This doctoral dissertation is an empirical qualitative research study on the emergence of learnables in classrooms of Swedish as a second language. It adopts a dialogical and praxeological approach, and analysis is based on video recorded teacher-student interactivities in classrooms. Learnables are taken to be linguistic items or constructs that are displayed as unknown by students, or problematized by students or teachers, and therefore oriented to as explainable, remediable, or improvable. Learnables are introduced in planned or less planned classroom activities, either in passing, while continuing the current main activity, or in sidesequences. In these activities, teachers and students not only talk, but also use other embodied resources (e.g. pointing) or available artifacts (e.g. worksheets) to highlight linguistic learnables. Teachers and students use these resources for achieving and maintaining intersubjectivity as well as contributing learnables to the interactivities. Through manifest embodied practices, abstract linguistic learnables become objectified, and knowledge about them gets organized in and through joint co-operative activities. / Denna avhandling är en empirisk, kvalitativ studie om uppkomsten av s.k. ”learnables” i svenska som andraspråksutbildning. Studien antar ett dialogiskt och praxeologiskt perspektiv, och analysen baseras på video-inspelade lärare-elevinteraktiviteter i klassrummet. ”Learnables” utgörs av språkliga objekt eller konstruktioner, som hanteras som obekanta av elever, eller som problematiseras av elever eller lärare, och därför orienteras emot som objekt som kan förklaras, korrigeras eller förbättras. ”Learnables” kan uppstå i planerade eller mindre planerade klarssrumsaktiviteter, antingen i förbigående, samtidigt som huvudaktiviteten fortsätter utan avbrott, eller i sidosekvenser. I dessa aktiviteter använder lärare och elever inte bara talspråk, utan även andra kroppsliga resurser (t.ex. pekningar) eller tillgängliga artefakter (t.ex. papper) för att fokusera på språkliga ”learnables”. Lärare och elever använder dessa medel för att uppnå och bibehålla intersubjektivitet, samt för att bidra med ”learnables” till interaktiviteterna. Genom konkreta kroppsliga metoder blir abstrakta, språkliga ”learnables” objektifierade och kunskapen om dem organiseras i och genom deltagarnas koordinerade handlingar.

Denna studie har som syfte att beskriva en lärares tillvägagångssätt för att tydliggöra kunskapskraven i Lgr 11 som är relaterade till skriftlig språkfärdighet i spanska, samt att ta reda på elevernas uppfattningar om detta tillvägagångssätt. I den här studien används uttrycket att tydliggöra i en bred mening, vari ingår både lärarens verbalisering av kunskapskraven och alla aktiviteter som läraren sätter igång och som ska hjälpa eleverna att utveckla en förståelse för dessa. Undersökningen bygger på en fallstudie i vilken olika källor har använts: intervjuer med läraren och fyra elever, enkät, klassrumsobservationer, en matris och ett urval rättade uppgifter. Resultatet visar att läraren och hennes elever verbaliserar sina tolkningar av kunskapskraven på ett likadant sätt. För att tydliggöra kunskapskraven använder läraren flera olika tillvägagångssätt, främst utsagor om kvalitet och exempel på korrekta meningar. Som utsagor om kvalitet använder läraren de formuleringar som finns i kursplanen, samtidigt som hon förklarar med andra ord och tydliggör för eleverna vilka konkreta tecken på kvalitet dessa innebär i en text. Återkopplingen till eleverna är också ett tillfälle för att tydliggöra kunskapskraven. Som metod för att tydliggöra kunskapskraven efterlyser eleverna framförallt konkreta råd om hur en text kan bli bättre, samt att få exempel på bra och mindre bra texter. Både läraren och eleverna är tveksamma till vilken roll tydliggörande av kunskapskraven spelar i undervisningen. / This study aims to describe a teacher’s way to clarify knowledge requirements regarding written expression skills in Spanish. It also aims to find out how students perceive their teacher’s way to clarify those requirements. In this study the expression “to clarify” is used in a broad sense, in which is included not only the teacher’s verbalization of knowledge requirements, but also all the activities that the teacher starts in order to help the pupils understand them. This investigation is based on a case study in which data is gathered from the following sources: in-depth interviews with the teacher and four students, a survey, structured observations and documents (a scoring rubrics and a selection of assessed compositions). The results show that the teacher and her students verbalize their understanding of knowledge requirements in a similar way. The teacher uses different ways to clarify knowledge requirements, mainly through descriptive statements and examples of correct sentences. As descriptive statements she uses the same expressions that are used in the course plan while at the same time explaining them with other words and showing the students which specific characteristics those requirements imply when writing a text. Feedback to the students is also an opportunity to clarify knowledge requirements. As a method to clarify knowledge requirements students would like to get concrete advice about how a text could be better and exemplars of texts of varying quality. Both the teacher and the students have doubts about what role clarifying knowledge requirements may have for instruction.

This study investigates when and why teachers use code-switching as a method as well as teachers’ approach to the use of code-switching as a language strategy. I’ve seen that pupils in Swedish schools have a problem with oral communication and often use code-switching as a strategy. Earlier research has been done on the subject, but most has been done with observations of pupils or teachers. There is also a lack of research done in Swedish schools. It therefore felt necessary to carry out a study interviewing teachers about their approach to the strategy and how they use it. The informants of the study are five teachers who teach English in grades 4-6 in four Swedish schools. Interviews as a qualitative method were used to be able to answer the research questions. The results show that four of the informants use code-switching quite frequently. It shows five different reasons why they code-switch and that they mostly have a positive approach to the strategy, while they see the negative aspects and wish they could use the English language more in class. One of the informants has got a negative approach to the subject and only used codeswitching when necessary. The conclusion shows that all informants think that code-switching helps pupils that have a difficulty with the language of some sort. / Syftet med denna studie var att undersöka när och varför lärare använder kodväxling som metod och även lärares inställning till kodväxling som språkstrategi. Jag har sett att elever i svenska skolor har svårigheter med den muntliga kommunikationen och ofta använder kodväxling som strategi. Tidigare studier har utförts på ämnet men de flesta har varit observationer av elever och lärare. Det råder också brist på forskning utförd i Sverige. Därför kändes det nödvändigt att utföra en studie där lärare intervjuas kring deras inställning till och användande av strategin. Studien genomfördes på fem lärare som undervisar i engelska i årskurs 4–6 på fyra svenska skolor. Intervju som kvalitativ metod användes för att kunna svara på forskningsfrågorna. Resultaten visar att fyra av informanterna använder kodväxling ofta. De visar fem olika anledningar till att de kodväxlar och att de mestadels har en positiv inställning till strategin, samtidigt som de ser negativa aspekter och önskar att de använde engelskan mer i undervisningen. En informant har en negativ inställning till strategin och använder den bara när det är nödvändigt. Slutsatsen visar att alla informanter tycker att kodväxling är bra när det kommer till elever som har någon svårighet med språket.

I denna studie undersöker jag hur hörande vuxna andraspråksinlärare (L2) använder och utvecklar perspektiv i tre olika kategorier: karaktärens, observatörens ochblandat perspektivi svenskt teckenspråk under en tidsperiod på ett år. Målgruppens resultat har jämförts med en kontrollgrupp bestående av döva förstaspråkstalare (L1). Resultatet visar att målgruppen från andra inspelningstillfället till fjärde inspelningstillfället har utvecklat flera perspektiv i alla kategorier. När det gäller språkliga likheter och skillnader mellan målgruppen och kontrollgruppen är en tydlig likhet att alla uttrycker sina imiterande gester på samma sätt. Resultatet visar också att flera informanter i målgruppen använder dubbla referenter i teckenrummet. Det kan bero på att de föredrar observatörperspektivet eftersom de har svårigheter med blandat perspektiv. Kontrollgruppen har istället betydligt högre andel blandat perspektiv än målgruppen. / In this study, I investigate how hearing adult second language (L2) learners use and develop perspective in the three different categories – character, observerand mixed perspective– in Swedish Sign Language over the course of one year. The results of the target group are compared to those of a control group consisting of deaf first language (L1) users. The results show that the target group, between the second and fourth recording session, has developed multiple perspectives in all categories. Furthermore, linguistic similarities and differences between target and control groups are investigated, one similarity being that all informants express imitating gestures in the same way. The results show that several informants in the target group use double referents in signing space. This may be a consequence of their preference for observer perspective, since they have difficulties with mixed perspectives. Conversely, the control group has a considerably higher percentage of mixed perspectives than the target group.

Denna avhandling handlar om en förberedelseklass med elever (7-10 år) som har ett annat hemspråk än svenska (arabiska, kurdiska, thailändska). Utifrån empiri som samlats in genom videoinspelningar och observationer under ett års tid i en förberedelseklass studeras elevernas deltagande och språkinlärning i det dagliga klassrumsarbetet. I studien kombineras språksocialisationsteorier med en konversationsanalytisk ansats som bygger på detaljerade transkriptioner och analyser av interaktionen. Mer specifikt studeras elevernas kommunikativa praktiker såsom de utvecklas i klassrummets interaktionella ekologi och på ett sätt som situerar elevernas svenska språkutveckling inom ramen för deras konkreta klassrumserfarenheter. Tre återkommande kommunikativa praktiker identifieras och analyseras ingående: (1) påkallande av uppmärksamhet; (2) självselektioner till talturer i flerpartsamtal; (3) språklek och metapragmatisk lek. Resultaten presenteras i fyra studier. Den första artikeln fokuserar på hur eleverna påkallar lärarens uppmärksamhet under individuellt arbete. Studien visar hur de uppgraderar sina försök att försäkra sig om lärarens uppmärksamhet genom att använda både verbala och icke-verbala resurser, inklusive affektiva markeringar och klassrumsartefakter. I den andra studien analyseras elevernas självselektioner i lärarledda samtal ur ett longitudinellt perspektiv. I artikeln framkommer hur deltagandet i dessa aktiviteter är intimt relaterat till språkliga och interaktionella kompetenser med konsekvenser för elevens ’identitet’ i klassrumsgemenskapen. I den tredje studien utforskas barnens metapragmatiska lekar. Studien visar hur de skapar skämtsamma episoder i vilka de överträder lokala normer för språkbruk. I den fjärde studien analyseras slutligen barnens spontana språklekar, vilka kan ta formen av egeninitierade ’språklektioner’, ett gemensamt utforskande av språklig form och mening, som även innefattar något av ett offentligt framträdande för kamratgruppen. Sammantaget, visar studierna olika aspekter av informellt lärande i ett klassrum och lyfter fram praktiker som hitintills ofta förbigåtts i forskning om andraspråkslärande. / The present thesis investigates L2 learners’ participation and language learning in a Swedish immersion classroom (ages 7-10). The data consist of video recordings and observations of classroom (and recess) activities, during one school year. Methodologically, the present thesis combines insights from language socialization with detailed transcriptions and analysis, inspired by conversation analytic approaches. More specifically, the learners’ communicative practices are studied as they emerge in the interactional ecology of a specific classroom, situating Swedish language (L2) development within the concrete classroom experiences of the learner. Three communicative practices were recurrently identified in the children’s classroom repertoires: (i) summonses; (ii) self-selections; (iii) language play, including metapragmatic play. The findings are documented in four studies. The first article focuses on how L2 novices solicit the teacher’s attention during individual seatwork. It illustrates how the novices upgraded their attempts to secure the teacher’s attention by employing multimodally structured summons turns, involving affective stances and displays of classroom artefacts. In the second study, an L2 novice’s self-selections in teacher-fronted (conversational) activities are analysed in a longitudinal perspective, showing how participation in such activities was related to language, and interactional skills, that were consequential for ‘learner’ identity in the classroom community. The third study explores the children’s metapragmatic play and demonstrates how they created joking episodes, involving transgressions from local classroom norms. Finally, the fourth study analyses children’s spontaneous form-focused language play. It demonstrates that such playful episodes and transgressions from ‘correct’ language form recurrently evolved into spontaneous peer-run ‘language lessons’; a form of aesthetic explorations of language form and meaning, involving multiparty public performances. As a whole, the present studies illuminate different aspects of informal learning in language classrooms, highlighting practices that have largely escaped systematic attention in much prior work on second language acquisition.

Various studies have indicated during the past decade that language transfer in L3 may not only stem from L1 but from L2 as well, and that it might sometimes even be stronger from L2, depending on certain factors that facilitate or inhibit transfer. This phenomenon of L2 as the main transfer source in L3 has often been referred to as the ”L2 status factor” (Hammarberg, 2001). The L2 status factor hypothesis expects that the priorly acquired language which scores the highest in several transfer factors will adopt the role of ”external supplier language” (Hammarberg, 2001), i.e. it will be the main source of transfer providing L3 with linguistic features. Namely, the factors that have hitherto been proposed to condition transfer are: typology, psychotypology, proficiency, and psychoaffective factors. The aim of this investigation is to compare the transfer that two groups might exhibit with regard to the English existential expletive pronoun (there), in order to account to whether transfer in L3 might be stronger from L2 than from L1 in this syntactic context. One group consists of subjects with different L1s, L2 Swedish and L3 English; the other is formed by L1 Swedish and L2 English speakers. The informants are aged 13-14, speak the L1s and Swedish (nearly) fluently and English at a basic/intermediate level. Basing the study on the L2 status factor hypothesis, and taking several transfer factors into consideration when analyzing the collected written data, the results are discussed both from a general perspective (from aggregate group scores) and from a micro-perspective (by tracing individual differences). The results obtained suggest that transfer in L3 appears to be stronger from L2 than from L1 when evaluating the aggregate group scores, but only in some cases (and not in most) when examining the individuals separately.

Swedish students’ morpheme acquisition order in English, including the acquisition of -s morphemes, is a relatively unstudied topic. Given the morphological differences between the English and Swedish languages, students learning English in Sweden may encounter difficulties in the use of the third person singular present tense -s morpheme. Research also shows that Swedish students use the plural -s morpheme rather accurately at 9-10 years old. Mapping out the usage of the -s morphemes may pave the way for understanding the difficulties learners encounter in the use of such morphemes. Furthermore, looking into the usage of morphemes that have the same form but different grammatical functions (e.g.,-s morphemes) may help us understand the relationship between different proficiency levels and the accuracy rate of morpheme usage in L2 English. To this end, this study investigates a corpus of texts produced by students learning English in Sweden in grades 6, 9 and 12. The focus is particularly on the frequency and accuracy of the use of -s morphemes, aiming at revealing which type of -s morphemes has a higher accuracy rate. The results show that the accuracy rate with the plural -s morpheme is relatively higher, whereas the possessive -‘s morpheme is the most problematic one across all levels. Additionally, the largest issue with the contracted verb form of be -‘s was that the students did not add an apostrophe between the word and the -s, rather than not using the form at all. Lastly, the third person singular present tense-s accuracy was very low in grade 6 but increased a lot through grade 9 and 12 where more complex subjects were the largest issue. However, the results indicate that further research with a larger corpus size is required to be able to generalize the findings.

The purpose of this study, in the research field of Swedish as a second language, is to investigate whether a connection between form and meaning is established in the pupils’ receptive vocabulary when they play the video game Sweet City in pairs. Two subsidiary purposes are to see whether the use of language scaffolding in the video game affects an vocabulary acquisition and how the situation around the vocabulary tests worked out. The vocabulary change was measured through a pre-test and an instant after-test, hence the focus on the connection between form and meaning. The method was based on Schmitts’ (2010) principles of testing vocabulary change. Because the group was small, with only nine participants, a more qualitative approach was necessary and a discrepancy framework was developed and used to rule out participants’ guessing of target words. The findings show that seven of nine participants had an increase of two to four new words in the connection between form and meaning. Further, the results hint that a use of the video game’s language scaffolding gives a positive effect if used extensively. The discrepancy framework further showed that some participants had guessed extensively in the vocabulary tests, which could have been an effect of a long day of material collection and a desire to get a higher test result.

Baserat på den kritiska diskursanalysens (CDA) teoretiska ramverk, som det har utvecklats av Norman Fairclough, undersöker denna uppsats hur tre svenska läroböcker för vuxna andraspråksinlärare behandlar temat hälsa. Analysen görs på tre nivåer: text, diskursiv praktik och social praktik. På textnivå visar undersökningen av teman, propositioner, modalitet, talhandlingar och röster hur läroböckerna framställer hälsa som individuellt ansvar, personlig prestation och plikt. På den diskursiva praktikens nivå fokuserar uppsatsen på interdiskursiviteten och belyser hur texterna bygger på ett spektrum av olika genrer och diskurser. Slutligen framhåller analysen hur texterna är en del av en bredare samtida social praktik, enligt vilken hälsa betraktas som ett individuellt projekt, relaterat till begreppet risksamhälle, och fungerar som en brännpunkt för värden som är framträdande i västerländsk kultur. / Based on the theoretical framework of Critical Discourse Analysis (CDA), as developed by Norman Fairclough, this paper examines how three Swedish textbooks for adult second-language learners deal with the topic of health. The analysis is done on three levels: text, discursive practice and social practice. On text level, the examination of topics, propositions, modality, speech functions and voices demonstrates how the textbooks consider health to be a matter of individual responsibility, personal accomplishment and duty. On the level of discursive practice, the paper focuses on interdiscursivity and sheds light upon how the texts draw upon a range of different genres and discourses. Eventually, the analysis points out how the texts are a part of a wider, contemporary social practice, according to which health is regarded as an individual project, linked to the concept of risk society, and functions as a focal point of prominent values of western culture.

Jag vill med den här essän synliggöra problematiken som kan uppstå med barn som har annat modersmål än svenska, i den svenska förskolan. Hur kan vi inom förskolan på bästa möjliga sätt ta emot dessa barn, hjälpa dem med andraspråksinlärningen samt samspela med andra barn? Jag undersöker hur och vad vi pedagoger kan använda oss av för verktyg, och vad som är viktigt att tänka på, när vi använder oss av dem. Språket har en stor betydelse för att bli inkluderad i barngruppen på förskolan, för att få nya kompisar och delta i leken. Leken är en central och stor roll i barns vardag på förskolan, då det under dagarna leks mycket där. Den gynnar många olika delar i barnets utveckling, men jag har fokuserat på vad den kan göra för språkutvecklingen. Dilemmat jag utgår ifrån när jag har forskat kring detta handlar om en pojke som kom till min förskola utan några som helst förkunskaper i svenska. Varken han eller hans familj kunde ett enda ord på svenska. Jag upplevde att vi pedagoger inte lyckades möta och hjälpa honom på ett bra sätt, för att ge honom de utvecklingsmöjligheterna, som vi är ålagda att ge.   I min undersökning har jag använt mig av litteratur som berör dessa delar och utgått från några delfrågor: vilken är språkets betydelse för att barn ska kunna samspela? Vad har det för betydelse för att bli inkluderad? Vilken är lekens betydelse för inkludering i barngruppen? Hur leken kan gynna barnets språkutveckling?   Jag har då upptäckt att lek och språk har en stark anknytning till varandra. Språket gynnar leken, och för att delta i leken krävs oftast språket. Vi pedagoger har en viktig roll i att hjälpa barnen utan majoritetsspråket in i gruppen och leken. Det är lätt att dessa barn hamnar utanför och inte vågar ta för sig, när de märker att ingen förstår vad de säger.   Jag har utgått från ett sociokulturellt perspektiv, vilket innebär att jag ser att ett lärande sker hela tiden, där kulturen och miljön har en stor påverkan. Vi lär oss hela tiden, men frågan är bara vad vi lär oss? / With this essence, I want to highlight the problems that may arise with children whose native language is different from Swedish, in Swedish preschool. How can we receive these children in the best possible way, help them with second language learning and interact with other children? I investigate how and with what ways we educators can use, what's important to consider when we work with these children. The language is of great importance for being included in the children's group at preschool, to make new friends and to participate in play. The child’s play is a central and important role in children's everyday life at preschool, as during the day there is a lot of play there. It benefits many different parts of the child's development, but I have focused on what child’s play can do for language development. In this essay, I have based my research on a specific case about a boy that arrived to my preschool. He had no knowledge about the Swedish language, neither did his family. In this scenario, I experienced that we, preschool teachers, lacked the methods and tools to help and guide him that would increase his potential growth as an individual.   In my examination, I have used literature that process these subject and based it on these questions: what is the importance of language for children to interact? What does it mean to be included? What is the importance of the play for inclusion in the child group? How the child´s play can benefit the child's language development?    I have then discovered that play and language have a strong connection with each other. The language favors the child´s play, and to participate in the play usually the language is required. We educators have an important role in helping the children without the majority language into the group and the play. It is easy that these children end up like outsiders, dare to participate when they notice that nobody understands what they say.   I have based my work from a sociocultural perspective, which means that I observe learning all the time and that culture and environment have a big impact. We learn all the time, but the question remains, what are we learning?