Av de före detta kriminella som avtjänat sitt straff återfaller hela 40 % i brottslighet inom tre år. Organisationen Krami arbetar för att minska antalet återfall genom att hjälpa målgruppen till sysselsättning. Med avstamp i detta är syftet med vår studie att undersöka hur anställda i Krami ser på sina arbeten med att värna om före detta kriminellas respekt och integritet i individernas process in på arbetsmarknaden och i att undvika återfall. Detta gör vi genom att undersöka hur åtta intervjupersoner A) ser på de före detta kriminellas möjligheter kontra begränsningar på arbetsmarknaden och B) hur dessa intervjupersoner ser på sina möjligheter att arbeta med de tidigare kriminellas värderingar för att motverka återfall i brott. De teorier som används i vår studie är: Värderingsbaserad teori med begreppet värderingar; Social cognitive career theory (SCCT) med begreppen självuppfattning, förväntade resultat och personliga mål; Känsla av sammanhang (KASAM) med begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Utöver ovanstående teorier har begreppen cooling down och pushing up använts. Studiens resultat visar att intervjupersonerna använder sig av cooling down och pushing up med avsikten att öka målgruppens möjligheter på arbetsmarknaden. Intervjupersonerna upplever att de behöver stötta målgruppen i att öka sin känsla av hanterbarhet för att kunna förändra vissa värderingar, vilka intervjupersonerna anser nödvändiga för att öka sina möjligheter på arbetsmarknaden och för att motverka återfall. Samtliga intervjupersoner upplever att det är viktigt att tro på varje enskild individ, och att alla förtjänar en andra chans. / 40 % of convicted criminals relapse to criminal behavior within three years. Krami is an organization working towards dwindling/reducing recoil numbers by providing alternative occupation. The purpose of this study is to investigate how Krami employees perceive their task in shielding ex-convicts’ respect and well being through their journey towards employment as well as dodging any form of criminal relapse. This will be examined by analyzing how eight interviewees A) experience ex-convicts’ opportunities counter the limitation through the labor market, and B) how they evaluate the prospect to work with ex-convict valuation to diminish criminal relapse. The theories used in this study is: Value based theory based on the concept of valuation; Social cognitive career theory (SCCT) with the conceptions of self-efficacy, outcome expectations and personal goals; Sense of coherence (SOC) in the concept of comprehensibility, manageability and meaningfulness. In addition to aforementioned concepts, we have cooling down and pushing up. The results show that the interviewees make use of cooling down and pushing up with the intention to amplify the target audiences prospective as employees. The interviewees experience support requirements from the target audience to gain coping to handle and change certain values i.e. what the interviewees consider to be necessary to enhance employment opportunities and reduce criminal recoil. All interviewees feel that it is important to believe in every solitary individual and that everyone deserves a second chance.

Syfte: Syftet var att undersöka vilka sociala riskfaktorer för återfall i brott hos unga kriminella som presenteras i aktuell forskning. Metod: Studien genomfördes genom en allmän litteraturöversikt med systematiska inslag. Sökningen gjordes i Criminology Collection och Sociology Collection. För utformning av sökstrategi användes SPIDER och de huvudsakliga inklusionskriterierna var kvantitativa, 2010-, riskfaktorer och recidivism. Syntetiseringen gjordes narrativt och studien hade en deduktiv ansats på grund av teoretisk referensram samt induktiv då slutsatserna dras från de delar av resultatet som svar på studiens syfte. Resultat: Resultatet baseras på de 14 artiklar som inkluderats varav inga artiklar från Sverige återfanns i sökningen. De huvudsakliga riskfaktorerna som visade association med recidivism var familjeförhållanden, skola och arbetsliv, umgänge, fritidsintressen och rekreation samt attityder och värderingar. Inga nya riskfaktorer presenteras i denna studie utan redan kända sammanställs och redogörs för. / Aim: The aim was to compile current research to see which kind of social risk factors presented for recidivism in youth delinquents. Method: This study is a general literature review with systematic elements. The search was conducted in Criminology Collection and Sociology Collection. The search strategy was formed by SPIDER and the main criterias for inclusion were quantitative, 2010-, risk factors and recidivism. The synthesizing was done narratively and the study had both an inductive and deductive onset. Results: The results are based on the fourteen articles included in the study, no articles from Sweden were found in the search. The main risk factors that were associated with criminal recidivism were family relations, school and work, socializing, leisure and recreation and also attitudes and values. No new factors of risk were found in this study, instead already known risk factors were summarized and explained.

This thesis aims to examine the importance of the organization Process Kedjan regarding youth’s termination of delinquency and drug abuse. It also aims to examine in which extent the organization helps the youths in different ways than authorities, as well as how the organization can function as a complement to authorities. The thesis is designed as a case study and is based on the perspective of the organization’s members. The study was performed by using qualitative interviews with five boys who have received or still are receiving help from the organization. Three of them are still receiving support and two of them are now working in the organization. They are all in the ages between 18 and 25, and has been active in delinquency and drug abuse in the ages between approximately 12 and 20. The theory of age-graded informal social control by Laub and Sampson was applied in the analysis. In the processing of the empirical material it emerged that Process Kedjan has been of great importance for the youths in their desistance of delinquency and drug abuse. Other factors of significance has been: close relationships, daily routines and activities and a sense of guilt for the harm they have caused other human beings. Another finding in the study was that Process Kedjan has qualities that cannot be found in authorities. These qualities are summarized in four different terms: identification, reliance, accessibility and fellowship. By the result we could find that Process Kedjan is an important complement to the authorities work regarding to prevent relapse in delinquency and drug abuse among youths, but collaboration between the organization and different authorities is required to be able to help a youth. The organization has contributed to a better view on authorities among the youths, they now understand the importance of dealing with for instance social services. / Denna uppsats syftar till att undersöka vilken betydelse organisationen Process Kedjan har för ungdomars upphörande av kriminalitet och missbruk. Den syftar även till att undersöka i vilken utsträckning organisationen hjälper ungdomar på andra sätt än myndigheter samt hur organisationen kan fungera som ett komplement till myndigheter. Uppsatsen är utformad som en fallstudie och utgår från medlemmarna i Process Kedjans perspektiv. Empirin har insamlats genom kvalitativa intervjuer med fem unga män som får eller har fått hjälp av organisationen. Tre av dem tar fortfarande emot hjälp och två arbetar numera i organisationen. I analysen tillämpades Laub och Sampsons teori om upphörandeprocesser, vändpunkter och sociala band. Vid bearbetning av det empiriska materialet framkom det att Process Kedjan har varit av stor betydelse för att ungdomarna ska kunna upprätthålla ett liv utan brott och missbruk. Andra viktiga faktorer har varit: nära relationer framför allt med familj, dagliga rutiner och aktiviteter samt en skuldkänsla av att ha orsakat skada hos andra människor. Det framkom också att Process Kedjans verksamhet innehåller delar som inte går att finna hos myndigheter. Dessa har sammanfattats i fyra olika begrepp: identifikation, tillit, tillgänglighet och gemenskap. I resultatet går det att utläsa att Process Kedjan är ett viktigt komplement till det arbete som myndigheter utför angående att förebygga återfall i kriminalitet och missbruk bland ungdomar, men för att kunna hjälpa en ungdom krävs ett samarbete mellan organisationen och olika myndigheter. Med hjälp av stöd från organisationens personal har ungdomarna fått en förändrad syn på myndigheter och ser nu vikten av att ha en kontakt med exempelvis socialtjänsten.

Syftet med studien är att skapa en djupare förståelse för återfallsprocessen i ett substansmissbruk utifrån intervjuer med behandlare inom socialtjänstens öppenvård. Vidare syftar studien till att belysa eventuella likheter och skillnader mellan män och kvinnors återfallsprocesser. Studien genomfördes med en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer, vilka analyserades utifrån en tematisk analys. Bekvämlighets- och snöbollsurval har använts, vilket resulterade i nio intervjupersoner, fem kvinnor och fyra män från en kommuns öppenvård. Studien visar att återfallsprocessen är komplex och individuell, vilket innebär betydande svårigheter att upptäcka förloppet. Det börjar alltid med en beteendeförändring mot tidigare levnadsmönster och med tiden kan individen återta sin gamla identitet, där drogen blir det sista steget i återfallsprocessen. Flera generella faktorer synliggörs i studien, exempelvis motgångar, relationsproblem och riskmiljöer. Återfallsprocessen påverkas när individen inte kan hantera medföljande känslor och beteende. Dessutom visar studien att flykten från negativa känslor var den faktorn som direkt kan utlösa ett återfall i ett substansmissbruk. Faktorerna är likartade mellan könen, men studien uppmärksammar däremot hur hanteringen av känslor skiljer sig, vilket har sin bakgrund i könsroller. Män har svårare att synliggöra och visa sina känslor, medan kvinnor i högre grad upplever skuld och skam till följd av samhällets stigmatisering. / The point of the study is to create a deeper understanding of the relapse process in substance abuse disorder in regard to interviews with treatment facilitators within the social service outpatient care system. Furthermore, the study aims to shine a light on possible differences and similarities between the sexes when it comes to the process of relapsing into substance abuse. The study was conducted using a qualitative method through semi-structured interviews, which were analysed by a thematic analysis. Convenience and snowball sampling was used, which resulted in nine interviewees, five women and four men from one municipality’s outpatient care system. The study shows that the relapse process is complex and individual, which causes significant difficulties to discover the relapse process. It always starts with a change in behaviour towards previous life patterns, where the drug becomes the final step on the path to relapsing. Several factors influence the process of relapsing, setbacks, issues with relationships and risk environments. The relapse process is affected when the individual cannot deal with the subsequent feelings and behaviour. Additionally, the study indicates that escaping negative feelings was the single most contributing reason behind a relapse. The contributing factors are similar between the sexes, but the study shows that the handling of feelings differs, which has its background in gender roles. Men struggle to expose and display their emotions while women at a higher frequency experience shame and guilt in relation to society and its stigmatisation.

Fängelsestraffet och dess konsekvenser är ett ämne som diskuteras inom både politik och forskning. Inom politiken hörs ofta argument om hårdare och längre straff som ska minska brottsligheten, men inom forskningsfältet råder större oenighet. Kriminologisk forskning har undersökt fängelsestraffets effekter på flera olika utfall med heterogena resultat som följd. Trots att fängelsets effekter har diskuterats länge finns därmed ännu ingen konsensus om hur strafflängd påverkar utfall såsom återfall och hälsa hos de som döms till påföljden. I denna studie undersöks hur strafflängd påverkar återfall och mortalitet hos de som döms för narkotikabrott av minst normalgraden i Sverige. För att undersöka detta används ett naturligt experiment och den kvasiexperimentella designen difference-in-difference. Resultaten visar inga signifikanta effekter av strafflängd på mortalitet. För strafflängdens effekter på återfall visar resultaten att längre straff signifikant kan minska risken för återfall, men minskningen är marginell. Analysen riskerar dock att påverkas av några felkällor som skapar viss osäkerhet i resultatens validitet och tillförlitlighet. Framförallt påverkas analysen av förändringar i de undersökta gruppernas demografiska sammansättning. Mer forskning krävs både för att öka tillförlitligheten till resultaten och för att få djupare förståelse för vilka mekanismer som har gett upphov till studiens resultat.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka manifestationer av en exkluderande migrationslagstiftning i en inkluderande frivårdspraktik. Fokus har legat på frivårdsinspektörers egna upplevelser av möjligheter att utföra sitt uppdrag i relation till irreguljära migranter dömda för brott, samt de sätt på vilka man förhåller sig till svårigheter och dilemman i det praktiska arbetet. Syftet har även varit att försöka förstå frivårdsinspektörers uppdrag och roll som frontlinjebyråkrater vid välfärdsstatens gränser. insamling av empiri har skett genom semistrukturerade intervjuer med åtta frivårdsinspektörer som arbetar med övervakning i samband med skyddstillsynsdom eller efter villkorlig frigivning. Studien visar på att frivårdsinspektörer upplever sina möjligheter att utföra sitt återfallsförebyggande och (åter)integrerande arbete som begränsade i relation till aktuell målgrupp. Att irreguljära migranter i hög utsträckning exkluderas från hjälp och stöd inom välfärdssystemen och samtidigt saknar rätt att arbeta anges som huvudanledningar. Denna exkludering förefaller även bidra till att den rationalitet med betoning på individens ansvar för val och beteenden och som ligger bakom implementerad arbetsmetod utmanas. Genom att den stöttande delen av uppdraget begränsas urholkas uppdraget till att främst omfatta den kontrollerande delen. Det visar sig även att avsaknad av riktlinjer och stöd i uppdraget kring målgruppens specifika förutsättningar bidrar till att nya praktiker skapas för gruppen irreguljära migranter som ej ligger i linje med myndighetens generella policy och målsättning. Genom analys med hjälp av gränsteorier blir det tydligt att frivårdsinspektörer blir delaktiga i en gränspraktik som genom de sätt på vilka dessa använder sitt handlingsutrymme bidrar till att antingen utmana eller befästa gränser för tillhörighet och rättigheter.

Mycket finns skrivet i ämnet frivård och återfall, varför det finns anledning att ytterligare se på hur frivårdens stödinsatser uppfattas av före detta kriminella, frivårdsanställda samt kamratorganisationen Kriminellas Revansch i Samhället, vilken frivården samarbetar med. Frivården har en tämligen hög återfallsstatistik hos de före detta kriminella som frivården fått i uppdrag att återanpassa till ett laglydigt liv. Särskilt hög är återfallsstatistiken hos de individer som haft kontakt med frivården mer än en gång efter att mer än en gång blivit lagförd för brott. Denna undersökning har sökt svar på hur frivårdens insatser uppfattas för att se på vad som eventuellt kan göras bättre i dagsläget. Frivårdsanställda och före detta kriminella, varav några medlemmar i KRIS, har intervjuats för att på så vis få en nyanserad bild av verklighetens uppfattningar. Resultatet visade att frivårdens stödverksamhet tycks sakna verktyg för att hjälpa till synes omotiverade individer. Det framkom också att i de fall de före detta kriminella kände sig negativt stämplade av handläggarna fungerade stödinsatserna sämre. Detta eftersom ett personligt bemötande enligt informanterna, ansetts viktigt för stödinsatsernas verkan. Personligt bemötande påverkar inte huruvida handläggare på frivården kan kontrollera brottsbelastningen fysiskt hos den stödbehövande, men har likväl upplevts som ett stöd av före detta kriminella individer. Lekmannaövervakare synes vara en insats väl värd att satsa på, visar denna undersökning.

This study examines the link between the individual and social network, what social forces and social mechanisms involved in the interaction between individuals and groups and how we can explain and consider this relationship with the aim of understanding this connection. Through qualitative interviews, based on interviews of six active members in the organization Young KRIS (Young Criminal’s Return in the Society) examines the active social processes that the young members undergo, and motivates those who have been outside the expected conformed and regular society, to be included in the regular community and how this can be explained. The study shows that the organization through high availability, openness, knowledge of the needs of young people, good treatment, range of meaningful activities, has created a great venue for the young to develop and thus regain their place in the society. / Denna studie undersöker kopplingen mellan individ och sociala nätverk, det vill säga vilka sociala krafter och sociala mekanismer är verksamma i mötet mellan individen och gruppen, och hur man kan förklara och se på denna relation med målet att förstå denna koppling. Genom den kvalitativa metoden, baserad på intervjuer av sex medlemmar inom organisationen Unga KRIS, undersöker vi de verksamma sociala processer unga medlemmar genomgår och som motiverar dem som har befunnit sig utanför det förväntade, konforma och reguljära samhället, att komma att inkluderas i det reguljära samhället och hur detta kan förklaras. Studien visar att organisationen genom hög tillgänglighet, öppenhet, kunskap om ungdomarnas behov, gott bemötande och utbud av meningsfulla aktiviteter, har skapat en trygg arena för att unga medlemmarna ska kunna utvecklas och därmed återfinna sin plats i samhället.

Studiens syfte var att undersöka behandlarens respektive klientens upplevelser av behandling riktade kring beteendemönster som är kriminellt normbrytande, där mottaglighet till behandling beaktas särskilt utifrån principerna risk, behov och mottaglighet. Studien utgick från en induktiv kvalitativ ansats med nio semistrukturerade intervjuer. Frågeställningar har besvarats av fem praktiker från frivården och av fyra före detta kriminella män som genomgått någon form av behandling för att motverka återfall i brott. Intervjumaterialet har sedan bearbetats och analyserats med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell och Jönsons perspektivansats. Det framkom från både behandlare och respondenter att orsaker till normbrytande beteende ofta hänger samman med en dysfunktionell uppväxt vilket sedan lett till kriminalitet i vuxenlivet. Andra faktorer kan vara en bristande skolgång med utanförskap som följd. Det framkom av både behandlare och klienter att diagnoser är en försvårande faktor. Andra viktiga aspekter som lyftes fram var att det måste finns ett behov av samordnade insatser för personer som är beroende av olika utförare med ett bättre samarbete mellan olika professionella yrkesgrupper som kan axla både diagnoser, psykisk problematik tillsammans med missbruk och med fokus på individens behov samt förutsättningar. Studiens slutsats är att både behandlare och klienter har en samsyn kring om att det måste finnas en medvetenhet, självkännedom och fokus på ett ömsesidigt samspel vilket ökar både tilliten och mottagligheten. / The purpose of this study was to examine the therapist's and the client's experiences of treatment directed at behaviour patterns that are criminally norm-breaking, where especially responsivity to treatment is considered based on the risk, need and responsivity principles. The study was based on an inductive qualitative approach with nine semi-structured interviews. Questions have been answered by five counsellors from the Swedish correctional service and by four ex-criminal men who have undergone various behaviour treatments to prevent recidivism. The interview material has been processed and analysed using Bronfenbrenner's developmental ecology model and Jönson's perspective approach. The results emphasize that causes of norm-breaking behaviour are often related to limited complex mechanisms such as upbringing conditions, unhealthy environments, scarce resources et cetera. These variables could increase the risk for the individual to continue with crime in adulthood. Other contributing factors can be a lack of schooling with exclusion as a consequence. It emerged from both counsellors and clients that neuropsychiatric diagnoses are an aggravating factor. Important identified aspect was the need for coordinated services. Clients that have multiple conditions struggle since each service provider only provide a service for their specialized area. This report concluded that the lack of collaboration between service providers effected the client on several levels. Service providers need to collaborate and be inclusive rather than exclusive. Clients that struggled with mental health issues and addiction was excluded since the mental health service does not address the drug issue and vice versa. Client needs and conditions should be the primary focus rather than a way out for the service provider. The report identified several levels of challenges whereby clients were marginalized and excluded because of several multiple conditions. Different service provider needs to attend to clients’ needs regardless of other demands, this way services would be more permissive and clients would adhere which would increase the collaborations between service providers. Different diagnoses, psychological problems together with addiction and focus on the individual's needs and conditions would make the services more available and easier to access. In accordance to counsellors and clients the study concludes that successful changes in behavioural patterns are several but recurrent issues that emerged in the first level was awareness, self-awareness and focus on a mutual interaction, reciprocate relations then trust and responsivity increase.

Den första tiden efter frigivning beskrivs som kritisk gällande återfall i brott då det innebär hinder och svårigheter i att anpassa sig till en konform livsstil. När det gäller dessa hinder kan frivilligorganisationer bidra till att minska återfall i brott. Följande studie syftar till att bidra till kunskap om att förebygga återfall i brott efter avslutad fängelseverkställighet. Studien avser att undersöka KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) återfallsförebyggande arbete för individer med en bakgrund av kriminalitet och/eller beroendeproblematik. Vidare att undersöka hur KRIS samarbete med Kriminalvården fungerar och kan utvecklas. Studien har en kvalitativ ansats och baseras på sju semistrukturerade intervjuer, vilka har analyserats tematiskt. Studiens fynd visade på att stöd från likasinnade personer som delar liknande erfarenheter av kriminalitet och/eller beroendeproblematik var en central del i vad som ansågs vara viktigt i KRIS arbete. Vidare ansågs KRIS hjälp med personlig utveckling vara betydelsefull när det kommer till motivation och bibehållande av en konform livsstil. KRIS samarbete med Kriminalvården fungerade väl enligt Förening Två, men Förening Ett hade inte ett pågående samarbete på grund av coronapandemin och en omorganisation. Däremot betonades en efterfrågan kring Kriminalvårdens bemötande av individer som avslutat en fängelseverkställighet och deras behov av socialt och instrumentellt stöd. / The first period after release from prison is described as critical regarding recidivism. There are obstacles and difficulties in returning to a conformist lifestyle. In regard to these obstacles, voluntary organizations can play a part in helping reduce recidivism. The following study aims to contribute to knowledge about preventing recidivism after prison terms have been completed. The study intends to examine KRIS’s relapse prevention work for ex-criminals and/or people who suffer from addiction. Furthermore, to investigate how KRIS’s (Criminal’s Revenge In Society) collaboration with the Swedish Correctional Service functions and can be developed. The study has a qualitative approach and is based on seven semi-structured interviews analyzed through thematic analysis. The study found that support through community with like-minded people who shared similar experiences of crime and/or addiction became a central and recurring point in what was important when a person sought help from KRIS. Furthermore, KRIS’s contribution to personal development was important when it came to motivation and the maintenance of a conventional lifestyle. The associations’ cooperation with the Swedish Correctional Service worked well according to one organization, but the other did not have an ongoing cooperation due to the corona pandemic and a reorganization. However, there was a demand regarding the treatment of individuals and their need for social and instrumental support.