University-level students have made a sudden shift to working remotely to help society slow down the spread of COVID-19. The choice to work remotely was sudden and involuntarily. This study examines how students perceive the sudden and unexpected change to working remotely and how reduced physical interactions have affected work and work-life balance. A qualitative interview study, with an inductive approach, has been based on ten semi-structured interviews of full-time students from different study programs and study areas. The results of these interviews have been analyzed by comparing the students’ experiences to current literature, such as factors that affect distance work, social support and work-life balance. The results showed that students perceive the transition sudden but necessary. There were trends that implied that the switch had affected the students’ productivity and work-engagement, because of the lack of structure and social support. The results suggest that telework is better suited for some people more than others, due to personal skills and life situations. More preparation in terms av creating new structures for sudden switches to teleworking and improving ways of social interaction remotely, could be possible solutions to improving the transition of work arrangements.

Tillitsdelegationen tilldelades år 2016 i uppdrag av regeringen att se över hur statliga myndigheter kan utveckla ett mer tillitsbaserat arbetssätt för att motverka effekterna av New Public Management, som fokuserade på mål- och resultat. Förhoppningen var att den offentliga sektorn skulle utvecklas mot ett mer tillitsbaserat arbetssätt.  Syftet med denna studie var att undersöka hur tillitsbaserat arbetssätt uppfattas av enhetschefer inom en kommunal verksamhet. För att besvara syftet undersöktes hur enhetscheferna beskrev tillitsbaserat arbetssätt, vilka möjligheter och utmaningar som kan identifieras och hur beskrivningarna kan förstås utifrån krav-kontroll-stöd-modellen. En kvalitativ studie genomfördes genom sju semistrukturerade intervjuer med enhetschefer inom samma organisation. Studiens resultat visar att deltagarna ger olika beskrivningar av det tillitsbaserade arbetssättet men deltagarna har en gemensam intention att arbeta med tillit till sin personal. De möjligheter som går att utläsa i studien ger en antydan om att det tillitsbaserade arbetssättet på sikt kommer att bidra till bättre arbetsmiljö och minska de administrativa arbetsuppgifterna för deltagarna. Vidare visar studien att med en tydligare definition på arbetssättet och effektivare stöd kommer det dels ge deltagarna mer egenkontroll i arbetet och dels stärka kärnverksamheten om deltagarna ges mer tid att informera sin personal om kommunens strategi att arbeta tillitsbaserat.  Studien indikerar också utmaningar i arbetssättet och ekonomi. Bristande information och osäkerhet samt avsaknad av ett tillfredställande stöd från överordnad chef upplevs minska kontrollen. Deltagarna har ett starkt socialt stöd av chefskollegor där de är transparanta och stöttar varandra i såväl praktiska som emotionella frågor. Det sociala stödet fungerar som en ”stötdämpare” i relation till krav för att minska arbetsrelaterad stress hos deltagarna. Resultatet visar att deltagarna pendlar mellan aktivt och spänt arbete, det i kombination med tidsbrist skapar inte rätt förutsättningar för deltagarna att arbeta tillitsbaserat.

No description available.

No description available.

Syftet med vår studie är att analysera hur den sociala och organisatoriska arbetsmiljön upplevs av de anställda på ett värmländskt järnverk och hur arbetsmiljön påverkar arbetstillfredsställelsen. Vi vill också undersöka om det är några skillnader mellan tjänstemän och kollektivanställda när det kommer till den upplevda arbetsmiljön. Genom att använda oss av en kvantitativ metod i form av en enkätundersökning har vi genomfört en totalundersökning på fallföretaget. Företaget har 166 anställda och vi erhöll 103 besvarade enkäter. Utifrån litteratur och tidigare forskning redogörs i den teoretiska referensramen för hur arbetsmiljöfrågor växt fram i Sverige, från att mestadels handlat om den fysiska arbetsmiljön till att även innefatta psykosociala faktorer. Därefter redogörs för teorier kring krav, kontroll och socialt stöd följt av en beskrivning av arbetstillfredsställelse och olika faktorer som kan påverka den upplevda arbetstillfredsställelsen. Sedan ges en beskrivning av arbetare och tjänstemän och de skillnader som de olika positionerna kan innebära. Resultatet med efterföljande analys visar att  majoriteten av de anställda upplever att de har höga krav i sitt arbete, men en stor andel upplever också att de själva kan kontrollera sin arbetsbörda och sin arbetstakt. Majoriteten anser sig uppleva ett högt socialt stöd från sina kollegor medan det sociala stödet från chefer upplevs vara mer spritt. Resultatet tyder på att högre nivåer av kontroll, möjlighet att använda sina kunskaper och utvecklas samt ett högt socialt stöd från chefer påverkar arbetstillfredsställelsen positivt. Däremot syns inte lika stor påverkan på den upplevda arbetstillfredsställelsen när det kommer till krav och socialt stöd från kollegor. Det finns skillnader mellan tjänstemän och kollektivanställda när det kommer till vissa aspekter av arbetsmiljön. De kollektivanställda upplever mer fysiskt krävande arbete medan tjänstemännen upplever högre nivåer av kontroll i sitt arbete. Tjänstemännen har också större möjlighet till tillräckligt med resurser, omväxlande arbetsuppgifter och kompetensutveckling.

Coronapandemins (covid-19) framfart har tvingat många organisationer att med kort tidsintervall strukturera samt ställa om deras arbetsform som en del för att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer för att minska smittspridningen av covid-19. Arbetsformen distansarbete har blivit allt vanligare och en hög andel individer behöver som ett resultat av pandemin använda hemmet som sin arbetsplats, istället för exempelvis organisationens kontor som tidigare använts. Studiens syfte har varit att undersöka hur arbetstagare upplever att deras krav, kontroll och stöd har påverkats när de tvingats ställa om från att tidigare ha en fast arbetsplats, till att delvis arbeta på distans hemifrån. Vi har även studerat hur föräldrar med hemmavarande barn upplever balansen mellan arbetslivet och det övriga livet påverkats under denna pågående pandemi. Studien är baserad på åtta kvalitativa intervjuer inom två olika organisationer, från två olika städer. Gemensamt för dessa organisationer är att de både har en produktion- och en administrativ avdelning. Samtliga åtta intervjuer har skett med individer som arbetar på en administrativ avdelning och hälften av de intervjuade i studien har varit män och hälften kvinnor. I resultatet lyfter vi fram både för- och nackdelar med arbetsformen distansarbete samt en generell upplevd upplevelse av hur det är för dem att arbeta på distans. Vår studie har visat på att respondenterna upplevt att kraven, kontrollen samt det sociala stödet i arbetet har påverkats sedan de började arbeta på distans samt att upplevelsen av en förändrad balans mellan arbetslivet och övrigt liv skiljer sig åt.

Under en rehabiliteringsprocess kan idrottare stöta på fysiska och psykologiska utmaningar som kan ha en negativ påverkan på välmåendet. Sociala stöd har genom tidigare studier påvisats underlätta en rehabilitering för idrottare då det kan reducera en upplevd stress som uppstår i samband med en skada. Syftet med studien var att ur ett psykologiskt perspektiv studera lagidrottares upplevelser av en rehabiliteringsprocess, med fokus på socialt stöd. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med lagidrottare som alla genomgått en rehabiliteringsprocess för en svår knäskada. I resultatet framkom det att intervjupersonerna upplevde att olika former av socialt stöd underlättade den psykologiska påfrestning som rehabiliteringsprocessen satte. Intervjupersonerna upplevde att det sociala stödet från lagkamraterna genererade en känsla av tillhörighet till laget och gav positiva effekter i en upplevd motivation till att upprätthålla rehabiliteringsplanen. Det sociala stödet som en idrottare upplever under en rehabiliteringsprocess kan även generera en känsla av stress som påverkas av individens tolkningar av situationen. Resultaten från studien såg att en rehabilitering kan påverkas av vem som ger det sociala stödet samt formen och kan ha olika effekter på lagidrottares rehabiliteringsresultat. Slutsatsen utifrån studiens resultat var att en lagidrottare har under en rehabiliteringsprocess tillgång till olika former av sociala stöd och effekterna av vem som ger stödet kan variera utifrån situationen samt lagidrottares tolkning av situationen. / During a rehabilitation process, athletes can face physical and psychological challenges that can have a negative impact on their well-being. Social support has been shown through previous studies to facilitate rehabilitation for athletes as it can reduce a psychological strain in perceived stress that the injury and the situation may cause. The purpose of the study was to examine, from a psychological perspective, team athletes' experiences of a rehabilitation process, with a focus on social support. Eight semi-structured interviews were conducted with team athletes who had all undergone a rehabilitation process for a severe knee injury. The results discovered that the interviewees used various forms of social support and facilitated the psychological strain that a rehabilitation process puts. The interviewees experienced that the social support from the teammates generated a sensation of belonging to the team and had a positive effect on the motivation to maintain the rehabilitation plan. The social support that an athlete experiences during a rehabilitation process can also generate a feeling of stress that is affected based on how the individual interprets the situation. The results of the study found that a rehabilitation can be affected by the one who gives the social support and its form and can have different effects on the team athletes' result of the rehabilitation. The conclusion based on the results of the study was that a team athlete has during a rehabilitation process access to different social support and effects of who provides the support can be based on the situation and team athletes' interpretation of the situation.

Syftet med studien är att undersöka upplevelsen av rehabiliteringsprocessen ur ett psykologiskt perspektiv hos elitsatsande handbollsungdomar vid en idrottsskada. För att besvara detta syfte fokuserar studien på respondenternas upplevelse- och hantering av rehabiliteringsprocessen ur ett psykologiskt perspektiv samt vilken betydelse det sociala stödet har för deras rehabiliteringsprocess. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer och empirin analyserades med hjälp av Self-determination Theory. Resultatet indikerar att rehabiliteringsprocessen upplevs som väldigt lång, tråkig och jobbig vilket skapar frustration. Det sociala stödet som innebär familj, vänner, tränare och lagkamrater upplevde respondenterna som väldigt betydelsefullt för deras välbefinnande och motivation. De värderade sin familj som det absolut största och mest betydelsefulla sociala stödet för sin rehabiliteringsprocess. Respondenterna hanterade rehabiliteringsprocessen genom att sätta upp olika mål som fick dem bli motiverade till att genomföra sin rehabilitering. Ett annat hanteringssätt var visualisering och användning av mentala bilder. De upplevde att målsättning och visualisering var det bästa sättet för dem att ta sig igenom sin rehabilitering. Slutsatsen i den rådande studien är att vid en idrottsskada påverkas idrottaren inte bara fysiologiskt utan även psykologiskt. Skadan medför olika psykologiska responser och ju allvarligare skadan är och ju mer fysiologiskt begränsade idrottaren blir desto mer påverkar skadan dem psykologiskt. Vidare visar studien på att det sociala stödet har en betydande roll för rehabiliteringsprocessen ur ett psykologiskt perspektiv. Emotionellt stöd från familj och lagkamrater samt informativt stöd från en sjukgymnast gör det lättare för idrottaren ta sig igenom rehabiliteringsprocessen på ett framgångsrikt sätt.

Ett av människans grundläggande behov är rörelse och fysisk aktivitet. Stillasittandet ökar generellt i samhället och personer med intellektuell funktionsnedsättning är mindre fysiskt aktiva än befolkningen i stort. I läroplanerna för Sveriges samtliga skolformer framgår det att daglig rörelse och fysisk aktivitet ska förekomma i skolan. Hur arbetet med daglig fysisk aktivitet ser ut i särskolan är underforskat. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur arbetet med rörelse och fysisk aktivitet ser ut i grundsärskolan och på gymnasiesärskolans nationella program. Upplevelser och erfarenheter från tre undervisande speciallärare på grundsärskolan och två på gymnasiesärskolan har belysts. En tematisk innehållsanalys visar att synen på att rörelse och fysiskaktivitet är viktigt är gemensam hos de speciallärare som intervjuats samtidigt som hur arbetet bedrivs skiljer sig. Faktorer som möjliggör arbetet med daglig rörelse och fysisk aktivitet, hur rörelse i undervisningen kan bli naturligt i alla åldrar, vikten av socialt stöd och samverkan diskuteras. Vidare forskning behövs för att få en grundligare helhetsbild av arbetet med daglig rörelse och fysisk aktivitet genom att ta reda på lärares, resurspersoners, ledningens syn från olika grund- och gymnasiesärskolor.

Att undersöka arbetstrivsel är betydelsefullt för att bättre förstå det personliga välbefinnandet och för att hjälpa organisationer att fungera på bästa möjliga sätt. Syftet med vår studie var att undersöka om socialt stöd, autonomi samt månadslön predicerar arbetstrivsel hos vårdpersonal. Hypoteserna var att både socialt stöd samt autonomi predicerar arbetstrivsel. Vi genomförde en kvantitativ studie genom att samla in data via en digital enkät. Totalt var det 139 deltagare som svarade på en enkät om arbetstrivsel (Short Index of Job Satisfaction), socialt stöd (General Questionnaire for Psychological and Social Factors at Work) samt autonomi (The Index of Autonomous Functioning). Resultatet av den multipla regressionsanalysen visade att autonomi, socialt stöd från chef och socialt stöd från arbetskamrater signifikant predicerade arbetstrivsel hos vårdpersonalen, medan månadslön eller socialt stöd från vänner/familj inte predicerade arbetstrivsel. Autonomi var den prediktor som starkast predicerade arbetstrivsel. Vid ytterligare analys visade även subskalan självkongruens ett signifikant samband med arbetstrivsel. / Examining job satisfaction is important for understanding personal well-being and helping organizations to function in the best possible way. The aim of our study was to investigate whether social support, autonomy and monthly salary predict job satisfaction among healthcare staff. The hypotheses were that social support and autonomy predict job satisfaction. We conducted a quantitative study by collecting data through a digital survey. In total there were 139 participants who answered a survey which examined job satisfaction (Short Index of Job Satisfaction), social support (General Questionnaire for Psychological and Social Factors at Work) and autonomy (The Index of Autonomous Functioning). The results of a multiple regression analysis showed that autonomy, social support from the manager and social support from co-workers significantly predicted job satisfaction among healthcare staff, whereas monthly salary and social support from friends/family did not predict job satisfaction. Autonomy was the strongest predictor of job satisfaction. Further analyses indicated that the subscale authorship/self-congruence also showed a significant association with job satisfaction.