Studiens syfte var att undersöka hur biståndshandläggare upplever mötet med äldre med kognitiv svikt avseende problem och möjligheter med att inhämta samtycke. Studien baseras på en kvalitativ metod och med stöd av intervjusamtal med fem biståndshandläggare eftersöks en djupare förståelse för deras arbete med äldre med kognitiv svikt. Intervjuerna analyseras vidare med stöd av valda teoretiska perspektiv i form av gräsrotsbyråkrati, handlingsutrymme och professionsetik samt tidigare forskning inom området för att bringa en djupare förståelse kring socialt arbete med äldre med kognitiv svikt samt de dilemman som biståndshandläggare kan hamna i. Forskningsstudien visar att de intervjuade biståndshandläggarna upplever möten med äldre med kognitiv svikt som utmanande men lärorika, varierande och givande. De berättar om några av de dilemman som uppkommit under deras arbete med äldre med kognitiv svikt och hur de hanterar dessa situationer. Precis som varje brukare är en unik individ har biståndshandläggarna individuella strategier för att hantera uppkomna problem och möjligheter i sitt dagliga arbete. / The purpose of the study was to examine how aid administrators experience the meeting with elderly people with cognitive impairment regarding problems and opportunities to obtain consent. The study is based on a qualitative approach and by interviewing six aid administrators, the aim is to get a deeper understanding of their work with elderly people with cognitive impairment. The interviews were analyzed with selected theoretical perspectives about the theory of street level bureaucracy and how aid administrators work with the framework of law, guidelines and regulations as well as the ethical dilemmas that may encounter between their personal and professional self to fulfil their clients’ needs. The study also presents previous research on the field. The result shows that the interviewed aid administrators experience the meetings with elderly with cognitive impairment as challenging but instructive, various and rewarding. They tell about some of the dilemmas that arise during their work with elderly with cognitive impairment and how they handle these situations. Just like every elderly is a unique individual, aid administrators have individual strategies to handle emerging problems and opportunities in their daily work.

Bakgrund: Medellivslängden ökar generellt sett i Sverige. Cirka en tredjedel av personer över 65 år drabbas av psykisk ohälsa, vilket är cirka mer än dubbelt så många än bland yngre personer. Det är lika vanligt att som äldre drabbas av depression som av demens. Trots detta är äldres psykiska hälsa underprioriterad. Inom olika områden i sjukvården, framförallt inom äldreomsorgen och primärvården kommer vårdpersonal att träffa på äldre personer eller patienter med depressiva symtom. Syfte: Syftet var att undersöka vårdpersonalens erfarenhet av att möta äldre personer med depressiva symtom inom äldreomsorgen och primärvården. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ studiedesign utfördes. Databaserna CINAHL, PubMed och PsychINFO användes för att hitta de tio vetenskapliga artiklar som låg till grund för resultatet. De vetenskapliga artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades utifrån Fribergs femstegsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier framkom efter analysen: yrkesrelaterade hinder och förutsättningar för att ge god vård, identifiering, diagnosticering och behandling samt utmaningar med patientgruppen. Yrkesrelaterade hinder för att ge god vård var tidsbrist. Förutsättningar var kunskap medan attityder bland vårdpersonal kunde vara både en förutsättning eller ett hinder. Inom identifiering, diagnosticering och behandling framkom det att informella bedömningsinstrument var mest förekommande och att relation var avgörande för hantering av depressiva symtom hos äldre personer. Utmaningar med patientgruppen i mötet var den äldre generationens inställning till depression och förmåga att uttrycka sig emotionellt. Konklusion: Vårdpersonalens erfarenheter av bra bemötande, diagnostisering och behandling av depression hos äldre personer beskrevs som en bra relation mellan vårdpersonal och patient. Förutsättningar för relationen var tid, kunskap och kontinuitet. / Background: The general average life expectancy increases in Sweden and in all EU countries. About one-third of people over the age of 65 suffer from mental illness, which is more than twice as many as among younger people. It is as common for elderly to suffer from depression as from dementia. Despite this, the mental health of elderly is under-prioritized. In various areas of health care, especially in elderly care and primary care, healthcare professionals can expect to encounter elder people or patients with depressive symptoms. Aim: The aim was to explore health personnels’ experience of encountering older people with depressive symptoms within elder care and primary care. Method: A literature review with qualitative design was made. Databases CINAHL, PubMed and PsychINFO was used to find the ten scientific articles that was used for the result. Result: Three themes emerged after the analysis: occupational barriers and prerequisites for providing good care, identification, diagnosis and treatment and challenges with the patient group. Occupational barriers for providing good care was not enough time. Prerequisites was knowledge and attitudes among health personnel could be both a barrier and a prerequisite. Within identification, diagnosis and treatment, it was found that informal assessment instruments were most prevalent and that the relationship was crucial for the management of depressive symptoms in elderly. Challenges with the patientgroup in the encounter were the elder generations’ attitudes towards depression and the ability to express themselves emotionally. Conclusion: Health personnels’ experience of good personal treatment, diagnosis and treatment of depression in elderly was described as a good relationship between health personnel and patient. Prerequisites for the relationship was time, knowledge and continuity.

Antalet äldre ökar i samhället och äldreomsorgen står inför stora utmaningar. Det är upp till kommunerna hur de arbetar för att nå hållbarhet i äldreomsorgens verksamheter där fokus i denna studie är på social hållbarhet. Första linjens chefer har en central roll i arbetet med att bibehålla och utveckla äldreomsorgens verksamheter. Hur upplever första linjens chefer sitt arbete, vilka möjligheter och svårigheter möter de samt vilket stöd och vilka förutsättningar eftersöker de i sitt arbete. Syftet med denna studie är att undersöka hur första linjens chefer arbetar för att uppnå socialt hållbar äldreomsorg. Totalt genomfördes nio semistrukturerade intervjuer med första linjens chefer verksamma i äldreomsorgen inom region Västra Götaland. De transkriberade intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys och resulterade i elva underkategorier och tre huvudkategorier. Resultatet visar på hängivna chefer med stor önskan att skapa goda förutsättningar för sina medarbetare. Vikten av att ha kunskap om uppdrag, arbetsmiljö och lagstiftning för att orka stanna kvar och må bra i sin yrkesroll framfördes av första linjens chefer. Behov av mer stöd och ekonomiska resurser efterfrågades och beskrivningar om stress och ensamhet i yrkesrollen samt att hantera balansgången mellan arbetsliv och privatliv påtalades. Behov av tydlighet, förtroende och tillit för att möjliggöra bra samverkan framfördes. Att känna arbetsglädje, arbeta efter ett salutogent förhållningssätt, underhålla relationer och uppmuntra tillit upplevdes som grund för att möjliggöra social hållbarhet. Vår förhoppning är att denna studie ska ge en ökad förståelse och belysa första linjens chefers komplexa arbetssituation i den kommunala äldreomsorgen och hur de arbetar för att främja socialt hållbara verksamheter.

Arbetet som första linjens chef inom äldreomsorgen innebär dagliga utmaningar. Chefer och ledarskap är starkt bidragande till hur de anställda mår, samt har en stor betydelse för hur de presterar och hur deras engagemang ser ut. Stödet till chefer skiljer sig utifrån individuella och organisatoriska förutsättningar. En god arbetsmiljö förutsätter att man får det stöd som man har behov av, för att klara de krav som ställs på chefen. Tidigare studier visar att ett större socialt stöd till första linjens chefer är synonymt med en lägre stressnivå (Dellve, Andreasson & Jutegren, 2013). Syftet med studien är att undersöka hur första linjens chefer i äldreomsorgen upplever det sociala stödet från kollegor och chef, i synnerhet nu under coronapandemin, och hur har stödet påverkat chefens arbetsmiljö. Coronapandemin, som spred sig under våren 2020, bidrog starkt till utmaningar som man aldrig tidigare hade erfarit, vilket gjorde att chefernas arbetsmiljö blev än mer ansträngd. Vi, författarna, har valt att göra en kvalitativ studie genom att intervjua sex enhetschefer (första linjens chefer) inom äldreomsorgen, som beskriver sina upplevelser av socialt stöd och hur det påverkar den psykosociala arbetsmiljön. Vi har också valt att ta pandemin i beaktning, då den var högst aktuell när studien genomfördes. Resultatet visar att flertalet av respondenterna upplever att de får tillräckligt med socialt stöd, så pass att man känner att man klarar av sitt uppdrag och att det bidrar till en god arbetsmiljö. Resultatet visar också att coronapandemin har orsakat ett större behov av socialt stöd.

Äldre är en utsatt grupp som ofta är i behov av stödinsats från välfärdssamhället (Jönson & Harnett, 2015). I Socialtjänstlagen (2010:427) 5 kap. 4 § framkommer det att den äldre ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande enligt värdegrund. Socialtjänstlagen är en målinriktad ramlag utan precisa detaljer som formuleras på nationell nivå men tillämpas på lokal nivå. Kommunens ges därav stor frihet till att implementera lagrum utifrån vad som anses bäst. För att detta skall kunna genomföras är en förutsättning att kommunen har tillräckligt med välfärdsresurser (Andersson, 2004).  Syftet med studien är att undersöka hur undersköterskor implementerar den äldres rättigheter enligt värdegrund inom kommunal äldreomsorg. För att besvara detta har en kvalitativ metod har legat till grund för studien då vi avsåg att få en förståelse för hur informanterna kan arbeta med värdegrund. Studien präglas av en induktiv ansats där data sökts utan en förutbestämd teori. Som datainsamlingsmetod har öppna frågor används genom en semistrukturerad intervju. Tematisk analys användes för att analysera intervjusvaren. Teman som identifierats i resultatdelen är - privatliv och integritet, självbestämmande och delaktighet, bemötande, trygghet och förtroende, meningsfull tillvaro samt otillräckliga resurser.   I studien framkom att informanterna ansåg att tids-och personalbrist försvårar genomförandet av delar i värdegrund. Visa respekt för den äldres privatliv och integritet var något informanterna beaktade och ansåg fungerade bra. Implementering av självbestämmande, bemötande och en meningsfull tillvaro var svårare för informanterna att tillgodose. Trygghetsfaktorn framkom vara möjlig att tillgodose i viss mån men inte fullt ut. Informanterna menade på att de många gånger enbart hinner med den basala omvårdnaden.    Vi ser att motiveringen till att värdegrundens alla delar inte kan tillgodoses kan förklaras med stöd av Arbetsmiljöverket (2019) som noterar en skev fördelning mellan arbetsbelastning i förhållande till resurser. Av vad som framkom av informanterna hade enhetschefen blivit informerad om att brister i personalbemanningen föreligger men ändå hade inga åtgärder vidtagits. Vilket vi anser kan indikera på att decentraliserade välfärdsrättigheter inte kan tillgodoses inom det kommunala självstyret.

Denna studie har haft till syfte att undersöka hur en grupp enhetschefer upplever deras arbetsförhållanden och handlingsutrymme men även vilka behov denna grupp av enhetschefer upplever att professionen har. Studien belyser arbetsförhållanden för en grupp enhetschefer inom kommunal äldreomsorg på både äldreboenden och inom hemtjänst. Detta har utförts genom en kvalitativ metod som bestod av intervjuer med 5 enhetschefer från en kommun i Sverige. Intervjun delades upp i tre teman: arbetsförhållande, handlingsutrymme och professionens framtid. Sedan analyserades empirin med hjälp av kvalitativ konventionell innehållsanalys. Resultatet har bearbetats utifrån att besvara syfte och frågeställningar och analyserades med hjälp av tre olika teorier; New public management, Situationsanpassad teori samt Krav, kontroll och stödmodellen. I resultatet framkom det att enhetscheferna upplever sina arbetsförhållanden som sekundära och att professionen behöver synliggöras. Vidare visade resultatet att enhetscheferna upplever handlingsutrymmet som stort inom de befintliga ramarna samtidigt som de tycker att vissa organisatoriska krav kan vara orimliga när dem inte ges förutsättningar för att genomföra kraven. Slutsatserna i studien är att positionen enhetschef är en sällan uppmärksammad och komplex position och enhetscheferna i vår studie menar att deras arbetsförhållanden samt behov ständigt är sekundära.

Studiens syfte var att undersöka chefer inom äldreomsorgens syn på kulturell kompetens. Frågeställningarna i studien handlade om vilka förmågor som personalen behöver för att ha kulturell kompetens, och på vilka sätt cheferna ser till att personalen har kulturell kompetens. Studien var av kvalitativ karaktär, där fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med chefer inom äldreomsorg. De förmågor som betraktas som viktiga för att personalen ska ha kulturell kompetens inom äldreomsorg är empati, självrannsakan, ett öppet sinne, engagemang samt en kommunikativ förmåga. Cheferna arbetar främst med rekrytering och olika kommunikationsmedel för att personalen ska vara kulturellt kompetenta, men vissa kompetensutvecklingsinsatser görs också på området. Samtliga förmågor bygger tillsammans upp kulturell kompetens, medan arbetssätten visar på hur chefer kan arbeta för en kulturellt kompetent personalstyrka. Förmågorna är viktiga för att uppnå kravet om individbaserad vård, som finns i äldreomsorgens värdegrundsarbete. Arbetssätten cheferna använder sig av säkerställer att förmågorna finns och tas tillvara på i verksamheterna.

Det finns inte mycket forskning kring samordnad individuell plan (SIP) och den forskning som finns berör främst professionella inom socialtjänsten med målgrupperna barn och unga, funktionshinder, psykiatri och missbruk. Med en växande andel äldre i svenska samhället har socialstyrelsen tagit fram dokument för samordnad individuell plan specifikt för gruppen äldre. Det behövs mer forskning i ämnet och genom att undersöka hur SIP används och fungerar för samverkan inom äldreomsorgen, som fortfarande är ett outforskat område, kommer det ge kunskap i hur samverkan och delaktighet ser ut inom just det området. Syftet med studien är att undersöka upplevelser och erfarenheter som biståndshandläggare inom äldreomsorgen har av att arbeta med SIP. För att besvara forskningsfrågorna genomfördes åtta kvalitativa intervjuer med biståndshandläggare som är verksamma i fyra kommuner i Sverige. Material analyserades med meningskoncentrering och resulterade i tre teman; Den oklara processen, Det parallella uppdraget och Delaktighetens begränsningar. De teorier som använts i studien berör gräsrotsbyråkrati och den så kallade inflytandetrappan. Resultatet visar på skillnader i hur biståndshandläggare ser på sin roll under processen och i mötet med andra huvudmän, den enskilde och anhöriga vid SIP möten. SIP blir för biståndshandläggare ett mångtydigt fenomen då det i deras roll förväntas utifrån en intuitiv känsla skapa delaktighet för den enskilde och anhöriga. Detta gör SIP svårt vilket ger den likheten att biståndshandläggare inom äldreomsorgen inte använder sig av SIP som metod i så stor utsträckning.

Studiens syfte är att beskriva och förklara strategier och förutsättningar för första linjens chef inom kommunal äldreomsorg för att möta verksamhetens kompetensförsörjningsbehov på kort och lång sikt. Studien avser att besvara syftet utifrån följande frågeställningar. Hur förhåller sig cheferna till sitt uppdrag att bemanna verksamhet med ändamålsenlig kompetens vid rätt tidpunkt och i relation till rådande institutionell struktur? Vilka kompetensförsörjningsstrategier har cheferna? Vilka förutsättningar är möjliggörande respektive hindrande för cheferna att hantera kompetensförsörjnings­utmaningen på längre sikt? Med sikte på år 2035 beskrivs äldreomsorgen vara den arbetsmarknadssektor som i jämförelse med andra, kommer ha störst behov av nyrekryterad kompetens (SCB, 2017). Kraven på chefer inom offentlig sektor är stora och uppdraget har blivit alltmer komplext.  Uppdraget ställer krav på såväl egen handlingskraft som anpassning till organisatoriska strukturer och styrmodeller. Den institutionella struktur som kommunal äldreomsorg är organiserad inom och komplexiteten i chefsuppdraget blev vägledande i studiens val av teoretisk referensram. Institutionell teori och teorin om analytisk dualism är utgångspunkterna för studiens analys av samspelet mellan struktur och agentskap samt dess påverkan på chefers förutsättningar att möta verksamhetens kompetensförsörjningsbehov på kort och lång sikt. Studien genomfördes med kvalitativ metod och empirin baseras på åtta semistrukturerade intervjuer med första linjens chefer inom äldreomsorgen i två kommuner. Med första linjens chef avses den chefsfunktion som har ansvar att leda medarbetare och verksamhet som är närmast kunden. Inom äldreomsorg benämns funktionen ofta enhetschef eller sektionschef. Studien konstaterar att cheferna i hög grad har egna strategier för att attrahera, behålla och utveckla kompetens för att möta verksamhetens kompetensförsörjningsbehov. Strategierna hanteras i huvudsak inom det handlingsutrymme som chefsuppdraget själv förfogar över. Studien fångar inte upp tecken på samspel mellan cheferna och kommunövergripande kompetens­försörjnings­strategier. I chefernas samspel med vissa styrande processer, till exempel för bemanning och rekrytering, visar studien att processen inte utgår från de verksamhetsbehov som första linjens chef ger uttryck för. Studien drar slutsatsen att första linjens chefer upplever sig delvis separerade från den formella strukturen i kommunen (isärkoppling). Studien konstaterar att ökade inslag av tillitsbaserad styrning kan ge gynnsamma förutsättningar för ett proaktivt agerande i en isärkopplad struktur. Som kontrast identifierar studien en stark formmässig likhet mellan äldreomsorgsverksamheter oavsett kommun­tillhörighet (isomorfism). Medveten styrning utifrån denna likhet kan utveckla samordning mellan aktörer inom äldreomsorg i syfte att forma gemensamma strategier att möta kompetensförsörjningsutmaningen på längre sikt.

Bakgrund: För att ge god och säker vård behövs ett säkert och strukturerat sätt att kommunicera mellan olika vårdgivare. Kommunikationsverktyget SBAR skall enligt Sveriges kommuner och Regioner, implementeras inom kommunal verksamhet.Sjuksköterskor och omvårdnadspersonal har behov att kunna rapportera utifrån en patientsäker struktur där patientinformation sker mellan olika vårdgivare och inom den egna verksamheten.Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att införa och använda kommunikationsverktyget SBAR inom kommunal äldreomsorg. Metod: Studien hade en beskrivande design med kvalitativ ansats. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor inom kommunal äldreomsorg. Analys gjordes med en manifest innehållsanalys.Huvudresultat: I resultatet framkom två kategorier och fyra subkategorier.De två kategorierna var hinder och förutsättningar vid införandet av SBAR och hinder och förutsättningar för användandet av SBAR. Sjuksköterskorna upplevde att SBARutbildningen liknade en kortfattad information, inte som en utbildning i ett nytt kommunikationsverktyg. De saknade uppföljning och att ny personal fick utbildning i SBAR. Samtliga sjuksköterskor uppgav att SBAR skulle ha fungerat bättre om fler inom organisationen, dvs omvårdnadspersonal, använde det, samt att det var fördelaktigt och användbart då kommunikationsverktyget har en tydlig struktur på vad som ska rapporteras. Sjuksköterskorna beskrev att det var stor variation i hur och antalet omvårdnadspersonal som använde och rapporterade utifrån SBAR. Detsamma gällde för sjuksköterskorna.Slutsats: Studien visar att det finns vissa steg i implementeringsprocessen som bör utvecklas och förstärkas och att det är viktigt och värdefullt att involvera vårdpersonalen i samtliga steg. Genom att involvera personalen kan införandet och användandet underlättas. / Background: In order to provide high-quality, safe care, a safe and structured way of communicating between different care providers is needed. According to Sweden's municipalities and regions, the communication tool SBAR must be implemented in municipal operations. Nurses and nursing staff need to be able to make their reports based on a patient-safe structure, both when there is a transfer of patient information between different care providers, and within their own operations.Aim: The aim of the study was to describe nurses' experiences of introducing and using the communication tool SBAR in municipal elderly care.Method: The study had a descriptive design with a qualitative approach. The data collection took place through semi-structured interviews with eight nurses in municipal elderly care. Analysis was conducted using a manifest content analysis.Main results: The results showed two categories and four subcategories.The two categories were obstacles and conditions for the introduction of SBAR and obstacles and conditions for the use of SBAR. The nurses felt that the SBAR training was similar to a brief information, not equivalent to receiving training in using a new communication tool. They lacked follow-up, and new staff lacked training in SBAR. Allnurses stated that SBAR would have worked better if more people within the organization, i.e. nursing staff, used it, and that it was beneficial and useful as the communication tool provides a clear structure for what is to be reported. The nurses described that there was great variation in the number of nursing staff who used SBAR for their reports, and in the way it was used. The same was true for the nurses.Conclusion: The current shows that there are certain steps in the implementation process that should be developed and strengthened, and that it is important and valuable to involve the care staff in all steps. By involving the staff, the introduction and usage can be improved.