Stressrelaterad ohälsa är ett växande problem i västvärlden och i Sverige är utmattningssyndrom den vanligaste psykiatriska diagnosen som leder till sjukskrivning. Socialstyrelsen beskriver att de som söker hjälp för utmattning befinner sig i kris, men denna aspekt följs varken upp i diagnoskriterier eller behandlingsrekommendationer. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur personer som har drabbats av utmattningssyndrom men som inte längre befinner sig i den akuta fasen kan uppleva erfarenheten i efterhand. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta personer och analysmetoden som användes var tolkande fenomenologisk analys, IPA. Studiens resultat tyder på att utmattningssyndrom kan vara en livsförändrande erfarenhet präglad av förluster och förändringar som kan orsaka ett kristillstånd där den drabbades självbild sätts på prov och inre konflikter uppstår. Utmärkande är att den drabbade kämpar med att förstå livssituationen och att finna en ny orientering i tillvaron samt att processen kan leda till perspektivskiften och nya lärdomar som upplevs som värdefulla. Vidare signalerar resultaten om att den som drabbas av utmattning kan uppleva en avsaknad av ett rum i vårdsammanhang där inre konflikter och svåra känslor som sorg kan lyftas, utforskas och bearbetas. Slutligen diskuteras utmattningsdiagnosens relevans och funktion i relation till upplevelsen av att drabbas samt kliniska implikationer och förslag till framtida forskning / Stress-related illness is a growing problem in western countries. In Sweden, exhaustion disorder is the leading cause of sick leave due to psychiatric disorders. According to The National Board of Health and Welfare, people seeking help for exhaustion are in a state of crisis, but that aspect does not influence either the diagnostic criteria nor the treatment recommendations. The aim with the following study was to examine how persons diagnosed with exhaustion disorder regard the experience when they are no longer in an acute stage of illness. Semi-structured interviews were conducted with eight persons and the method used for analysis was interpretative phenomenological analysis (IPA). The results indicate that exhaustion disorder can be a life-changing experience characterized by losses and changes causing a state of crisis that can challenge earlier self-conceptions and lead to inner conflicts and grief. Prominent to the experience is a struggle to understand one’s life situation and to find a new direction in life. The process also seems to lead to meaningful insights. Furthermore, the results indicate that people suffering from exhaustion disorder can experience a lack of a place in healthcare settings where they can raise, explore and process difficult emotions and inner conflicts. The relevance and function of the diagnosis is discussed, as well as clinical implications and future research.

Många som drabbas av utmattningssyndrom (UMS) upplever en nedsatt kognitiv förmåga och att sjukdomen blir en brytpunkt och ett vägval som kräver en väl fungerande handlingsplan inför framtiden. Denna studie har intervjuat individer med UMS och frågat hur de ser på karriärvägledning, om den behövs och vilken typ av vägledning som de efterfrågar. Resultaten från de kvalitativa intervjuerna analyserades utifrån careershipteorin och konstruktivistisk teori och visar att personer med UMS är i behov av en livsförändring som kräver ny insikt, utsikt och framsikt för en lyckad återgång till arbetslivet och ett hälsosamt förhållningssätt till arbete och prestation. Vidare framkom det ett behov av ett holistiskt förhållningssätt där individens egen livshistoria sätts i centrum då det inte finns några mediciner eller färdiga lösningar som passar alla. Karriärkompetens och livslångt lärande är centrala delar av denna studie och med en fördjupad kunskap inom detta område kan en studie- och yrkesvägledarens insats, det vill säga karriärvägledning, vara till stor nytta för personer med UMS. / Many people who suffer from fatigue syndrome (UMS) experience a reduced cognitive ability that becomes a turning point, leading to a crossroad that requires a well-functioning action plan for the future. In this study, interviews with people that are or have been diagnosed with UMS have shared their opinions regarding career guidance, whether career guidance is needed, and what type of guidance they perceive as needed. The results from the qualitative interviews were analyzed drawing on careership theory and constructivist theory, showing that people with UMS are in need of a life change that requires new insight, perspective and foresight for a successful return to work and a healthy way of relating to work and accomplishment. Furthermore, the study shows that there is a need for a holistic approach where the individual's own life story is put at the center, since no medications or ready-made solutions that suit everyone exist. Career management skills and lifelong learning are central parts of this study and with an expertise within this area, a career counsellor’s contribution, i.e. career guidance, can be of great benefit to people with UMS.

Bakgrund Det saknas riktlinjer för behandling vid utmattningssyndrom. Socialstyrelsens rekommendationer är multimodal rehabilitering där individen stöttas av flera professioner. Behandlingen bör sträva efter att stödja ett upprätthållande av rutiner i vardagen, där bland annat regelbunden fysisk aktivitet spelar en avgörande roll för symtomförbättring och arbetsåtergång. Samtidigt återfinns hos dessa personer ofta en förhöjd psykisk och fysisk uttröttbarhet vilket torde kunna vara en utmaning vid implementerande av fysisk aktivitet. Därför behövs kunskap om hur dessa personer upplever den fysiska aktiviteten samt hinder och främjande faktorer till att utföra denna.Syfte Att undersöka upplevelser av fysisk aktivitet samt hinder och främjande faktorer till denna hos personer med utmattningssyndrom.Metod En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer tillämpades. Deltagarna rekryterades via två facebookgrupper inriktade på utmattningssyndrom. Tio kvinnor med utmattningssyndrom i åldersintervallet 24-59 år ingick i studien. Databearbetning genomfördes i form av en kvalitativ innehållsanalys.Resultat Analysen gav tre huvudkategorier och åtta underkategorier. De tre huvudkategorierna bestod av: Främjar fysisk aktivitet, Hinder för fysisk aktivitet, Omgivning har betydelse.Konklusion Studien visade att kravlös aktivitet, vårdens stöd samt upplevt ökat välmående av fysisk aktivitet fungerade som främjande faktorer till denna hos personer med utmattningssyndrom. Svårigheter att hitta balans och dåligt anpassad vård verkade som hindrande faktorer till att utföra fysisk aktivitet. Omgivningen var av betydelse för hur den fysiska aktiviteten upplevdes; utomhus i naturen upplevdes positivt medan sociala miljöer var desto mer belastande för deltagarna. / Background There are no guidelines for treatment of exhaustion disorder. Recommendations are multimodal rehabilitation where the individual is supported by several professions. Treatment should strive to support the maintenance of routines in everyday life, where, among other things, regular physical activity plays a crucial role in improving symptoms and returning to work. At the same time, these people have an increased mental and physical fatigue, which could be a challenge when implementing physical activity. Therefore, knowledge is needed about how these people experience physical activity as well as obstacles and promoting factors to perform it.Purpose The aim of the study was to investigate experiences of physical activity as well as obstacles and promoting factors for physical activity among people with exhaustion disorder.Method A qualitative method with semi-structured interviews was applied. Participants were recruited from two Facebook groups that were focused on exhaustion disorder. Tenwomen with exhaustion disorder in the age range 24-59 years were included in the study. Data processing was carried out through a qualitative content analysis.Results The analysis resulted in three main categories and eight subcategories. The three main categories consisted of: Promotes physical activity, Obstacles to physical activity, Environment matters.Conclusion This study showed that adaptive activity, healthcare support and experienced increased well-being of physical activity functioned as promoting factors for this in people with exhaustion syndrome. Difficulty finding balance and receiving maladaptive treatment acted as barriers to physical activity. The environment was important for how the physical activity was experienced; outdoors in nature was experienced positively while social environments were more stressful for the participants.

Syftet med studien är att få en ökad förståelse för och kunskap i de förändringar en människa genomgår i samband med stressrelaterad ohälsa och gruppbehandling. Fokus kommer ringa in och tydliggöra de processer som människorna erfar efter gruppbehandlingen och därefter analysera lärandet betydelse i dessa processer. Studien utgår från ett kvalitativt perspektiv med livsberättelser som intervjuform. Genom att skildra personernas erfarenheter och hitta beröringspunkter med det transformativa lärandet kan studien bidra till en ökad förståelse för utmattningens och gruppbehandlingens roll i dras utveckling och vidare ge läsaren möjlighet till mer kunskap i deltagarnas lärprocesser. Resultatet visar att utmattningen blir som ett brott i livet som påverkar hur människan ser på sig själv och sitt liv. I och med gruppbehandlingen bryter deltagarna sin isolering och i interaktionen med de andra gruppdeltagarna visar resultaten att det förekommer transformativa processer. Gruppbehandlingen utgör ett meningsfullt sammanhang där deltagarna hittar nya meningsperspektiv, använder sig utav kritiskreflektion, kommunikativt lärande samt att det sker en förändring av identiteten.

Bakgrund Ohälsosam stress och utmattningssyndrom ökar i samhället idag och kan leda till allvarliga psykiska och fysiska besvär hos människor. Det höga antalet sjukskrivningsdagar som ohälsosam stress leder till ger stora ekonomiska konsekvenser för samhället. Det är vetenskapligt bevisat att avslappningsövningar såsom meditation, mindfulness och yoga kan få kroppen att slappna av. Det identifieras däremot en kunskapslucka inom delar av hälso- och sjukvården om hur avslappningsövningar kan användas som egenvårdsåtgärd i omvårdnaden av patienter med symptom på ohälsosam stress. Syfte Syftet var att beskriva upplevelser av avslappningsövningar som egenvårdsåtgärd hos personer med symptom på ohälsosam stress. Metod Icke systematisk litteraturöversikt har använts som metod för att sammanfatta tidigare gjord forskning. Sökningar i databaserna PubMed och CINAHL har gjorts och det har gett 16 vetenskapliga artiklar som har svarar mot syftet. Integrerad dataanalys användes för att få en bra bild över resultaten. Resultat I resultatet av litteratursökningen identifierades två huvudkategorier med sammanlagt sex underkategorier. Den första huvudkategorin var “Avslappningsövningars påverkan på ohälsosam stress och utbrändhetsvariabler” med underkategorierna: “Påverkan på ohälsosam stress”, “Mätbar minskning av stressnivåer”, “Påverkan på utbrändhetsvariabler” och “Långvarig påverkan på stress och utbrändhetsvariabler”. Huvudkategori två var “Hindrande och möjliggörande faktorer för att utföra avslappningsövningar” med underkategorierna: “Hindrande faktorer” och “Möjliggörande faktorer”. Slutsats Avslappningsövningar som egenvårdsåtgärd visade sig minska människors stressymptom och främja den psykiska hälsan. Stressreduceringen orsakade även positiva fysiologiska effekter i kroppen. Att utföra avslappningsövningar som egenvård var dock komplicerat för en del stressade deltagare i de undersökta studierna. Denna litteraturöversikts resultat kan vara till hjälp för vårdpersonal som vårdar människor som upplever stressrelaterade besvär. Avslappningsövningar som egenvårdsåtgärd kan ha en betydande roll i omvårdnaden av dessa patienter och de är även till hjälp för stressade yrkesgrupper i samhället såsom till exempel vårdpersonal. / Background Unhealthy stress problems and burnout are increasing in society today and the high number of sick leave days that unhealthy stress entails leads to high costs for society. It is scientifically proven that relaxation methods such as mindfulness, meditation and yoga help people relax and calm down. In healthcare, stressed patients can be helped to perform relaxation exercises, but there is a knowledge gap in how the exercises should be taught as a self-care method to the patients. Aim The purpose was to describe experiences of relaxation therapy as a self-care method for people who experience unhealthy stress problems. Method A non-systematic literature review has been used as a method to summarize previously done research. Searches in the databases PubMed and CINAHL have been done and it has yielded 16 scientific articles that have answered the purpose of the study. Integrated data analysis was used to get a good picture of the results. ResultsIn the result of the literature search, two main categories were identified with a total of six subcategories. The first main category was "Impact of relaxation exercises on unhealthy stress and burnout variables" with the subcategories: "Impact on stress", "Measurable reduction of stress levels", "Impact on burnout variables" and "Long-term impact on stress and burnout variables". The main category two was "Obstructive and enabling factors for performing relaxation exercises" with the subcategories: "Obstructive factors" and "Enabling factors". Conclusions Relaxation exercises were shown to reduce people's stress symptoms and promote mental health. The stress reduction also showed positive physiological effects on the body. But performing relaxation exercises as a self-care method was complicated for some stressed participants in the studies. The results of this study can be helpful for healthcare professionals who take care of people who experience stress-related problems. Relaxation exercises as a self-care measure can play a significant role in the care of these patients and it is also helpful for stressed professional groups in the society, such as caregivers.

Bakgrund Utmattningssyndrom kan uppkomma när obalans uppstår mellan en persons stress och personens förmåga att hantera stress. Utmattningssyndrom utgör en stor del av de psykiska diagnoserna som ställs på både män och kvinnor. Konsekvensen av utmattningssyndrom är ofta långa sjukskrivningar vilket påverkar både samhället och personen negativt. Egenvård är åtgärder som främjar hälsan som en person utför på egen hand eller med hjälp av närstående. Syfte Syftet var att beskriva egenvårdsåtgärder för återhämtning vid utmattningssyndrom. Metod Metoden som användes för detta arbete var en icke-systematisk litteraturöversikt. Denna litteraturöversikt är baserad på 16 vetenskapliga artiklar med kvantitativ design. Databaserna som användes var PubMed och Cinahl. Inkluderade artiklar var avgränsade till peer-reviewed samt att de inte var publicerade för mer än tio år sedan. De vetenskapliga artiklarna som låg till grund för denna litteraturöversikt kvalitetsgranskades enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsinstrument och analyserades med hjälp av en integrerad analys. Resultatartiklarna sorterades i två huvudkategorier och sex subkategorier. Resultat Resultatet i litteraturöversikten är skriven utifrån två huvudkategorier och sex subkategorier som beskriver egenvårdsåtgärder för återhämtning vid utmattningssyndrom. Huvudkategorierna är rörelse och avslappning och subkategorierna består av yoga, aerobträning och styrketräning, naturbaserad rehabilitering, meditation, mindfulness och avslappningsövningar. Slutsats Slutsatsen var att egenvårdsåtgärder som yoga, aerob träning, styrketräning, naturbaseradrehabilitering, meditation, mindfulness, och muskelavslappnande övningar kan bidra till återhämtning vid utmattningssyndrom. Dessa interventioner skulle därmed kunna rekommenderas som egenvårdsåtgärder för personer med utmattningssyndrom. / Background  Burnout can occur when there is an imbalance in perceived stress and the person's ability to handle stress. Burnout makes up a large part of the mental illness diagnoses for both men and women. The consequence of burnout is often long-term sick leave, which negatively affects both the individual and society. Self care is described as measures that promote a person’s health that he or she performs on their own or with the help of their relatives.  Aim  The purpose of this study was to describe self-care measures for recovery from burnout. Method  The method used for this study was a non-systematic literature review. This literature  review is based on 16 articles with quantitative design. The databases used were PubMed and CINAHL. The delimitations of this literature review were that the articles included were peer-reviewed and not older than ten years. The quality of the scientific articles included in the result were assessed according to Sophiahemmet University's quality assessment instrument and they were analyzed with the help of an integrated analysis. The result articles are sorted into two main categories and six subcategories.  Results  The results in this literature review were based on two main categories and six  subcategories that describe self-care measures for recovery of burnout. The main  categories are movement and relaxation and the subcategories consist of yoga, aerobic  exercise and strength training, nature-based rehabilitation, meditation, mindfulness and relaxation exercises.  Conclusions  The conclusion was that self-care measures such as yoga, aerobic exercise and strength  training, nature-based rehabilitation, meditation, mindfulness, and muscle relaxation  exercises have positive effects on recovery from burnout. These interventions could thus be recommended as self-care measures for people suffering from burnout.

Background: Stress-Related Exhaustion (SE) has increased in the last 10 years. Examination is key for good care, but research on body examinations for SE is lacking. Clinically, autonomic stress response with affected respiratory patterns can be observed in SE.  Global Body Examination (GBE) can be used to evaluate autonomic stress responses. GBE has a respiratory domain (rGBE) that has been tested for validity, but not for its intra-rater reliability. Moreover, its’ association with SE symptom severity is unknown. Aim: To examine intra-rater reliability of rGBE in SE, and concurrent validity between rGBE and symptom severity in SE, measured with the self-reported outcome measure Shirom-Melamed Burnout Questionnaire (SMBQ). Method: Test-retest and cross-sectional design was used in the study, with a sample of convenience. Intra-rater reliability was analyzed with ICC, standard error of measurement (SEM) and agreement through a Bland-Altman plot. Spearman’s rho was used to analyze correlation between SMBQ and rGBE. Result: Sample size was 25. Intra-rater reliability was very high (ICC: 0.94, 95% CI: 0.86-0.97, p<0.01). Bland-Altman plot revealed no systematic errors. Mean of rGBE: 7.51 (SD2.14) with SEM: 0.56. Correlation between rGBE and SMBQ was low, Spearman’s rho=0.48,95% CI: 0.09-0.74, p=0,02, with 22% shared variance. Conclusion: rGBE shows good intra-rater reliability and seems suitable for examining SE symptoms. However, its use in diagnostic and to determinate symptom severity in SE remains uncertain due to the wide CI. Beyond SE, rGBE might be useful for other disorders affecting the autonomic balance, as well as diseases that affect respiration. / Bakgrund: Utmattningssyndrom har ökat i samhället de senaste 10 åren. Undersökning är viktig för god rehabilitering men forskning gällande kroppsundersökningar saknas på utmattningssyndrom. Kliniskt har bland annat påverkat respirationsmönster observerats, som ett kroppsligt uttryck på autonom uppvarvning. Global Body Examination (GBE) är en undersökningsmetod som kartlägger autonom uppvarvning. GBE har en respirationsdomän (rGBE) som har testats för validitet, men inte för intrabedömarreliabilitet. Om ett samband föreligger mellan rGBE och besvärsgrad vid utmattningssyndrom är också okänt. Syfte: Att undersöka intrabedömarreliabilitet hos rGBE, samt den samtidiga validiteten mellan rGBE och självskattad besvärsgrad enligt Shirom-Melamed Burnout Questionnaire (SMBQ) hos individer med utmattningssyndrom. Metod: Test-retestdesign och tvärsnittsdesign användes i studien. Bekvämlighetsurval utfördes. Intrabedömarreliabilitet analyserades med ICC, standardmätfel och överenstämmelse via en Bland-Altman analys. Korrelationen mellan rGBE och SMBQ analyserades med Spearman’s rho. Resultat: Deltagarantalet blev 25. Intrabedömarreliabiliteten var mycket hög; ICC=0.94, 95% konfidensintervall 0.86-0.97, p<0.01. Bland-Altman analys visade inga systematiska mätfel. Medelvärde av rGBE blev 7.51 (SD 2.14) med standardmätfel på 0.56. Sambandet mellan rGBE och SMBQ var lågt; Spearmans's rho=0.48, 95% konfidensintervall 0.09-0.74, p=0.02. Samvariationen blev 22%. Slutsats: rGBE visar god intrabedömarreliabilitet och kan vara en lämplig undersökningsmetod för att observera utmattningssymtom. Inga säkra slutsatser kan dras gällande rGBEs användbarhet vid diagnostik eller besvärsgradering av utmattningssyndrom då konfidensintervallet blev brett. Utöver utmattningssyndrom kan rGBE troligen vara användbar vid besvär som påverkar den autonoma balansen, såväl som besvär som påverkar respirationen.

Current research and the scarcity of mental health resources indicate that patients increasingly rely on internet-based health information. Occupational burnout and the associated stigma with the diagnosis often prevent people from seeking help for mental health issues. Digital health applications, including digital humans, have the potential to provide efficient and quality-focused healthcare while making health-related information more accessible. Digital humans can be described as digitally embodied conversational agents (ECA) and are becoming increasingly prevalent in healthcare, education, and retail. However, imitating a person in behavior remains one of the most challenging tasks. Building trust with patients is crucial for effective communication and decision-making. This thesis investigates how digital humans might leverage trust-building in a conversation to reduce the stigma associated with seeking help for occupational burnout. Expert interviews with psychologists, implementation of conversations with enhanced characteristics of benevolence, competence, and integrity, were conducted. Digital human interactions with six previous burnout patients were also interviewed and tested, where each interaction tested a digital human with enhanced characteristic of benevolence, competence and integrity. The study identified instrumental barriers as the primary obstacle, followed by attitudinal and stigma barriers. Qualitative analysis of the interviews revealed common themes that could hinder access to care such as not noticing the first symptoms of burnout due to being uninformed about the diagnosis and internal pressure to disappoint others. The interactions with various digital humans suggested a preference for those with similar conversational styles. Participants who identified themselves as action-driven exhibited a slight preference for competence in their interactions with digital humans. They believed that benevolence could be provided by their friends and family, highlighting the importance of competence in digital human support. Overall, the study revealed the importance of enhancing conversation competency and fostering a sense of security to build trust, especially for stigmatized patients. / Aktuell forskning och bristen på resurser för psykisk hälsa visar att patienter i allt högre grad förlitar sig på internet-baserad hälsoinformation. Utmattningssyndrom från arbetsplatsen och den stigmatisering förknippad med diagnosen hindrar ofta människor från att söka hjälp för psykiska problem. Digitala hälsotillämpningar, inklusive digital humans, har potential att tillhandahålla effektiv och kvalitetsfokuserad sjukvård vilket samtidigt möjliggör mer tillgänglig hälsorelaterad information. Digital humans kan beskrivas som digitalt förkroppsligade samtalsagenter och blir allt vanligare inom sjukvård, utbildning och detaljhandel. Att imitera en person i beteende är dock fortfarande en av de mest utmanande uppgifterna. Vidare är förtroendebyggande hos patienter avgörande för effektiv kommunikation och beslutsfattande. Denna avhandling undersöker hur digitala människor kan utnyttja förtroendeskapande i en konversation för att minska stigmat förknippat med att söka hjälp för yrkesmässig utmattning. Expertintervjuer med psykologer, implementerade konversationer med förbättrade egenskaper av välvilja, kompetens och integritet, genomfördes. Digital human interaktioner med sex tidigare utbrända patienter intervjuades och testades. Studien identifierade instrumentella barriärer som det främsta hindret, följt av attitydmässiga och stigmatiserande barriärer. Kvalitativ analys av intervjuerna avslöjade gemensamma teman som kan hindra tillgången till vård, t.ex. att inte lägga märke till de första symptomen på utbrändhet på grund av brist på tillgänglig information om diagnosen och inre press att göra andra besvikna. Interaktionerna med olika digitala människor tyder på en preferens för personer med liknande samtalsstil. Deltagare som identifierade sig som handlingsdrivna uppvisade en preferens för kompetens i sina interaktioner med digitala människor. De ansåg att välvilja kunde tillhandahållas av deras vänner och familj och belyste istället vikten av kompetens i digitalt mänskligt stöd. Sammantaget visade studien vikten av att förbättra visad kompetens i konversationer och främja en känsla av säkerhet för att bygga förtroende, särskilt för stigmatiserade patienter.

Bakgrund: arbetsmiljö påverkar medarbetares hälsa. Långvarig stress på arbetsplatser, utan möjlighet för återhämtning riskerar orsaka utmattningssyndrom. Återhämtning under arbetstid genom möjlighet för reflektion, påverkan och ett gott socialt klimat kan förebygga risken för utmattningssyndrom. Syfte: syftet var att undersöka medarbetares självskattade möjlighet för återhämtning under arbetstid i relation till deras risk för utmattningssyndrom, samt om det fanns några skillnader i återhämtning mellan dels olika yrkesroller, dels antal yrkesverksamma år inom vården Metod: en kvantitativ studie genom tvärsnittsdesign har genomförts bland medarbetare inom regional vård. Urvalet bestod av 75 medarbetare. Sambandet analyserades med Spearman’s rangkorrelation och skillnader analyserades med Chi-två test. Resultat: drygt hälften av medarbetarna hade möjlighet för återhämtning under arbetstid och ungefär var sjätte medarbetare hade risk för utmattningssyndrom. Resultatet visade ett signifikant samband mellan möjlighet för återhämtning under arbetstid och risk för utmattningssyndrom. Däremot när det gäller möjlighet för återhämtning fanns ingen skillnad avseende medarbetares yrkesroll eller antal yrkesverksamma år inom vården. Slutsats: medarbetare med bristande möjlighet för återhämtning under arbetstid har risk att drabbas av utmattningssyndrom. Medarbetares återhämtning under arbetstid skiljer sig inte beroende av deras yrkesroll eller antal yrkesverksamma år inom vården. Nyckelord: arbetsmiljö, kvantitativ metod, utmattningssyndrom, återhämtning.

Bakgrund: Empatitrötthet påverkar många inom vården och kan ge stora konsekvenser för den som drabbas. Fenomenet kopplades till sjuksköterskor för första gången 1992 och är ett begrepp inom omvårdnad som syftar till att beskriva en form av utmattningssyndrom som kan drabba sjuksköterskor. Trauman är en oundviklig del av sjuksköterskans yrke, så väl som strävan efter ett empatiskt förhållningssätt. När dessa komponenter hamnar i obalans kan det påverka sjuksköterskans hela person, såväl kropp, ande som själ. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors upplevelser av empatitrötthet. Metod: En systematisk kvalitativ litteraturstudie har utförts baserat på kvalitativa ansatser för att undersöka sjuksköterskors upplevelser av empatitrötthet. Resultat: Det finns många bidragande faktorer till utvecklandet av empatitrötthet. Specifika grupper av sjuksköterskor, nyutbildade och de som anser sig vara “frälsare”, löper störst risk att drabbas. Ett empatiskt förfarande är viktigt för att kunna ge en god vård. Konsekvenserna av empatitrötthet och avsaknaden av empati kan leda till negativ inverkan på sjuksköterskan, patienten och vården i sin helhet. Det finns vissa hanteringsstrategier att tillgå, främst diskuteras egenvård.  Konklusion: Litteraturstudien visar på bredden och komplexiteten av begreppet empatitrötthet. Resultatet visar på vikten av ökad kunskap kring fenomenet och hur det kan förebyggas samt lindras. / Background: Compassion fatigue affects many in healthcare and can have significant consequences for those who experience it. The phenomenon was first linked to nurses in 1992 and is a concept within nursing that aims to describe a form of burnout that can affect nurses. Trauma is an inevitable part of a nurse's profession, as well as the pursuit of an empathetic approach. When these components become imbalanced, it can affect the nurse's entire being, including their body, mind, and soul. Aim: To investigate nurses' experiences of compassion fatigue in closed care.  Method: A systematic qualitative literature review has been conducted based on qualitative approaches to examine nurses' experiences of compassion fatigue.  Result: There are many contributing factors to the development of compassion fatigue. Specific groups of nurses, such as newly graduated nurses and those who consider themselves "saviors," are at the highest risk of being affected. An empathic approach is important in providing good care. The consequences of compassion fatigue and the lack of empathy can have a negative impact on the nurse, the patient, and the healthcare system as a whole. There are some coping strategies available, primarily self-care.  Conclusion: The literature review demonstrates the breadth and complexity of the concept of compassion fatigue. The results emphasize the importance of increased knowledge about the phenomenon and how it can be prevented and eased.