Begreppet text har förändrats från att tidigare endast involverat skrift till att inkludera alla betydelsebärande delar som exempelvis skrift, bild och illustrationer. Texter som innehåller flera representationsformer som till exempel skrift och bild kallas för multimodala texter och sådana texter har uppmärksammats mer i dagens samhälle. Även många läromedel som eleverna stöter på i skolan är multimodala. Med bakgrund av detta syftar studien till att undersöka och jämföra relationen mellan skrift och bild i läromedel. Det analysmaterial som valts ut är läroböcker i naturkunskap som är inriktade till årskurserna F – 3 och anledningen till att dessa valdes beror på att de är multimodala och att de är aktuella i skolans verksamhet. Undersökningen besvarar frågeställningarna: Hur mycket utrymme tar skrift respektive bildelement i de olika läromedlen? Hur relaterar skrift och bild till varandra? Skiljer sig relationerna mellan skrift och bild i läromedlen? För att besvara frågeställningarna användes Björkvalls (2009) analysverktyg: förankringsrelation samt avbytesrelation. Resultatet visar att läromedlen innehåller både skrift och bild. Skrift förekommer på fler platser och tillfällen än bild, men även bilden upptar stort utrymme i läroböckerna. Analysen visar även att skrift och bild relaterar till varandra antingen med det Björkvall (2009) kallar förankringsrelation (som uppstår när antingen skriften eller bilden pekar ut det som ska uppfattas som centralt i det andra) eller vad han kallar en avbytesrelation (som uppstår när antingen skriften eller bilden kompletterar det andra med olika innehåll). Resultatet av analysen visar att de olika skrift och bildrelationerna skapas beroende på vilket innehåll som förmedlas. När innehållet är mer konkret skapas en förankringsrelation medan en avbytesrelation skapas när innehållet är mer abstrakt. Läroböckernas innehåll är likartat men de är konstruerade på olika sätt.

I detta examensarbete har vi valt att studera och sammanfatta delar av forskningen som utgår ifrån en multimodal teoribildning och ett sociosemiotiskt perspektiv. Examensarbetet utgörs av en fallstudie som innefattar textanalyser. Vi undersökte vilka modaliteter och semiotiska resurser som elever i en lågstadiekontext väljer att använda  samt kombinera när de producerar en berättande text i svenskämnet i meningsskapande syfte. Vi undersökte även vilka kvalitativa aspekter i form av likheter och skillnader som är synliga i elevers multimodala berättelser. Vår slutsats är att majoriteten av eleverna väljer att inkludera bild och färg i sina multimodala berättelser. Resultatet av vår studie kan jämföras med den tidigare forskning som visar att elever prioriterar bild och färg framför skriven text. Tidigare forskning konstaterar även att multimodala framställningar skapar motivation och förväntan samt gynnar alla elevers meningsskapande oavsett språklig bakgrund. Det har även noterats att diskussioner är ett viktigt hjälpmedel för att uppmärksamma resursers samspel och därmed hjälpa eleverna att dra paralleller till tidigare erfarenheter i syfte att skapa mening. Vi har dragit slutsatsen att elevers bilder är svårtolkade om eleverna inte har möjlighet att tydliggöra sina tankar och idéer. Avslutningsvis uppmärksammar vi ett behov av vidare forskning av hur multimodala framställningar kan gynna elevers skrift- och verbalspråkliga utveckling. Detta kräver att lärare besitter hög kompetens för att kunna konstruera och bedöma multimodala uppgifter av god kvalitet.

I denna kunskapsöversikt har vi med hjälp av befintlig forskning ämnat att svara på hur lärare kan arbeta med lässtrategier för att öka elevers läsintresse. Forskning kring elevers läsning visar tydligt att elever läser traditionell skönlitteratur i mindre utsträckning än tidigare. Forskning visar dock att elever ändå är i ständig kontakt med olika typer av texter i sin vardag. Dessa texter innefattar allt ifrån det som är tryckt till det som finns tillgängligt digitalt även om det förstnämnda ofta har en högre status. Med detta som grund har vi sökt och gallrat forskningsmaterial för att se hur lärare tillsammans med elever kan arbeta läsfrämjande. Med hjälp av lässtrategier, föreställningsvärldar och multimodala verktyg kan eleverna vägledas att ta sig an olika texter i olika sammanhang. På så sätt får de möjlighet att behandla skönlitteratur och faktatexter i och utanför skolan för att i förlängningen öka deras läsintresse, i synnerhet läsning av denna typ av traditionella texter.

Datorspel som litteratur i undervisning är ett relativt nytt forskningsområde. I detta examensarbete utförs en litteraturvetenskaplig komparativ analys mellan de tre datorspelen The Wolf Among Us, What Remains of Edith Finch och Sorcery! 1–3. Dessa tre datorspel analyseras utifrån tre olika perspektiv: narratologi, interaktivitet (receptionsteori) och litterära föreställningsvärldar, som sedan är grunden för en avslutande didaktisk diskussion om datorspel i undervisningen. Resultat av analysen visar att narratologiska begrepp kan appliceras på datorspel, men med vissa skillnader från litteratur. Ytterligare resultat av analysen är att den interaktiva upplevelsen i datorspel medför en medverkande och medskapande roll för spelaren. Spelaren ges möjlighet, på samma sätt som i litteratur, att fylla igen luckor i berättelsen genom att interagera med miljön och karaktärerna genom valmöjligheter och rörelse. Vidare visar också resultatet att datorspel bygger upp föreställningsvärldar via flera olika sinnen, vilket är en skillnad från litteratur. Datorspel hjälper även till vid meningsskapandet genom fantasin då spelvärlden och spelmiljön redan är uppbyggd. Spelarens erfarenhet är dock en viktig punkt vid byggandet av föreställningsvärldar och tolkningen av den. Detta kan vara ett problem i dessa datorspel då de bygger på fantasivärldar och teman som spelaren eventuellt inte har erfarenhet av.

Eftersom ungdomars läsvanor har ändrats över tid har vi valt att undersöka hur lärare talar om det läsfrämjande arbetet i skolan samt vilka faktorer som påverkar arbetet. Syftet med vårt examensarbete är att utveckla förståelsen för hur svensklärare ser på det läsfrämjande arbetet i grundskolan. För att få en djupare förståelse för svensklärares subjektiva upplevelser av och attityder till det läsfrämjande arbetet i skolan har vi använt oss av en kvalitativ undersökningsmetod med en fenomenologisk ansats. Genom semistrukturerade intervjuer har vi samlat ihop ett empiriskt material som vi sedan har transkriberat och analyserat tematiskt. Det empiriska materialet har delats in i olika teman och analyserats med hjälp av ett didaktiskt forskningsperspektiv som har fungerat som en teoretisk utgångspunkt. De teman som vi tog fram genom den tematiska analysen var det läsfrämjande arbetet, samarbete samt utvecklingsmöjligheter. Resultatet visar att svensklärare anser att det läsfrämjande arbetet är viktigt och något de redan arbetar aktivt med att utveckla. De är också överens om att det finns hinder i form av begränsningar på grund av ramfaktorer. Informanterna menar även att det finns utvecklingsmöjligheter i form av samtal och diskussioner där alla inom organisationen deltar för att utveckla samarbetet och samstämmigheten. Med mer kommunikation mellan alla parter i verksamheten skapas förutsättningar för att kontinuerligt utveckla det läsfrämjande arbetet.

Syftet med det här arbetet är att undersöka vilken inställning fyra gymnasielärare i svenska har till spelfilm. Vidare ämnar arbetet beskriva hur och varför gymnasielärarna använder spelfilm som ett pedagogiskt verktyg i svenskundervisningen. I studien har en kvalitativ metod använts där fyra olika gymnasielärare i svenska har intervjuats. Resultat visar att gymnasielärarna generellt sett har en positiv inställning till spelfilm. Spelfilm används för att träna eleverna i olika litterära begrepp, för att låta eleverna jämföra tryckt text med film och för att genomföra olika typer av analyser såsom ideologikritisk analys. Gymnasielärarna anser att spelfilmens nytta ligger såväl i att den engagerar eleverna som att den utvecklar olika förmågor hos dem såsom att göra nyanserade analyser och reflektioner.

Mot bakgrund av att vi under vår VFU-tid liksom under vår tid som obehöriga lärare i tyska respektive italienska har lagt märke till att ordinlärningen utgör en stor utmaning för många elever, samt att ordförrådet ofta är begränsat när det kommer till muntliga och skriftliga framställningar, har vi i detta arbete valt att närmare granska ordkunskapsövningar i en en tysk lärobok för gymnasiebruk ämnad för steg 3, Lieber Deutsch 3/2.0. Givet det ökade intresset för multimodalitetsbegreppet vi sett på senare tid valde vi att undersöka dessa ordkunskapsövningar utifrån ett socialsemiotiskt och även psykolingvistiskt perspektiv. Frågorna vi ställde oss var:Vilka typer av ordkunskapsövningar är dominerande i boken?Vilka tendenser kan vi se gällande användning av semiotiska resurser ia. de dominerande ordkunskapsövningarna?b. andra delar av boken?Vad har intern/extern visualisering för betydelse när vi lär oss ett ord?Vilka språkdidaktiska slutsatser kan vi, som undervisande lärare, dra från vårt arbete?I teoridelen belyste vi olika för vårt arbete relevanta aspekter. Till exempel redovisade vi olika typer av ordkunskapsövningar utifrån den tyske didaktikern Storch. Därutöver tydliggjordes relevansen av ett varierat ordförråd, och det fördes även en fördjupande diskussion kring multimodalitetsbegreppet – huvudsakligen baserad på Kress.Analysdelen bestod av att vi i ett första steg visade fördelningen av ordkunskapsövningarna i Lieber Deutsch 3/2.0, mer konkret: Vilka sorters ordkunskapsövningar var dominerande i läroboken? Därefter diskuterades den mest dominerande typen av övning mer ingående – utifrån ett multimodalt perspektiv. För att sätta ordkunskapsövningarna i kontext betraktade vi även andra delar av boken ur ett multimodalt perspektiv, med fokus på användning av semiotiska resurser.Resultatet visade att de dominerande ordkunskapsövningar var sådana utifrån paradigmatiska relationer. Därutöver framgick att författarna bakom Lieber Deutsch i stort sett helt avstod från att inkludera bilder såväl inom dessa ordkunskapsövningar som inom övriga. Även i bokens resterande delar användes semiotiska resurser på ett sätt om premierade alfabetisk text över bild. Arbetet avslutades med en diskussion kring multimodalitet och psykolingvistik inom ramen för ordinlärning.

Under hösten har vi iscensatt ett kulturprojekt där en grupp elever i en klass fem skickat fotografier till olika kulturutövare. Fotografierna som eleverna själva tagit med engångskameror speglade teman som representerar olika delar i ett barns liv. Kulturutövarna och eleverna som inte träffades under arbetet hade knapp kännedom av varandra. Eleverna visste att mottagarna, som vi valt att kalla dem, är professionellt verksamma inom sin genre och mottagarna visste att fotografierna var tagna av elever i en femte klass. Kulturutövarna tolkade sedan bilderna, gestaltade dem inom sin genre och skickade tillbaka dem till eleverna. Förutom att ta bilder tog den största delen av elevernas arbete plats under två receptioner. I receptionerna fick de analysera och tolka dels deras egna bilder samt gestaltningarna de fick tillbaka av mottagarna. Vi ställde oss frågan: Vad händer i mötet mellan elevernas och mottagarnas bilder i receptionen? Och kom fram till att de får en vidare mening eller en ny betydelse som skulle visa sig svår att sätta ord på. Bilderna som gestaltade olika teman och hade sin egen andemening fick genom mottagarnas gestaltningar en vidare mening som synliggjordes under receptionerna. Här fick vi syn på vad den kan vara och vad den i sin tur kan leda till. Här synliggjordes också att ett kulturprojekt som detta, med autentiska mottagare även ledde till autentiska situationer. Situationer som speglar elevernas egna liv, men med ett mer laddat innehåll än vad vi från början kunde tänka oss. Fråga två: Hur ser vår pedagogiska roll ut? Vid receptionstillfällena ställde vi olika frågor kring bilderna och märkte att vi ofta fick frågan tillbaka. Antingen sökte eleverna svar eller så ville de veta vad vi såg i bilden? Nu efteråt känner vi att eleverna såg oss som en del i gruppen och inte ”bara” lärare. När vi analyserade och tolkade bilderna lade eleverna först märke till det som ses direkt, de fysiska tingen. Det var svårt för dem att på egen hand analysera bildens underliggande innehåll. Vår uppgift blev att leda dem in i tolkningen och försöka se bildens innebörd och vad den vill förmedla. Rollen som pedagog blev ganska klar, vi var där för att hjälpa dem att finna nycklarna till uttryckssätten de presenterades för. Under arbetet med eleverna var vi inte bara lärare, vi var där för att hjälpa, stödja och lotsa dem till sina egna svar. / During the autumn semester we staged a cultural project where a group of students from a fifth class send photographs to different cultural workers. The photographs where all taken by the students themselves using a one time camera and the pictures frame different themes that represents common issues or areas in a child’s life. The cultural workers and the students never met during the project and had little knowledge of each other. The students knew that the cultural workers, or recipients as we also call them, are all professional within their genre and the recipients knew that the pictures were taken by students in the fifth grade. The recipients interpret the pictures, recreated them within their own genre and send them back to the students. Except for taking pictures, most of the students work took place during two receptions. During the receptions they got to analyze and interpret both their own pictures and the reproductions they got back from the recipients.We asked our selves: What will happen in the meeting between the students and the recipients’ pictures and texts during reception? We found that they get a further meaning or a new matter that is very hard to translate into words. The pictures that framed different themes and had their own meaning now changed into further meanings through the interpretations and where made visible during the receptions. We found out what a further meaning can be and what that can conduct to. Here, it also became clear that a cultural project such as ours, with real recipients also lead to authentic situations. Situations that reflects the lives of the students, but with a more charged content then we could expect.The second question: What was our roll as teacher? At the receptions we asked different questions about the pictures and noticed that the students often bounced the questions back at us. They might have been in search for an answer or they might have been interested in what we could interpret from the picture? Now we feel that the students considered us a part of the group and not “only” as being teachers. When we analyzed and interpreted the pictures they first took notice of the immediate things they could see, the physical objects. They found it difficult to analyze the pictures subliminal meaning by them selves. Our task were to lead them into the interpretation and try to see the pictures content and what it told. The teachers part became somehow clear, we were there to help them find the keys into the different artistic expressions that they were presented for. During the work with the students we were not only teachers, we were there to help, support and to steer them to their own answers.

Syftet med examensarbetet är att undersöka några lärare och lärarstudenters erfarenheter av samt inställning till användningen av film i svenskundervisningen i grundskolans senare år och på gymnasiet. Arbetet utgår från det vidgade textbegreppet i svenskämnets kursplaner och forskning och litteratur kring dess omsättning i praktiken. Kvalitativa intervjuer har gjorts med fyra lärare och tre lärarstudenter. Resultatet visar på en variation i sättet att använda film i svenskundervisningen. Slutsatser som dras är att film fyller två olika huvudfunktioner i lärarnas undervisning, dels som medel för att t.ex. levandegöra litteraturhistoria eller underlätta läsning och skrivning, och dels som ”text i sin egen rätt” där filmens berättelse står i fokus och tjänar som utgångspunkt för analys eller samtal. Den största förtjänsten som informanterna upplever med film är att den väcker elevers intresse för lektionsinnehållet, men de ser även att det finns ett visst motstånd hos elever att bearbeta dessa texter i undervisningen. Bland lärarna finns det en inställning om att film konkurrerar om tid som kan gå till annan svenskundervisning och det råder en oenighet och osäkerhet kring huruvida filmanalys ska ses som en möjlighet eller som något som försvårar inramningen av svenskämnets innehåll.

Syftet med följande studie är att undersöka betydelsen av estetiska läroprocesser i svenskundervisning. Genom kvalitativa intervjuer undersöks hur och varför lärare valt att arbeta med estetiska läroprocesser i svenskundervisningen på gymnasiet, samt vilka möjligheter och begränsningar lärarna ser i sitt arbete. I undersökningen kommer jag fram till fyra övergripande områden inom vilka störst potential för arbetat med de estetiska läroprocesserna i svenskundervisning återfinns. Det första området rör att fånga eleven medan de övriga tre är mer elevrelaterade. 1. Att fånga eleven. 2. Att få eleven att se arbetet i skolan som en helhet. 3. Att förmå eleven att reflektera. 4. Att förmå eleven att hitta nya vägar till sig själv.Undersökningen visar att det finns legitima grunder för att arbeta med estetiska läroprocesser i svenskundervisningen på gymnasiet. Bakom valet att arbeta med estetiska läroprocesser finns skäl av varierande karaktär som sammantaget spänner över ett brett område som innefattar många av de mål och syften som återfinns i styrdokumenten för svenska.