Abstract  I denna uppsats handlar det om mina erfarenheter som dyslektiker och vad mina svårigheter har varit i relation till min text. Genom att skriva en text som sedan blir omarbetas och trycks upp på tyg som en gestaltning hoppas jag att jag kan nå ut till fler människor och skapa en förståelse för hur det är att vara dyslektiker och hur man kan använda sig av det i sin undervisning för att underlätta för eleverna. Till exempel att dela upp text i mindre stycken för att ta in information, eller att använda sig av kroki för att öva hjärnan på att kopiera text med snabba och enkla rörelser. Detta ger då en dyslektiker möjligheten att lättare kunna skriva av från tavlan eller lättare skriva anteckningar från tavlan. Denna uppsats är även en uppgörelse med min diagnos och hur jag bearbetar den och försöker förstå min dyslexi. Därför har jag skapat en gestaltning i relation till min text. Jag har tryckt upp min uppsats på tyg, ett tyg med grå bakgrund, ljusgrå text och röd markerad text, som är tre meter brett och fem meter långt. Detta för att betraktaren skulle få uppleva hur det var att vara dyslektiker och uppleva svårigheten att fokusera, läsa och hitta tillbaka i en text som aldrig tar slut. De rö dmarkerade textstyckena blir en avlastning för ögat men även information om min uppsats om mina inre tankar för att skapa en nyfikenhet till betraktaren.

Denna studie handlar om det uppdrag och den utmaning som alla verksamma lärare står inför, att ge extra anpassningar och särskilt stöd till alla elever som har svårigheter. Enligt den Svenska Dyslexiföreningen finns det ingen exakt siffra på hur stor andel av befolkningen som har dyslexi. De flesta forskare anger att det är någonstans mellan 5–8 procent av befolkningen som har dyslexi. Vanligtvis finns inte en färdigutredd dyslexidiagnos hos dessa barn vid skolstarten (Myrberg 2009, s. 323) utan det är långt senare som eleven kanske får en bekräftelse på sina svårigheter. Denna intervjustudie undersöker därför vad som motiverat och hjälpt några elever med dyslexi i deras tidiga läs- och skrivundervisning. En jämförelse har sedan gjorts mellan två olika respondentgrupper för att se ifall det finns någon skillnad mellan vilka faktorer som elever i grundskolan idag upplevde som viktiga jämfört med de elever som gick i grundskolan för 15–20 år sedan. Studiens syfte är att synliggöra vad elever i 10–11 årsåldern samt vuxna i 20–30-årsåldern med dyslexi, i efterhand upplevde och såg som betydelsefulla framgångsfaktorer i den tidiga läs- och skrivutvecklingen. I denna studie har en fenomenologisk forskningsmetod och intervju som redskap använts för att samla in studiens data. Respondenterna som deltagit i studien har varit två elever i 10–11-årsåldern och två vuxna i 20–30-årsåldern. De har fått besvara frågor om hur de upplevde den tidiga läs- och skrivundervisningen och vad det var som gjorde att de orkade kämpa vidare trots läs- och skrivsvårigheter. Resultatet som framkommit i denna studie har analyserats med hjälp av en fenomenologisk analysmodell och utifrån en teoretisk ram med ett relationellt perspektiv. Resultatet av denna studie visar att respondenterna upplevt en rad betydelsefulla faktorer i den tidiga läs- och skrivutvecklingen. Två framgångsfaktorer som samtliga respondenter var eniga om var att en god lärarrelation och att möjligheten till undervisning i en liten grupp haft en avgörande roll i deras tidiga läs- och skrivutvecklingen. Vidare visar resultatet att respondenterna såg fördelar med att använda sig av praktiskt material, så som plockmaterial och lathundar, som ett komplement för att motivera läs- och skrivundervisningen. Respondenternas upplevelse av fenomenet, att vara dyslektiker, har varit påtaglig under deras tidiga skolår och de vittnar om att skolstarten var tuff eftersom de till en början inte fått sina läs- och skrivsvårigheter bekräftade. Det var relationerna och de konkreta anpassningarna som bidrog till att de orkade kämpa vidare och som till slut gjorde att de övervann sina svårigheter och blev läs- och skrivkunniga.

This paper examines how teachers and librarians are helping children and young people withdyslexia/reading and writing difficulties. The examination has taken place in a small municipalityin Skaraborg County. Seven teachers in the municipal schools and the chief librarian inthe municipal library have been interviewed as well as an advising county librarian.In the municipal schools the pupils have access to literature in easy language and computerswith programs training reading, writing and spelling. In some schools there are textbooks ontape too. In the municipal library and in the county library disabled readers can loan literatureon tape and literature in easy language.The conclusion of the examination is that children and young people with dyslexia/readingand writing difficulties need all sorts of aids in reading and writing. More cooperation betweenteachers and librarians would benefit these pupils.

The aim of this study is to gain an understanding of how dyslexic adults experience the library, their meeting with a librarian and how they feel they are being helped with finding literature. To answer the purpose of the study I have conducted six semi-structured interviews with dyslexic adults.. Two theoretical models were used as an analytical tool in this study. One was Michael Buckland's aspects of access to information. The other is four aspects that explains the significance of personal encounter at the library. The findings in this study show that the kind of reception dyslexic library users have met in the past, becomes important for how they perceive the library today. There are also difficulties that the dyslexic library users encounter in the library. One example of this is that the library catalogue requires correct spelling. As a result many users avoid using the library catalogue and find other ways to access the literature they are looking for. A further conclusion in this study is the importance of a personal assistance from a librarian. A librarian can often help to overcome the barriers that make it difficult for dyslexic library users to find literature. / Program: Bibliotekarie

This quantitative study examines whether the English screening tool ”Adult Reading History Questionnaire” works in a Swedish context or not. The essay is based on a formation of a new screening tool called ARHQ-vux. The intention was to find out whether a person might be dyslectic or not. ARHQ-vux is based on components such as heredity factors and how the informants experienced school as a child. The screening tool was tested in a sample of 71 adult students at five different adult educational institutions in the north of Sweden. To measure the validity a correlation was made between ARHQ-vux and the already standardized Swedish screening tool DUVAN. This study shows that the tool ARHQ-vux successfully can be used as a reliable screening tool to identify adults who might be at risk of dyslexia.

Syftet med denna studie är att få mer kunskap om hur lärare i årskurs 4, 5 och 6 uppfattar att de har kunskap och möjlighet att undervisa så att elever med dyslexi får godtagbara kunskaper i engelska. För att ta reda på lärarnas uppfattningar genomfördes 11 semistrukturerade intervjuer i tre olika kommuner med lärare som undervisar i engelska i årskurserna 4, 5 eller 6. Resultatet som framkom var att lärarna vet hur de skulle vilja anpassa sin undervisning men att de uppfattar att de inte har möjlighet att genomföra dessa anpassningar på grund av brist på tid, resurser och kompetens. Lärarna använder traditionella läromedel och uppger att elever med dyslexi behöver mer repetition. Eleverna med dyslexi får ofta avskalat material, vilket även innebär färre antal glosor i läxa. De får tillgång till alternativa lärverktyg men de används i olika utsträckning. Lärarna menar att en kommunikativ undervisning är specifikt viktigför dessa elever. De uppfattar också att de har stöd av framför allt speciallärare för att få råd om anpassningar, men flera lärare uppger också att de behöver mer stöd, framför allt med riktade insatser. Lärarna uppfattar att de har otillräcklig kunskap om dyslexi och uppger att de skulle vilja ha kompetensutveckling om detta. I studien ser vi att läromedel används i stor utsträckning vilket kan medföra att undervisningen går för fort fram trots att vissa elever behöver mer repetition. Det framkommer också brister i medvetenheten hos lärarna kring arbete med skolklimat och motivation. Slutligen finns det flera områden där speciallärare kan vara behjälpliga.

<p>Hur säger specialpedagoger/speciallärare att de anpassar datorbaserad träning och kompensation för elever i läs- och skrivsvårigheter? Uppfattar specialpedagoger/speciallärare att elevernas motivation för skolarbetet påverkas? Anser de att eleven ser sina framsteg och måluppfyllelser på ett tydligt sätt? Visar studien att specialpedagoger/speciallärare anser att eleverna ska träna mer på det de inte kan? Eller väljer de istället att kompensera för svårigheterna och visar på alternativa vägar för att eleverna ska ha möjlighet att inkluderas i den ordinarie undervisningen? Genom kvalitativa intervjuer med tre specialpedagoger och två speciallärare har denna studie undersökt hur de individanpassar datorbaserat arbete för elever i läs- och skrivsvårigheter. Undersökningen är inriktad på specialpedagoger/speciallärare som arbetar praktiskt nära elever i skolår 1-6. Studien visar att specialpedagoger/speciallärare säger sig utgå från elevens behov och initierar inte alltid diagnostisering i första hand. Enligt informanternas uppfattningar är det inte antingen träning eller kompensation, utan både och. Individanpassningen visade sig variera beroende på kompetens, tillgång till datorer, attityder samt samverkan inom organisationerna. Alla specialpedagoger och speciallärare talade varmt om datorn som komplement till den ordinarie undervisningen. De ansåg att datorn är motivationshöjande och leder till ökad koncentrationsförmåga. Eleverna kan enligt informanterna tydligt se sina framsteg vilket bidrar till positiva effekter för eleven. </p>

<p>SAMMANFATTNING: Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi - En studie om hur elever inom de gymnasiala yrkesförberedande programmen med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi upplever sin studiesituation. Uppsatsen är ett resultat av vår undersökning gällande vad begreppet dyslexi innebär, tidigare och nuvarande forskning inom området, hur gymnasieelever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi upplever sin studiesituation samt hur lärarna anpassar sin undervisning för elever med dessa svårigheter. Vi har även undersökt om elever och lärare har kännedom om de kompensatoriska hjälpmedel som finns till deras förfogande på ett gymnasialt yrkesförberedande program i en gymnasieskola i Sverige.</p>

<p>Syftet med denna studie har varit att undersöka hur lärare kan arbeta inkluderande med elever som har läs- och skrivsvårigheter. Studien är baserad på kvalitativa intervjuer med 11 grundskollärare som undervisar elever i åldern 6-11. De centrala frågeställningarna har varit vad läs- och skrivsvårigheter är enligt de lärare vi intervjuat, vilka organisatoriska förutsättningar de intervjuade lärarna anser att de har när det gäller att arbeta inkluderande med elever som har läs- och skrivsvårigheter samt hur de intervjuade lärarna organiserar arbetet i klassrummet för att stödja elever med läs- och skrivsvårigheter. Resultatet visar på att respondenterna är väl medvetna om vad läs- och skrivsvårigheter är. De gav många exempel på hur svårigheterna kan visa sig och hur de kan påverka elevernas skolgång. Intervjuerna visade att förutsättningarna för att arbeta inkluderat var olika på respondenternas skolor. Men flera av respondenterna hade en önskan om att få stöd i klassrummet av t.ex. fritidspedagoger, speciallärare eller specialpedagoger för att kunna arbeta mer inkluderande. Bäst verkar det inkluderande arbetssättet fungera om lärarna samarbetar eller delar klassen i mindre grupper. I sin undervisning använde sig lärarna av många olika arbetssätt, knep och hjälpmedel för att stödja eleverna med läs- och skrivsvårigheter. Flera av respondenterna betonade hur viktigt ett gott arbetsklimat och en bra stämning i klassen är för elevernas inlärning.</p>

<p>Syftet med arbetet var att undersöka hur klasslärare i år 1-3 upptäcker dyslexi hos sina elever samt vilka arbetssätt och läsinlärningsmetoder de tillämpar i klassrummet för att hjälpa eleverna.</p><p>För att få svar på frågeställningarna användes en kvalitativ ansats, där semistrukturerade djupintervjuer fördes med fyra klasslärare. En innehållsanalys ledde fram till resultatet, som presenterades i form av ett kodschema. Resultatet visade att samtliga informanter upptäckte dyslexi hos sina elever genom de symptom som hör till vanliga kännetecken på dyslexi. En av informanterna använde sig även av välskrivning för att identifiera problematiken. Vad gäller arbetssättet utgjorde lästräning en central insats hos samtliga informanter. Tre av informanterna började lästräna tidigt med sina elever. Dock var det endast en som ytterligare gav dyslektikerna avgörande träning i fonologisk medvetenhet, det vill säga insikt i hur språket är uppbyggt av olika språkljud. Två informanter gav dyslektikerna extra repetitionsövningar och träning i att avläsa ord som ordbilder. Två utgick även från läs- och skrivinlärningsmetoder som, baserat på litteraturen, visar sig vara effektivast vid dyslexi.</p><p>Informanternas hade knappa kunskaper om vad forskningen säger gällande hur klasslärare upptäcker dyslexi och på bästa sätt hjälper dyslektiker. Deras undervisning verkade baseras på erfarenhet snarare än på vad forskning säger i ämnet. Trots informanternas små kunskaper om forskningsrön och trots att mycket i deras arbetssätt inte riktade sig direkt till att hjälpa dyslektikerna använde de sig av ett generellt arbetssätt, riktat mot hela klassen, som ändock var till fördel för dyslektikerna.</p>