Denna studie baseras på kopplingen mellan musik och sång och språkutvecklingsarbetet i förskolan. Syftet är att få syn på vilka uppfattningar förskollärare har om musik och sång som verktyg för att främja verbala språkutveckling. Studien baseras på kvalitativa semistrukturella intervjuer med förskollärare från en mindre kommun i södra Sverige och fokus ligger på två avgränsningar inom ämnet: Vilka uppfattningar förskollärare har om musik och sång som verktyg för att främja barns verbala språkutveckling samt hur förskollärare använder musik och sång för att ge stöd åt barns muntliga språkutveckling. Intervjuerna baseras på sex intervjufrågor som ger förskollärarna tillfälle att beskriva sin syn på musik och sång i relation till språkutveckling. Resultatet visar på en mestadels positiv uppfattning om musik och sång som språkutvecklande verktyg samt att arbetet med musik och sång i förskolan baseras på barnens delaktighet och intresse. Detta kan betyda att musik och sång verkligen används för att utveckla barns verbala språk i förskolan samt att förskollärare inser nyttan i användandet av musik och sång med förskolebarn för att utveckla språket.

Syftet med denna studie är att genom semistrukturerade intervjuer synliggöra hur digitala verktyg används i förskolan för att främja barns språkutveckling, även hur pedagoger förhåller sig till detta. Studien utgår ifrån utvecklingsteorier grundade av Vygotskij och Piaget, som mynnar ut i dagens utvecklingspedagogiska perspektiv på lärande. Där grunden för lärande är samspel, kommunikation och en vilja att ständigt utvecklas vidare, både enskilt som kollektivt. Digitala verktyg blir allt mer vanliga i förskolans verksamhet vilket bidrar till att pedagogernas kompetens måste kunna bemöta detta. Därmed är fokus riktas mot pedagogernas egna erfarenheter, kompetenser och värderingar kring användandet av digitala verktyg för att främja barns språkutveckling. Resultatet i studien visade på att pedagogens förhållningssätt till digitala verktyg är av stor betydelse vid användandet. Det visade även att pedagogerna använde sig mycket av det som verktyg och att det ger positiva effekter på barns språkutveckling. Forskningsstudien är utförd med förhoppningar om att inspirera pedagoger i förskolan att använda sig av digitala verktyg.

Inledning: Vart fjärde barn i Sverige har utländsk bakgrund (Statistiska centralbyrån, 2017).Förskollärare behöver kunskaper kring språkutvecklingsområdet för att underlätta barnens väg till språkbehärskandet. En stor del av tiden under vistelse i förskolan leker barn. Leken går hand i hand med lärande och utifrån förskollärarens perspektiv är leken en arena för lärande. Syfte: Studiens syfte är att undersöka förskollärarens syn på flerspråkiga barns möjligheter till språkutveckling genom lek samt deras språkstimulerande arbetssätt i leken med dessa barn. Metod: För studien har valts en kvalitativ metod för att studiens fokus ligger på att få förståelse för förskollärarnas syn på flerspråkiga barns möjligheter till språkutveckling genom lek samt deras språkstimulerande arbetssätt i leken med dessa barn. I studien ingår fyra intervjuer med förskollärare från tre olika förskolor. Alla respondenter har arbetat inom barnomsorgen mer än 10 år och har en viss erfarenhet inom flerspråkiga barns språkinlärning. Resultat: Studien visar att samtliga förskollärare anser att leken är förskolebarnets viktigaste verktygför att få nya kunskaper samt en avgörande faktor i flerspråkiga barns språkutveckling och utvecklingen generellt.  En annan viktig slutsats är att förskollärare ses som ankare och förebild i leken och fungerar som språklänk mellan flerspråkiga barn och andra deltagare. Dessutom det som utmärker framsteg i språkutveckling hos flerspråkiga barn är barnens egen vilja och mod för att ta kontakt och leka med andra barn. En annan viktig faktor i arbetet med språkutveckling hos flerspråkiga barn är användning av bilder och tecken som stöd både i leken och under hela vistelsen på förskolan. Tecken och bild fungerar som en kompletterande resurs i kommunikationen med flerspråkiga barn.

Problematiken som utgör grunden till studien är att vi upplevt en skillnad i forskning kring öppna och slutna frågor som ställs av pedagoger till barn i förskolan. Vi har även sett en avsaknad i forskning när dessa frågor ställs av pedagoger till barn i deras egenvalda lek. Med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs teorier har vi därför synliggjort hur pedagogers frågeställningar till barn kan bidra till kommunikation i barns egenvalda lek. För att synliggöra detta har vi använt oss av videoobservationer som datainsamlingsmetod och interaktionsanalys som analysmetod. Det som framkom i resultatet var att när enbart öppna frågor ställs bidrar det till fortsatt samtal genom att använda sig av barns lekhandlingar som stöttning. I de slutna frågor som ställs har det visat sig att artefakter bidrar till en större förståelse för det som förmedlas genom frågan. När både öppna och slutna frågor ställs i en och samma interaktion bidrar detta till ett fortsatt samtal. Slutsatsen av studien är att både öppna och slutna frågor kan utmana barnen till att verbalt kommunicera långa svar med stöttning från artefakter och lekhandlingar.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagoger i förskolan beskriver estetiskauttrycksformer som verktyg för språkutveckling i en mångkulturell verksamhet. Detta harundersökts genom en kvalitativ studie med hermeneutisk ansats och analys, i vilken modest ochradikal estetik har varit teoretiska verktyg. Undersökningen har gjorts via enkäter och intervjuermed pedagoger i norra och södra Sverige. Studiens resultat synliggjorde att estetiska uttrycksformeranvänds flitigt och medvetet som verktyg för språkutveckling. Dock visade studien att dessaestetiska uttrycksformer är en spegling av majoritetskulturen och det svenska språket, vilket innebaratt flerspråkiga förskolebarns identitetsutveckling åsidosattes i förmån för majoritetskulturen.Studien visade även att flerspråkiga barn inte anses vara i behov av särskilt stöd när det kommer tillspråkutveckling, trots att otillräcklig svenska anses vara en brist hos barnet. Pedagogerna varmedvetna om denna motsättning men ansåg sig ha bristande kompetens i arbetet med flerspråkigabarn. Denna studie kan inspirera pedagoger i förskolan att finna tryggheten i sin egen kompetens. / <p>Betygsdatum 2018-01-05 i Ladok.</p>

The aim of this study was six preschool teacher´s notions towards reading, children´s literature and children´s reading experience in a preschool environment. We performed six qualitative interviews, at six different locations, in two different Swedish municipalities. The questions asked during the interviews were influenced by past research and some observations made in the preschool environment in connection with the interviews. We focused our inquiries on teachers reading with children, and here we choose our wording with care. A teacher can be said to read “with” or “to” children, and we have throughout this study found that reading with children is to prefer. When our informants described the amount and type of literature that are available in their preschools, we found that it varies, and that teachers tend to choose the literature when they want the reading to be educational, and children are allowed to influence the choice of literature when the purpose of the reading is to relax. We have seen tendencies in our interviews that reading teachers either perceive reading as educational or relaxing. We believe however that children´s experience always is educational to some extent during reading. The preschool teachers we interviewed all agree that reading at an early age is important, and that children should have a wide collection of literature to choose from. Children´s “play reading”, where they engage in reading as individuals, or in a group, is an important step in their emergent literacy (Norling, 2015). Our interviewed preschool teachers stated, and so do we believe, that the preschool arena is where children can build the foundation of their life as reading and writing individuals. / <p>Betygsdatum 2018-01-05 i Ladok.</p>

Uppsatsen utgår från intervjuer med fyra verksamma lärare i skolans yngre åldrar. Den syftar till att undersöka hur lärare resonerar kring vad som ingår i elevens språkutveckling och hur språkutvecklingen påverkas av den gruppindelning eleverna ingår i. Uppsatsen grundas i olika aspekter av språkutveckling som beskrivs av Anders Arnqvist (1993) och perspektiv på gruppindelningar som bl.a. Pasi Sahlberg och Asko Leppilampi (1998) lyfter. Resultatet visar att lärarna ser stora möjligheter för eleverna att utveckla sina språkkunskaper i grupp. De anser också att eleverna får tillfälle att utveckla de färdigheter som är del av språkutveckling under arbete i grupper. Ur resultatet framgår också att lärarna ifrågasätter hur mycket tid de lägger på att dela in eleverna i grupper och om den mängden tid är nödvändig för att utforma goda gruppindelningar för elevernas språkutveckling.

Denna studie handlar om pedagogers arbete med små barns tidiga littracitetsutveckling. Vårt syfte med studien var att undersöka hur verksamma pedagoger arbetar och tänker gällande miljöns erbjudanden likväl som den egna rollen för att väcka och fånga upp barns intresse och lärande i litteracitetsaktiviteter i spontana situationer. För att uppnå detta har datainsamlingen innefattat såväl observationer av pedagogers arbete med barn under icke styrda aktiviteter, samt efterföljande intervjuer med pedagogerna. Resultatet har visat att pedagogernas individuella kunskapsnivå i området varierar och verksamhetens utformning har varit mer fördelaktig på de avdelningar där pedagogerna besitter en större kunskap. Detta kan antas påverka i vilken utsträckning de tar sig an rollen som stöttande och inspirerande pedagog i och till litteracitets-aktiviteter. Genom analys av observationer och intervjuer synliggjordes det kopplingar mellan miljöns erbjudanden och pedagogernas kunskap för området.Vi upplever att pedagogernas intresse och vilja att arbeta på ett litteracitetsfrämjande sätt finns men att detta inte synliggjorts under studien. / <p>Godkännande datum: 2018-06-10</p>

Högläsning är ett vanligt förekommande arbetssätt inom skolan. Vi har därför gjort en kvalitativ intervju- och observationsstudie vars syfte är att ta reda på hur fyra lärare i grundskolan (årskurs 4–6) arbetar med och förhåller sig till högläsning. Vår studie visar att lärarna är eniga om att högläsning är positivt för elevers språkutveckling. Dels för att eleverna ökar sitt ordförråd, dels för att högläsning stimulerar förmågor som kreativitet och fantasi när de får möta olika genrer. Något som lärarna uppmärksammade var att det var extra viktigt att högläsa för sina elever eftersom det finns många barn som inte får ”högläsningsstunder” i exempelvis hemmet. Det framgår även i vår studie att tre 2 av fyra lärare arbetar med att inkludera eleverna när läraren högläser. Endast en av lärarna läste ur boken utan att föra någon form av samspel eller dialog med eleverna. Tidigare forskning visar främst att högläsning är för barn i yngre åldrar, dock så väljer även lärare i äldre årskurser att läsa högt för dem.

Vi befinner oss i en föränderlig värld med stor rörlighet, där vi förflyttar oss, möter nya språkoch kulturer och andra former av texter än tidigare. Såväl nyanlända som kommer till Sverige,som svenskfödda på resande fot i olika delar av världen, möts av nya blandade uttrycksformeroch förmågan att hantera dessa utmanas. Som flerspråkig elev, och som lärare i grupper medflerspråkiga elever, ökar behovet av att hantera multimodala texter och att se multilitteracitetsom resurs och möjlighet i en undervisning på hög kognitiv nivå.Med inspiration av aktionsforskning har denna undersökning sin grund i bildundervisning,med metodutveckling, språkutveckling och språkutvecklande arbetssätt i fokus. Studiengenomfördes på en gymnasieskola med elever på språkintroduktionsprogrammet.Kunskapsområdet som studeras inom ramen för undervisningen är bildanalys ochrelationsskapandet mellan text och bild. Utifrån ett designteoretiskt perspektiv och utprövningav didaktiska metoder, såsom cirkelmodellen och genrepedagogik, undersöks hurundervisningen kan organiseras och med vilka hjälpmedel kunskapen ges form. Syftet är attutveckla metoder inom bildundervisning som språkutvecklande arbetssätt. Dokumentation avplanering och genomförande av undervisningen redovisas. Som tolkningsram bearbetasmaterialet utifrån socialsemiotiskt perspektiv och multimodala aspekter, med syfte att titta påtecken för lärande, vilken form av kunskap som kan ses, i en specifik social inramning. Medelever som möjliga medforskare, med ett rikt material avseende deras egenproducerade texteroch bilder, visas kvaliteter och multimodala tecken på lärande inom bildundervisning ochspråkutveckling. Med bilden som utgångspunkt och som semiotisk resurs, visar studien påbildämnets specifika utmaningar och möjligheter, då bildundervisning och språkutvecklandearbetssätt integreras.