Bakgrund: Minoritetsgrupper, inklusive invandrargrupper, tenderar att skatta sin hälsa sämre i jämförelse med majoriteten. Syfte: Det övergripande syftet med föreliggande avhandling var att beskriva, analysera, jämföra och fördjupa förståelsen för äldre finlandssvenskars hälsa i form av upplevd och självskattad hälsa återspeglad ur ett livsloppsperspektiv. Upplevd hälsa studerades kvalitativt bland äldre finlandssvenskar i Finland och bland äldre finlandssvenskar i Sverige och som återflyttare till Finland (delstudierna I, IV). Självskattad hälsa studerades kvantitativt bland äldre finlandssvenskar i Finland (delstudie II), samt bland äldre finlandssvenskar i Sverige jämfört med äldre finskspråkiga i Sverige (delstudie III). Migration (III, IV) och åldrandet (I, II, IV) återspeglade sig i äldres hälsa. Metod: Urvalen erhölls från Befolkningsregistet i Finland samt Statistiska Centralbyrån i Sverige. Studiegrupperna bestod av totalt n=982 personer. Data insamlades genom strukturerad muntlig och inbandad intervju, halvstrukturerad inbandad intervju, strukturerat intervjuformulär samt postad enkät. Data analyserades genom hermeneutisk ansats med kärnberättelser, tematisk kvalitativ innehållsanalys, kumulativ multipel regressionsanalys samt Chi2-test. Resultat: Äldres upplevda hälsa tog sig uttryck genom personligheten, fysisk hälsa, sociala relationer och samhället. Över hälften skattade sin hälsa som god. Hälsa skattades som bättre ju mindre mediciner man behövde, ingen värk/smärta, bättre funktionsförmåga, bättre livslust och bättre ekonomi. Äldre finlandssvenskar i Sverige skattade sin hälsa som bättre jämfört med finskspråkiga i Sverige. Migration hade medfört svårigheter i samband med flyttningen till Sverige och arbetslivet i Sverige. Återflyttningen kunde försvåras av ohälsa och åldrandet. Åldrandet medförde en anpassning till att sätta egen hälsa och nuläge i perspektiv. Resultaten visade att äldre kan bidra med kunskaper om friskfaktorer. Konklusion: Ur ett folkhälsovetenskapligt hälsofrämjande perspektiv är det av relevans att lyfta fram minoritetsgrupper ur ett resursperspektiv. Det är centralt att beakta att det kan förekomma skillnader i hälsa mellan minoriteter, inom minoriteter och inom etniska minoriteter. Sociala och kulturella skillnader kan inverka på hur äldre skattar sin hälsa. Äldre i minoritet kan vara mera sårbara på grund av ohälsa, migration och kön / Background: Minority groups, including immigrants, generally tend to report lower self-rated health than the majority. Aims: The overall object of the dissertation was to describe, analyze and compare the self-rated health of older Finland-Swedes, and deepen the understanding of their experience of health in a life-course perspective. The experience of health was qualitatively studied among older Finland-Swedes in Finland, Finland-Swedes in Sweden and after re-migration in Finland (parts I, IV). Self-rated health was quantitatively studied among older Finland-Swedes in Finland (part II), and among older Finland-Swedes in Sweden compared to older Finnish-speakers in Sweden (part III). Migration (parts III, IV) and ageing (parts I, II, IV) were reflected in the health of older persons. Methods: The sample was obtained from the Population Register Centre of Finland and Statistics Sweden. The target groups consisted of 982 persons. The data was collected in structured oral and taped interviews, semi-structured taped interviews, structured interview forms, and postal enquiries. The data were analyzed through a hermeneutic approach with core narratives, thematic qualitative content analysis, cumulative multiple regression analysis, and chi-square test. Results: The experiential health of older persons manifested itself in personality, physical health, social relations, and society. More than a half of the respondents rated their health as good. Better health was reported with less medicine, no pain/suffering, better functional capacity, more zest for life, and better financial position. Older Finland-Swedes in Sweden reported better health than the Finnish-speaking respondents in Sweden. Migration had caused difficulties in connection with the move to Sweden and with working life in Sweden. Ill-health and ageing could cause problems with remigration. Ageing involved an adjustment in setting own health and the present in perspective. The results showed that older persons could contribute knowledge about health factors. Conclusions: From the perspective of public health science and health promotion, it is relevant to present minority groups from the vantage point of resources. It is essential to realize that there can be health differences between minorities, within minorities, and among ethnic minorities. Social and cultural variations can affect the way older persons evaluate their health. Older persons in minorities can be more vulnerable owing to ill-health, migration and gender.

This thesis focuses on the intersections of masculinity, old age and sexuality from the perspectives of old men themselves, how they understand and experience sex and sexuality in later life. The study uses qualitative in-depth interviews and body diaries, an exploratory method that asked men write about their bodies in everyday life. Twenty-two men, born between 1922 and 1942, participated in the study. The aim of the thesis is two-fold: firstly, to study sexual subjectivities of old men, how old men articulate and make meaning around sexuality in later life. Secondly, the study aims to explore theoretically what a male body may become in relation to ageing; in what ways the ageing male body could be a site for rethinking masculinity and the male body. This aim was inspired by feminist theories in dialogue with the deleuzian concept becoming. Similarly to gender, age is understood to take shape and become intelligible in social and cultural contexts. Furthermore, the thesis stresses the significance of the specificities of the ageing body to the shaping of masculinity, sexuality and subjectivity. The body is therefore discussed as an “open materiality”, beyond the binaries of culture and nature/materiality. This thesis discusses the concepts intimacy and touch as central to how old men’s sexual subjectivities take shape, allowing for alternative conceptualisations of sexuality beyond erection and intercourse. Intimacy and touch are understood and discussed in several different ways. By orienting themselves to touch and intimacy the old men emerged as more mature, unselfish and with more serene sexual desires. This also involved them distancing themselves from the younger man/other men, whom they perceived as more selfish, inconsiderate and with stronger sexual desires. Intimacy and touch could in this respect be understood as resources for shaping desirable heterosexual masculinity. An orientation to intimacy and touch enabled old men to appear as neither asexual nor as “dirty” old men. But the study also suggests that a turn to intimacy and touch may open up possibilities for rethinking and reconfiguring sexuality, masculinity and the male body. The ageing body then need not be understood as an obstacle but as an enabling site that provides opportunities for intimacy and touch. Moreover, the thesis presents affirmative old age as an alternative conceptualisation of old age, beyond both the discourses of successful ageing and the discourses of old age as negativity and decline. As a theory of difference and bodily specificity, affirmative old age may be of interest for further feminist theorising. / Denna avhandling undersöker maskulinitet, hög ålder (jmfr. engelskans old age) och sexualitet med utgångspunkt i äldre mäns egna erfarenheter av och sätt att skapa mening kring sex och sexualitet på äldre dar. I studien har 22 män födda mellan 1922 och 1942 deltagit. Studien bygger på två metoder, kvalitativ djupintervju samt den explorativa metoden kroppsdagböcker, där män ombetts skriva dagbok kring upplevelser av kroppen i det dagliga livet. Studien har två övergripande syften, dels ett empiriskt: att studera sexuell subjektivitet hos äldre män; mäns erfarenheter och förståelser kring sex och sexualitet när man är/blir gammal. Dels ett mer teoretiskt syfte: att utforska nya och skilda sätt att tänka och förstå maskulinitet och den manliga kroppen, vad den manliga kroppen kan bli i relation till åldrande. Det senare syftet har inspirerats utifrån feministisk teori och det deleuzianska begreppet blivande. I studien betraktas ålder och att bli gammal på liknande sätt som genus och sexualitet som något som skapas och blir begripligt socialt och kulturellt. Studien betonar dock även betydelsen av den åldrande kroppens särdrag för hur maskulinitet, sexualitet och subjektivitet kan förstås och skapas. Kroppen diskuteras därför som en ”öppen materialitet”, bortom binära uppdelningar mellan kultur och natur/materialitet. I avhandlingen diskuteras intimitet och beröring som centrala begrepp för hur äldre mäns sexuella subjektivitet tar form, som alternativa sätt att förstå sexualitet bortom erektion och samlag. Intimitet och beröring kan förstås på flera olika sätt. Å ena sidan som resurser genom vilka män kan framstå som önskvärda män. Genom att tala om sig själva som mer hänsynstagande, mogna och osjälviska och genom att distansera sig från den yngre mannens/ andra mäns mer egoistiska och starka sexuella lust, framstår den äldre mannen som lagom sexuell, som varken asexuell eller ”snuskgubbe”. Men intimitet och beröring kan även förstås som något som omskapar och ger nya innebörder åt maskulinitet, den manliga kroppen och sexualitet. Kroppens åldrande behöver då inte nödvändigtvis betraktas som ett hinder utan som något som kan skapa nya möjligheter till intimitet och beröring. I avhandlingen presenteras även begreppet affirmative old age, affirmativt åldrande, som ett alternativt sätt att förstå och diskutera hög ålder bortom både diskurser om framgångsrikt åldrande och diskurser om hög ålder som negativitet och förfall. Som en teori om skillnad och kroppens särdrag kan affirmative old age vara av tänkbart intresse för vidare feministisk teoretisering.

Mobility is central to living an independent life, to participating in society, and  to maintaining well-being in later life. The point of departure in this thesis is that retirement implies changes in time-space use and interruption in routines, which influence demands and preconditions for mobility in different ways. The aim of this thesis is to explore mobility strategies and changes in mobility upon retirement and how mobility develops during the first years of retirement. A further aim is to provide knowledge of the extent to which newly retired people maintain a desired mobility based on their needs and preconditions. The thesis is empirically based on travel diaries kept by newly retired people, and qualitative interviews with the same persons, and follow-up interviews three and a half years later. The results show that mobility is a way of forming a structure in the new everyday life as retirees by getting out of the house, either just for a walk or to do errands.  Many  patterns  of everyday life remain the same upon retirement, but the informants also merge new responsibilities and seek new social arenas and activities. As a result, the importance of   the car have not changed, but it is used for other reasons than before. After leaving paid work, new space-time constraints are created which influences demands for mobility. The study further shows that “third places” become important, especially among those who live alone, as they give an opportunity to being part of a social context and a reason for getting out of the house. The follow-up interviews revealed that declining health changes the preconditions for mobility. Daily walks had to be made shorter, and the car had to be used for most errands to where they previously could walk or cycle. However, mobility can also be maintained despite a serious illness and a long period of rehabilitation. / Mobilitet är en förutsättning för oberoende, delaktighet och välbefinnande när man åldras. Utgångspunkten i avhandlingen är att pensioneringen innebär tidsrumsliga förändringar och brott i rutiner som på olika sätt påverkar människors behov av att resa och deras förutsättningar för mobilitet. Syftet med avhandlingen är att utforska mobilitetsstrategier och förändringar i mobilitet i samband med pensioneringen samt hur mobiliteten utvecklas under de första åren som pensionär. Ambitionen är att öka kunskapen om i vilken utsträckning nya pensionärer upprätthåller en önskad mobilitet utifrån deras egna behov och förutsättningar. Avhandlingen baseras empiriskt på resedagböcker som nyblivna pensionärer har fört och kvalitativa intervjuer med samma personer, samt uppföljningsintervjuer tre och ett halvt år senare. Resultaten visar att mobiliteten är en strategi för att skapa en struktur i vardagen som pensionär genom att komma hemifrån, t.ex. för att ta en promenad eller för att uträtta ärenden. Många vardagsmönster behålls vid pensioneringen men informanterna finner också nya åtaganden och söker nya sociala arenor och aktiviteter. Betydelsen av bilen har inte förändrats men den används av andra anledningar än tidigare. Vid pensioneringen skapas andra tidsrumsliga begränsningar vilka inverkar på efterfrågan på mobilitet. Resultaten visa också att "tredje platser" blir viktiga, särskilt bland dem som lever ensamma, eftersom de ger en möjlighet att vara en del av ett socialt sammanhang och en anledning att komma hemifrån. Uppföljningsintervjuerna visade att förutsättningarna för mobilitet förändras när hälsan försämras. Promenaderna blir kortare och bilen används i högre utsträckning för de ärenden dit de tidigare kunde gå eller cykla. Men trots allvarliga sjukdomar och långa perioder av rehabilitering kan mobiliteten upprätthållas.

Studiens syfte är att undersöka vad forskningen säger om äldre individers reaktioner och behov av stöd vid förlust av livskamrat. Som metod används en allmän litteraturöversikt. Som teori används Aaron Antonovskys begrepp KASAM, känsla av sammanhang.  Individer som är 65 år och äldre tillhör en växande grupp i samhället och enligt beräkningar kommer 25 procent av den svenska befolkningen inom kort att vara över 65 år. 20 procent av alla äldre individer lever med någon form av psykisk ohälsa och reducerad livskvalité som följd av exempelvis närståendes död, oönskad ensamhet och/eller problem med den fysiska hälsan. Med denna allmänna litteraturöversikt tar jag ett samlat grepp av området genom att undersöka, analysera och redogöra för vad forskningen säger om äldre individers reaktioner och behov av stöd vid förlust av livskamrat. Ålderdomen är den tid i livet då individen upplever flest förluster. Trots detta faktum är det andra åldersgrupper än äldre som prioriteras inom sorgestöd. En livskamrats död anses vara en av de mest stressfulla livsövergångarna i en människas liv.Hur den äldre individen reagerar och hanterar förlusten är avhängigt av många faktorer, exempelvis ekonomiska och sociala. Vissa äldre tar sig igenom sorgeprocessen andra ”fastnar” i sin sorg så pass allvarligt att de behöver hjälp att ta sig vidare. Några går till och med stärkta ur detta. Antonovsky (2005) menar att huruvida denna stressor blir sjukdom, hälsa eller något däremellan beror på hur pass framgångsrik hanteringenav denna spänning är. Just detta är självakärnan i studiens resultat gällande äldre individers reaktioner vid förlust av livskamrat.I de fall då dödsfallet föregåtts av en sjukdomsperiod kan den efterlevande även uppleva en känsla av lättnad,minskad stressoch färredepressiva symtomdå hen inte behöver se sin partner lida längre. Denna aspekt visar en del av den komplexiteten som all sorg består av. Kontakten med familj, vänner och andra närstående har en mycket positiv inverkan på den nyblivna änklingen/änkan då den mildrar de negativa reaktioner som följer med en förlust samt stödjer den äldre individen på dennes väg genom sorg, bearbetning och nyorientering. De positiva följderna av att i ett tryggt sammanhang få möjlighet att dela sina upplevelser med andra, bli mött och bekräftad i sin sorg, såväl av närstående som personer som den sörjande möter i stödinsatser inom ramen för socialt arbete är själva essenseni studiens resultat gällande äldre individers behov av stöd vid förlust av livskamrat. / The purpose of this study is to examine what research says about the reactions and the needs of the elderly for support when losing their life companion. The method used is a general literary overview and the theory is Aaron Antonovsky´s term sense of coherence, SOC. Individuals of 65 years and older are an increasing part of the population. According to calculations, the group of people over the age of 65 will soon be 25 per cent of the Swedish population. 20 per cent of the elderly suffer from some kind of mental health issue and decreased quality of life, due to the death of a close relative, unwanted loneliness and/or physical health issues. With this general literary overview I am giving an overall picture of the topic through examining, analysing and explaining the research results on the reactions and needs of the elderly for support when losing their life companion. When people are of old age, that is the time of life when they suffer from most losses. Despite this fact, other age groups are prioritized to receive grief support. The death of a life companion is considered one of the most stressful life transitions. How an elderly person reacts and copes with the loss, depends on several factors, including economic and social.Some of the elderly manage to go through the process of grieving, whilst others get stuck in their grief so severely that they need help to be able to move forward in life. Some even grow stronger from the experience. Antonovsky (2005) claims that whether this stress factor transforms into illness, health or something in between, depends on how successful the person is in coping with this tension. Exactly this is the very essence of the result of this study regarding the elderly´s reactions when losing a life companion. In those cases when death has been preceded by a period of illness, the life partner can even experience relief, decreased stress levels and less symptoms of depression, as they no longer need to witness their partner´s suffering.This aspect makes part of the complexity of all grief visible. Being in contact with family, friends and others who are close has a very positive influence on the widower/widow, as it mitigates the negative reactions associated with bereavement and supports the elderly on their path through grief, processing and reorientation. The positive effects of being able to share their experiences with others in a safe context, being met in their grief, both by family and others within social work support groups, this is the very essence of the result of this study regarding the elderly´s need for support when losing a life companion.

I samband med åldrandet ses ofta en försämring av människors kognitiva förmågor, däribland det episodiska minnet, vilket är avgörande för vardagligt fungerande och livskvalitén för äldre. Livsstilsfaktorer som fysisk aktivitet (FA) och övervikt har tidigare kopplats till hälsosamt åldrande och visat sig påverka graden av försämring. Hur FA och övervikt interagerar på lång sikt för att påverka det episodiska minnet för äldre behöver dock fortfarande utredas. Denna studie undersökte både de enskilda effekterna av FA och övervikt på det episodiska minnet, samt hur dessa faktorer interagerar på lång sikt. Därtill undersöktes skillnader mellan sjuka och friska äldre deltagare. Data från deltagare (n = 5 287) i the English Longitudinal Study on Aging i åldrarna 50 och äldre användes i ett longitudinellt upplägg. Självskattade mått på FA och viktstatus från en tidpunkt användes för att predicera poäng på ett minnestest vid en tidpunkt fyra år senare, med och utan kontrollvariabler. Statistiskt signifikanta effekter av FA på minne kunde ses både med och utan kontrollvariabler, men tydliga effekter av övervikt kunde inte ses. Interaktioner mellan övervikt och FA kunde endast upptäckas i modeller utan kontrollvariabler, och inte alls i modeller med enbart sjuka deltagare. Slutsatser om överviktens påverkan på det episodiska minnet kunde inte dras, men resultatet ger vidare stöd till att FA hjälper till att bevara minnet i åldrandet. Sammantaget förklarades dock mer av variansen i episodiskt minne av kontrollvariabler som ålder och utbildningsnivå. / With aging often comes declining cognitive function, with episodic memory being one of the declining factors crucial for everyday functioning and quality of life among the elderly. Lifestyle factors such as physical activity (PA) and overweight have been associated with healthy aging and the trajectory of the decline. How PA and overweight interact in affecting episodic memory over time among the elderly is, however, still in need of further investigation. The present thesis investigated both the direct effects of PA and overweight on episodic memory, and how the interaction between these factors affect episodic memory. Furthermore, differences in the effects between participants with or without illnesses were examined. Data from participants (n = 5 287) in the English Longitudinal Study on Aging aged 50 and older were used in a longitudinal design. Self-reported measures of PA as well as measures of weight- status from time point 1 was used to predict scores on a memory test at a second time point, four years later, with and without control variables. Statistically significant effects of PA on memory score were detected, both with and without control variables. No statistically significant effects of overweight were detected. Interactions between overweight and PA could only be detected in models without control variables, and not at all among participants with illnesses. Conclusions on the effect of overweight on episodic memory could not be reached, but further support is lent to PA’s role in preserving memory function in aging. In closing more of the variance in episodic memory was attributed to other factors such as increasing age and higher education levels.

Episodic memory (EM) displays the most prominent age-related decline. However, this decline could possibly be minimized by engaging in a physically active and cognitively stimulating lifestyle. A way to measure the self-perceived ability to engage in such a lifestyle is with subjective health estimations, which have been associated with objective health. The Subjective Health Horizon Questionnaire (SHH-Q) measures estimated individual maximum age to engage in activities in relation to four lifestyle dimensions: Novelty, Body, Work and Life Goals. Among these, Novelty is suggested to be associated with EM performance. Thus, in this study, the first aim is to corroborate that the SHH-Q items align according to the hypothesized dimensions. The second aim is to assess whether any of the dimensions are associated with EM. In this cross-sectional study 129 Swedish participants, aged 69-73, were evaluated with the SHH-Q and three EM tests. Statistical analyses included Principal Component Analysis (PCA) for aim 1 along with a correlation- and linear regression analysis for aim 2. The results showed that the SHH-Q items aligned with the four dimensions as expected, but that the linear regression model with the SHH-Q in relation to EM was not significant. However, a significant positive zero-order correlation between Novelty and EM (r(90) = .19, p = .04) was found. The association between Novelty and EM highlights the possibility that engaging in novelty-oriented exploration, such as new experiences and environments, may be associated with preserved EM performance at older ages. Future research should investigate the neural correlates of this association. / Episodminnet har visat en stark åldersrelaterad försämring. Denna nedgång skulle möjligen kunna minimeras med en fysiskt aktiv och kognitivt stimulerande livsstil. Ett sätt att mäta den självupplevda förmågan att engagera sig i en sådan livsstil är med subjektiva hälsomått, som även har associerats med objektiv hälsa. Subjective Health Horizon Questionnaire (SHH-Q) mäter uppskattad individuell maxålder för engagemang i aktiviteter i relation till fyra dimensioner av livsstil: Novelty, Body, Work och Life Goals. Bland dessa föreslås Novelty vara associerad med episodminnesprestation. Det första målet med denna studie är att korroborera att frågorna i SHH-Q kan delas in i de tidigare föreslagna dimensionerna. Det andra målet är att bedöma om någon av dimensionerna är förknippade med episodminnet. I denna tvärsnittsstudie utvärderades 129 svenska deltagare i åldern 69-73, med SHH-Q och tre EM-tester. Statistiska analyser inkluderar principiell komponentanalys för mål 1 tillsammans med en korrelations- och linjär regressionsanalys för mål 2. Resultatet visade att SHH-Q frågorna kan delas in i de fyra dimensionerna som förväntat, men den linjära regressionsmodellen med SHH-Q i relation till episodminne var inte signifikant. Däremot fanns en signifikant positiv korrelation mellan Novelty och episodminne (r(90) = .19, p = .04). Associationen mellan Novelty och episodminne betonar möjligheten att engagemang i novelty-orienterat utforskande, såsom nya erfarenheter och miljöer, kan vara associerat med bevarad episodminnesprestation vid högre ålder. Framtida forskning bör utforska de neurala korrelaten av denna association.

Abstract Background: The population has become more sedentary. Studies among the elderly in care homes have a sedentary lifestyle and move too little. Sedentary behavior is associated with unhealthy and a risk factor for disease and mortality. There is not enough knowledge and understanding of sedentary behavior. Aim: To highlight the elderly’s experience of sedentary, in care homes. Methods: A qualitative method was used. Seven semi-structured interviews were conducted by one interviewer. The study participants consisted with men and women over the age of 85. Four care homes in Central Sweden have participated. Data were analyzed with qualitative content analysis, yielding two themes and five categories. Results: Experience of sedentary was positive related to enjoyment and balance between rest and activity. Experience of sedentary was negative related to not being busy and consequences of sedentary lifestyle and aging. Maintaining functional ability and a sense of meaning, using strategies and adapting to sedentary lifestyle, access to social interaction and health-promoting environment influenced the experience of sedentary.  Conclusions: Sedentary behavior was naturally related to age and the experience of sedentary varied. It is necessary to account for differences in values and expectations towards sedentary behavior. The result may contribute with increased understanding and knowledge of the elderly’s experience of sedentary during the time in care homes. It would be interesting to follow how the experience of sedentary changes before and after moving into care homes. The result can contribute to future research by highlighting the positive health effects of sedentary behavior even for those who cannot be physically active. / Sammanfattning Bakgrund: Befolkningen har blivit alltmer stillasittande. Studier påvisar att äldre inom särskilt boende har en mer stillasittande livsstil och rör på sig för lite. Stillasittande beteende är förknippat med ohälsa och ökad risk att drabbas av sjukdom och dödlighet. Det finns otillräcklig kunskap och förståelse för stillasittande. Syfte: Att belysa äldres upplevelse av stillasittande, inom särskilt boende.  Metod: Metoden har en kvalitativ ansats. Sju semistrukturerade intervjuer har genomförts av en intervjuare. Studiedeltagarna bestod av män och kvinnor över 85 år. Fyra kommunala särskilda boende i Mellansverige har medverkat. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys, vilket gav två teman och fem kategorier. Resultat: Positiv upplevelse av stillasittande var relaterat till att njuta och balans mellan vila och aktivitet. Negativ upplevelse av stillasittande var relaterad till att inte vara upptagen och konsekvenser som uppstod till följd av stillasittande och åldrande. Att bibehålla funktionsförmågan och känsla av meningsfullhet, använda strategier och anpassa sig till stillasittande livsstil, tillgång till social interaktion och hälsofrämjande omgivning påverkade upplevelsen av stillasittande. Slutsats: Stillasittande var naturligt relaterat till åldern och upplevelsen av stillasittande varierade. Skillnader i värderingar och förväntningar gentemot stillasittande förekommer. Studien anses bidra med ökad förståelse och kunskap för äldres upplevelse av stillasittande under tiden de bor på särskilt boende. Det vore intressant att studera och följa hur upplevelsen av stillasittande förändras innan och efter inflytt till särskilt boende. Resultatet kan bidra till kommande forskning genom att belysa positiva hälsoeffekter av stillasittande för de som inte kan vara fysiskt aktiva.

Bakgrund: Idag finns väldigt få transnationellt adopterade personer som är äldre (definierat enligt WHO som 60+) som en naturlig följd av att organiserad adoption började under 1960-talet. Men i takt med en allt mer åldrande befolkning behöver vi öka vår förståelse för eventuella framtida behov hos adopterade. Det kan vara behov som uppstår senare i livet eller till följd av tidigare erfarenheter. Forskning har visat att transnationellt adopterade har ett antal utmaningar som att de oftare har en ökad risk för missbruk, suicid och suicidförsök, utsätts för vardagsrasism och många står utanför arbetslivet. Det är en brist på ändamålsenligt post-adoptionsstöd för de många utmaningar som transnationellt adopterade kan möta under livet. Syfte: Syftet var att undersöka föreställningar om adoptionsspecifika utmaningar och behov vid åldrande hos transnationellt adopterade.   Metod: Kvalitativ metod användes där tio transnationellt adopterade personer, som är representanter för föreningar för transnationellt adopterade eller som möter transnationellt adopterade i sin yrkesprofession som terapeuter/psykolog, intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Insamlat data analyserades genom fenomenografisk metod. Resultat: Resultatet visade ett utfallsrum med fyra beskrivningskategorier: 1) Föreställningar genom livet, 2) Betraktad av andra, 3) Avsaknad av empowerment, och 4) Transnationell förflyttning. I dessa beskrivningskategorier framkom  ett flertal utmaningar i att åldras som transnationellt adopterad. Utfallsrummet omges av det behov av stöd och resurser som kan finnas för att uppnå ett hälsosamt åldrande som transnationellt adopterad. Slutsatser: Det framkom att transnationellt adopterade riskerar att få ett antal utmaningar och särskilda behov av stöd och resurser när de blir äldre. Dessa kunskaper kan vara till nytta för olika intressenter för att kunna stötta den framtida äldre transnationellt adopterade personer i deras vardag och öka kunskaperna om hur det är att vara transnationellt adopterad.

Alzheimer´s Disease (AD) is the most prevalent cause of dementia, signifying a progressive and degenerative brain disorder that causes cognitive function deterioration including memory loss, communication difficulties, impaired judgment, and changes in behavior and personality. Compared to normal aging, AD introduces more profound cognitive impairments and brain morphology changes. Understanding these morphological changes associated with both normal aging and AD holds pivotal significance for the study of brain health. In recent years, the flourishing development of Artificial Intelligence (AI) has facilitated the analysis of medical images and the study of longitudinal brain morphology evolution. Numerous advanced AI-based frameworks have emerged to generate unbiased and realistic medical templates that represent the common characteristics within a cohort, providing valuable insights for cohort studies. Among these, Atlas-GAN is a state-of-the-art framework which can generate high-quality conditional deformable templates using diffeomorphic registration. However, cohort studies are not sufficient for individualized healthcare and treatment as each patient has a unique condition. Fortunately, the introduction of a mathematical mechanism, parallel transport, enables the inference of individual brain morphological evolution from cohort-level longitudinal templates. This project proposed an image generator that integrates the pole ladder, a tool for parallel transport implementation, into Atlas-GAN, to translate the cohort-level brain morphological evolution onto individual subjects, enabling the synthesis of anatomically plausible and personalized longitudinal Magnetic Resonance (MR) images based on one individual Magnetic Resonance Imaging (MRI) scan. In clinics, the synthesized images empower the physicians to retrospectively understand the patient's premorbid brain states and prospectively predict their brain morphology changes over time. Such capabilities are of paramount importance for the prognosis, diagnosis, and early-stage intervention of AD, especially given the current absence of a cure for AD. The primary contributions of this project include: (1) Introduction of an image generator that combines parallel transport with Atlas-GAN to synthesize individual longitudinal MR images for both the normal aging cohort and the cohort suffering from AD with both anatomical plausibility and preservation of individualized characteristics; (2) exploration into the prediction of individual longitudinal MR images in the case of an individual undergoing a state transition using the proposed generator; (3) conduction of both qualitative and quantitative evaluations and analyses for the synthesized images. / AD är den mest framträdande orsaken till demens och innebär en progressiv och degenerativ hjärnsjukdom som resulterar i kognitiv försämring, inklusive minnesförlust, kommunikationssvårigheter, nedsatt omdöme samt förändringar i beteende och personlighet. I jämförelse med normal åldrande introducerar AD mer djupgående kognitiva störningar och förändringar i hjärnans morfologi. Att förstå dessa morfologiska förändringar i samband med både normalt åldrande och AD har avgörande betydelse för studien av järnhälsa. De senaste årens blomstrande utveckling inom AI har underlättat analysen av medicinska bilder och studiet av långsiktig hjärnmorfologi. Flera avancerade AI-baserade ramverk har utvecklats för att generera opartiska och realistiska medicinska mallar som representerar gemensamma egenskaper inom en kohort och ger värdefulla insikter for kohortstudier. Bland dessa ar Atlas-GAN ett framstående ramverk som kan generera högkvalitativa, konditionellt deformabla mallar med hjälp av diffeomorfisk registrering. Dock ar kohortstudier inte tillräckliga för individualiserad sjukvård och behandling, eftersom varje patient har en unik situation. Som tur är möjliggör introduktionen av en matematisk mekanism, parallell transport, att man kan dra slutsatser om individuell hjärnmorfologisk utveckling från kohortbaserade longitudinella mallar. I detta projekt föreslogs en bildgenerator som integrerar pole ladder", ett verktyg for implementering av parallell transport, i Atlas- GAN. Detta möjliggör att kohortbaserad hjärnmorfologisk utveckling kan översättas till individnivå, vilket gör det möjligt att syntetisera anatomiskt trovärdiga och personifierade longitudinella MR-bilder baserade på en individs MRI-skanning. Inom kliniken gör de syntetiserade bilderna det möjligt för läkare att retrospektivt förstå patientens premorbida hjärnstatus och prospektivt förutsäga deras hjärnmorfologiska förändringar över tiden. Sådana möjligheter är av avgörande betydelse för prognos, diagnos och tidig intervention vid AD, särskilt med tanke på den nuvarande bristen på en botemedel för AD. De huvudsakliga bidragen från detta projekt inkluderar: (1) Introduktion av en bildgenerator som kombinerar parallell transport med Atlas-GAN för att syntetisera individuella longitudinella MR-bilder för både kohorten med normalt åldrande och kohorten som lider av AD, med både anatomisk trovärdighet och bevarande av individualiserade egenskaper. Dessutom har de genererade bilderna genomgått både kvalitativa och kvantitativa utvärderingar och analyser; (2) Utforskning av förutsägelse av individuella longitudinella MR-bilder i fallet när en individ genomgår en tillståndsövergång med hjälp av det föreslagna generatorn.

Denna studie studerar olika professionellas arbete med ensamhet hos äldre under coronapandemin. Studien lutar sig mot teorin om KASAM och teoribildningen om frontlinjebyråkraten för att analysera det empiriska materialet. Datamaterialet består av fem kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med olika professionella som arbetar med ensamhet bland äldre. För att analysera dessa intervjuer har vi använt oss av tematisk analys. De professionella som inkluderats i studien är personal med erfarenhet av direktkontakt med äldre personer som upplever ensamhet, men deras huvudsakliga arbete är på en mer strategisk nivå. Studiens resultat visar att de professionella ser att äldre människor drabbats relativt hårt av pandemin och dess restriktioner, men att de inte upplevts klarat sig sämre än yngre människor. De professionella upplever även att det finns stora variationer bland äldre människor kring hur de hanterat situationen och hur mycket den påverkat de äldres känsla av ensamhet. Det som är en självklarhet för de professionella är att många äldre behöver stöd kring sin situation när gäller att hantera svåra känslor som kan uppstå av ensamhet. Studien visar även att det i arbetet med att bryta ensamhet finns olika utmaningar. Att nå ut till äldre personer och samverkan var de tydligaste utmaningarna, som alla respondenterna var överens om. Ytterligare resultat som respondenterna lyfte är behovet av utveckling av tekniska hjälpmedel i syfte att göra viktiga digitala funktioner tillgängliga för alla samhällets medborgare, och att vissa äldre i synnerhet behöver stöd kring detta. Personalens delaktighet, inom äldrevård- och omsorg, sågs av de flesta respondenterna som viktig faktor i arbetet med att minska den upplevda ensamheten.