I den här uppsatsen undersöks fyra lärares föreställningar om hur de arbetar med skönlitteratur för att öka elevernas självinsikt och förståelse för omvärlden. I uppsatsen diskuteras även hur lärarna ser på sin roll som demokratiförmedlare. Med demokratiförmedlare menar jag en förmedlare av en värdegrund som syftar till att öka elevers självinsikt och förståelse samt tolerans mot andra, allt i enlighet med nya Ämnesplanen för svenskämnet (Gy11). Empirin är införskaffad genom enskilda intervjuer. Frågor som ställdes till lärarna var: hur de ser på sin roll som förmedlare av en demokratisk värdegrund, en värdegrund som ska öka toleransen och förståelse för andra människor, hur de ser på identitetsbegreppet, som är högst påtaglig i Kursplanen för svenskämnet (Lpf 94), vilka texter de väljer alternativt väljer bort i sin undervisning samt frågor om deras koppling mellan demokratiförmedling och metodval. Jag kommer fram till följande: hur lärare ser på sin roll som demokratiförmedlare är sammanvävt med hur de arbetar med skönlitteratur för att öka elevernas självinsikt och förståelse för andra i världen. Lärarna agerar som demokratiförmedlare när de väljer ut texter och metoder som ska utveckla elevens självinsikt och förståelse samt tolerans gentemot omvärlden.

No description available.

Skolan har förutom kunskapsuppdraget även ett demokratifostrande uppdrag som ska genomsyra alla skolans verksamheter och aktiviteter. Ett demokratiargument motiverar bildämnet i kursplanen vilket i forskning främst lyfts genom bildämnets kommunikativa aspekter. Dock visar forskning att bildlärare, på grund av stoffträngsel och ämnets hotade status, nedprioriterar kommunikativa aspekter till förmån för mer traditionell bildframställning. Flera studier visar på brister i skolans demokratiarbete och att utformningen till stor del baseras på lärares egna engagemang och värderingar. Kollegiala samtal och en gemensam struktur kring demokratiarbetet tycks saknas. Det här arbetet ämnar därför undersöka bildlärares utsagor om sin syn på och arbete med skolans demokratiska uppdrag. Med ett socialkonstruktivistiskt och diskursanalytiskt förhållningssätt samt med Öhmans undervisningstraditioner som teoretiskt ramverk, har vi gjort en intervjustudie med sex bildlärare. Vårt resultat överensstämmer i stor utsträckning med tidigare forskning. I vår analys delas intervjupersonernas utsagor upp i olika diskurser samt olika subjektspositioner som kommer till uttryck. Slutligen delas även utsagorna in i normerande, faktabaserad och pluralistisk undervisningstradition.

Vårt syfte med studien var att undersöka och beskriva pedagogers erfarenheter av att tolka och realisera läroplansmålen, vad gäller alla barns inflytande i förskolan.  Läroplanen för förskolan säger att barn har rätt att få känna delaktighet och få utöva reellt inflytande över sin vardag (Skolverket, 2018). Studien handlar om pedagogers erfarenheter av att tolka och realisera läroplansmålen och hur de möjliggör alla barns inflytande och vilka hinder och möjligheter som kan finnas i detta arbete. Vi genomförde en kvalitativ undersökning där vi genom brevintervjuer fick ta del av verksamma pedagogers erfarenheter. Med inspiration från hermeneutiken tolkade och analyserade vi det insamlade datamaterialet med hjälp av läroplansteoretiska begrepp, så som läroplansarenor och läroplanskoder. Studiens resultat visar att det finns utmaningar i arbetet med att tolka och realisera läroplansmålen om barns inflytande i praktiken, men förskollärarnas erfarenheter visar också att de har strategier för att lösa dessa utmaningar. Ett exempel som visar de strategier förskollärarna beskriver, är att när verbalt språk ses som en förutsättning för att kunna få inflytande, så använder och erbjuder förskollärarna barnen andra kommunikationsformer. De utmaningar pedagogerna ställs inför består i att tolka och förstå läroplansmålen och därefter nå en samsyn i arbetslaget kring hur målen ska realiseras. Studien handlar också om hur pedagoger definierar begreppet inflytande och om vilka konsekvenser det får för den pedagogiska verksamheten.  I vår studie har vi använt oss av begreppet pedagog som vi likställer med förskollärare. / <p>2020-06-08</p>

Syftet med detta arbete har varit att besvara frågeställningen: Hur kan en som lärare arbeta systematiskt med värdegrundsarbete under SO-lektionerna. Denna forskningsöversikt är riktad till lärarstudenter och verksamma lärare, främst inom SO-ämnena men kan vara till nytta för andra verksamma lärare och lärarstudenter som vill veta mer om hur en kan arbeta systematiskt med värdegrundsfrågor. Arbetet är baserat på en forskningsöversikt för att utreda frågeställningen. Vi har sökt på olika databaser och läst olika vetenskapliga texter både från Sverige och andra nationer. Forskning visar tydligt att det är av vikt att arbeta med värdegrundsfrågor redan från tidig ålder men att det kan vara svårt att få in i det dagliga arbetet. Att arbeta med värdegrundsfrågor ingår i det demokratiska uppdrag som skolan vilar på, det handlar om att utbilda goda demokratiska medborgare. Forskningsöversikten visar också på olika metoder som lärare kan använda sig utav när de ska utveckla ett systematiskt värdegrundsarbete.

Demokratiuppdraget är ett skolans viktigaste uppdrag. Detta uppdrag fastställs i skollagen och beskrivs i läroplanens inledande delar samt det centrala innehållet för de samhällsorienterande ämnena. I arbetet med detta har lärare en central roll. Syftet med denna studie är en ökad förståelse för hur lärare i årskurs F-3 ser på demokratiuppdraget, deras syn på hur det förmedlas, samt vilka utmaningar de möts av. För att ta reda på det gjorde vi fem semistrukturerade intervjuer med lärare i årskurs F-3, vilka vi sedan analyserade utifrån de valda analysredskapen, Perssons dimensioner och Biestas didaktiska ansatser. Analysen visar att alla lärare delar grundsyn gällande demokratiuppdraget och betonar liknande demokratiska värden, men med olika infallsvinklar. De ser också demokratiuppdraget som ett fostrande uppdrag. Alla lärare strävar efter ett stort elevinflytande. Flera av lärarna lyfter kooperativa metoder, samtal och diskussioner som bra metoder att förmedla demokratiuppdraget genom. Alla lärare betonar omröstningar och vikten av rådsverksamheter på skolorna. Lärarna upplever uppdraget som utmanande och lyfter ålder, bristande samsyn och resursbrist som begränsningar. Lärarna menar att demokratiuppdraget åligger de samhällsorienterande ämnena, men anser att det ska integreras i alla ämnen. Lärarna uttrycker att kunskapsuppdraget och demokratiuppdraget bör gå hand i hand, men trots det har vi kunnat se att dessa två särskiljs. Detta riskerar medföra att demokratiuppdraget bortprioriteras till förmån för kunskapsuppdraget.

Skolan har ett uttalat anti-rasistiskt uppdrag som innebär att både arbeta aktivt förebyggande för demokratiska värderingar och att motverka alla former av kränkningar. Detta gäller för alla som verkar inom skolan, men samhällskunskapslärare har ett särskilt ansvar i och med ämnets historiska uppkomst och ämnesinnehåll. Frågan som ställs i denna litteraturstudie är hur (samhällskunskaps)lärare kan tänka kring och ta sig an uppdraget om den demokratiska, kränkningsfria skolan med fokus på rasism och främlingsfientlighet. Resultatet visar att svensk forskning på området om anti-rasistiskt arbete i skolan är begränsad i sin omfattning. Forskaren Emma Arneback har i samarbete med andra forskare tagit sig an detta forskningsfält i Sverige. De mest centrala resultaten för lärares anti-rasistiska arbete som framkommer i litteraturstudien är a) vikten av en strukturell förståelse av rasism och b) att förhållningssätt och handlingsstrategier måste anpassas och övervägas av läraren kontextuellt utifrån varje situation. Kunskap, (själv)reflektion och kontextuella bedömningar skapar bästa förutsättningar för att både bemöta exempelvis öppet rasistiska uttal i skolan och att undvika exempelvis framställningar som riskerar reproducera den strukturella rasismen.

Detta examensarbete har haft som syfte att undersöka hur historielärare tolkar och undervisar i skolans demokratiuppdrag med fokus på de demokratiska värderingar som ska utvecklas. Genom en intervjustudie med tre historielärare undersöker vi enligt våra frågeställningar hur lärarna tolkar uppdraget och hur de uttalat anser sig arbeta med det (explicit arbete). Genom tre lektionsobservationer undersöker vi även hur lärarna arbetar med uppdraget outtalat eller omedvetet (implicit) baserat på teorier om hur demokratiska värderingar kan utvecklas genom historiemedvetande och historisk empati i historieundervisningen. I observationerna tittar vi då efter aktiviteter och stoff som låter eleverna resonera kring historiska aktörer, deras val och handlingar samt bakgrund till och konsekvenser av dessa. Vi undersöker också om aktörernas levnadsvillkor diskuteras och om jämförelser mellan dåtid, nutid och framtid görs för att utveckla ett historiemedvetande som, enligt de teoretiker vi lutar oss mot anser är väsentligt för att utveckla den historiska empatin. Den historiska empatin är sedan i sin tur grundläggande för att demokratiska värderingar ska kunna utvecklas.Studiens resultat visar att alla de lärare vi intervjuat kopplar demokratiuppdraget till praktiska demokratiska färdigheter samt kunskapen om demokrati, men ingen av lärarna tar upp utvecklingen av värderingar. Trots att ingen av lärarna tar upp de demokratiska värderingarna som en del av demokratiuppdraget i intervjun kan vi se att samtliga ägnar lektionstid åt att diskutera aktörers val och handlingar i förhållande till deras levnadsvillkor. Enligt våra teorier är det en indikation på att lärarna anser sig arbeta med demokratiuppdragets praktiska och teoretiska del, men att de omedvetet även arbetar med värderingar i historieundervisningen.

I en kvalitetsgranskning som utfördes av Skolinspektionen 2012 framkom att skolans demokratiuppdrag inte genomsyrar undervisningen. I föreliggande studie har undervisningen i religionskunskapsämnet undersökts, där studiens syfte har varit att undersöka hur religionskunskapslärare uppfattar sitt ämne i relation till skolans demokratiuppdrag. Den frågeställning som studien ämnat få svar på är hur uppfattar religionskunskapslärare sitt ämne i relation till skolans demokratiuppdrag? Sammanlagt medverkade sex religionskunskapslärare i årskurs 4–6 i en kvalitativ intervjustudie, där deras svar utgjorde empiri för studien. Empirin kodades och tematiserades utifrån en tematisk analys och resultatet analyserades ur det pragmatiska perspektivet med John Deweys syn på lärande. Resultatet från studien visade att religionskunskapslärarna har en tydlig uppfattning om ämnets relation till demokratiuppdraget, där de för utförliga resonemang kring hur det tar sig till uttryck både i undervisningens utformning och genomförande. Kopplar man det till Skolinspektionens granskning, där det framkom att uppdraget inte blev framträdande i undervisningen, kan man dra slutsatsen att religionskunskapsämnet med sitt ämnesinnehåll och utformning har förutsättningar för att fostra demokratiska medborgare av eleverna. De didaktiska implikationerna av studien understryker vikten av att lärare är medvetna om hur deras ämne kan ställas i relation till demokratiuppdraget. Vidare hade det varit möjligt att professionen hade gynnats av mer utarbetade och ämnesdidaktiska metoder för hur man arbetar utifrån en medveten värdegrund.

Studiens syfte är att undersöka lärares uppfattning om läxans funktion i förhållande till en skola för alla. Studien har en kvalitativ forskningsansats där halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med sexton lärare har genomförts. Studiens data analyseras utifrån en kvalitativ innehållsanalys där lärares uppfattningar om läxans funktion redovisas på individnivå, organisationsnivå/skolnivå och samhällsnivå samt för elever i svårigheter. Vidare analyseras lärares övervägande uppfattningar om läxans funktion under fem olika synsätt, Det traditionella synsättet, Det kommunikativa synsättet, Det tillmötesgående synsättet, Det ambivalenta synsättet samt det Marknadsanpassade synsättet. Resultat och analys har kopplats till det sociokulturella synsättet och Vygotskijs teori om lärande samt till de tre specialpedagogiska perspektiven. Resultatet visar på stora skillnader i lärarnas syn på läxans funktion för elevens lärande och lärares undervisning på de olika nivåer studien berör. Bristande kollegial samsyn råder på skolorna vilket medför att läxans funktion tolkas individuellt av samtliga parter runt läxan, vilket får negativa konsekvenser i en skola för alla. Några slutsatser som kan dras är att likvärdigheten i en skola för alla, med fokus på skolans kunskaps- och demokratiuppdrag, påverkas av bristande samsyn, av skolors möjlighet att erbjuda läxhjälp på eftermiddagar samt av de läxhjälpsföretag som etableras på samhällsnivå. ___________________________________________________________________________ Nyckelord: Läxans funktion, Intervjustudie, Kunskapsuppdrag, Demokratiuppdrag, Skola för alla, Inkluderande undervisning, Likvärdighetsperspektiv, Elev i behov av särskilt stöd.