Sammanfattning I fokus för denna licentiatuppsats är barns och ungdomars bilder av poliser. Syftet är att beskriva dessa bilder och placera dem i en senmodern samhällelig kontext. Vägledande i beskrivningarna är tre meningsbärande begrepp – föreställningar, erfarenheter och förväntningar – vilka har utkristalliserats ur det empiriska materialet. Utgångspunkten är att bilderna är socialt konstruerade, med hänsyn till maktordning, habitus, sociala positioner och symboliskt kapital. För att förstå den betydelse unga tillskriver poliser är ansatsen därtill kulturellt sociologisk.   Studien bygger på ett enkätmaterial med 1 945 barn och ungdomar utan specifik erfarenhet av kriminella handlingar, i åldern 10-22 år. 35 grundskolor och 11 gymnasieskolor har deltagit och svarsfrekvensen är 58 procent i vardera kommunen. Dessutom genomfördes samtalsintervjuer i grupp med sammanlagt 50 deltagare i direkt anslutning till enkätstudien. Analysmetoden är inspirerad av tematisk analys. Materialet visar att barns och ungdomars uppfattning om Polisen som institution är positiv, men att de är något mer kritiska till Polisen som organisation och betydligt mer kritiska till enskilda poliser. Den övervägande andelen av deltagarna har varit i kontakt med poliser, främst i skolan eller när de har ansökt om pass. Förväntningarna på poliser är att de ska rikta sin verksamhet mot vuxna. Den yngre gruppen, 10-12 år är i större utsträckning, positiva till poliser. Den något äldre gruppen, 13-16 år, är mer negativa, medan den äldsta gruppen, 17-22 år, har en betydligt mer nyanserad bild av poliser. Vidare visar det sig att föreställningar, erfarenheter och förväntningar intimt hänger samman. Föreställningar bygger på olika erfarenheter, vilket i sin tur genererar olika förväntningar mot bakgrund av olika förutsättningar i tillvaron. En del bilder är mer generellt förekommande medan andra framställs främst i mer avgränsade kategoriserade grupper med unga. Ungas bilder kan tolkas som en kamp inom fältet där habitus och symboliskt kapital utgör maktmedel. Om vi väljer att se på unga som seismografer kan deras bilder vara tecken på en allmänt hållen bild av poliser även bland vuxna. Det visar sig också finnas en mystik runt poliser. Samtidigt som de kan upplevas vara i vägen är det spännande att se dem agera i skarpt läge. Skrönor spär på mystiken samtidigt som Polisens sätt att vara förtegna om hur de verkar, bidrar till de bilder vi har av dem. / Children´s and young people´s images of the police                    - a study in two local contexts Abstract This licentiate thesis focuses on children´s and young people´s images of the police. The aim is to describe and analyze these images and place them in late modernity. The starting point is taken in a notion that images are socially constructed, based on structures of power, habitus, social positions and a symbolic capital. To understand the importance of what meaning young people put into the police, the approach also is influenced by cultural sociology. Data were collected through a questionnaire to 1 945 children and young people, aged 10-22 years with no specific criminal experiences, in two local contexts; Karlskrona and Landskrona, two municipalities in the Southern part of Sweden. Conversational interviews were conducted in group sessions with in all 50 children and young people. The quantitative material, processed in SPSS, is used in a descriptive manner. For the interviews, a thematic analysis method was used. Regarding the participants’ images three main themes emerged; conceptions, experiences and expectations. Findings show that these children and young people have positive thoughts about the police as an institution but are to some extent more critical with regard to the police as an organization and far more critical when it comes to individual police officers. Almost all the participants have been in contact with police officers, mostly in school or when they have applied for a passport. Regarding expectations they want the police to focus their efforts on adults.  The children, aged 10-12, are more positive about the police while the group of 13-16 year olds are more negative. To some extent the older group, aged 17-22, are more differentiated. Furthermore, it appears that conceptions, experiences and expectations are closely linked. Conceptions are based on various experiences, which in turn generate various expectations in light of different circumstances in life. Some images are more generally occurring while others mainly are produced in groups of young people. Young people´s images can be interpreted as a struggle within the field where the habitus and symbolic capital constitutes a force. If we choose to look at young people as seismographs, their images can be signs of images of the police even among adults. Ultimately it turns out that there seems to be a mystique surrounding the police. For people it is exciting to see the police in action in real life while the police themselves are secretive about how they operate; which also may contribute to the images we create. And in this study it appears not to be differences worth mentioning between the two local contexts.

The concept of democracy is of importance to the Swedish educational system. The best proof of that is the central position democracy has had in the education program we attended at the Örebro university. This study analyses the concept of democracy and its leading foundation, namely the so-called “deliberative dialog”. The last is belived to be an ideal of democracy which schools in Sweden should follow. This is at least how prominent academics and advocates of “deliberative dialog” Tomas Englund and Jurgen Habermas, see this phenomenon and its role in our schools. Pierre Bourdieu, French sociologist and social theorist has though shown that there is danger in believing that dialog is the only foundation of democracy. Accordig to him in every dialog exists a certan power struggle. What Bourdieu really means is that in a dialog actors are not equal, but there is great risk that some actors get dominated by other actors. These different views of dialog and its role in the school world has inspired us. In our study we wanted to see whether there are students or groups of students, that based on gender or ethnicity are dominated by other students in the everyday classroom dialog. The empirical part of the study shows that those who were not activly engaged in the observed classroom dialog were boys of Swedish origin. The study also shows that those who seemed to have no problem with an active participation in the classroom dialog were girls, and very often girls of Swedish origin.The results of this study are though not completely unambiguous. As the group of students we observed were of differnt gender and came from different ethnic backgrounds we choose to see them as individuals. That means that they as individuals have differnt abilities when it comes to adapt to the climate of the classroom.

I föreliggande uppsats studeras konflikten som uppstod mellan Stockholms stad ochrockklubben Debaser Slussen när klubben skulle läggas ned. Syftet är att analysera deinblandade parternas sätt att framställa sig själva för varandra och kommunicera medvarandra. På så vis vill jag få syn på vad som gav konflikten bränsle. De övergripandefrågorna som ställdes handlade om vad som stod på spel och hur aktörerna valde taktik. Föratt få svar på detta samtalades med sex informanter som antingen var inblandade i konflikteneller är mycket insatta i ämnet. Intervjuerna bandades, transkriberades och analyseradestillsammans med mejlkonversationer samt artiklar i ämnet. Resultatet handlar om ansiktslöskommunikation, okunskap, svårigheter med att förstå varandras positioner, samt olika typerav makt.

Syftet med den här uppsatsen är att studera de narrativ som Greenpeace och Världsnaturfonden använder för att värva medlemmar och få gehör från allmänheten. Organisationerna tillhör den grupp som kallas för NGO vilket betyder non-govermental organization. Det är ett samlingsbegrepp för organisationer som inte är bundna till någon stat eller skapad av någon stat. Genom att använda en narrativ metod analyseras återkommande mönster som organisationerna använder för att nå sina mål. De här mönstren analyseras med Bourdieus kapitalteori för att visa vilka effekter narrativen har för organisationerna. Resultaten av analysen genererade tre narrativ för respektive organisation. Greenpeace narrativ fokuserade på storlek och struktur, framställa sig i en roll av att vara oskyldig och att framstå som sympatiska. Världsnaturfondens narrativ har fokus på social rättvisa och deltagande, användande av bilder för att skapa sympati och presentera positiva och negativa exempel. Med de här narrativen påverkar de allmänheten och beslutsfattare utan att behöva stå till svars för någon annan än sina medlemmar.

Denna uppsats strävar efter att undersöka feministiska rörelser på sociala medier och därigenom belysa eventuella maktstrukturer som kan te sig inom dessa. Då #Metoo-rörelsen rört om debattklimatet i Sverige sedan oktober 2017, ligger fokus på rörelsens spridning och påverkan på debatten. Vi pekar på var makten kan ligga inom sociala medier och drar en parallell till intersektionalitetsperspektivet som hjälper oss att förstå dess strukturer. Vår empiri är således inhämtad från de två sociala medierna, Instagram och Twitter där vi utgår från en kvantitativ metod genom att använda oss av statistik för att lättare kunna urskilja maktstrukturer. Uppsatsen grundar sig på en innehållsanalys för bearbetning av analysen, samt feministiska teoribildningar och teoretiska begrepp såsom intersektionalitet, systerskap, separatism och Bourdieus teori om symboliskt kapital. Våra resultat pekar på skillnader när det kommer till representationer gällande såväl kön som etnicitet, men också huruvida inlägg gjorts av övervägande offentliga eller icke-offentliga personer. Dessa resultat sammanförs sedermera i form av kategorier som därefter presenteras i vår statistik vilken vi analyserar med hjälp av våra teorier och diskuterar i vår slutdiskussion.

Syftet med denna studie är att undersöka hur åtta studenter som identifierar sig själva som medvetna konsumenter använder politisk konsumtion som strategi för att söka erkännande inför sig själv och andra. Studien tar särskild hjälp av teoretiska begrepp konstruerade av Pierre Bourdieu. Metoden som används för datainsamling är semistrukturerade intervjuer. Utifrån detta syfte har följande frågeställningar formulerats: Vilka strategier använder åtta studenter för att söka erkännande genom politisk konsumtion? Vilka blir konsekvenserna av dessa strategier och hur skiljer de sig mellan männen och kvinnorna i studien? Tidigare forskning visar att hur mycket av en persons konsumtion som är politisk beror på position och roll i samhället. Framförallt kvinnor och de med akademisk utbildning tenderar att vara de största politiska konsumentgrupperna. Vidare vet vi att Sverige internationellt sett har relativt hög politisk konsumtion. Många upplever att det är svårt att göra rätt inför sig själva och inför samhället i relation till politisk konsumtion. Genom Bourdieus teoretiska perspektiv där både aktören och strukturen fångas in i begreppet habitus har vi undersökt hur åtta studenter i Stockholm hanterar frågor om rätt och fel i relation till politisk konsumtion. Resultat och analys presenteras utifrån följande teman: Att konsumera politiskt; Kunskapskapital; Konstruktionen av ett självreflexivt habitus. De två första temana beskriver strategier för att nå erkännande, det vill säga ackumulera vad Bourdieu kallar symboliskt kapital, det sista temat ämnar till att beskriva aspekter och konsekvenser av respondenternas habitus utifrån dissonans, ambivalens och skam. Slutligen pekar studien på en skillnad i hur män och kvinnor känner kring politisk konsumtion. Denna studie är explorativ och uppmuntrar till vidare studier om såväl studenter som andra samhällsgruppers relation till politisk konsumtion.

Detta är en studie om vilken typ av människor som väljer att bli idrottslärare och varför de väljer just att undervisa i ämnet Idrott och Hälsa. Syftet med denna studie är att undersöka om det finns gemensamma faktorer som går att urskilja för personer inom idrottsläraryrket och även försöka förstå vad som krävs för att bli idrottslärare. Studiens teoretiska utgångspunkt har sin grund i Pierre Bourdieus teorier om symboliskt kapital. Metoden som används är semistrukturerade intervjuer med fem lärare som i dagsläget undervisar i Idrott och Hälsa på högstadiet. Dessa lärare har arbetat olika länge och arbetar på olika skolor och har på sina sätt format sin egen undervisningsstrategi och hur de ser på yrket och vad som krävs för att lyckas. Resultatet visar att det krävs vissa specialegenskaper för att kunna bli idrottslärare, inte bara ett grundintresse för idrott utan även egenskaper att kunna leda, motivera, bygga relationer och framför allt att inspirera och motivera till ett aktivt liv. Idrottslärarna är eniga i sina svar att det inte är vem som helst som kan bli idrottslärare och att det skulle behövas någon form utav lämplighetsprov, antingen vid ansökningen till utbildningen eller under första verksamhetsförlagda utbildningen när lärarstudenterna får prova på att praktisera under en period i en skola.

En av planeringens främsta uppgifter är att utarbeta strategier och visioner för att skapa förutsättningar för människors vardagsliv. Samtidigt som detta är av så stor betydelse för en planerare, finns det ingen teoretisk enighet om hur mycket människor faktiskt påverkas av en fysisk miljö. I ljuset av Stockholm stads översiktsplan – Promenadstaden – är syftet med denna uppsats att studera relationen mellan stadens fysiska struktur och sociala liv. Mer specifikt ämnar denna uppsats att diskutera ifall människor verkligen lever enligt dagens normativa stadsplaneringsideal. För att kunna studera människors vardagliga handlingar baseras det empiriska materialet på ett flertal kvalitativa intervjuer med boenden i ett nyproducerat område i Stockholm stad (Telefonplan). Förståelsen för människors handlingar i Telefonplan har sedan växt fram utifrån ett flertal tongivande teoretiker inom samhällsplanering och sociologi. Bland annat har Bourdieus kultursociologiska teorier varit av stor betydelse för uppsatsens analytiska resonemang. Resultatet visar på att det finns både starka och svaga argument för Promenadstaden. Att argumentera att idealet Promenadstaden inte kommer ge förutsättningar för att uppnå sina egna mål (idén om det funktionsblandade och lokala närområdet), vore att helt bortse från den fysiska strukturens betydelse för människors vardagsliv. Men att argumentera att människors vardagsliv per automatik kommer att gå i paritet med promenadstadsplanerna, vore lika med att förbise de sociala grunder och villkor som varje dag påverkar hur människor använder sin miljö.

De senaste åren har andelen elever med annat modersmål än svenska har ökat i densvenska skolan. Jag som i många år har varit verksam inom skola och utbildning ocharbetat med elever med ett annat modersmål än svenska anser att det är viktigt att förståhur lärare och elever tänker kring modersmålsundervisning och dess effekter påandraspråk- och kunskapsutveckling. Studiens syfte är således att ta del avmodersmålslärares och elevers åsikter och upplevelser kring modersmålsundervisningeni den svenska skolan. För att uppfylla studiens syfte har följande forskningsfrågor ställts:Hur upplever eleverna sambanden mellan modersmålsundervisningen, sinkunskapsutveckling i andra ämnen och inte minst sitt självförtroende som anses vara enavgörande faktor för att lyckas nå framåt? Vad är modersmålslärarnas föreställningargällande ovannämnda sambanden och hur de beskriver sin yrkesprofession.Föreliggande studie bygger på en kvalitativ metodansats där tre intervjuer med tre olikamodersmålslärare och 11 elever från samma kommun utfördes. Intervjuerna med eleverutfördes på plats, intervju med en lärare via plattformen Google meet, och två intervjuermed andra lärare genomfördes på plats. Det empiriska innehållet presenteras utifrånelevernas och lärarnas upplevelser kring modersmålsundervisningen och analyserasutifrån olika teoretiska teorier.Resultat i min studie har visat att deltagarnas användande av modersmålet ochandraspråket styrs i mångt och mycket av deras sociala kontakter i vardagen. Resultatethar också visat att modersmålsundervisningen har en positiv effekt på såväl deflerspråkiga elevernas utveckling av modersmålet som på deras kunskapsutveckling.Enligt resultatet kan modersmålsundervisningen stärka elevernas sociala identiteter,självförtroende och gemenskap. Lärarnas missnöje gällande ett bristande samarbetemellan modersmålslärare och ämneslärare har också lyfts av studien.

Studies syfte är att undersöka hur barns egna medhavda leksaker används på förskolan, samt vilken betydelse de tillskrivs i verksamheten av såväl barn som pedagoger och vårdnadshavare. Vi har utgått ifrån tre frågeställningar för att konkretisera vårt syfte: Hur används de medhavda leksakerna av barnen? Hur ser pedagogerna på de medhavda leksakernas funktion och användning? Hur förhåller sig vårdnadshavare till att barnen kan och får ta med sig leksaker till förskolan? I studien har vi använts oss av de centrala begreppen tolkande reproduktion, ickemänskliga aktörer och symboliskt värde för att tolka det empiriska materialet. I kapitlet tidigare forskning berör vi leksaker som begrepp, leksaker som kommunikation, leksaker som lärandeobjekt, leksaker som könsstereotypa, leksaker som övergångsobjekt och leksaker som kan vara problematiska. Vi har använts oss av en kvalitativ forskningsmetod vid insamlingen av empirin. Empirin består av tre observationstillfällen, intervjuer med tre pedagoger och enkäter utskickat till åtta vårdnadshavare, alla delar är insamlade och utförda på samma avdelning. Studiens resultat visar hur barnen på olika sätt använder den medhavda leksaken i verksamheten. Vi har sett att den medhavda leksaken återfinns på tre olika sätt; i leken, som övergångsobjekt och att den bara är där. Den vanligaste funktionen är att den medhavda leksaken återfinns i leken. I resultatet framkom det att pedagogerna hade olika syn på den medhavda leksakens funktion och bland vårdnadshavarna var det tydligt att synen på den medhavda leksaken skiljde sig. Två pedagoger ansåg att det fungerade medan den tredje var tveksam till de medhavda leksakerna. Bland vårdnadshavarna såg vi att de antingen var positiva eller negativa till den medhavda leksaken. Pedagogernas och vårdnadshavarnas tidigare erfarenheter och åsikter avspeglade sig i vad barnen fick ha med sig och i vilka regler som fanns på förskolan.