The study Leadership and Organizational Culture- One-discursive analysis of first-line managers in elderly care analyze organizational culture and leadership in public municipal elderly care through first-line managers' descriptions of their work practices. The study is a comparative study between first-line managers in municipal elderly care and an industry. The empirical material has been collected through seven interviews of first line managers in the elderly care and the manager closest to the operation in the industry.    This thesis intends to analyzed the both functions through a discourse method with the purpose to investigate its impact on organizational culture and leadership. Organizational culture, institution and leadership is used as a theoretical framework to obscure the basis and possibility for sociological interpretations of the empirical material. The study reveals discourses about a bureaucratic organizational culture through formally divided discourses on mandates and decision-making rights, and the distance and exclusion is created for those members who do not hold the right formal position and through that access to the discourse. Through goal management and follow-up of results, signals the expected and prioritized  way of work that is important. It creates a Path-Goal leadership with a focus on governing systems such as schedule and budget.   Through their shared experiences and actions within their working group, the members are guided to a common approach within the group. The working group becomes an institution with common thoughts, values and feelings that become governing in the daily actions and in the priorities that are made. Because the administrative Path-Goal focus is seen as the "normal".   The study Leadership and Organizational Culture- One-discursive analysis of first-line managers in elderly care is written by Mona Hallonblad

När personer med missbruksproblematik utsätter sig för allvarlig fara kan tvångsvård enligt LVM övervägas. När personer med en demenssjukdom riskerar att allvarligt skada sin hälsa står socialtjänsten utan befogenheter om den enskilde motsäger sig hjälp. Anhöriga förväntas istället ta ett stort ansvar. Syftet med denna studie var att undersöka hur anhöriga till personer med demenssjukdom upplever och ställer sig till de insatser, det handlingsutrymme och lagstöd som finns, alternativt inte finns, inom demensomsorgen. Studien har visat, med hjälp av kvalitativa intervjuer med sex stycken anhöriga, att det förekommer handlingar av tvångskaraktär utan lagstöd inom handläggningen och utförandet av äldreomsorgen. Anhöriga är mestadels emot en tvångslag, dock framkommer det att värdighet, säkerhet och trygghet är faktorer som gör att man överväger och stundtals kan vara för ett införande av lagstöd för tvång. Trots om ett behov av tvång ansågs finnas, så var den moraliska grundinställningen att värna om självbestämmanderätten, samt att en lagstiftning troligen skulle vara problematisk i sitt framställande. Istället framkom det alternativa lösningar som ökad utbildning hos personal, olika juridiska lösningar, samt utveckling av äldreomsorgen och personalens bemötande. Studien visar dessutom att anhöriga upplever en stor påfrestning mentalt som yttrar sig som exempelvis dåligt samvete. / When people with substance abuse problems expose themselves to severe danger, coercive care can be considered, by law. When people with dementia put their health at serious risk the social services are without authority to act. Relatives are instead expected to take great responsibility. The aim of this study was to examine how relatives of people with dementia experience the care services, the scope for action and legislative support that does or doesn’t exists in dementia care. The study shows, through qualitative interviews with six relatives, that there are acts of coercive nature without legal basis in the case management and execution of eldercare. Overall, relatives are against a coercive law. There are, however, factors that can increase the acceptance of introducing a legal basis for coercion, such as dignity and safety. Even if a need for coercion was considered, the basic moral attitude was to protect the right to self-determination, and that the legislation would probably be problematic. Alternative solutions emerged, such as further education for caregivers as well as continuous development of eldercare and the treatment from caregivers. The study also shows that relatives experience a great deal of mental strain which can manifests itself such as bad conscience.

Ageism theory explains how the creation of “old” as different from non-old includesexpectations from people identified as of age as having other needs and desires than non-old.Expectations from the surrounding society project the needs of “old” as being more basic,simpler, less refined and culturally demanding as those of non-old, which potentially causediscrimination towards people of age - especially if identified as the stereotypical “seniorcitizen”, which is associated with fragility, loneliness, resignation, passivity and worries.“Senior citizens” are expected to have numerous basic needs such as home service includingcooking and cleaning, personal care related to hygiene and moveability, social stimulationrelated to isolation and loneliness, and protection against loss of security. At the same time,they are not expected to have needs related to culture, lifestyle, sports, activity, addictions,learning, crime, or sexuality. This study examines if, and how, such expectations influence theguidelines for needs assessment in elderly care in Swedish municipalities. Such guidelines arelikely to exist in most municipal elderly care administrations; out of the examined 11 towns, 9had formally established such guidelines. The method used was text analysis, and results showthat needs that may be regarded as ageist expectations make up more than 93% of the contents,while less than 7% can be classified as non-ageist or neutral. The essay highlights theshortcomings of the elderly care in providing adequate interventions as possibly connected toageist prejudice in the municipal guidelines document through three individual cases.

Den äldre populationen blir allt fler samtidigt som utbildade vårdgivare inom äldreomsorg blir allt färre. Detta innebär en utmaning. Det relativt nya området Internet of Things (IoT) har slagit igenom stort den senaste tiden och kan erbjuda lösningar som verkar kunna avlasta hemtjänstarbetare, göra anhöriga tryggare och ge äldre en bättre livssituation. Denna studies syfte var att identifiera behoven hos de tre grupperna äldre som bor hemma, anhöriga till äldre som bor hemma och hemtjänstarbetare, samt att undersöka vilka lösningar som lämpar sig bäst och hur en designlösning skulle kunna se ut. Detta genomfördes med hjälp av enkäter och intervjuer med de tre grupperna vilket resulterade i sju personor för att illustrera behoven, en genomgång av en rad olika lösningar, samt ett designförslag i form av scenarion. Några av de slutsatser som kunde dras från studiens resultat var att IoT skulle kunna användas för att hjälpa många individer, att inställningen till specifika lösningar är väsensskild mellan individer och att man inom alla tre grupper önskar att tekniken inte ska ersätta mänsklig kontakt och samvaro. / The number of elderly people is steadily increasing, while the number of educated caregivers in elderly care decreases. This poses a challenge for the future. The relatively new area of the Internet of Things (IoT) has had a great break-through and can offer solutions that could ease the burden for home care workers, make relatives feel more secure and give the elderly a better life situation. The purpose of this study was to identify the needs of the three groups of elderly living at home, relatives of elderly living at home and home care workers, as well as to investigate which solutions are suitable and how a design solution could look like. This was done using surveys and interviews with the three groups, which resulted in seven personas to illustrate their needs, a review of a variety of solutions and a design proposal in the form of scenarios. Some of the conclusions that could be drawn from the results of the study were that IoT could be used to help many individuals, that the attitude to specific solutions is essentially different between individuals, and that there was an agreement in all three groups that technology should not replace human contact and fellowship.

Background: Aging can mean weakness that affect the elderly's independence. When theelderly come in need for healthcare, example through nursing homes, home care or hospitals,the work needs to be based on promoting the elderlys independence. Aim: To describenurses' experiences of promoting the elderly patient's independence. Method: Systematicliterature study of qualitative approach with Evans (2002) analysis method. Results: Afterthe analysis, two themes and four subthemes emerged. Theme one describes strategies thatinclude preventive measures and participation. Theme two describes resources in theorganization, which includes internal resources and external resources. Conclusion: Thereare different ways for nurses to promote independence in the elderly patient. They can workpreventively so that the independence of the elderly patient can be preserved andstrengthened. Participation in the elderly patient was considered significant as this is almosta must for the elderly to have the opportunity to experience independence. Understanding aswell as reflection and evaluation are significant parts of the work of internal resources.External resources include collaboration between different professions and how theenvironment can be adapted to the elderly. Assistive technology for the elderly patient is anexternal resource as the elderly patient's independence is promoted.

Studiens syfte är att undersöka och analysera hur hot och våld på särskilda boenden inom äldreomsorgen kan identifieras och hanteras av enhetschefer, samt vilken utbildning om våld i nära relation som kan erbjudas vårdpersonal. I studien har vi använt semistrukturerad intervjumetod då vi intervjuat fyra enhetschefer inom samma kommun i norra delen av Sverige. Intervjuerna analyserades med hjälp av tematisk analys och resultatet presenterades under sju teman. Resultatet av vår studie visade att hot och våld var förekommande på särskilda boenden, det rörde sig om våldsamt och hotfullt agerande från både vårdpersonal och vårdtagare. Då vårdpersonal agerade våldsamt handlade det till största del om psykiskt våld, medan då vårdtagare agerade våldsamt handlade det främst om fysiskt våld. För att hantera uppkomsten av sådana situationer var det vanligaste tillvägagångssättet att öka kunskap om demenssjukdom och kognitiv nedsättning. Vidare visade studiens resultat att det rådde tydliga maktförhållanden mellan vårdpersonal och vårdtagare som speglades i det dagliga arbetet. Resultatet har även visat på att hot och våld på särskilda boenden kunde normaliseras till följd av skilda uppfattningar om innebörden av en hotfull eller våldsam situation.  Studiens slutsatser är att demenssjukdom och kognitiv nedsättning bland vårdtagare hade en stor betydelse vad gällde förekomsten och identifieringen av hot-och våldssituationer, tillvägagångssätt för hantering av sådana situationer, normalisering av hot och våld samt en stor betydelse vad gällde påverkan på maktförhållanden och kunskapsmöjligheter bland både vårdpersonal och vårdtagare. Vidare är en slutsats att våld i nära relation förekom på särskilda boenden, trots att det hot och våld som inträffade inte identifierades som det fenomenet av informanterna. Därav erbjöds vårdpersonal ingen utbildning gällande våld i nära relation.

Sammanfattning Studiens syfte var att undersöka hur biståndshandläggare, som arbetar med biståndsbedömning inom äldreomsorgen, upplever samarbetet med anhöriga och anhörigas inflytande i utredningsprocessen. Tidigare forskning belyser anhörigas essentiella roll i processen inför ett biståndsbeslut då det ofta är de som upptar kontakten och beskriver den äldres hjälpbehov. Denna studie avser att lyfta olika möjligheter och utmaningar anhörigas inflytande kan medföra för biståndshandläggare, samt hur biståndshandläggare förhåller sig till dessa.  Studien har en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra biståndshandläggare. Det insamlade materialet av intervjuerna bearbetades med hjälp av en innehållsanalys. Empirin analyserades utifrån tidigare forskning, teorier om makt samt rollteorin.   Slutsatserna av studien är att anhöriga har ett inflytande i utredningsprocessen, särskilt stort är inflytandet om den äldre har en kognitiv svikt. Det finns även ett antal möjligheter och utmaningar med att anhöriga är delaktiga i utredningsprocessen. Möjligheterna som intervjupersonerna lyfte var att anhöriga bidrar med mycket kunskap om den äldre personens hjälpbehov och motiverar den äldre till att ta emot hjälp. Av intervjuerna framkom även utmaningar som att anhöriga kan sakna insyn i den äldres liv och styras av dåligt samvete, stor oro och inte vilja se den äldres behov. Intervjupersonerna beskrev att det kan uppstå konflikter mellan äldre och anhöriga vilket gör det svårt för biståndshandläggarna att utgöra den äldres hjälpbehov. Intervjupersonerna lyfte även anhörigas höga förväntningar och krav på vad kommunen ska ansvara för och bistå med som en utmaning. Vidare dras slutsatsen att biståndshandläggare är anpassningsbara i deras arbete för att främja ett samarbete med anhöriga och äldre. I samarbetet beskrev intervjupersonerna att de måste tydliggöra gränser, ha ett empatiskt förhållningssätt och möjliggöra ett tydligt informationsutbyte.

Syftet med studien har varit att undersöka hur undersköterskor upplever implementeringen av välfärdsteknik i äldreomsorgen. För att besvara syftet har semistrukturerade intervjuer och tematisk analys använts som metoder för datainsamling respektive dataanalys. I resultatanalysen framkommer sju övergripande teman: bristande implementering, försämrad arbetsmiljö, stärkt yrkesroll, framtidens arbetsuppgifter, hotad yrkesidentitet, inte en arbetsplats för alla samt behov av förankring. Utifrån resultatet kan synen på välfärdsteknik och dess implementering beskrivas som positiv givet att den motsvarar undersköterskornas förväntningar och underlättar deras arbete. Däremot tyder studiens resultat på att implementeringen av välfärdsteknik upplevs som oroväckande om den kan innebära förändringar i de arbetsuppgifter som undersköterskorna anser tillhöra yrkets kärnverksamhet. För en bättre implementering krävs det att undersköterskorna får bättre förutsättningar att förstå, vilja och kunna använda välfärdstekniska lösningar. Studien avslutas med förslag på vidare forskning inom området.

Ett ökat vårdbehov hos våra äldre i kombination med en fortsatt personalbrist inom äldreomsorgen på många ställen i Sverige kräver en fortsatt digital utveckling inom hälso- och sjukvården, för att på ett effektivt sätt kunna möta det växande vårdbehovet. De senaste åren har intresset för Business Intelligence ökat inom just hälso- och sjukvården, och nya verktyg som kan implementeras för att effektivisera och förbättra vårdkvalitén är under ständig utveckling. Mycket tidigare forskning har bedrivits när det kommer till användandet av Business Intelligence inom hälso- och sjukvården, men där fokus legat på yrkeslegitimerad personal som sjuksköterskor och läkare, därför fokuserar den här studien på äldreomsorgen och undersköterskor då det anses vara en yrkeskategori som hamnat i skymundan i tidigare forskning. Den här studien har undersökt hur en BI dashboard kan användas för att visualisera vårdbehovet inom äldreomsorgen, för en teknisk möjlighet att spegla vårdbehovet mot antal personal.  Studien genomfördes med en kvalitativ metodansats i form av semistrukturerade intervjuer på ett avsiktligt urval, för att kunna uppnå en djupare förståelse kring respondenternas arbetssituation och deras upplevelser om vårdbehovet i dagsläget. Resultatet visar att arbetssituationen inom äldreomsorgen idag är ansträngd och där ett återkommande problemområde rör personalbrist i kombination med höga krav och små hjälpmedel. Det framgår att det finns goda grunder för implementering av verktyget, för att möjliggöra spegling av ett ständigt varierande vårdbehov mot antal personal, för att uppnå en lämplig bemanning och på så vis uppnå en högre vårdkvalité. Resultatet påvisar också vilka nyckeltal som anses relevanta när det kommer till hur stort eller litet ett vårdbehov är, i syfte att kunna använda de nyckeltalen för att möjliggöra effektiva mätningar av vårdbehov.

Termen resiliens definieras som förmågan att mentalt eller känslomässigt hantera och återhämta sig efter stressfyllda situationer. Tidigare forskning inom området tyder på att det finns en korrelation mellan särskilda personlighetsdrag i femfaktorteorin och den individuella graden av resiliens. Syftet med denna studie var att undersöka detta samband hos chefer inom äldreomsorgen, ett yrke som omfattar en tung arbetsbelastning inom en redan stressfylld sektor i arbetslivet. I studien undersöktes även relationen mellan tiden som chef inom äldreomsorgen och den individuella graden av resiliens. En enkätstudie utfördes med deltagare som besitter chefsroller inom den kommunala äldreomsorgen (n=58, Målder=48,77, SD=9,54). Data analyserades med två multipla regressionsanalyser, och korrelationen mellan faktorerna analyserades med Pearsons korrelationskoefficient. Efter Bonferroni-korrigering var de enda signifikanta faktorerna samvetsgrannhet och neuroticism. Resultatet av studien påvisar att samvetsgrannhet har en signifikant positiv korrelation och neuroticism har en signifikant negativ korrelation med resiliens. Angående sambandet mellan tiden som chef inom äldreomsorgen och resiliens, så påvisar undersökningen att det inte fanns någon signifikant korrelation. De starkaste personlighetsdragen för att predicera en hög grad av individuell resiliens hos chefer inom den kommunala äldreomsorgen var samvetsgrannhet och neuroticism. Antalet år som chef inom äldreomsorgen och dess påverkan på resiliens överensstämde inte med tidigare studier, där antalet år som chef borde ha ökat den individuella graden av resiliens. Kunskapen om personlighet och erfarenhets samband med resiliens kan potentiellt bidra till att öka resiliens inom den kommunala äldreomsorgen. / The term resilience is defined as the ability to mentally and emotionally cope from stressful events. Research has shown that there is a correlation between some of the personality traits in the five-factor model, and the individual level of resilience. The purpose of this study was to examine this relationship in nursing management, an occupation which involves heavy workloads in an already stressful sector. This study also examined the relationship between time spent as an eldercare manager and the individual level of resilience. A survey was conducted with participants who are in managerial positions in the municipal eldercare (n=58, Mage=48,77, SD=9,54). The data were analyzed using two multiple regressionanalyses, and the correlation between the factors was analyzed with the use of Pearson’s correlation coefficient. After Bonferroni-correction the only significant factors were conscientiousness and neuroticism. The result corresponds with current research, which proposes that conscientiousness has a significant positive correlation, and neuroticism has a significant negative correlation with resilience. Regarding the relationship between time spent as an eldercare manager and resilience, the results showed that there was no significant correlation. The traits conscientiousness and neuroticism were the strongest to predict a higher level of individual resilience amongst municipal eldercare managers. Time spent as an eldercare manager and its impact on resilience did not correspond with previous studies, were time spent as an eldercare manager should raise the individual level of resilience. Knowledge of the relationship between personality, experience and resilience might contribute to increased resilience in municipal eldercare.