Syftet med detta arbete är att öka kunskapen om förskolebarns lek utifrån hur barnen själva uttrycker sina uppfattningar om lek. Metoden är en kvalitativ forskningsintervju med en fenomenografisk metodansats. Fenomenografisk inriktning bygger på två fokusgruppsintervjuer med totalt åtta barn där de under tiden ritar teckningar om sin lek. Resultatet presenteras i olika kategorier som analyserades av intervjuarna och teckningarna. Resultatet visar att samtliga barn uppfattar leken som många olika aktiviteter de sysslar med och där de upplever framförallt glädje. Barnen beskriver lek med olika material, lek med sina vänner och rollek. En del av barnen beskriver medvetenhet om att de lär sig genom att leka och inget av barnen nämner vuxna i samband med deras lek. Barnens föreställningar om lek framställer leken som en artefakt då de använder leken för att kommunicera och samspela med varandra.

Inom den fysiska planeringen talas det ofta om barnens perspektiv, men samtidigt har barn och deras åsikter en historia av att bli förbisedda trots att utformningen av den fysiska miljön har en stor betydelse för barns livskvalitet. Det finns en tro om att barn saknar kompetensen som krävs för att uttrycka sina åsikter om fysiska miljöer. År 2020 blir Barnkonventionen i Sverige lag vilket syftar till att barns rättigheter till inkludering inom bland annat den fysiska planeringen ska stärkas. Barn ska inte längre förbises utan måste inkluderas när våra samhällen planeras. Studier och rapporter visar dock att det finns en utbredd osäkerhet i Sveriges kommuner kring vilka metoder som ska användas för att barn ska kunna medverka i den fysiska planeringen och speciellt utsatta visar sig de yngre barnen vara. Ungefär ett år efter att Barnkonventionen blir lag saknar fortfarande 41 % av Sveriges kommuner strategier för implementeringen av lagen.  Barn består av en femtedel av den totala befolkningen i Sverige, men förbises ofta inom den fysiska planeringen och planerare vet inte genom vilka metoder barn ska inkluderas. Denna uppsats utvecklar därför ett exempel på dialogmetod, den så kallade multifunktionella metoden, för unga barn, i åldrarna 4-6 år, samtidigt som de förutsättningar som krävs för att barn ska kunna bidra till den fysiska planeringen samt deras kompetens till detta undersöks. Genom detta framkommer även hur den fysiska planeringen kan anpassas för att unga barn på ett mer självklart sätt ska bli inkluderade i planeringsprocessen för att Barnkonventionen därigenom ska kunna uppnås. Genom en tolkande intervjumetod testas och utvärderas förslaget på multifunktionell metod för dialog med unga barn. Den multifunktionella metoden kombinerar verbala, visuella och fysiska moment i form av dialog, användning av bilder, rita samt rundvandring.  Studien visar att unga barn med stor förståelse kan bidra med åsikter om fysiska miljöer om de sätts in i rätt kontext, får stöttning och tydliga beskrivningar om situationen de förväntas uttrycka sig om. En metod för dialog med unga barn behöver vara utformad utefter barnens personliga kompetenser och på ett sätt som tillåter dem att uttrycka sig på de vis som passar dem, samtidigt som planeraren genom metoden tillåts förstå barnens åsikter. Den multifunktionella dialogmetoden fångar upp en bred grupp av barn och låter dem förmedla sina åsikter på sätt som passar dem samtidigt som planerare får en större förståelse för åsikterna genom att barnen förmedlar dem på olika sätt.  För att Barnkonventionen ska ha möjlighet att uppnås måste det skapas förutsättningar för dialoger med barn kontinuerligt genom planeringsprocessen. Genom att utgå från uppsatsens teoretiska ramverk dras slutsatsen att den svenska planeringen därmed skulle gynnas av att skifta mot en mer kommunikativ, postmodern och tolkande planering. Som teorierna står för behöver den fysiska planeringen ha en accepterande syn på att samtliga invånare, däribland barn, besitter värdefull kunskap som bidrar till en bättre fysisk planering.

Läsmiljöer i förskolan kan påverka barns utveckling inom literacy och syftet med studien är att jämföra läsmiljöerna i en förskola med förskolebibliotek och en förskola utan förskolebibliotek samt att undersöka hur miljöerna används ur barnperspektiv och barns perspektiv. Teorierna som används för studien är miljön som den tredje pedagogen och den del av Aidan Chambers (2011) teori Läsandets cirkel som heter att välja. Studien försöker komma så nära barns perspektiv som möjligt genom att göra deltagande observationer med barn som görs med fallstudier. Barnperspektivet fås genom enskilda intervjuer med förskollärare från två förskolor. Resultatet visar att de studerade läsmiljöerna såg olika ut men användes till literacyrelaterade aktiviteter av barnen på båda förskolorna. Resultatet visar även att barnen inte var direkt delaktiga i utformningen eller de beslut som togs, däremot observerades deras beteende och miljön anpassades av pedagogerna. Skillnaden som upptäckts mellan förskolan med bibliotek och förskolan med läsmiljö var att biblioteket var schemastyrt, medan läsmiljön var mer fri att användas av barnen när de ville. Barnen använde det material som gjorts tillgängligt genom miljöns utformning medan material som var ur deras räckhåll inte användes.

Elever i årskurs 4-6 slutar på fritidshemmen och vi vet inte riktigt varför eller vad de gör istället.Syfte med denna studie är att förstå vad som ligger bakom årskurs 4–6 elevers val att antingenstanna eller lämna fritids. Syftet är vidare att ta reda på vad eleverna gör på sin fritid.Frågeställningarna som vår studie utgår ifrån är följande: “Varför väljer vissa elever att sluta ochandra att stanna kvar i fritidshemsverksamheten?” och “Vad gör eleverna i årskurs 4-6 efterskolan?” och “Erbjuder fritidshemsverksamheten en meningsfull fritid för elever i årskurs 4-6enligt eleverna?”. Studien bygger på en kvantitativ studie i form av en enkätundersökning med87 elever och en kvalitativ studie i form av en gruppintervju med 4 elever, alla från samma skolai årskurs 4-6. Med hjälp av begreppen meningsfull fritid, meningsfullhet utifrån teorin KASAMoch Haglunds fyra sätt att se på fritid har vi analyserat vår empiri. I intervjuerna framkom attelevernas fritidshem låg på en annan skola vilket var en viktig orsak till varför många eleverslutat. Vår studie visade att en betydande del av eleverna ansåg att fritidsverksamheten var tråkigoch att det var viktigt om kompisarna gick där. Vi kunde se kopplingar mellan att elever tyckteatt fritidshemmet var tråkigt och dess brist på erbjudande av meningsfulla aktiviteter. Mångaelever hade fler än en organiserad fritidsaktivitet i veckan och det skulle kunna vara en anledningtill att eleverna behövde tiden mellan skolan och aktiviteten till rekreation. Underrekreationstiden ägnade sig eleverna åt att äta mellanmål, göra läxor och olika skärmbaseradeaktiviteter. Somliga elever upplevde fritidshemmets aktiviteter som meningsfulla då de varje dagerbjöd aktiviteter som eleverna tyckte om, till exempel TV- och datorspel. Det framkom även attde aktiviteter som eleverna upplever som meningsfulla var sådana där eleverna fick vara medoch bestämma, känna sig delaktiga från början till slut och där de fick social uppskattning.

Studiens syfte var att få kunskap om hur barn upplever och förhåller sig till utomhusvistelse i en naturförskola respektive förskola utan specifik inriktning. Detta har utformats med stöd av följande frågeställningar: Hur upplever barnen i respektive förskola utomhusvistelsen? Hur leker barnen i respektive förskola i samband med deras utomhusvistelse? Studien har tagit sin utgångspunkt ur två kvalitativa metoder, nämligen fokusgruppintervjuer och strukturerade observationer med stöd av observationsscheman. Avsikten med fokusgruppintervjuerna var att inhämta kunskap om barnens egna åsikter och tankar gällande den utomhusvistelse som de tar del av under sin förskolevistelse. Vidare var avsikten med de strukturerade observationerna att tolka barnens utomhusvistelse genom att inta ett barnperspektiv. Den nämnda jämförelsen utgick från tre barnavdelningar på en naturförskola och två barnavdelningar från en förskola utan specifik inriktning. I resultatet framkom det både likheter och skillnader mellan barnen från respektive förskola gällande deras utomhusvistelse. Det synliggjordes bland annat att den största delen av barnen från naturförskolan uppskattade utomhusvistelse mer i jämförelse med barnen som befann sig i förskoleverksamheten utan specifik inriktning. Turtle m.fl. (2015) för fram att en större mängd vistelse i naturen bidrar till en ökad positiv inställning gentemot utomhusvistelse. Fortsättningsvis framkom det även att barnens fantasiförmåga och samarbetsförmåga, i samband med utomhusvistelsen i förskolan, var lika förekommande bland barnen i naturförskolan som i förskolan utan inriktning.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares syn på undervisning utomhus, med särskilt fokus på vad barn lär och hur undervisningen bedrivs. Studiens syfte har konkretiserats till två forskningsfrågor som lyder: ”Hur motiverar förskollärare undervisning utomhus i förhållande till barns lärande och utveckling?” och ”Hur använder förskollärare utomhusmiljön för att bedriva undervisning utomhus?”. Tidigare forskning visar att utomhusvistelse bidrar till barns utveckling av motoriska, matematiska, språkliga och sociala färdigheter genom både planerade och spontana aktiviteter, som ska utgå från barns intresse. Tidigare forskning visar även på de möjligheter och begränsningar som finns med undervisning utomhus, till exempel rörelsefriheten, arbetslagets inställning och vädrets påverkan. Studien har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer tillsammans med fyra förskollärare som har olika lång yrkeserfarenhet, där de givit svar på frågor om ämnet. Därtill analyseras datainsamlingen och resultatet utifrån en utvecklingspedagogisk ansats, med begreppen lärandets objekt och lärandets akt (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson 2014) i fokus samt barns perspektiv och barnperspektiv (Sommer, Pramling Samuelsson & Hundeide 2014). Resultatet visar att förskollärarna har en positiv inställning till undervisning utomhus. Förskollärarna belyser att de undervisar i flertalet ämnen utomhus, där barn får möjlighet att utveckla motoriska, matematiska och språkliga färdigheter. Det här genomför de genom såväl planerade som spontana aktiviteter, både på förskolegården och i närområdet. Vår förhoppning med studien är att den ska bidra med kunskap om förskollärares syn på undervisning utomhus i förskola.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare planerar utomhusundervisning utifrån medvetna didaktiska ställningstaganden. Forskningsfrågor som guidar den här studien är: “Hur synliggörs utomhusundervisning vid planering i såväl skriftliga planeringsdokument som i tal?” och “Hur motiverar förskollärare de didaktiska ställningstagandena i relation till utomhusundervisning?”. För att svara på studiens forskningsfrågor har dokumentanalys och forskningsintervju använts som metoder för att samla in datamaterial. För att stärka planeringsdokumenten som samlats in spelades pedagogernas diskussioner in med hjälp av en ljudupptagare. Ljudinspelningarna från planeringarna analyserades tillsammans med de skriftliga planeringsdokumenten. De pedagogiska planeringarna följdes upp med intervjuer av förskollärare som spelades in med ljudupptagare och analyserades. Datamaterialet har transkriberats och kategoriserats utifrån likheter och skillnader i empirin. Studiens teori är utvecklingspedagogik med tillhörande begrepp, lärandets akt och lärandets objekt som har använts vid analys av datamaterialet. I studien medverkar fyra förskolor från två kommuner i södra Sverige. Förskollärarna har varierande yrkeserfarenheter med olika kunskaper om utomhuspedagogik och didaktik. I resultatet synliggörs variation i hur arbetslagen planerar för undervisning utomhus utifrån medvetna didaktiska ställningstaganden. Samtliga arbetslag har en strävan om att inkludera utomhuspedagogik i deras temaarbete. I förskolornas planeringsdokument synliggörs det att utformningen av utomhusundervisning varieras i förhållande till deras temaarbete. Studiens förskollärare motiverar att didaktikens frågor är en bra utgångspunkt för undervisning utomhus. Något som genomsyrar resultatet är brist på kunskap om didaktik som begrepp. Det framförs att förskollärare behöver mer vägledning i både att inta medvetet didaktiskt förhållningssätt och hur utomhusundervisning kan samverkas med undervisningen som bedrivs inomhus. Det framförs i studien att didaktisk planering ökar förutsättningar för förskoleverksamhet att bedriva undervisning som stimulerar barns utforskande. Förskolor har olika förutsättningar till att bedriva utomhuspedagogik, både vad gäller miljöns utformning och pedagogernas kunskaper.

Inledning Många fritidshemsplaceringar avslutas när eleverna är runt 9–10 års ålder, trots att fritidshemmet är en plats för relationsskapande, där vuxenstöd finns och gemenskap framhålls som väsentligt. Skolverket (2022) skriver fram utvecklandet av kamratrelationer som betydande och att undervisningen i fritidshemmet ska ske till stor del situationsstyrt, utefter elevernas egna behov och intressen. Vi har undersökt elevers tankar och erfarenheter om fritidshemmets verksamhet. Syfte Denna studie syftar till att utifrån barns perspektiv utveckla kunskap om vad som bidrar till att 9–10-åringar slutar på fritidshemmet samt undersöka vad som krävs för att de ska stanna längre. Områden som fokuseras är hur elevernas fritid ser ut efter avslutandet, vad de anser är meningsfull fritid och vad som kan bidra till att de stannar kvar längre upp i åldrarna. Metod Med det teoretiska ramverket barndomssociologi och dess begrepp, kamratkulturer, barnperspektiv, barns perspektiv samt barn som aktörer söker vi elevernas egna tankar om fritidshemmet och deras avslutande av fritidshemsplats. Eleverna har fått möjlighet att uttrycka sina åsikter genom kvalitativa intervjuer, närmare bestämt semistrukturerade fokusgrupper. Empirin har analyserats utifrån trestegsmodellen där det som framkommit i elevernas diskussioner har delats in i olika teman. Resultat Resultatet av studien visar kamratrelationers stora betydelse för att elever ska känna meningsfullhet i att vara i fritidshemmets verksamhet. Det visar även att ökat medbestämmande är efterfrågat av eleverna, främst de äldre. Studien belyser hur flertalet som avslutar fritidshemmet är ensamma hemma under eftermiddagarna, inte sällan med följden att de blir stillasittande framför en skärm. Studien upplyser om att det finns ett tydligt behov av vuxenstöd. Framträdande i resultatet är äldre elevers upplevelse av att aktiviteter i fritidshemmet mestadels passar yngre elever och att de bör anpassas utefter ålderns behov.

Stödmaterial från Skolverket om demokratiarbetet i förskolan och forskning visar att en glidning från den kollektiva gemenskapen har skett mot ett alltmer individuellt förhållningssätt, medan merparten av studiens tidigare forskningen belyser att delaktigheten i gemenskapen ses som viktig. Det väcker en undran hur det kollektiva och individuella synliggörs i förskolans praktik. En minietnografisk studie med observation och informella samtal användes som metod för att få syn på de olika förhållningssätt pedagogerna använder i arbetet med den demokratiska värdegrunden. Studien utfördes på en förskola med barn i åldern 3-5 år. Studien fann att det användes flera olika förhållningssätt för att fånga både det individuella barnet, och gemenskapen i gruppen till ett möjligt lärande om och genom demokrati.I studien har vi identifierat 14 olika förhållningssätt, där vissa används mer och andra mindre. Merparten av förhållningssätten behövs för att lyfta fram olika demokratiska värden och inget förhållningssätt ska ses som bättre än den andre. Studien fann även förhållningssätt som försvårade arbetet med den demokratiska värdegrunden. Både tidigare forskning och resultatet av studien visar på vikten av att ha kollegiala diskussioner om vad arbetet med den demokratiska värdegrunden står för och hur det ska gå till för att inte utmynna i omedvetna förhållningssätt från pedagogerna

This thesis inquiries into the public libraries and librarians attitude towards and use of alternative methods in their reading promotion work for children aged 10–18. The statistics show that children's reading comprehension has decreased in surveys of PIRLS. Furthermore, highlights that children find it boring to read and experience reading as an obligation. The purpose of this study is to gain insight into if librarians at public libraries use alternative methods to inspire reading for children.    The study uses the theories Literacy Studies and the Sociocultural Perspective together with qualitative interviews as a method for obtaining empirical data for analysis. The findings that emerge from the informants' account of their reading promotion work are that they work with multimodal tools such as computer games, theater, puzzles, music, storyyoga and more. These tools are used as aids to both attract children to cross the threshold of the library and to take the story to another level. The digitization of their activities has enabled children to participate in public library activities on their own terms. It turns out that the story is more important to the children than reading the printed book. The public libraries also collaborate with other associations to reach out to children where they are located and work together to motivate the children to read. The movement activities for children aged 10–18 that are available and offered are, for example, yoga and interactive walking theaters. The children can be involved and their perspectives are taken advantage of in the development of the library activities that are aimed at the children.   The conclusion shows that librarians at public libraries use multimodal tools as alternative methods to stimulate children aged 10–18 to become readers and that children appreciate the public library.