I Markus 11:23-24 finns ett uttalande från Jesus: Sannerligen, om någon säger till berget här: Upp och kasta dig i havet! och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det skall gå som han säger, då blir det så. Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så. Ska man tolka dessa ord bokstavligt, eller som ett löfte eller en utmaning? Om bönesvaret uteblir, vad gör det med människans tro respektive tvivel, med hennes tillit till Bibeln eller till Jesus? I denna uppsats studerar jag exempel på hur man genom tiderna tänkt kring tro, bön och bönesvar utifrån Mark 11:20-25. Jag har valt att studera bibelvetenskapliga, framgångsteologiska och pentekostala tolkningar av Mark 11:20-25.  Kortfattat kan man säga att bibelvetenskapen lyfter fram det historiska och det litterära perspektivet kring hur Markustexten lästes och tolkades då det skrevs. Det pentekostala perspektivet ser Markus 11:20-25 som en viktig bibeltext då den lyfter fram Guds allmakt, medan det framgångsteologiska perspektivet poängterar den böneundervisning och den s.k. ”trons formel” som de menar att Mark 11:20-25 lyfter fram. I uppsatsen studeras hur skillnader i de olika traditionernas bibelsyn påverkar tolkningen av vald bibeltext.

Working at preschool is not always easy. Meetings between different people, the ability to weigh and assess situations, analyze documentation, have scientific knowledge and, not least, be able to lead a careful and educational teaching that gives all children the conditions to meet curriculum goals are some of the demands placed on us working in preschool. The method I have used is to write a scientific essay. But I have also performed participatory observations of two different teams during their pedagogical reflection time. The observations have taken place at two different preschools. My own story is presented together with other educators' stories that I take part of through participatory observation. I examine our thoughts about preschool teaching through conversations, reflection and literature. My essy investigates the doubt that I experience in my profession as a preschool teacher. In this essay, doubt for me means a sense of uncertainty how to interpret and perform my assignment as a preschool teacher. I start from my own perceived contradiction between the administrative documentation responsibility for individual children as the preschool teacher profession entails and my practical knowledge. The essay investigates four main questions: How can I understand, and interpret the doubt as I experience in my role as a preschool teacher? How can deal with to the perceived contradiction between the documentation obligation that I have as a preschool teacher and the practical knowledge? What difference makes documentation for an individual child? How can an individual child´s changed knowledge be made visible in the documentation tool for systematic quality work without it being personal or knowledge assessments? The study's conclusion is, in a way, two-dimensional because it shows my personal journey in new knowledge add new perspectives that awaken new thoughts to me. The survey also shows a fundamental crash between Reggio Emilia's thoughts on pedagogical documentation and the Swedish curriculum where individual children's changed knowledge should be made visible in documentation. The investigation also points out that we live in a documentation culture where continuous registration of what we do is important, otherwise there is no. / Att arbeta på förskola är inte alltid enkelt. Möten mellan olika människor, förmågan att kunna avväga och bedöma situationer, analysera dokumentationer, ha vetenskapliga och teoretiska kunskaper och, inte minst kunna leda en omsorgsfull och pedagogisk undervisning som ger alla barn förutsättningar för att möta läroplansmål är bara några av de krav som ställs på oss som arbetar i förskolan. Metoden som jag använt mig av är att skriva en vetenskaplig essä. Men jag har dessutom utfört deltagande observationer av två olika arbetslag under deras pedagogiska reflektionstid. Observationerna har skett på två olika förskolor. Genom skrivprocessen med essän undersöker jag mina och informanternas berättelser genom reflektioner med kurskamrater, handledare och vald litteratur. Essän undersöker tvivlet som jag upplever i min profession som förskollärare. I den här uppsatsen betyder tvivel för mig en känsla av osäkerhet hur jag ska uttolka och utföra mitt uppdrag som förskollärare. Jag utgår ifrån den självupplevda motsättningen mellan det administrativa dokumentationsansvaret av enskilda barn och min praktiska kunskap. Utgångspunkten för uppsatsen är fyra frågor: Hur kan jag förstå, och tolka tvivlet som jag upplever i min roll som förskollärare? Hur kan jag förhålla mig till den upplevda motsättningen mellan dokumentationsskyldigheten som jag har i egenskap av förskollärare och den praktiska kunskapen? Att dokumentera enskilda barns utveckling, vad gör det för en skillnad för det enskilda barnet? Hur kan enskilda barns förändrade kunnande synliggöras i dokumentationsverktyget för systematiskt kvalitetsarbete utan att det blir personlighets eller kunskapsbedömningar? Undersökningens slutsats är på ett sätt tvådimensionell därför att den dels visar min personliga resa genom ny kunskap som tillfört nya perspektiv som väckt nya tankar hos mig. Undersökningen visar även på en fundamental krock mellan Reggio Emilias tankar om pedagogisk dokumentation och den svenska läroplanen där enskilda barns förändrade kunnande ska synliggöras i dokumentationer. Undersökningen pekar dessutom på att vi lever i en dokumentationskultur där kontinuerlig registrering av det vi gör är betydelsefullt, annars finns det inte.

Det huvudsakliga syftet med min uppsats var att läsa Brott och straff (1866) i en kristen teologisk kontext, där jag ville undersöka om de två trosinriktningarna i romanen förenades eller inte. Jag tog min utgångspunkt i att Raskolnikov gav uttryck för föreställningar inom Gud-är-död-teologin med betoning på Simone Weil och William Hamilton, och att Sonja gav uttryck för föreställningar inom den rysk-ortodoxa teologin. Vidare formulerade jag frågan: Kan man läsa Brott och straff som en egen gren inom kristen teologi? Jag tog hjälp av identitetsrekonstruktion som metod, med fokus på Ruard Ganzevoorts användning av termen. Resultatet är att man faktiskt kan läsa Brott och straff som en egen gren inom kristen teologi. Både Raskolnikov och Sonja har fått något i utbyte av varandra och sålunda rekonstruerat sina tidigare övertygelser och trosuppfattningar. Raskolnikovs identitet, som tidigare präglades av en övermänniskoteori och föreställningen om att Gud kanske inte finns, har påverkats av mötet med Sonja och övergett sina tidigare trosuppfattningar. Han har börjat tro. Sonja har också genomgått en förändring. Mötet med Raskolnikov har lett till att hon har börjat betrakta verkligheten med ett realistiskt synsätt. Hon har även kommit till insikt om att lidandet är ett ofrånkomligt faktum. Resultatet av den teologiska föreningen leder till en ny sorts teologi, som jag valt att kalla hoppets teologi. En teologi som förenar föreställningar från båda trosinriktningar.

Syftet med denna essä är att undersöka den konflikt som uppkommer när studenter som vi genomgår en erfarenhetsbaserad förskollärarutbildning, där nya teoretiska kunskaper ska samspela med redan beprövad erfarenhet från yrket. De situationer som uppstått i vår praktik har legat till grund för de gestaltningar vi skrivit. Tvivlet, osäkerheten och kritiken vi har burit på har väckt en stark vilja att ta reda på vad dessa känslor bottnar i. Våra gestaltningar har uppstått i en verksamhet där Reggio Emiliafilosofin tycks vara rådande därför vill vi också undersöka vad Reggio Emiliafilosofin står för samt vad verktyget pedagogisk dokumentation är och om det finns olika sätt att förstå detta. Genom att undersöka Aristoteles olika kunskapsformer får vi syn på vårt eget kunnande och kan sätta det i relation till vår kunskapsprocess och pedagogisk dokumentation. Den undersökning vi gör i och med denna essä ger oss möjligheter att få kunskap om Reggio Emiliafilosofin, pedagogisk dokumentation och vår egen kunskapsprocess. Detta hjälper oss vidare på vår kunskapsresa och i vår professionsutveckling. Vi har valt att skriva i essäform då vi önskar att använda en metod som är prövande och sökande samt att den ger oss möjligheter att utgå från våra egna erfarenheter. För att få en ökad förståelse för de frågor vi undersöker har vi försökt att se våra gestaltningar ur olika perspektiv med hjälp av relevant forskningslitteratur. I dialog och reflektion med varandra, handledaren och med övriga studenter i handledningsgruppen har vi fått distans till våra gestaltningar och gruppens tankar och frågor har hjälpt oss vidare i vårt undersökande. I vår essä använder vi oss av teorier som hermeneutik och fenomenologi vilket ger oss möjlighet att utgå från vår erfarenhet och tolka och förstå de fenomen som uppstår i vårt medvetande.

Becoming a mother is a transition that leads the woman from a known to an unknown existence, both social and professional support can facilitate this revolutionary event. In order to offer a good support, more knowledge about women's thoughts on the birth of their first child is needed. Aim:To describe pregnant women's thoughts before the birth of their first child. Method: Qualitative content analysis with inductive approach. Qualitative questionnaires were answered by 18 informants. Findings: Four main categoriesreveal; thoughts about their own ability and experience, thoughts about the childbirth environment, thoughts about the partnerand thoughts about the unborn child. The theme that reveals is that pregnant women's thoughts about the birth of their first child commute between trust and doubt.Conclusion: Women have confidence in their own ability but at the same time concern about the unknown. Thoughts that the delivery may affect the experience, therefore it is important that the midwife helps the woman to handle her thoughts so that she gains realistic expectations. Women have ambivalent thoughts about the support she will be offered. Professional and social support is important for achieving a positive childbirth experience and therefore continuous support should be offered during childbirth. / Att vänta barn och att bli mamma är en transition som leder kvinnan från en känd till en okänd tillvaro och både socialt och professionellt stöd kan underlätta vid denna omvälvande händelse. För att bättre kunna erbjuda kvinnorna ett gott stöd behövs mer kunskap om kvinnornas tankar inför deras första barns födelse, då detta område är relativt outforskat. Syfte: Att belysa gravida kvinnors tankar inför sitt första barns födelse. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.Kvalitativa frågeformulär besvarades av 18 informanter. Resultat: Det framkommer fyra huvudkategorier; tankar om den egna förmågan och upplevelsen, tankar om förlossningsmiljön, tankar kring partnern och tankar om det ofödda barnet.Temat som genomsyrar resultatet är att gravida kvinnors tankar kring sitt första barns födelse pendlar mellan tillit och tvivel.Konklusion: Kvinnorna har tilltro till den egna förmågan men samtidigt en oro inför det okända.Tankar inför förlossningen kan påverka upplevelsen, därför är det viktigt att barnmorskan hjälper kvinnan att hantera sina tankar så att hon får realistiska förväntningar. Kvinnorna har ambivalenta tankar om det stöd hon kommer att erbjudas. Professionellt och socialt stöd är viktigt för att uppnå en positiv förlossningsupplevelse och därför bör kontinuerligt stöd erbjudas till alla födande kvinnor.

En icke tämjd berättelse om min yrkeslivsresa. Jag är driven från entreprenörskap, företagsledning och inkomst-status till konst och konstnärskapet. Texten är skriven ur känslan av flyk och ensamhet i mitt tidigare yrkesliv, i längtan att komma hem, via det okända, det outsägbara. Till det fria, sanna, inkomst-osäkra egna skapandet som självändamål.  ”Konsten är ständigt på flykt undan till nya gömslen, medan civilisationen inkräktar på urskogarna.” Hans Larsson: 'Intuition' sid 15

Syftet med arbetet var att först beskriva hur avhoppsprocessen kan gå till enligt Helen Ebaughs (1988) ”role-exit theory” och sedan identifiera och analysera de sociopsykologiska processer som verkar inom ramen för avhoppsprocessen. Det empiriska materialet som analyserades med hjälp av en kvalitativ insats var tre självbiografier av avhoppare från tre olika nyreligiösa rörelser. Materialet inhämtades genom en djupläsning av de tre självbiografierna som står i fokus i denna studie. Resultatet analyserades med hjälp av Ebaughs (1988) teori om rollbyte och tidigare forskning. Resultatet visade att avhoppsprocessen är en komplex process i vilken olika sociopsykologiska processer verkar. Tvivel visade sig vara den första processen som sker under avhoppsprocessen. Andra faktorer, som alternativa sociala roller, kriser i ens liv samt stödet av individens sociala nätverk är sådant som enligt Ebaughs teori kan påverka avhoppet. Ännu en faktor som framkom i analysen av självbiografierna och påverkade individernas beslut att lämna de respektive nyreligiösa rörelserna var avhopparnas kontakt med Internet som de använde sig av för att bland annat få information om de respektive rörelserna från ett annat perspektiv.

Som ung skådespelare var jag märkligt orustad inför mötet med de oundvikliga tomma mellanrum av ovisshet som väntade mig mellan uppdrag i mitt yrkesliv som frilansande skådespelare. Vem är jag när jag inte står på scenen? Som skådespelare behöver jag andra för att utöva mitt yrke, så när jag är ensam – vad är jag då? Hur handskas man med den här sidan av yrket och väl i arbete – hur handskas jag med den ovisshet och osäkerhet som är en förutsättning för konsten och kanske också för livet?  Genom att sätta ord på en praktisk erfarenhet av att arbeta som frilansande skådespelare och på det konkreta sceniska arbetet och genom att spegla denna erfarenhet i filosofisk litteratur lyfter jag den osäkra tomheten som möjlighet – kanske till och med som nödvändighet. En öppen tomhet.

Covid19-vaccin är ett omdebatterat ämne i media och samhället. Tidigare forskning visar att individer ställer sig tveksamma till vaccinationen av Covid19 på grund av eventuella biverkningar, misstro till vaccintillverkarna och den korta tillverkningstiden. Samtidigt visar forskning på minskat förtroende för vetenskap och expertsystemets legitimitet. Syftet med uppsatsen är att undersöka de icke vaccinerades upplevelser och vilka bakomliggande faktorer som ligger till grund för att ha avstått Covid19-vaccinet. Den teoretiska referensramen utgörs av Giddens teori om konfiskering av erfarenhet och reflexivitet tillsammans med Becks teori om risksamhället och Goffmans teori om stigma. Empirin har genererats genom semistrukturerade intervjuer med 15 respondenter som har avstått Covid19-vaccinet. Deras upplevelser har analyserats genom den hermeneutiska metodansatsen. Vaccinets biverkningar och den framstressade tillverkningsprocessen var några av de bakomliggande faktorer till att inte vaccinera sig. Respondenterna upplever att deras beslut att avstå vaccin medförde ett begränsat handlingsutrymme, kränkande kommentarer på sociala medier och negativt bemötande av majoritetssamhället. Det framkommer individuella skillnader i vilken utsträckning respondenterna tror på konspirationsteorier. / The Covid19- vaccine is a debated topic in the media and society. Previous research shows that individuals are hesitant about the vaccination of Covid19 due to possible side effects, distrust of the vaccine manufacturers, and the short manufacturing time. At the same time, research shows a loss of trust in science and the legitimacy of the expert system. The paper aims to investigate the experiences of the unvaccinated and the underlying factors underlying the Covid19-vaccine. The theoretical frame consists of Giddens' theory of confiscation of experience and reflexivity, Beck's theory of the risk society, and Goffman's stigma theory. Semi-structured interviews with 15 participants who had abstained from the COVID-19 vaccine generated the empirical data. A hermeneutic approach was used to analyse the respondents' experiences. The vaccine's side effects, and the stressed manufacturing process were some of the underlying factors for not getting vaccinated. Respondents feel that their decision to abstain from the vaccine entailed limited room for manoeuvre, offensive comments on social media, and adverse treatment from the majority society. Individual differences in the extent to which respondents believe in conspiracy theories emerged.

<p><p>Studien avser undersöka hur unga Jehovas vittnen håller sin tro övertygande. Frågeställningar har varit hur de hanterar den mångfald av världsuppfattningar, värderingar och normer som inte är förenliga med Jehovas vittnens lära, hur deras tro bekräftas kontinuerligt samt om de upplever sig skilda från den icke-troende världen. Tre unga Jehovas vittnen har intervjuats för denna studie. Deras svar har relaterats till vad tidigare forskning och sociologiska teorier säger om att hålla tro övertygande, att vara ung och religiös samt om att vara ett Jehovas vittne. Frågeställningar och syfte besvaras genom ett flertal faktorer som träder fram i studien: församlingen utgör en starkt normbildande primärgrupp och utgör en stabil plausibilitetsstruktur. Ungdomarna begränsar sina sociala relationer till främst inom rörelsen. De bekräftar sin tro offentligt genom kyrklig aktivitet. Det framstår som att tron blir övertygande genom att rörelsens normer kommer först för alla vittnen, vilket bygger upp en varaktig plausibilitetsstruktur.</p></p>