are recognized within the field of the arts. The study underlines the importance of conceptualization of the artistic processes. The overall results confirm previous studies showing that instruction and supervision in higher education of the aesthetic field develops in relation to the teacher's authority, expertise and in relation to students' independence.

Studiens syfte var att undersöka hur dirigenter för symfoniorkester och storband använder olika tecken i sin kommunikation samt att se om det fanns tydliga likheter och skillnader mellan de olika orkesterformerna. I studien har ett socialsemiotiskt och multimodalt perspektiv använts. Dirigenterna har analyserats utifrån bland annat vilka teckensystem de använder i sin kommunikation med musikerna. Videoobservation har använts som metod och materialet har tagits från siten www.youtube.com Urvalet har bestått i inspelningar av världskända professionella dirigenter som dirigerar professionella orkestrar, några av de bästa inom sitt fält. Resultatet påvisar att dirigenterna ofta använder många teckensystem simultant. Dirigenterna använder en del gemensamma tecken men även många personliga tecken för sin kommunikation. Det framkom vissa skillnader mellan genrerna men då resultaten även skiljde sig mellan dirigenterna inom samma genre krävs mer studier för att ge ett slutgiltigt resultat. Överlag behövs fler studier på dirigering inom storbandsorkester. / The aim of this study was to investigate how conductors representing two different orchestral traditions - the symphony orchestra and big band- use different signs for communication and to explore whether there are any clear differences and similarities between them. Throughout the analysis, a social semiotic and multimodal perspective was applied. The conductors have been analysed by which signs they use when communicating with the musicians. Video observation was used as a method and the material has been retrieved from www.youtube.com. The selection contains recordings of professional and world-famous conductors, working with world renowned orchestras. The result of the study seems to reveal that the conductors utilize and communicate with many sign systems simultaneously and that they use mutual signs as well as personal signs when communicating. There were differences between the two genres but also between conductors within the same genre so further studies are needed to establish a more thorough conclusion. Overall, there is a need for further and larger studies regarding big band orchestras.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur musikteoretiska läroböcker är designade med avseende på praktiskt och kreativt omsättande av musikteori. Forskning om musikteoretisk undervisning visar att elever och studenter uppskattar när teoretiska kunskaper omsätts till något praktiskt och kreativt som dessutom relaterar till deras egen musikaliska praktik. Elever och studenter har uppfattat vissa problem med musikteori som ämne, exempelvis överdrivet fokus på piano samt bristande mångfald och exklusivt fokus på europeisk musik. Andra studier antyder att både studenter och lärare har upplevt bristande integration mellan musikteori och andra ämnen. Denna studie utgår ifrån en kvalitativ forskningsansats och ett socialsemiotiskt perspektiv. Studien analyserar två musikteoretiska läroböcker som behandlar harmonilära ur västerländsk tradition. Resultatet visar att böckernas huvudsakliga resurser är text, notskrift och textrutor. Dessa resurser har regelbundna relationella funktioner med varandra och läsaren eftersom flera praktiska uppgifter ska utföras. Studien identifierar också flera textuella funktioner hos resurserna som förmedlar olika budskap, nämligen de pianocentrerade, not- och begreppscentrerade samt konventionscentrerade funktionerna. Resultatet diskuteras sedan i förhållande till tidigare forskning inom området. Kopplingar görs exempelvis till tidigare forskning kring studenters upplevda problem med musikteoretisk undervisning, däribland pianocentrism och överdrivet fokus på särskilda genrer, samt till tidigare forskning om praktiskt omsättande av musikteori. / The purpose of this study is to analyse how music theory textbooks are designed regarding practical and creative use of music theory knowledge. Research into music theory education suggests that students and pupils appreciate when theoretical knowledge is put into practical and creative activities that also relate to their own musical practices. Pupils and students have perceived problems with music theory as a subject, including excessive piano centrism as well as lacking diversity and exclusive focus on European music. Other studies suggest that both students and teachers have perceived lacking integration between music theory and other subjects. This study uses a qualitative research strategy as well as a social semiotic perspective. The study analyses two music theory textbooks teaching harmonic theory from a Western perspective. The results show that the books’ main modes are text, musical notation, and text boxes. These modes have regular relational functions with each other and the reader since multiple practical exercises are to be accomplished. Additionally, the study identifies several textual functions that convey different meanings, namely the piano centric, the notation and term centric, and the convention centric functions. The results are discussed with regards to previous research in the field. For example, parallels are drawn between this study and previous research into students perceived problems with music theory education, including piano centrism and excessive focus on specific genres, as well as previous research into practical activities based on music theory.