Syftet med föreliggande arbete är att få en inblick i hur svenskläraren kan och bör arbeta med respons på elevers sakprosetexter i svenskämnet för att eleven ska ha så stor nytta av responsen som möjligt. Förutom en överblick av den forskning som gjorts i ämnet har en enkätundersökning om gymnasieelevers uppfattning, tankar och känslor i ämnet sammanställts. Resultaten pekar bl.a. på att eleverna har en alltför stor fokusering på formsidorna av språket som skulle kunna avhjälpas med mer kommentarer på innehållet.

Syftet med föreliggande arbete är att undersöka hur några svensklärare i grundskolans senare år ser på användandet av IKT i svenskämnets litteraturundervisning. Vi har tagit reda på vilka möjligheter respektive utmaningar som de ser med att använda IKT i litteraturundervisningen. Dessutom har vi tagit reda på hur deras litteraturpedagogiska syften stämmer överens med deras användning av IKT, samt hur de tolkar de nya styrdokumenten. Vi har genomfört fyra kvalitativa intervjuer med lärare som arbetar med att integrera användande av IKT i sin svenskundervisning. I analysen av intervjuerna utgår vi från ett sociokulturellt perspektiv samt ett semiotiskt perspektiv på lärande. Resultatet visar att de möjligheter lärarna ser kan resultera i ett elevcentrerat lärande. Det som däremot är av störst vikt för att dessa möjligheter ska uppkomma är lärarens roll och det sätt på vilket denne integrerar IKT i litteraturundervisning. I sammanhanget tycks inte det förhållningssätt till IKT i undervisning som betonas i läroplanen vara förankrat i lärarnas syn på bruket av digitala medier i litteraturundervisning.

Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att med hjälp av tidigare forskning synliggöra det samarbete som förekommit historiskt mellan svensklärare och skolbibliotekarie. I syftet ingick också att undersöka hur svenskläraren använder skolbibliotekarien som en pedagogisk resurs i områden som rör medie- och informationskunnighet, läsförståelse och vid läsfrämjande insatser. Fråge-ställningarna är därför riktade mot hur en samverkan har förekommit historiskt mellan svensklärare och skolbibliotekarie samt hur skolbiblioteket fungerat som en resurs för svenskämnets undervisning. Vi har undersökt grundskolans senare del, årskurs 7–9. För att besvara syfte och frågeställningar blev den utvalda metoden en systematisk litteraturstudie. I studien presenteras olika infallsvinklar. Dessutom diskuteras skolbibliotekariens roll ur ett historiskt perspektiv, hur tidigare forskning har definierat yrkesrollerna, ur ett läsfrämjande perspektiv samt hur en skolbibliotekarie kan inta en stöttande roll i frågor som berör elevens läsutveckling i svenskundervisningen. Det studien presenterar är tankar och idéer från olika forskare som indikerar att svenskläraren bör nyttja skolbiblioteket och skolbibliotekarien mer frekvent och att detta bör systematiseras. Vidare visar studien att skolbibliotekets förutsättningar varierar kraftigt mellan olika skolor. Resultatet visar att det historiskt har varit svårt att mäta hur mycket samverkan mellan svensklärare och skolbibliotekarie som faktiskt förekommit. En annan viktig aspekt i resultatet är att många svensklärare önskar samverka med skolbibliotekarien men att det ofta förekommer hinder på vägen, några av dessa hinder kan vara tids-brist, bristande engagemang samt att en samverkan ej prioriteras på ledningsnivå. De slutsatser som presenteras visar att det bland annat är en svår process att involvera skolbibliotekarien i den dagliga undervisningen och att det således kan uppstå svårigheter i att utnyttja den digitala kompetens som skolbibliotekarien besitter då detta kräver gemensam planering mellan svenskläraren och skol-bibliotekarien. Den sista slutsatsen som dras i studien berör rektorns ansvar, och att det är denne som ansvarar för att säkerställa att det finns tid och möjlighet för samplanering mellan de båda yrkesgrupperna. Slutligen kan författarna tillägga att det behövs mer forskning kring hur samverkan mellan svenskläraren och skolbibliotekarien förekommer och fungerar, för att synliggöra hur de olika professionerna kan nyttjas på ett sätt som gynnar elevernas utveckling.

Syftet med den här studien är att få en bild av svensklärares syn på högläsning som ett didaktiskt verktyg för äldre elever. Genom en kvantitativ enkätundersökning med stort kvalitativt fokus gav 100 svensklärare sin syn på högläsning av skönlitteratur som en metod i undervisningen. Resultatet visar att svensklärare ställer sig positiva till högläsning för elever i årskurs 7–9 och att det finns fyra bakomliggande argument till anledningen. Svensklärarna menar att högläsningen väcker elevernas läslust, fungerar som ett kompensatoriskt verktyg, är ett bra sätt för modellering av lässtrategier samt att det bidrar till en känsla av gemenskap. Med hjälp av transaktionsteorin kan dessa bakomliggande argument klassas som lika delar estetiska som efferenta läspositioner. Resultatet kan också ur ett sociokulturellt perspektiv anses ha ett stort fokus på det gemensamma lärandet där utveckling sker i samspel med andra. Resultatet visar även att de svensklärare som är mest positiva till högläsning som ett didaktiskt verktyg är de med kortast erfarenhet av yrket. Vidare visar undersökningens resultat att de argument som framkommer mot högläsning är att det hämmade elevernas egen lästräning och att det är tidskrävande i en redan stressad undervisning. Dessa argument kan enligt transaktionsteorin klassas som efferenta och således framstår inga argument mot högläsning för äldre elever som grundade i oro för elevernas estetiska läsning.

Vi behöver språkliga strukturer för att fungera i ett samhälle där vår dagliga kommunikation sker via språk i olika kontexter och ofta publikt i flera medier. Människan påverkas av mediers språkbruk och språkanvändning, därav blir skolans inverkan på elever språkutveckling avgörande. Det är av vikt att eleverna ges möjlighet att i skolan använda och utveckla språket. Föreliggande studie syftar till att belysa de språkdidaktiska metoder och strategier som nio svensklärare i årskurs 4–6 använder sig av i sin grammatikundervisning som stöd för elevers språkutveckling. Studien har en deduktiv ansats med ett konstruktivistiskt ramverk. Semistrukturerade intervjuer har genererat empiri som analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att elevers förkunskaper och kognitiva nivå lägger grunden till hur undervisningen bör utformas. Arbetsmetoder och strategier för att lyckas med grammatikundervisningen visar sig vara varierande undervisning för att motivera och aktivera eleverna i sin språkutveckling. Lärare motiverar sin grammatikundervisning med att den ska främja elevers språkutveckling och genom att låta eleverna via ett upptäcktslärande befinna sig i utmanande situationer bygger de vidare på sina befintliga kognitiva förmågor och har möjlighet att utveckla sina metalingvistiska förmågor.

Syftet med den här studien var att bidra med kunskap om svensklärares jämställdhetsarbete, vad som underlättar alternativt försvårar detta arbete inom ramen för svenskämnet samt vilket genomslag jämställdhetsundervisning får hos elever. Läroplanen för gymnasieskolan (2021) gör gällande att alla som verkar i gymnasieskolan är skyldiga att arbeta med jämställdhetoberoende av ämne eller personlig åsikt. Forskning visar därtill att både lärare och elever reproducerar stereotypa normer i skolan. Med den här studien ville jag bidra med en inblick i hur svensklärare beskriver att de tolkar och närmar sig arbetet med jämställdhet i svenskämnet, samt om dessa lärares elever uppfattat det arbetet. För att genomföra studien valdes kvalitativa semistrukturerade intervjuer och semistrukturerade fokugruppsintervjuer som metod. Tre verksamma och legitimerade svensklärare i gymnasiet, samt tre elevgrupperför respektive lärare blev intervjuade kring tolkningar och arbete med jämställdhet i svenskämnet. Intervjuerna analyserades genom ett genusteoretiskt och läroplansteoretiskt perspektiv. Resultatet för den enskilda studien visade att svensklärarna tolkade läroplanensskrivningar om jämställdhet dels som en fråga om bemötande, dels bedömning. Lärarna bedrev dessutom arbetet med jämställdhet genom att inkludera implicit jämställdhetsinnehåll och explicit jämställdhetsundervisning i form av språk och litteratur. Resultaten pekar därtill på att lärarnas elevgrupper i stor utsträckning uppfattat lärarnas implicita och explicita ansträngningar till jämställdhetsarbete i svenskämnet.

Digitala verktyg är en stor del av undervisningen i dagens skola. Lärare förväntas bedriva undervisning med digitala verktyg som gynnar elevernas inlärning och samtidigt tillgodose eleverna med en digital kompetens. För att lärarna ska lyckas med det behöver de själva vara pedagogiskt digitalt kompetenta.  Syftet med den här studien är att undersöka hur rektorer arbetar för att utveckla den pedagogiska digitala kompetensen hos lärarna. Studien syftar även till att synliggöra hur lärares pedagogiska digitala kompetens används för att främja elevers läs- och skrivinlärning i ämnet svenska för mellanstadiet. Frågeställningarna som studien utgår från är:“Vilka möjligheter och hinder finns det för rektorer att tillgodose lärare med pedagogisk digital kompetens för att gynna läs- och skrivundervisningen?” och “Vilka möjligheter och hinder finns för svensklärare i deras utveckling av pedagogisk digital kompetens?”. Det är en kvalitativ studie där fyra rektorer och fem svensklärare har intervjuats. Implementeringsteorin är det teoretiska ramverket som vår analys av empirin grundar sig på där begreppen förståelse, vilja och kunnande är i fokus. Resultatet av empirin har analyserats och tillsammans med tidigare forskning legat till grund för diskussionen. I analysen framkommer det att rektorer och lärare behöver alla tre begrepp för att kunna implementera pedagogisk digital kompetens i svenskundervisningen. Däremot är det en eller flera av begreppen som brister vilket gör att implementeringen av pedagogisk digital kompetens och digitala verktyg i undervisningen inte är möjlig i verksamheten.

Denna studie belyser det komplexa aktör-nätverket som påverkar svensklärarnas digitaladidaktiska förutsättningar i svenskundervisningen. Studien syftar till att utforska ett urvalsvensklärares digitala didaktiska förutsättningar i svenskundervisningen och förstå vad digitalaoch digitala didaktiska kompetenser innebär för svensklärare. Studien undersöker ocksåsvensklärares beskrivningar av digitala didaktiska förutsättningar. För att besvara studiensfrågeställning om digitala didaktiska förutsättningar används Aktör-nätverksteorin och dessmetodansats. För materialinsamlingen tillämpas en semistrukturerad intervjumetod med fyrasvensklärare som respondenter. Totalt kunde 15 olika aktörer identifieras i respondenternasnätverk, som påverkar deras förutsättning i skolan. Svensklärare står inför digitalaomställningar vilket kräver holistiska strategier och det är med goda digitala didaktiskakompetenser samt rätt digitala didaktiska förutsättningar som det är möjligt. Respondenternaupplever att deras lärplattform inte är användarvänlig men också trubbig och i vägen, attprovverktygen leder till onödig arbetsbelastning. De anser deras behov och önskemål för engod digital ergonomi och infrastruktur i skolan inte bemöts uppifrån.

The topic of this essay is about teachers, who teaches in the subject Swedish, opinions in a literary canon. This study will present how they argue about a formally decided literary canon and how the teachers argue in using canon in their education. I have used an argumentative analysis to analyse the teachers’ arguments. The earlier research in the field concluded that the canon debate is polarized and mostly discussing whether canon is good or bad, and not so much on trying to discuss it in a constructive way on how to use canonized literature in school. My research concludes that the teachers’ opinions on canon are essentially polarized, but many teachers also think that a canon is at the same time beneficial, important and problematic. A majority of the arguments used on both sides are the same arguments that are used by the scientific literary field which studies canon. The biggest difference is the alignment to an educational context. The result show that the teachers’ use different pro-arguments and suggestions on how to establish a definite literary canon that could be used within the school system. Some argue for a formally decided literary canon established by the state and mean that the education will be equal and distinct, and students will develop the same cultural references. But not all teachers are positive to the proposition of a state established literary canon. The arguments on why and how teachers use canon in the education are similar to why there should be a definite literary canon in all schools. The contra-arguments the teachers’ use for a formally decided literary canon are that it will intrude in the teachers’ possibilities to adapt the education to the students. They also use contra-arguments that says the canonized literature is not adaptable to the students’ interests and that it is narrow and exclusive. They also mean that it is time consuming and will remove teachers’ possibilities to plan their education and make it adaptable for the students. The teachers’ contra-arguments on using canon in the education are similar to the above contra-arguments that the canonized literature is problematic in the perspective of authors and adaptiveness to different groups of students.

Vårt syfte med denna uppsats är att undersöka hur undervisningen i grammatik bedrivs hos verksamma gymnasielärare och om den påverkas av lärarnas inställning till, och erfarenheter av grammatik. Vi har valt en kvalitativ metod där vi har intervjuat sju gymnasielärare i svenska. Undersökningen visar att lärarna anser att grammatik är viktigt och intressant samt kan också konstatera att arbetssättet i grammatik varierar. En del väljer att integrera grammatikundervisningen i andra moment, ex. skrivträning, medan andra har enskilda grammatikmoment. Undersökningen visar också att lärarnas erfarenheter av grammatik påverkar det egna intresset för grammatik, och därmed också inställningen till grammatikundervisning, som i sin tur i olika utsträckning också påverkar undervisningssättet. En intressant avvikande iakttagelse är att en av lärarna som brann för högskolegrammatiken och har ett stort personligt intresse för grammatik, väljer att inte undervisa i det idag. / The purpose of this essay is to examine how grammar teaching is conducted by teachers in upper secondary school and if it is affected by their attitude towards, and experience of grammar. We have chosen in-depth interviews as our method of investigation in which we have interviewed seven upper secondary school teachers. The investigation shows that the teachers find grammar important and interesting, and also that their teaching methods vary. Some chose to integrate the grammar teaching, for example in the writing process while others prefer teaching grammar separately. Furthermore the investigation shows that teachers’ experience of grammar affects their interest in grammar, and therefore also in various extents has an effect on the way they conduct their teaching. An interesting deviation is that one of the teachers who really was excited about the university grammar during the teacher education, and has a great personal interest in it, chooses not to teach grammar at all.