Enligt styrdokumenten för förskolan ska alla barn få en likvärdig utbildning och den ska vara formad utifrån varje barns förutsättningar och behov (Skolverket, 2018). Syftet med studien var att synliggöra hur pedagoger arbetar för att det ska bli en förskola för alla, samt att utveckla kunskap om hur pedagoger arbetar med barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd men ändå behöver stöd i den vardagliga verksamheten. Studien utgår från en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Resultatet i studien visar att samtliga pedagoger anser att det är svårt att beskriva vilka barn som är i behov av särskilt stöd. Vissa barn har en funktionsnedsättning medan andra barn har svårigheter i samspel. Ett arbetssätt som framhävdes i arbetet med barn i behov av särskilt stöd var att vara en närvarande pedagog, vilket även informanterna beskrev som en strategi om barn har svårigheter i samspel. Resultatet visade även att om barn inte får sitt behov tillgodosett i förskolan kan det leda till att barnen får ett självskadebeteende eller blir utåtagerande. En långsiktig konsekvens kan vara att barn inte är förberedd när de ska börja skolan vilket kan påverka deras upplevelse och skolresultat. En annan långsiktig konsekvens är att om barnen inte får sina behov tillgodosedda kan det påverka deras självkänsla negativt.

Syfte med studien är att undersöka hur den kommunikativa miljön inom den pedagogiska verksamheten bidrar till barnens språkutveckling. Den metod som används i studien är både kvantitativ och kvalitativ. En enkät sändes ut till tre förskolor för att besvara den kvantitativa undersökningen. Den kvalitativa undersökningen i form av en gruppintervju, besvarades av en förskola och tre förskollärare.  Med utgångspunkt i de teoretiska begreppen språkmiljö, språkbarriärer, inkludering, barnperspektiv, deltagande samt språkliga hinder analyseras resultatet. Den kommunikativa miljöns betydelse för barnens språkutveckling beskrivs i resultatet. Barnets pedagogiska miljö är enligt förskollärarna väsentlig för den språkliga utvecklingen. Kommunikation i förskolan bidrar till barnets förståelse för sig själv och sin omvärld. Genom kommunikation får barnet tilltro till sin egen förmåga och vågar ta nya initiativ som leder till nya möten. Pedagogens roll är att stötta barnet i hens språkkunskaper, genom att bekräfta och synliggöra bidrar pedagogen till barnets ökade självförtroende. Det är viktigt att barnet får möjlighet att språka på sitt sätt, att möta barnet där det befinner sig. Allt språk är inte verbalt och alla barn kommunicerar på sitt sätt. Genom att pedagogerna arbetar med inkludering i lärmiljön får barnet möjlighet att känna sig delaktiga både i den yttre och inre dialogen. Inkludering och samspel bidrar till barnets förmåga att uttrycka sig och sätta ord på upplevelser och känslor. I samspelet och genom kommunikation skapas en mening och ett sammanhang. Förskolans miljö bidrar till kommunikation och samspel, i samspelet utvecklas språkförståelsen. Språkmiljön behöver vara av inkluderande natur så att alla barn, även barn med språkliga hinder får det stöd de behöver för att utvecklas. Förskollärarna använder sig av pedagogiska verktyg för att stötta barnets språkutveckling. Tecken som stöd används av pedagoger för att stötta barn som är i behov av särskilt stöd. Teckenstöd bidrar till att förstärka det talade språket och är enligt pedagogerna ett effektivt pedagogiskt verktyg i barnets språkutveckling.

Syftet med studien är att utifrån ett didaktiskt perspektiv få fördjupade kunskaper om metoden tecken som stöd i förskolans pedagogiska verksamhet. Genom en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer med fem pedagoger från två olika förskolor som utgångspunkt, undersöks vad tecken som stöd betyder för pedagoger, samt hur och varför pedagoger använder sig av metoden. Resultaten visar på att de medverkande pedagogerna i studien uppfattar metoden tecken som stöd som ett kommunikationsverktyg som gynnar alla barns utveckling. Det krävs dock engagemang och utbildning för att tecken som stöd ska förstås och användas av alla i verksamheten. Studien kan vara till intresse för pedagoger som vill arbeta med metoden tecken som stöd för alla barn och hur de då kan använda metoden i den pedagogiska verksamheten.

Studiens syfte har varit att undersöka hur de yngsta barnen på förskolan kommunicerar och socialiserar med varandra och pedagogerna. Genom videoobservationer har vi studerat barnens kommunikation under de vardagliga rutinerna måltiden, samlingen och den fria leken. Resultatet visar att dessa situationer är ypperliga tillfällen att utmana och utveckla barnens kommunikativa och sociala förmågor. Måltiden och samlingen erbjuder olika möjligheter till samtal där pedagogerna avgör vilka strategier som bör tillämpas för att upprätthålla kommunikationen. Den fria leken präglas av barnens intresse för stunden, därmed avgör barnen vilken typ av kommunikationsform de väljer att tillämpa. I de olika observationerna kunde vi urskilja kommunikation i form av kroppsspråk, gester, tal och tecken som stöd.

I denna studies problemområde behandlas den didaktiska designen utifrån ett barn med hörselnedsättning i förskolans verksamhet. Det innebär att barnets lärprocess sker i meningskapande aktiviteter som i sin tur ger delaktighet genom användning av olika resurser genom ett mutlimodalt perspektiv. Syftet med denna studie var att få en förståelse för vilka olika resurser och kombinationer av resurser förskollärarna använder för att ge barn med hörselnedsättning meningsskapande och delaktighet i sina lärprocesser i förskolan. De resurser som studien studerar närmare är tecken som stöd (Tss), olika material och ekonomi. Genom intervjuer med respondenterna, förskollärare, barnskötare, specialpedagog och förskolechef har vi kommit fram till ett resultat. Det framtagna resultatet har sedan   sammankopplats med en teoridel.

Denna studie tog sin utgångspunkt i förskolans förstärkta pedagogiska- och hälsouppdrag där det fanns behov av att finna pedagogik, metoder och strategier i syfte att öka lärande och hälsa i ett inkluderande och främjande arbete. Tydliggörande pedagogik, som är en svensk fri översättning av interventionsprogrammet TEACCH, har blivit ett sätt att öka lärmiljöns tillgänglighet för barn inom autismspektrumet men kommit att utvecklats till en ändamålsenlig överförbarhet till alla barn. Genom en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer genomfördes studien med syftet att undersöka några förskollärares erfarenheter av tydliggörande pedagogik för att främja en god lärmiljö för alla barn i förskola. Resultatet analyserades med avstamp i den socialkonstruktivistiska teorin med stöd av relationellt perspektiv och kategoriskt perspektiv. Resultatet visade på att tydliggörande pedagogik i förskolan beskrivs som ett förhållningssätt med syfte att öka lärandet för alla barn. En sammanfattande slutsats innebar att tydliggörande pedagogik kan möjliggöra förutsättningar för lärande och hälsa såsom högre förståelse vad barnen ska göra, ökad möjlighet till kommunikation, socialt samspel och självständighet. Även skapa förutsättningar för ökat lugn, goda kompisrelationer och färre incidenter mellan barnen, ökad pedagognärvaro medan brist på samsyn, tid och kunskap kan bromsa möjligheterna till förutsättningar för lärande.

Studiens syfte är att utifrån ett sociokulturellt perspektiv synliggöra hur pedagoger i förskolan arbetar med barnspråksutveckling genom stöttning i TAKK. Utifrån en kvalitativ forskningsmetod har empiri hämtats genom semistrukturerade intervjuer med fyra förskolepedagoger samt genom observationer gjorda hos tre av förskolepedagogerna. Resultatet visar när, hur och varför TAKK används som språkverktyg för att främja barns språkutveckling i förskolan. En analys av den insamlade datan har gjorts med utgångspunkt i studiens tidigare forskning och teorianknytning; det sociokulturella perspektivet där begreppen proximala utvecklingszonen och scaffolding ingår. Utifrån studiens resultat kan vi se att TAKK är ett viktigt verktyg för att främja barns språkutveckling, men det krävs att arbetslaget aktivt arbetar med TAKK för att det ska fungera i förskolans verksamhet.

No description available.

Syftet med den här studien har varit att utveckla kunskap om hur tecken som stöd kan användas i förskolan för att stödja barns språkutveckling. Frågeställningarna har innefattat pedagogers beskrivning av arbetet med tecken som stöd samt pedagogernas uppfattning om betydelsen av tecken som stöd för barns språkutveckling. Urvalet var kriteriebaserat och data samlades in genom kvalitativa forskningsintervjuer där tre verksamma förskolepedagoger deltog. I resultatet framkom det att pedagogerna framför allt använder tecken som stöd i samlingar, sånger, rutinsituationer samt i situationer där barn är i behov av tecken för att förstå det som verbalt kommuniceras. Den vardagliga kommunikationen framkom som betydelsefull för barns språkutveckling, även sånger och böcker var en del av det språkutvecklande arbetet, enligt pedagogerna. Ytterligare ett resultat var att tecken som stöd användes för att hjälpa barnen att förstå samt att ge barnen en möjlighet att göra sig förstådda.

Hälften av pedagogerna i studien har erfarenheter av tecken som stöd (TSS). Logopeden och specialpedagogen som deltog i studien besitter ytterligare centrala kunskaper inom den språkliga inlärningen som är betydande för barnens fortsatta språkutveckling. Av de pedagoger som saknade erfarenhet av TSS, finns en vilja att möta dessa elever i skolan och önskan att gå utbildning.I klassrummen finns olika material tillgängliga, vissa har pedagogerna utformat själva medan andra finns digitalt tillgängliga. Materialet kan bestå av exempelvis bildstöd. Det visar sig bero på elevernas behov och förutsättningar. TSS används även för att bredda språkkunskaperna hos de elever som har ett annat modersmål än svenska, oavsett ålder, etnicitet osv. Av det material som finns i klassrummet riktat till TSS, avviker på de olika skolorna. Resultatet visar att pedagogerna har olika arbetssätt gällande detta material. Vissa arbetsgrupper som arbetar inom jämlika åldersspann använder materialet på olika vis. Undersökningen visar även på att ett av klassrummen istället tagit bort sina anpassningar för att anpassa klassrummet för en elev med NPF problematik.Studien visar på diskrepanser mellan arbetssätt, erfarenheter och elevmöten. Dock delar alla pedagoger en positiv inställning till att möta dessa elever i klassrummet.Pedagogerna är även samstämmiga att TSS är ett hjälpmedel som kan hjälpa flertalet elever i sin språkutveckling och delar gärna med sig av sin kunskap till andra som är villiga att hjälpa och stötta dessa elever i klassrummet.