Studien är utförd i anslutning till ett pågående forskningsprojekt om grupphandledning i psykoterapi, GUT-projektet. Studiens syfte var att nå ökad kunskap om handledares upplevelse och erfarenhet av att handleda grupper på olika utbildningsnivåer med psykodynamisk inriktning. En kvalitativ ansats valdes för att besvara studiens syfte. Frågeställningarna omfattade handledares tankar om mål och bedömningskriterier för grupphandledning, erfarenheter av tillvägagångssätt i grupphandledning, gruppens inverkan på handledningen samt den organisatoriska ramens betydelse för grupphandledning på olika utbildningsnivåer. Nio handledare ingick i studien. Data har samlats in via öppna semistrukturerade intervjuer och har bearbetats genom tematisk analys. Målen uppgavs skilja sig mellan olika utbildningsnivåer, främst genom olika grad av fördjupning inom till stora delar gemensamma områden. Nivåspecifika skillnader i tillvägagångssätt i handledning redovisades medan respondenternas erfarenheter av gruppens inverkan på handledningen var likartad oavsett utbildningsnivå. Svårigheter förenade med utbildningshandledning i grupp redovisades och den organisatoriska ramens avgörande betydelse för grupphandledningen betonades. Studiens resultat diskuterades i förhållande till befintlig teori.

Syftet med denna studie var att beskriva i vilken utsträckning mammor vid ett regionsjukhus i Mellansverige ansåg sig vårdats under förlossnings- och BB-tiden i enlighet med några av UNICEF/WHOs riktlinjer (”Tio steg till lyckad amning”) för en amningsvänlig vård. Syftet var vidare att undersöka vilket samband bakgrundsvariablerna mammans ålder, utbildning och paritet hade med deras upplevelser av vården. Studien ingår som en del i en större undersökning där datainsamlingen har genomförts med hjälp av telefonintervjuer utifrån en enkät då barnet var omkring 9 månader. Resultatet visade att mammorna ansåg sig blivit vårdade i enlighet med riktlinjerna när det gällde steg 4 (att låta barnet suga på mammans bröst inom två timmar efter förlossning), steg 6 (att endast ge tillägg på medicinsk indikation), steg 7 (tillämpa samvård), steg 8 (uppmuntra fri amning), steg 9 (inte ge sug- eller dinappar), steg 10 (uppmuntra till att bilda amningshjälpsgrupper) samt delvis med steg 3 (informera alla gravida om amning och dess fördelar). Mammans ålder var ej relaterat till någon av riktlinjerna, medan paritet var relaterat till steg 3 och utbildningsnivå till steg 7 och 9. Förstföderskor ansåg i högre grad än omföderskor att de fått amningsråd under förlossnings- och BB-tiden. Omföderskor ansåg i större omfattning än förstföderskor att de fått stöd och hjälp vid amningsstund under BB-tiden, dock ej under förlossningstiden. Mammor med lägre utbildningsnivå hade i högre grad varit åtskilda från sina nyfödda barn än de med högre utbildningsnivå. Däremot gav de högutbildade mammorna sina barn napp i högre utsträckning. De statistiskt säkerställda sambanden visade att mammans utbildningsnivå, samt om hon är förstföderska eller omföderska hade en viss betydelse för hur hon upplevde vården.

Background Increased prevalence of obesity in children- and young adults and risk for diseases related to obesity will increase the burden on medical care. It is important to identify early risk factors that can be noticed by nurses in the daily work. Aim The aim was to investigate whether children- and young adults themselves perceive overweight as a problem and if there was a difference in the measured activity levels between overweight children- and young adults in families with different socio-economic family status. Method description Existing survey from the Obesity Centre at the Akademiska Sjukhuset were examined together with the results from an accelerometer, where children- and young adults activity was recorded, compared to their perception of how active they were. The results were compared using a statistical software program and compiled with descriptive and non-parametric statistics. Results The results do suggest that the majority of children- and young adults experiencing excessive weight have a problem in their everyday lives. Nearly half overestimate themselves as more active than what the actual measurements with accelerometer demonstrated. Much time is spent in front of the TV and computers. The results showed no significant difference recording the level of activity and the socio-economic family status. Conclusion Obesity is a topic that is considered to be sensitive to talk about. Many children- and young adults perceive the overweight as a problem, which makes them less self-esteem and affect their daily lives negatively. Knowing this is important for the nurse to be able to give individualized care and provide support for the lifestyle change that involves the whole family.

Utbildning är en viktig del i många individers liv. Valet att studera vidare på högre nivå bör vara obundet från sådant som en individ inte kan påverka. Social snedrekrytering innebär en bristande jämlikhet där individers utbildning är beroende av deras sociala ursprung. Det är väl känt att barn från högre sociala grupper fortsätter i större utsträckning till högskolestudier jämfört med barn från lägre sociala grupper. Sambandet mellan föräldrars utbildningsnivå och strävan att utbilda sig har varit väletablerat under lång tid och finns även idag. I den här studien avser vi att undersöka om olika faktorer i barnens uppväxt kan mediera delar av sambandet mellan föräldrars utbildningsnivå och att utbilda sig på högskole- eller universitetsnivå. I det teoretiska ramverk som vi utgår från ingår teorier som används för att förklara hur individer socialiseras in i samhället och hur individer genom vissa sorters kapital får ett försprång till högre studier. Tidigare forskning har visat att vissa familjerelaterade faktorer i individers uppväxt kan ha en positiv inverkan på individers utbildning senare i livet. Dessa faktorer kan innefatta tid med föräldrar, utbildningsaspirationer för högskoleeller universitetsstudier och läsning. Denna studie utgår ifrån datamaterial från Levnadsnivåundersökningen med barn år 2000 som har återintervjuats år 2010. Resultaten visar, i likhet med tidigare forskning, ett positivt signifikant samband mellan föräldrars utbildningsnivå och individers val att studera på högskole- eller universitetsnivå. De visar även att sambandet mellan föräldrars utbildningsnivå och att utbilda sig på högskole- eller universitetsnivå delvis kan hänföras till barns läsintresse på fritiden och utbildningsaspirationer för högskole- eller universitetsstudier. Däremot visar resultaten att den upplevda tiden som barnet spenderar med en eller fler föräldrar inte har någon påverkan på det studerade huvudsambandet.

Patientsäkerhetskultur inom den prehospitala verksamheten är ett relativt outforskat område både nationellt och internationellt. Patientsäkerhetskultur är värderingar och synsätt som påverkar patientsäkerheten som råder inom en organisation. Att mäta patientsäkerhetskulturen är en viktig del i arbetet för en förbättrad patientsäkerhet och minimera risker för vårdskador. Syftet med föreliggande studie var att undersöka samt beskriva patientsäkerhetskulturen inom en ambulansorganisation i en större svensk stad. Påverkar ambulanspersonalens kön, ålder, erfarenhet och utbildningsnivå synen på patientsäkerhet? Metoden som använts i studien är kvantitativ. Data samlades in med hjälp av en enkät som skickades ut till samtliga tillsvidareanställda inom en ambulansorganisation vilket innebär en totalundersökning. Svarsfrekvensen blev 45% efter tre påminnelser via mail samt ytterligare en i organisationens veckobrev som går ut till samtliga medarbetare i organisationen. Resultatet visar att områden som skattades högst av personalen som mest positiva för patientsäkerheten är det som berör samarbete och kommunikation både inom den egna enheten men även mellan olika vårdenheter. De områden som däremot skattades lägre var de som rörde rapportering, bemanning samt ledningens påverkan på patientsäkerhetskulturen. Enkäten som använts i studien bygger på Sveriges kommuner och landstings handbok i att mäta patientsäkerhetskulturen och är således validerad. Detta är en styrka.  En svaghet i studien är den låga svarsfrekvensen samt att enkäten inte är anpassad till prehospital vård utan är generell för all vård. Den här studien visar på att det finns en korrelation mellan hur länge man har arbetat i vården, den anställdes ålder och en positiv syn på patientsäkerhet. I studien ses även att medarbetarna inte uppfattat att de har ledningens stöd i patientsäkerhetsarbete.

Det finns en löneskillnad mellan kvinnor och män som tidigare till viss del förklarats med hänvisning till pendling, eftersom män pendlar i högre utsträckning än vad kvinnor gör. Idag har kvinnor en högre utbildningsnivå än män. Eftersom tidigare studier visar på ett samband mellan utbildning och pendling undersöker föreliggande studie antagandet att kvinnors pendlingsmönster har påverkats av att deras utbildningsnivå ökat. För att undersöka detta analyseras skillnader mellan mäns och kvinnors pendlingsmönster över både tid och rum, samt samband mellan utbildningsnivå och pendling. Detta görs genom en kvantitativ metod baserad på data över Sveriges befolkning. Resultatet visar på att kvinnors pendlingsmönster har förändrats, i många avseenden på andra sätt än mäns. Framförallt har pendlingsbenägenheten ökat mer för kvinnor än för män, vilket skulle kunna förklaras med kvinnors ökade utbildningsnivå, och går således i linje med det antagande som studien baseras på. Om det verkligen är så att förändringen beror på den ökade utbildningsnivån eller av andra anledningar är dock oklart, eftersom utbildningsnivå och pendling inte tycks ha det tydliga samband som tidigare sagts.

Sedan tidigare är det känt att en högre andel kvinnor jämfört med män i Sverige har en eftergymnasial utbildning. Det finns däremot mindre forskning om könsskillnaderna i utbildningslängd som tar hänsyn till vidareutbildning och icke-avslutade studier. Syftet med denna studie är därför att undersöka sambandet mellan könstillhörighet och utbildningslängd i den svenska befolkningen i åldrarna 19–62 år. Studiens teoretiska referensram utgjordes av socialisation, könssocialisation och diskrimineringsteorier. Tidigare forskning har visat att en högre andel kvinnor än män tenderar att påbörjaeftergymnasiala utbildningar och välja utbildningar som leder till en yrkesexamensamtidigt som män ofta är i majoritet på utbildningar som kännetecknas av lågaexamensfrekvenser. Forskning tyder även på att det finns ett positivt samband mellanföräldrars utbildningsnivå och hur ungdomar ser på vidareutbildning eftergymnasieexamen. Studien tillämpar en kvantitativ metod och för att besvara studiens frågeställningar genomfördes en enkel och sju multipla linjära regressionsanalyser. Datamaterialet som används i föreliggande studie är från 2018 och utgör den nionde omgången av European Social Surveys undersökning. Resultatet visade att utbildningslängden bland kvinnor i den svenska befolkningen i åldrarna 19–62 år är längre än utbildningslängden bland män i samma åldersgrupp, både när kön regresserasenskilt över utbildningslängd och när samtliga oberoende variabler konstanthålls förvarandra. Utbildningslängden bland män och kvinnor ökar däremot, med bibehållenskillnad i utbildningslängd mellan könen, när en eller båda föräldrar har eftergymnasialutbildning. Studiens resultat kan relateras till tidigare forskning som visat att kvinnor i Sverige är i majoritet på svenska universitet och högskolor samt även blandexamenstagare.

Sammanfattning Uppsatsen syftar kring att få en större inblick i vilka attityder och upplevelser pedagoger i förskolan har till ämnet matematik. Området är intressant att undersöka då det inte finns många studier som avser pedagogers attityd till matematik. Studien avser att upptäcka eventuella skillnader i pedagogers attityder kring ämnet matematik och om faktorer som utbildningsnivå, yrkeserfarenhet och vilken åldersinriktning de arbetar på påverkar attityderna. Andra frågor som undersöks är hur ofta reflektioner kring läroplansmålen sker samt vilka hinder som finns för att kunna undervisa i matematik. Studiens syfte är att undersöka pedagogers attityder kring matematik och matematikundervisning i förskolan. Undersökningen syftar även till att visa hur de förhåller sig till matematik. Det innefattar också hur pedagogerna själva ser på sin insats i arbetet mot att nå läroplanens (Skolverket 2018) mål kopplade till matematik. Metoden för studien är enkät. Det är en semistrukturerad enkät med frågor inom sju kategorier. Kategorierna är: bakgrundsfrågor, skolupplevelsen av matematik, hur ofta matematikundervisning sker, vikten av matematik, nuvarande attityd, hinder i verksamheten samt reflektion kring matematik i arbetslaget. Enkätens frågor syftar till att få en bild av pedagogernas attityder samt i vilken utsträckning de arbetar med matematik på olika sätt i verksamheten. Resultatet visar att pedagogers attityder till deras egna skolupplevelse kopplat till matematik inte nödvändigtvis påverkar pedagogernas nuvarande attityd till ämnet samt till att undervisa i matematik. Majoriteten av de deltagande pedagogerna ser matematik som ett viktigt ämne i förskolans verksamhet och undervisning kring ämnet sker regelbundet och frekvent. Enligt resultatet av studien är pedagogerna mer positiva till att undervisa i matematik än till själva ämnet matematik. Det främsta hindret för att bedriva matematikundervisning i förskolan är personalbrist enligt de medverkande pedagogerna. Några stora skillnader mellan yrkeskategorierna i verksamheten, yrkeserfarenhet samt nuvarande arbetsplats kan inte utläsas i studiens resultat, generellt är svaren lika fördelat mellan de olika kategorierna. Studiens resultat visar att pedagogerna är positiva till ämnet matematik samt till att undervisa i matematik.

Det finns stor kunskap om varför ungdomar ej fullföljer gymnasiet, trots detta avslutar tre av tio ungdomar gymnasiet utan en examen. En stor del av de som kategoriseras arbetslösa är individer utan komplett gymnasieexamen. Enligt de undersökningar som lyfts i detta examensarbete är utbildning den säkraste vägen till etablering på arbetsmarknaden men vi ser ett behov av att hitta andra strategier för lågutbildade att nå önskade yrkeskategorier. Syftet med vårt examensarbete är att undersöka strategier och upplevda möjligheter hos personer utan slutbetyg från gymnasiet. Sex semistrukturerade intervjuer har genomförts med individer som anser sig vara etablerade på arbetsmarknaden i en variation av yrkeskategorier.Resultatet har analyserats utifrån teorierna Careership, Planned happenstance och Tovatts tolkning av socialt kapital. Resultatet visar på hur informanterna anser sig haft tur men även att deras höga arbetsmoral och hårda arbete resulterat i etablering på arbetsmarknaden. I analysen av resultatet kan en förstå hur informanterna använt en stor del av de egenskaper som Planned happenstance belyser som fördelaktiga för att ta sig fram på arbetsmarknaden. Det går även att utläsa hur både sociala och kulturella faktorer tillsammans med de personliga valen utgör individens karriärval. För de framgångar informanterna mött kan en se hur ett socialt kapital möjliggjort både arbetstillfällen och kunskap att etablera sig på arbetsmarknaden.

Det har pågått en debatt kring meritpoängen sedan systemet ändrades till att endast innefatta språk och matematik med läroplanen GY11. Det diskuteras kring huruvida meritpoängsystemet är missgynnande för elever från studieovana hem eller om det fungerar som en bra belöning för att läsa fördjupningskurser. Någon vidare forskning har dock inte lagts på denna fråga trots att systemet i skrivande stund tillämpats under sju års tid. Syftet med föreliggande studie är att beskriva och analysera den valprocess gymnasieelever genomgår vid val av meritkurser i relation till deras utbildningsorienterande bakgrund. Kvalitativa parintervjuer har gjorts med tio elever som går sista året på estet- och ekonomiprogrammet. Deras svar har analyserats med hjälp av begreppen kulturellt kapital, habitus, sociala fält samt handlingshorisont för att beskriva och förklara de tre förhållningssätt som framträdde. Dessa är jag behöver det, jag behöver det inte, och jag klarar det inte. Resultatet visar att när eleverna ställs inför möjligheten att välja meritkurser genomgår de en komplex valprocess med flertalet olika faktorer, några av dessa är mängden utbildningskapital i hemmet, den egna förmågan i ämnet samt vilket gymnasieprogram eleverna går på. Utbildningsnivån i hemmet är därav en del i en sammansatt process men kan inte förklaras som enskild indikator vid val av meritkurser. Gymnasieprogrammet är en betydande faktor i valprocessen eftersom det inom programkulturen finns normer kring val. Det är väl dokumenterat att ungdomars sociala bakgrund påverkar valet av gymnasieprogram, därav influerar även utbildningsnivån i hemmet informanternas valprocess och värdering av meritpoäng indirekt via gymnasievalet. Genom detta samband kan meritpoängen därav både verka som en förstärkare av den sociala snedrekryteringen till högskolan samtidigt som den kan underlätta möjligheten till social rörlighet för elever på högskoleförberedande program.