Syftet med denna studie är att utifrån barns berättelser få en ökad förståelse kring inkludering och exkludering i den fria leken på förskolan samt hur pedagogers och barns normer förhåller sig till varandra. Vi vill synliggöra barnens berättelser kring inkludering och exkludering i deras kamratkultur då vi upplever att det saknas kunskap inom ämnet för att pedagogerna ska kunna förhålla sig till barns handlande i olika leksituationer.Studien utgår från Corsaros (2015) teori inom den nya barndomssociologin där barn betraktas som aktörer och skapare av sin sociala värld. Studien har en kvalitativ ansats där empirin består av två olika typer av intervjuer med barn och pedagoger.Studiens resultat visar att barnen har olika strategier både för att komma med i en pågående lek och för att exkludera andra barn från sin pågående lek. Av barnens berättelser framkommer det att de använder sig främst av verbala strategier både vid tillträde och vid exkludering. I resultatet framgår några av barnens normer som finns i deras kamratkultur till exempel att den som bestämt leken är den som avgör vem som får vara med. Slutligen visas även en konflikt mellan barnens normer och pedagogernas förhållningssätt då det uppstår en krock mellan att ta hänsyn till barnens normer och pedagogernas ansvar att ingen ska vara utanför. För att pedagoger ska kunna förstå kamratkulturen i verksamheten på förskolan behövs kunskap om barnens normer och lekstrategier.

Studier som undersöker barns literacy sker ofta i kliniska miljöer, och till följd av detta tappas en av grundpelarna i literacy, nämligen samspel. Med detta som bakgrund har vi valt att i denna kvalitativa mikroetnografiska studie undersöka barns uttryck av literacy i samspel och kamratkulturer. Vi har valt att titta på literacy ur ett så kallat multiliteracy-perspektiv. Under fyra veckors tid samlades material in från två olika förskolor. Materialet bestod av 37 observationer och en gruppintervju med fyra barn. Vi har utgått från barndomssociologi i allmänhet och Corsaros tankar om kamratkulturer i synnerhet. Resultatet visar att literacy kommer till uttryck i barns samspel och kamratkulturer genom att literacy skapar en gemensam utgångspunkt för bland annat lek och kreativt skapande. Literacy fungerar som en brygga mellan olika kärngrupper och tjänstgör som ett hjälpmedel i tillträdesstrategier för att komma åt andra barns interaktiva rum. Vidare kan literacy utgöra grunden för tolkande reproduktion. I vissa sammanhang kan literacy även utgöra en gemensam angelägenhet i barngruppen.

Syftet med denna studie är att öka och bredda förståelsen för ungdomars upplevelser under övergången från högstadiet till gymnasiet. Studien ämnar undersöka vilka faktorer som påverkar ungdomars upplevelser under denna övergång. Med hjälp av tolkande fenomenologisk metod har åtta ungdomar i åldern 16–17 år intervjuats och materialet har sedan analyserats. Resultatet utmynnade i tre huvudteman; skolornas betydelser, förväntan och hanterbarhet. Informanterna beskriver en diskrepans mellan hur lärarna på högstadiet beskrev gymnasiet och hur de själva upplevde gymnasiet. Informanterna upplever dessutom en brist i hur högstadieskolorna erbjuder kontinuitet under övergången till gymnasiet vilket har påverkat informanternas förväntan och bidragit med upplevelser av ovisshet inför gymnasiestarten. Den ovisshet som präglar informanternas inledande tid på gymnasiet har i vissa fall gett upphov till försämrat självförtroende och den stora förändring som övergången innebär har lett till identitetsförändring. Övergången till gymnasiet utgör samtidigt en möjlighet för informanterna att bryta sig loss från sitt umgänge och sin miljö och de uttrycker en längtan efter att få en nystart på gymnasiet.

Barns rätt till delaktighet och inflytande lyfts fram i både barnkonventionen, FNs konvention om barnets rättigheter (2009) och i Läroplan för förskolan Lpfö18 (2018) och är samtidigt ett ämne som intresserar oss mycket. Under våra verksamma år inom förskolans värld har vi blivit bekanta med begreppens komplexitet och ställt oss frågan om hur barns delaktighet och inflytande kommer till uttryck men även hur detta kan förstås. Det finns en mängd studier inom ämnet men hittills har ingen påträffats som undersöker barns delaktighet och inflytande i den fria leken utomhus. Därmed är vårt syfte att undersöka möjligheter och hinder i den fria utomhusleken för att skapa kunskap om hur barns delaktighet och inflytande kommer till uttryck i den aktivitet som anses vara barnens ”egna”, nämligen leken, och då specifikt den lek som sker utomhus. Studiens syfte besvaras utifrån tre frågeställningar gällande barnens sociala initiativ i leken, pedagogernas roll samt vilka förutsättningar som finns för barnens delaktighet och inflytande och hur detta kommer till uttryck.  Studien genomförs med en kvalitativ metod i form av observationer och intervjuer med barnen. Resultatet analyseras utifrån Foucaults maktteori, Corsaros teori om barndomssociologi samt de centrala begreppen delaktighet och inflytande.  Resultatet av studien visar att barnen är aktiva aktörer som både anpassar sig efter och förhandlar om utomhuslekens möjligheter. De använder sig av olika metoder för att få vara med i leken likväl som för att exkludera och inkludera andra barn. Därmed både skapar och begränsar barnen förutsättningarna för delaktighet och inflytande. Maktutövande och styrning blir på så vis synligt barnen sinsemellan men även mellan pedagoger och barn. Pedagogernas förhållningssätt har visat sig utgöra en betydelsefull faktor för utomhuslekens möjligheter. Deras sätt att agera i de situationer som uppstår skapar på olika sätt både möjligheter och hinder för leken likväl som de skapar eller begränsar förutsättningarna för barnens delaktighet och inflytande i utomhusleken.

Syftet med studien var att undersöka hur barnens kamratkultur kom till uttryck på en förskoleavdelning med utgångspunkt i Corsaros barndomssociologi. I studien har en kvalitativ metod använts och empirin har samlats in med hjälp av videoobservationer. Empirin analyserades utifrån begrepp som tolkande reproduktion, interaktionsutrymme, tillträdesstrategier, sekundär anpassning, agens och positioneringsteori. Slutsatser för studien visar att de äldre barnen på avdelningen intar en högre position och att de i högre grad kan styra lekutrymmet och villkoren för leken än de yngre barnen. Barnen skyddade sitt interaktionsutrymme mer om de lekte med barn i samma ålder eller med barn som de hade en mer etablerad relation med. Resultatet visade också att barnen ville dela sina upplevelser med varandra och att de prövade flera olika tillträdesstrategier för att få tillgång till den pågående leken. Studien visade att flera barn först cirklade runt området där leken pågick innan de trädde in i interaktionsområdet och använde sig av andra tillträdesstrategier. Barnen är kompetenta förhandlare i leken och om leken inte är meningsfull för barnen drar de sig ur den.

Barn idag tillbringar en stor del av deras barndom på förskolan och mycket av dagarna där spenderas i utemiljöerna. Att förskolan ska erbjuda och sträva efter att barnen ska mötas och behandlas på jämlikt vis är en viktig fråga inom förskolan men det krävs kunskap och förståelse för hur jämlikt tolkas och användas. Syftet med denna studie är att undersöka om de lekredskap och ytor som förskolans utemiljö erbjuder påverkar barns lek ur ett genusperspektiv.    Studien baseras på en kvalitativ metod genom intervjuer av två förskollärare samt deltagande observation av sex barn som visat och berättat om vad och hur de leker i förskolans utemiljö. För att tolka och analysera min insamlade empiri så utgick jag ifrån barndomssociologiska teoretiska begrepp som kamratkultur, tolkande reproduktion och det miljöpsykologiska begreppet affordance.    Resultatet av min studie visar på att utemiljön på förskolan inte är så genusneutral som den oftast antas vara. I intervjuerna som gjorts framkom det att grupper av barn tar sig an utemiljön och dess innehåll olika beroende på könstillhörighet. Studien vill bidra till kunskap om hur utformningen av förskolans utemiljö kan påverka barnens lekar ur ett genusperspektiv.

Religionsämnet har genomgått stora förändringar under de senaste decennierna i Sverige. Det har utvecklats från att vara en konfessionell undervisning i kristendom till en icke-konfessionell undervisning om olika religiösa och icke-religiösa livsåskådningar. Denna förändring har inneburit att lärare måste anpassa sina undervisningsmetoder för att uppfylla objektivitetskravet, det vill säga att undervisning i ämnet religion ska vara opartisk, mångsidig och saklig. Samtidigt ska elevers individuella åsikter och erfarenheter respekteras. Denna anpassning av religionsundervisningen utgör en didaktisk utmaning för lärare som kräver en noggrann planering av vad, varför och hur ska läraren undervisa i religionsämnet. Denna studie syftar på att undersöka hur lärarens religionskunskaper påverkar undervisningen i religionsämnet på låg- och mellanstadiet, samt vilka de didaktiska utmaningarna är som lärare möter i undervisning och val av religionsläromedel.Studien har genomförts med en kvalitativ intervjumetod, där åtta lärare som undervisar i religionsämnet, både på låg- och mellanstadiet, har intervjuats. Intervjuerna har transkriberats och analyserats med hjälp av tematisk analys. I tidigare forskning av studien presenteras forskningar om lärarens kunskaper och roll i religionsundervisning, religionsläraruppdraget, lärarens inställning till religionsämnet, didaktiska frågor, religionsämnets syfte och uppdrag samt religion i läromedel. Tidigare forskning har visat att religionskunskapsämnet kan vara ett känsligt ämne och att en del lärare känner sig obekväma med att undervisa i ämnet. Studiens teoretiska ramverk bygger på Robert Jacksons (2009) tolkande ansats, didaktik och fenomenologiska religionsdidaktik som perspektiv på religionsundervisning.Studiens resultat visar att majoriteten av de intervjuade lärarna har en positiv inställning till religionsämnet och inte upplever några rädslor inför att undervisa i ämnet. De anser att religioner har betydelse för att kunna förstå samhällsutveckling och förändring. Resultatet visar också att lärarna inte är medvetna om vilka specifika didaktiska utmaningar som de kan ställas inför i undervisningen. Däremot är de medvetna om generella utmaningar, som till exempel att göra religionsämnet mer engagerande och meningsfullt, så att ämnet inte upplevs som torrt och tråkigt, att skapa ett tryggt och tolerant klassrumsklimat och att använda lämpliga läromedel och arbetsformer i undervisningen. Vidare har det även visat sig att val av läromedel med relevant och korrekt innehåll har vari en utmaning för en del av de deltagande respondenter. Detta eftersom en stor del av läromedlen har fel fakta på en eller flera platser, vilket i sin tur påverkar undervisningen.

I den här uppsatsen har syftet varit att få en förståelse hur barnens kamratkulturer är i deras fria lek inomhus kontra utomhus. Syftet med studien var att få en förståelse för hur barnen skapar platser och kulturer i sin fria lek inomhus samt utomhus på förskolan. Studiens syfte har besvarats med hjälp av följande frågeställningar: Vilka platser för lek skapar barn inomhus respektive utomhus? Skiljer sig barnens kulturskapande/ strategier för lek och kulturskapande beroende på om de befinner sig utomhus eller inomhus? Studien genomfördes med en kvalitativ metod i form av observationer med barn. Barnens fria lek inomhus på deras avdelning och utomhus på förskolans gård observerades. De teoretiska utgångspunkter som använts i analysen av empirin är Corsaros teori om tolkande reproduktion, kamratkultur, Halldéns platsbegrepp och Rasmussens begrepp platser för barn och barns platser. Resultatet visade att barnen skapar egna platser både inomhus på avdelning som till exempel soffan och utomhus på förskolans gård i buskarna. Platserna som finns inomhus samt utomhus erbjuder barnen olika aktiviteter och barnen använder platserna utifrån sina egna föreställningar. Deras egna platser som barnen skapar erbjuder dem gemenskap, där barnen kan prova olika roller, värderingar och normer. Barnen förvandlar material och utrymme för att det skall anpassa till deras barnkultur. Resultatet visade att barnen imiterade vuxenkulturen, där barnen sedan producerade sina egna tolkningar för att anpassa till deras kamratkulturer och detta sker både inomhus samt utomhus. Barnens kamratkulturer skiljer inte sig så mycket åt, det beror på var barnen befinner sig. Det som skiljer sig åt är att barnen springer och leker andra lekar utomhus jämfört med inomhus på förskolan.

The digital technology has in the last years gotten a more prolific standing in our society and the same can be said in the school’s world. Therefore, is it essential to apply same kind of analysis on the digital teaching aid as regular textbooks have gone through. With the uprising of the digital world in mind is this paper’s focus on how Islam, Christianity and Judaism are represented in Utbildningsradion’s (UR) digital teaching tools. The purpose of this paper is to investigate how in UR’s these three religions is represented in terms of insider/outsider, gender and history/present. The research questions that this paper uses are how is the division between history and present time represented in UR’s digital teaching material? How is gender represented in UR’s digital teaching material? According to an insider/outsider perspective: how are the Abrahamian religions represented in UR’s digital teaching materials? This paper is applying a qualitative content analysis on UR’s digital teaching material. Robert Jackson’s theory the interpretive approach is applied on the material to investigate how the religions are represented; the focus point of the theory used to analyze is Jackson’s concept representation. The results that have been reached is that UR’s digital teaching material reach a wide definition of representation on all the religions and the themes investigated. Islam was found to have the most representation of strong female role models and Christianity was found to have a clearer division between their orientations, Protestantism, orthodox and Catholicism.

Bristen på legitimerade lärare i Sverige är ett problem grundat i flera orsaker, däribland en negativ bild av läraryrket och yrkets låga status. Flera röster på området har uppmärksammats men lärarstudenternas röster tycks vara frånvarande. Studien syftade till att lyfta hur ämneslärarstudenter resonerar kring statusbegreppet generellt och läraryrkets status specifikt. Utifrån en tolkande fenomenologisk analys som metodologiskt ramverk genomfördes fyra semistrukturerade en-till-en intervjuer med ämneslärarstudenter för att lyfta deras tankar och perspektiv på statusbegreppet och läraryrkets status. Deras tankar sattes sedan i relation till en idealtyp av ett högstatusyrke för att belysa likheter och skillnader i deras resonemang. Studiens resultat visar att lärarstudenterna resonerar olika kring betydelsefulla faktorer för status och att de förhåller sig olika mycket till idealtypen i sina resonemang. Inom ramen för idealtypen lyfts hög lön och utbildning som viktigt medan andra viktiga faktorer som media, yrkestitlar och att hjälpa människor också användes för att tillskriva status.