Syftet med studien är att undersöka den specialpedagogiska kompetensen att arbeta hälsofrämjande, förebyggande och kollaborativt i elevhälsoteamsmöten (EHT-möten) samt hur den kompetensen förhåller sig till biomedicinska, patogenetiska samt kategoriska perspektiv och insatser för elever i skolsvårigheter. Studien har en kvalitativ ansats genom etnografiskt inspirerade observationer av fem EHT-möten och semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fem specialpedagoger på fem grundskolor i Stockholm. De teoretiska utgångspunkterna som tillsammans med empirin ligger till grund för kunskapskonstruktionen, är det kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet på orsaker till skolsvårigheter, samt det salutogenetiska och patogenetiska perspektivet på hälsa. Resultatet visar att stor del av EHT-mötena ägnas åt att diskutera enskilda elevärenden, diagnoser och åtgärdande insatser. Resultatet pekar även på att specialpedagogerna är i uppdrag som gör att den specialpedagogiska kompetensen inte kommer till sin rätt i EHT-mötena. Inkluderingsarbetet och det hälsofrämjande arbetet överskuggas av det biomedicinska paradigmets patogenetiska och åtgärdande perspektiv som dominerar i EHT-mötena, vilket gör att insatserna på sin höjd blir förebyggande.

No description available.

Syftet med följande arbete är att lyfta specialpedagogens yrkesroll och kompetens i samarbete med den nya specialläraren.  Arbetet ger en översikt av tidigare forskning inom specialpedagogik.   I vår undersökning intervjuade vi nio personer, fem specialpedagoger och fyra rektorer. Med hjälp av kvalitativ intervjuteknik var vår målsättning att få fram vilken bild specialpedagoger och rektorer ger av specialpedagogens yrkesroll idag.  Vi avsåg också att undersöka om yrkesverksamma specialpedagoger och rektorer känner till den nya specialläraren och dess kompetens. Vilka visioner om framtiden ger de intervjuade angående specialpedagogens yrkesroll nu när den nya specialläraren träder in på scenen?   Sammanfattningsvis pekar resultaten av vår undersökning på att den vanligast förekommande arbetsuppgiften i specialpedagogens arbete är undervisning riktad mot enskilda elever. Majoriteten av specialpedagogerna har inte ansvar för organisationsfrågor, utvecklingsfrågor eller handledande uppgifter i någon större omfattning. Den specialpedagog, som hade ett ansvar för organisationsfrågor i sin tjänst, hade under sin utbildningstid själv hållit sin rektor informerad om sin kommande roll och vad den skulle komma att innebära. En av specialpedagogerna arbetade på ett resurscenter där ansvarsuppgifterna mer tydligt stämde överens med specialpedagogens examensordning. Majoriteten av de svarande hade kännedom om den nya speciallärarens intåg men endast en vag bild av dennas kompetens. Många av de intervjuade hade en föreställning om att den nya speciallärarens roll var fokuserad på det direkta arbetet med elever. Alla svarande kan se att ett samarbete mellan speciallärare och specialpedagog skulle kunna vara givande för verksamheten i skolan. Det skulle då kunna skapas ett utrymme för de ansvarsuppgifter som idag ofta får stå tillbaka i specialpedagogens yrkesutövning såsom handledning, utvecklings- och organisationsfrågor. Flertalet av de intervjuade anser att det skulle vara bra för verksamheten med båda kompetenserna, men påpekar att ekonomin troligtvis aldrig kommer att tillåta det. Att anställa både en specialpedagog och en speciallärare på en och samma skola räcker inte resurserna till för.

Syftet med studien var att undersöka ämnesbehörighet och specialpedagogisk kompetens hos lärare som undervisar i engelska på mellanstadiet samt att undersöka om, hur och vilket stöd som ges i engelska till elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Syftet var också att undersöka vilka undervisningsmetoder/strategier lärare använder för att utveckla elevernas ordförråd. Enkätundersökning i form av webbenkät och sex observationer genomfördes där enkätresultaten behandlades kvantitativt och observationerna kvalitativt.                                                   Undersökningen visar att behörigheten i engelska är mycket god men att den specialpedagogiska kompetensen och upplevelsen av om den är tillräcklig, ligger på en lägre nivå. Stöd gavs från åk 4 på de flesta skolor och olika professioner gav stöd på många olika sätt. Vanligt var anpassad glosläxa och alternativa förhörsformer. Tillgången till alternativa verktyg verkar god på skolorna men användandet skiftar. Stavning, ord- och läsförståelse är de svårigheter som lärare upplever är vanligast hos elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi och de flesta lärare kombinerar olika metoder/strategier i engelskundervisningen för att utveckla ordförrådet hos dessa elever.

Principals within the Swedish school system have a rather extensive mission, where they lead the inner work of the school, including the organization of how the school work with special needs education. With that said, principals play a very important part when it comes to creating communities of practice, a practice where the pedagogues can participate according to culture standards and within special activities in relation to the special needs education.  In a community of practice focusing on special needs education, one can build a practice based view on how education should be organized and that in turn is a mean for development. There could be some challenges in this work though – challenges regarding visions about special needs education and differences in visions created by principals compared to visions created by SENCOs (special educational needs coordinators). Who’s in charge of special needs education practice when visions differs? It becomes a question in relation to autonomy and autonomous processes within the special needs education practice.  Using a sociology perspective, focusing mainly on social practice, social systems and social facts, but also professional autonomy, this study uses a qualitative method to give more knowledge about principals’ organization of the special needs education practice. The study uses thematically opened interviews of principals in Swedish compulsory schools to collect empirical data and the analytical method uses codes, themes and conclusions related to the central concepts of the study: communities of practice, organizational culture and autonomy.  The results of the study shows that the principals actively work with the creation of communities of practice within the special needs education practice but the result also shows problematic aspects of implementation of special needs education visions in ordinary education and everyday work. The results also show that principals consider themselves to have the outmost responsibility for the decisionmaking in special needs education practice. The results show signs of difficulty in delegation even though the principals show explicit trust in SENCOs.  The conclusion of the study is that there are difficulties in the transfer of visions within a special needs community of practice while organizational conditions play a part in limiting autonomous work. The principals participating in the study face similar problems with student health care not being seen as a part of the regular education work, and there seem to be problems with teachers expressing issues concerning adjustments in the classroom in order to care for the need of each pupil in school.

Den svenska skolan ska bygga på likvärdighet och utgå från varje elevs förutsättningar och behov. Dock saknar den samlade elevhälsan allmänna riktlinjer för hur arbetet ska organiseras varpå det hälsofrämjande arbetet kan skilja sig åt i och mellan skolor. Skillnader kan också konstateras gällande vilka professioner som lokalt verkar inom skolorna vilket innebär stora variationer mellan vilket specialpedagogiskt stöd som kan ges lärare i svensk grundskola. Även forskning inom det specialpedagogiska området kopplat till skolans nuvarande styrdokument visar på en komplexitet där likvärdigheten kan ifrågasättas.Denna studie synliggör framgångsfaktorer gällande skolans organisation samt framgångsfaktorer som kan gynna lärares arbete att skapa en tillgänglig lärmiljö. Studien bidrar med kunskap gällande sambanden mellan organisation, specialpedagogiskt stöd och en tillgänglig lärmiljö. En tillgänglig lärmiljö influeras av den specialpedagogiska organisationen som vidare leder mot att undervisningen utvecklas. Systematiskt utvecklingsarbete på organisationsnivå inom det specialpedagogiska området påverkar lärares undervisning och stärker även lärares förmåga att skapa en god lärande miljö. Då lärare ges möjlighet till kompetensutveckling inom det specialpedagogiska området kan det generera i att anpassningar och stödinsatser kan ske på gruppnivå. En ökad specialpedagogisk kompetens hos lärare är en framgångsfaktor. Ytterligare framgångsfaktorer som kan konstateras är en intern elevhälsa där samverkan sker på olika nivåer och mellan olika professioner. När det specialpedagogiska arbetet kan bli en naturlig del i undervisningen stärks undervisningen och elevhälsoarbetet kan därmed börja i klassrummet.

Barn i behov av särskilt stöd ska få förutsättningar att inkluderas i förskolans utbildning och undervisning i enlighet med styrdokumenten. Det kräver medvetna och kompetenta förskollärare som i samarbete med specialpedagoger arbetar med inkluderingspraktiker, specialpedagogisk organisation och arbetssätt. Studiens syfte är därför att bidra med kunskap om hur förskollärare arbetar för att inkludera och stödja barn med kommunikativa svårigheter som är i behov av särskilt stöd. Genom kvalitativa intervjuer har den insamlade empirin lagt grunden för en jämförelse mellan två förskolors arbete med inkluderingspraktiker, specialpedagogisk organisation och arbetssätt. I analysen synliggörs två organisationer, där den ena upplevs mer formell än den andra, dock synliggörs stora likheter i arbetet med inkluderingspraktiker i relation till arbetet med att stödja barn i behov av särskilt stöd.

Garantin för tidiga stödinsatser, eller Läsa-, skriva-, räknagarantin som den även kallas, är en reform som infördes i skollagen inför läsåret 2019/2020. Syftet var att tidigt upptäcka och sätta in stödinsatser för elever i de yngre skolåren. I garantin ingår kartläggnings- och bedömningsmaterial vars resultat och efterföljande insatser följs upp i samråd mellan lärare och personal med specialpedagogisk kompetens. I denna studie undersöks uppfattningar om de samråd som ingår i garantin. Data samlades in genom en webenkät som besvarades av lärare i förskoleklass samt personal med specialpedagogisk kompetens. Samverkansteori har använts som teoretiskt ramverk då samråd återges som synonymt med samverkan och samarbete i denna studie. Resultatet visar på en hög samstämmighet gällande uppfattningar att samråd genomförs enligt Skolverkets riktlinjer. Det påtalas dock att rutiner och struktur för genomförandet av samråden skulle kunna utvecklas och det framkommer även önskemål om en kommungemensam mall för dokumentation. Studiens ansats är att bidra med kunskap kring vilka uppfattningar ovan nämnda yrkeskategorier har om arbetet med samråd då detta är ett nytt och relativt outforskat område. Vidare forskning föreslås undersöka kvalitet och innehåll i samråden samt eventuellt utvidga studien genom att även undersöka såväl lärare som rektorers uppfattningar om arbetet med samråd.

Att vara lärare idag är ett svårt och mångfacetterat uppdrag. Det finns ett ökat krav på ett inkluderande förhållningssätt och att anpassa undervisningen efter alla elevers behov och förutsättningar. När skollagen (SFS 2010:800) ändrades 2014 hamnade många åtgärder som funnits under särskilt stöd på klassläraren inom begreppet extra anpassningar. För elever med läs- och skrivsvårigheter räcker oftast inte extra anpassningar utan de behöver särskilt stöd som är individuellt anpassat efter varje elev. Malmqvist (2017) menar att det gäller att hitta rätt form för varje enskild elev. Syftet med studien var att få kunskap och ta del av elevers och pedagogers tankar, upplevelser och utmaningar av särskilt stöd på individ och gruppnivå för elever med läs- och skrivsvårigheter i årskurs fyra till sex.Till den här studien användes semistrukturerade kvalitativa intervjuer med åtta elever som har läs- och skrivsvårigheter. Intervjuer genomfördes även med pedagoger som undervisar i årskurs fyra till sex som har eller har haft elever med läs-och skrivsvårigheter. Studien har en kvalitativ ansats med sociokulturellt perspektiv i bearbetning och analys. Resultatet visade att eleverna var positivt inställda och nöjda med det särskilda stödet de får eller har fått enskilt eller i liten grupp. Eleverna upplevde att de lärde sig bättre och fick lugn och ro när de fick undervisning av speciallärare. Resultatet visade även elevernas tankar om att lära av varandra för att sedan bli självgående som är en av Vygotskijs teorier och det gör att eleverna utvecklas (Bråten 1998). Att bli undervisad i liten grupp visade sig ha en bidragande effekt till att eleverna inte kände att de är ensamma att få specialpedagogisk undervisning. Resultatet visade att det är naturligt för eleverna i studien att få undervisning utanför klassrummet och de har ingen känsla av att vara utanför gemenskapen i klassen. Resultatet påvisade att pedagogerna strävar efter en så god lärmiljö som möjligt för alla elever. Det synliggjorde även pedagogernas frustration över situationen de har i klassrummet. Pedagogerna menar att det är svårt få tiden att räcka till för att hitta anpassat undervisningsmaterial och ge eleverna undervisning enskilt eller i en liten grupp. De poängterar att det specialpedagogiska stödet behövs för att eleverna ska kunna klara sig mer på egen hand.

Det övergripande syftet med vår studie är att undersöka hur några förskollärare arbetar för att möta alla barn, även de i behov av särskilt stöd. Syftet är vidare att undersöka om kompetensen och verktygen finns för att inkludera barn i behov av särskilt stöd, och hur dessa verktyg i så fall används i dessa verksamheter. I vår studie använder vi oss av kvalitativ metod, i form av kvalitativa intervjuer för att besvara studiens forskningsfrågor. Resultatet visar att de intervjuade förskollärarna anser att alla barn inkluderas i deras verksamheter, även de i behov av särskilt stöd. De intervjuade förskollärarna betonar att det som är avgörande i denna strävan är förskollärares kompetens och förhållningssätt, specialpedagogens stöd samt resursfördelningen i verksamheterna. Komplexiteten med att skapa en förskola för alla barn framkommer genom att förskollärarna som deltagit i studien uttrycker att det är en fin linje mellan inkludering och exkludering. De anser att många faktorer spelar in för att nå målsättningen om en förskola för alla barn.