<p>Syftet med studien är att undersöka hur tre svensklärare ser på sitt yrke. Hur beskriver de sin uppgift, sin kompetens och sin arbetssituation? I den första delen studeras vad som enligt lärarna är svenskämnets mest centrala innehåll och hur de ser på sin egen roll. Den andra delen handlar om lärarnas erfarenheter av utbildning och deras syn på kompetensutveckling. I den tredje delen studeras hur lärarna upplever sin egen arbetssituation. Undersökningen baseras på kvalitativa intervjuer med tre kvinnliga lärare i grundskolan. Samtliga lärare anser att svenskämnets främsta uppgift är att ge eleverna goda kunskaper i tal och skrift. Lärarnas ambition är att väcka intresse för ämnet och stimulera elevernas fantasi. De menar att goda ämneskunskaper, engagemang och intresse för det egna ämnet är en förutsättning för att motivera eleverna. Kontinuerlig vidareutbildning är enligt lärarna av stor betydelse, och de efterlyser främst utbildning i att arbeta med och bemöta elevernas förändrade språkbruk. Samtliga lärare ger uttryck för att de trivs med sitt yrke. Arbetslaget beskrivs som en resurs, både kunskapsmässigt och socialt. Samtidigt upplever lärarna att arbetssituationen är pressad. Stora klasser och elever som inte når målen gör att de ofta känner sig stressade. Det finns inte tillräckligt med tid för eleverna, och det finns heller inte tid för egen återhämtning. Samtliga lärare önskar fler lärare i skolan och att samarbetet mellan arbetslagen utvecklas ytterligare. De anser också att skolans personal bör samverka med hemmen i större utsträckning.</p>

<p>Syftet med denna studie är att undersöka tre gymnasielärares upplevelser av att arbeta genuspedagogiskt med litteratur i svenskundervisningen. Avsikten är även att undersöka om lärarna har en planerad struktur för hur detta bör genomföras samt att undersöka hur de upplever läromedlen som finns på respektives skolor, ur ett genusperspektiv. Arbetet är baserat på tre intervjuer med lärare som är verksamma vid olika gymnasieskolor i en medelstor stad i Sverige.</p><p>Under intervjuerna har det framkommit att de tre svensklärarna i denna undersökning i olika hög grad anser att genusperspektivet är någonting angeläget att arbeta med i undervisningen. Trots detta har inte samtliga en positiv syn på begreppet genus. Att den negativa synen på genusperspektivet beror på rädsla inför att förändra den egna uppfattningen av könsroller är en möjlighet. Hur strukturen för den genuspedagogiska undervisningen bör te sig skiljer sig mellan de tre lärarna. Två av dem förespråkar en integration av genusperspektivet i övrig undervisning medan den tredje läraren anser att ett temaarbete är att föredra. Vad som är mest påtagligt i denna studie är att männens perspektiv saknas. Lärarna talar mycket om kvinnoroller samt kvinnohistoria, men utelämnar till viss del männens könsroller och historia i sin undervisning. Genusperspektivet inbegriper bägge könen, men lärarna i studien verkar i det närmaste förknippa genusperspektivet med ett feministiskt perspektiv. Samtliga lärare anser att det är en underrepresentation av kvinnor i de läromedel som skolan tillhandahåller. Möjligtvis ligger deras fokus på kvinnors historia inom litteraturen som grund för att uppväga den förringning som finns i läromedlen.</p>

Tidigare forskning visar att ett välfungerande och välintegrerat skolbibliotek har positiv effekt på elevers lärande. Trots detta saknas ett produktivt samarbete på flera svenska skolor. I och med nya direktiv från regeringen och insatser från intresseorganisationer håller situationen emellertid på att förändras. Denna studie undersöker tre svensklärares och två skolbibliotekariers uppfattningar om sitt pedagogiska samarbete och belyser vilka uppfattningar som gynnar respektive motverkar ett förtjänstfullt samarbete.  Studiens deltagare arbetar på två olika gymnasieskolor, varav den ena har fått utmärkelser för sitt skolbiblioteks pedagogiska arbete. Studien tar sin utgångspunkt i fenomenografisk teoribildning (vars syfte är att belysa variationen av uppfattningar som finns om ett visst fenomen) och beskriver kvalitativt vilka uppfattningar som finns bland studiens deltagare. I uppsatsen återfinns även en jämförelse av uppfattningarna i fråga om yrkesgrupp och arbetsplats. Yrkesgruppernas uppfattningar skiljer sig åt. Skolbibliotekarierna har mycket större kunskap om samarbetets pedagogiska potential. Den mest signifikanta skillnaden är dock sinsemellan svensklärarna. Den lärare som arbetar på skolan som fått utmärkelser för sitt skolbibliotek använder skolbiblioteket i betydligt högre utsträckning, har positivare uppfattningar om samarbetet och har en mer mångfacetterad bild av samarbetes pedagogiska vinster. Utifrån de uppfattningar som framkommit diskuteras avslutningsvis vilka faktorer som gynnar ett framgångsrikt samarbete. God organisation, respekt för varandras kompetenser och positiv inställning till och kunskap om samarbetets möjligheter är enligt denna studie oumbärliga komponenter. På arbetsplatser där direktiven om skolbibliotekets pedagogiska uppdrag saknar förankring (vilket är fallet på en utav de undersökta skolorna) är det emellertid svårt att anamma ett sådant synsätt. Makten att förändra situationen ligger därför i skolledningens händer.

Högläsning finns inte nämnd i kursplanen för svenska i Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (2011), men utgör en betydelsefull del ilärarstudenters utbildning. Syftet är att undersöka förekomsten av högläsning i svenskämnet i årskurs 7-9 och motiven för denna förekomst. De tre frågeställningar som vi ämnar besvara är: 1) Hur ofta sker högläsning i svenskämnet i årskurs 7-9? 2) Arbetar lärare medhögläsning i den utsträckning de önskar? 3) Vad möjliggör respektive hindrar mängden högläsning? Studien har sin grund i sex semistrukturerade intervjuer med lärare från tre olika skolor i samma län. Eftersom vi har använt oss av praktikarkitektur-teorin till denna studie så är det skolorna i länet som betraktas som praktiken. Alla lärare som vi har intervjuat är verksamma och utbildade lärare. Materialet analyseras med hjälp av teorin ompraktikarkitekturer där företeelserna ”möjliggörande” och ”hindrande” är betydelsefulla. Till hjälp använder vi oss av en tabell som analysverktyg där de centrala begreppen i teorin finns representerade. Med stöd i teorin analyserar vi insamlat material utifrån både de arrangemang som antingen hindrar eller möjliggör i undervisningspraktiken men också de tre dimensioner som hör ihop med och uttrycks i arrangemangen som benämns som sayings, doings och relatings. När resultatet analyseras framgår det att merparten av lärarna i studien vill läsa mer men de hindrande arrangemang i praktiken som påverkar förekomsten visar sig vara kollegors åsikter och tidsbrist medan möjliggörande arrangemang bland annat är lärarnas intresse för läsning avskönlitteratur. Det visar sig att läroplanen har stort inflytande över lärarnas planering men också är sammankopplad med lärarnas tidspress. Eftersom högläsning inte finns med i läroplanen så bortprioriteras den ofta till förmån för sådant som finns i kunskapskraven och det centrala innehållet.

Syftet med denna uppsats har varit att ta reda på hur fyra svensklärare på högstadiet arbetar med boksamtal för att främja elevers läsförståelse. Genom semistrukturerade intervjuer har resultaten visat att det ges för lite tid för förarbete inför läsningen. Klassuppsättningar är begränsade och skönlitteratur prioriteras inte på skolorna vid läromedelsbeställningar vilket begränsar lärarnas förutsättningar till att anpassa sitt val av litteratur. Vidare har studien visat att många elever på högstadiet har en bristande avkodningsförmåga och saknar motivation vilket blir problematiskt för att få till reflekterande samtal.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka extra anpassningar svensklärare använder i sin undervisning och vad de anser är nödvändigt för att extra anpassningar ska fungera. Studien undersöker även vilka utmaningar svensklärare möter i undervisningen när de tillämpar olika extra anpassningar. En kvalitativ metod har använts och semistrukturerade intervjuer har genomförts. Resultatet visar att majoriteten av lärarna är positivt inställda till och använder extra anpassningar i sin undervisning. Lärarna använder olika typer av extra anpassningar för att öka elevernas chanser att lyckas med uppgifter och i slutändan få ett betyg. Svensklärarna möter även utmaningar när de arbetar med extra anpassningar. Slutsatsen som dras är att lärarnas förhållningsätt till extra anpassningar spelar en stor roll för huruvida de faktiskt använder dem eller inte. Det finns dessutom en osäkerhet bland lärarna när det kommer till vilka extra anpassningar som är bäst för eleverna.

Studiens syfte är att undersöka hur svensklärare på högstadiet har tillägnat sig kunskap om hur de ska arbeta med elever som har dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter och på vilka sätt de anpassar sin undervisning för dessa elever samt ta reda på hur lärarna tänker kring bedömning gällande elever med denna problematik. Jag genomför en kvalitativ studie och använder mig av intervju som metod, där sex stycken lärare intervjuas. Intervjuerna analyseras med hjälp av grundad teori. Resultatet visar att lärare anpassar sin undervisning, men metoder och omfattning skiljer sig åt. De anpassningar som alla intervjuade lärare gör är att eleverna får datorbaserade hjälpmedel, längre tid på sig och chans till att redovisa muntligt. Resultatet visar också att det främst är genom erfarenhet som lärare tillägnat sig kunskaper om läs- och skrivsvårigheter och metodanpassning. Gällande bedömning av elevers arbeten visar det att lärare tänker och gör olika. Studiens slutsatser är att det är viktigt att lärare har kunskap om dyslexi och läs- och skrivsvårigheter och att det från lärares håll finns ett stort behov av tydliga riktlinjer för kunskapsbedömning gällade dessa elever. För att eleverna ska få samma chans till anpassningar och för att deras arbeten ska bli bedömda på ett likvärdigt sätt föreligger ett behov av utbildning. Det bör därför ingå utbildningar om dessa frågor i lärarutbildningen i en betydligt större utsträckning än vad den har gjort, för elevernas bästa.

I läroplanen för gymnasieskolan står det att elever ska få möjlighet till ämnesövergripande undervisning. Den nationella och internationella forskningen som gjorts kring fenomenet pekar på att ämnesövergripande undervisning är ett arbetssätt som kan vara gynnsam för elevers lärare och utveckling. Trots detta så förekommer ämnesövergripande undervisning inte i någon större utsträckning. Syftet med vårt examensarbete handlar därmed om att utveckla förståelse för svensklärarens syn på ämnesövergripande undervisning på gymnasienivå, detta för att få nya perspektiv på fenomenets komplexitet som förhoppningsvis kan hjälpa oss i vår kommande profession för att planera och bedriva undervisning som är utvecklande för eleverna. För att utveckla en förståelse för hur svensklärare resonerar kring ämnesövergripande undervisning, samt vilken roll de anser att ämnet svenska har i ämnesövergripande undervisning, har olika teoretiska perspektiv legat som grund för att bilda oss en fördjupad förståelse. En fenomenologisk metodansats har använts under utformningen av vår undersökning då vi avser fånga svensklärarens upplevelse och attityd. För att komma åt svensklärarens subjektiva upplevelse har kommunikativa data samlats in i form av semistrukturerade intervjuer. Arbetsfördelningen har delats upp genom att vi haft större ansvar inom vissa delar. Samtidigt har arbetsfördelningen varit jämlik då vi hela tiden diskuterat, analyserat och ändrat i texten tillsammans. Analysarbetet har sedan kunnat synliggöra upplevelser och attityder, samt likheter och skillnader i förhållande till ämnesövergripande undervisning och ämnet svenska, vilka har tematiserats i rubriker i resultatdelen. Resultatet visar att svensklärare uppfattar ämnesövergripande undervisning som ett arbetssätt som kan bidra till en holistisk kunskapssyn för eleverna, men att de inte ges rätt förutsättningar till att kunna bedriva sådan undervisning. Attityder om vad som kan fungera i ämnesövergripande undervisning visade sig variera, men också att kommunikation mellan lärare är en viktig förutsättning för att skapa gemensamma mål och syfte för att utveckling och måluppfyllelse ska kunna ske.

Studiens syfte var dels att undersöka hur svensklärare ser på eleversskrivförmåga när de börjar årkurs 1 på gymnasiet, dels hur lärarna arbetar medelevernas skrivutveckling under årkurs 1. För att undersöka detta intervjuadesfem svensklärare från fyra olika gymnasieskolor. Resultatet visar att samtligalärare upplever en tydlig variation i elevers skrivförmåga när de börjar årskurs 1på gymnasiet. Vissa av lärarna nämner att anledningen till detta kan ha att göramed elevernas tidigare skrivbakgrund samt vilka förutsättningar de har haft föratt utveckla skrivandet i grundskolan. Studien visar att genomtänktaundervisningsmetoder, i form av processkrivning och stödundervisning, kan påett positivt sätt vägleda alla elever som har svårt med sin skrivförmåga.Resultatet tyder vidare på att elevers inre motivation kan ha en viktig roll ilärarens arbete med skrivutveckling. Slutsatsen som dras av studien är att ettsociointeraktivt perspektiv i undervisningen är framgångsrikt i form av kamratoch lärarrespons då läsaren skapar en stark dialog mellan text och elev genomåterkopplingen.

Syftet med studien är att öka kunskapen om hur fem svensklärare i skolåren 4–6, låter sina elever arbeta med digitala verktyg i samband med läsförståelseundervisningen. Studien har sin utgångspunkt i den kognitiva teorin med fokus på lärares tillämpande och anpassningar av digitala verktyg i läsförståelseundervisningen. Vid insamling av data har en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer använts. Resultatet redogör för en samstämmig syn på elevers bristande erfarenheter av digitala verktyg i läsförståelseundervisningen. / The purpose of the study is to increase knowledge of how five Swedish as a first language teachers plan and practically let students work with digital tools in reading comprehension teaching. The study is based on the cognitive theory, with focus on teacher’s application and adaption of digital tools when working with reading comprehension. When collecting data, a qualitative method in the form of semi-structured interviews has been used. The result report a common view of student’s deficient experiences of digital tools in reading comprehension teaching.