Regeringen överlämnade nyligen propositionen (prop. 2020/21:131) ”Privat initiativrätt – planintressentens medverkan vid detaljplaneläggning” till riksdagen med ambitionen att förenkla och förkorta planprocessen. Förslaget kommer från Januariöverenskommelsen där en av punkterna har detta som mål och förhoppning att bidra till snabbare och billigare byggande. Förslaget innebär att efter kommunen har lämnat ett positivt planbesked enligt plan- och bygglagen (SFS 2010:900) ska kommunen även redovisa vilket planeringsunderlag som sannolikt kan behövas vid detaljplaneläggningen, om planintressenten begär det. Effekterna av lagförslaget har undersökts genom metoderna multipel fallstudie samt dokument- och litteraturstudie. Projektutvecklare och kommuner har intervjuats för att höra marknadens åsikter och tankar om förslaget och hur de tror lagförslaget kommer påverka detaljplaneprocessen och arbetssättet. Som bakgrund till lagförslaget finns flera års arbete med utredningar där startpunkten handlade om översiktsplaner, som sedan vidareutvecklades till nya frågeställningar, bland annat om privat initiativrätt. Under utredningsarbetet valde utredaren att genomföra en omvärldsanalys för att se hur andra länder applicerar privat initiativrätt och utredaren kom fram till att Norges system var mest relevant för ett införande i svensk lagstiftning. Det slutliga lagförslaget från regeringen påminner lite om den norska modellen för privat initiativrätt, men det finns några väsentliga skillnader mellan ländernas lagstiftning. Det märktes att begreppet privat initiativrätt är vilseledande under intervjuerna då respondenterna hade olika uppfattning om vad begreppet betyder. Det syns också i utredningsarbeten att de haft svårt att sätta en exakt definition av begreppet. Det är många som tolkar begreppet ordagrant och då är det lätt att få uppfattningen att privat initiativrätt innebär en rätt för den enskilde att initiera ett planärende, men så är inte fallet med det lagförslag som regeringen lägger fram till riksdagen. Det handlar endast om att den enskilde har rätt att ta fram planeringsunderlag i form av utredningar till detaljplanen. Kommunen är fortfarande den som formellt initierar ett detaljplaneärende, driver processen framåt och har sista ordet om en detaljplan ska antas eller inte. Att de privata aktörerna bidrar med underlag kommer att underlätta arbetet för kommunen, däremot används detta arbetssätt hos de flesta kommuner och projektutvecklare redan idag, vilket innebär att lagförslaget blir ett förtydligande av gällande praxis. Resultatet av studien påvisar att lagförslaget om privat initiativrätt är ett förslag som inte räcker hela vägen - då det inte innebär någon direkt privat initiativrätt utan en möjlighet att bidra med planeringsunderlag och eventuellt snabba på processen en aning. I andra länder såsom Norge är privat initiativrätt betydligt mer långtgående då kommunerna är tvungna att ta ställning till ett framtaget material som förväntas antas om de uppfyller lagkraven. Någon garanti för en framtagen detaljplan med godkända utredningar finns inte, vilket kan anses få en hämmande effekt på lagförslaget. Lagförslaget är inte så ambitiöst, men är ett steg i rätt riktning. / The Government recently submitted the bill (prop. 2020/21:131) "Private initiative - the stakeholder's participation in detailed planning" to the riksdag with the ambition of simplifying and shortening the planning process. The proposal comes from the January agreement, where one of the points has this as a goal, and it is also hoped to make construction faster and cheaper. The proposal means that after the municipality has submitted a positive planning decision in accordance with the Planning and Building Act (SFS 2010: 900), the municipality must also report which planning documentation may probably be needed for the detailed planning, if the stakeholder so requests. The impact of the bill has been investigated through the methods of multiple case study and document and literature study. Project developers and municipalities have been interviewed to get the market's views and thoughts on the proposal and how they believe the proposal will affect the detailed planning process and working methods. As a background to the bill, there are several years of work with investigations where the starting point was about general plans, which then further developed into new issues, including private initiative. During the investigation, they chose to carry out an external analysis of the business environment to see how other countries apply private initiative and the investigator came to the conclusion that Norway's system was most relevant for its introduction into Swedish legislation. The final proposal from the government is somewhat reminiscent of the Norwegian model for private initiative, but there are some significant differences between the countries' legislation. It was noticed that the term private initiative is misleading during the interviews as the respondents had different views on what the term means. It can also be seen in investigative work that it has been difficult to set an exact definition of the term. There are many who interpret the term verbatim and then it is easy to get the impression that private initiative means a right for the individual to initiate a detailed plan, but this is not the case with the bill that the government submits to the riksdag. It is only a matter of the individual having the right to produce planning documentation in the form of investigations into the detailed plan. The municipality is still the one that formally initiates a detailed plan, drives the process forward and has the last word on whether a detailed plan should be adopted or not. The fact that the private actors contribute with data will facilitate the work for the municipality, however, this way of working is used by most municipalities and project developers already today, which means that the bill will be a clarification of current practice. The results of the study show that the bill on private initiative is a proposal that is not far enough - as it does not involve any direct private initiative but an opportunity to contribute with planning documents and possibly speed up the process a bit. In other countries such as Norway, private initiative is much more far-reaching as the municipalities are forced to take a position on a material produced that is expected to be adopted if they meet the legal requirements. There is no guarantee for a detailed plan with approved investigations, which can be considered to have an inhibiting effect on the bill. The bill is not so ambitious, but is a step in the right direction

Bilen har länge stått i centrum vid samhällsplanering och har präglat gatunätets utformning. Därför behövs både allmänna och enskilda parkeringar för besökare och boende. Parkeringsplatserna kan anordnas både innanför och utanför detaljplan. Vad som skiljer dessa tillvägagångssätt är själva processen. Oavsett val av process krävs alltid bygglov för parkeringsanläggningar. Samhället är nu i en utvecklingsfas där normer och policys går mot en hållbarhetsförändring. Många kommuner väljer idag att styra mindre antal parkeringsplatser för att främja valet av alternativa transportmedel.  Denna studie berör mindre kustkommuner längsmed västkusten som påverkas av ett ökat invånarantal under sommarhalvåret. Detta ökade invånarantal medför en stor mäng bilister och ett större parkeringsbehov. Studien jämför kommunerna Båstad, Orust och Tjörn och deras praktiska lösningar. Studien kartlägger kommunernas praktiska lösningar samt dess synsätt på parkeringsproblematiken under sommarhalvåret. Med hjälp av denna kartläggning kan andra kommuner inspireras och vägledas.  Genom semi-strukturerade intervjuer med tre olika tjänstemän på vardera kommun togs jämförelsekriterier  fram och utifrån detta framställdes ett resultat. De tre kommunerna visade sig ha skilda lösningar på parkeringsproblemet, så som ändrad lokalisering av parkeringsplatser, alternativa transportmedel eller provisoriska parkeringsplatser. Båstads kommun har valt att anlägga en större parkeringsplats utanför centrum, dit bilister hänvisas genom skyltning. Orust kommun har ordnat med lånecyklar till besökare och satsar på ett nytt gång- och cykelnät. Tjörns kommun väljer att anlägga provisoriska parkeringsplatser för att täcka upp ökat behov. / The car has for a long time been in the center of society planning and has characterized the street network. Therefore, both public parking spaces are required for visitors but also accommodation. The parking spaces can be arranged both inside and outside the local plan. Regardless of the choice of process, construction permits are required for parking facilities. The society is now in a developmental phase where norms and policies is heading for a sustainable development. Many municipalities choose to control the number of parking spaces to promote the choice of alternative transportations.  This study handle smaller coastal municipalities along the west coast which is affected by a drastically increased population during the summer. This increased population is causing a large number of drivers and a major parking demand. The participating municipalities are Båstad, Orust and Tjörn whose practical solutions are compared.  The study is a mapping of the municipalities’ practical solutions and its approach to parking problems during the summer. With the help of this survey, other municipalities can be inspired and guided.  Semi-structured interviews with three different officials in each municipality showed comparative criteria and based on this a result was produced. The three municipalities proved to have different solutions to the parking problem, such as changing the location of parking spaces, alternative transportations or temporary parking spaces. Båstad municipality has chosen to build a larger parking lot outside the city center, where drivers are referred by signage. Orust municipality has arrange rental bikes for visitors and is investing in a new walking and cycling network. Tjörn municipality chooses to set up provisional parking spaces to cover increased needs.

Syftet med denna rapport är tvåfaldigt. För det första syftar rapporten till att undersöka hur kommunen i markanvisnings- och detaljplaneprocessen kan verka för en varierad och blandad bebyggelse samtidigt som kommunen maximerar markförsäljningspriset vid försäljning av mark till byggherrar. För det andra syftar rapporten till att belysa hur kommunens markanvisnings- och detaljplaneprocess upplevs utifrån byggherrens perspektiv. Rapporten ställer upp tre frågeställningar: i) vilka möjligheter har kommunen att påverka fysisk gestaltning? ii) hur kan kommunen verka för ökad mångfald i bebyggelsen? och iii) hur kan kommunen verka för att fler byggherrar kan konkurrera om markanvisning? En ingående granskning av planhandlingar och gestaltningsprogram för fyra exploateringsområden i Stockholms län samt markanvisnings- och exploateringsavtal med berörda byggherrar har genomförts. Dessutom har en enkätundersökning med ett antal mindre byggherrar genomförts i syfte att undersöka upplevda etableringshinder och svårigheter att erhålla markanvisning. Studien finner att detaljplanen är ett alltför trubbigt verktyg för att styra gestaltningen och att den ofta kompletteras med gestaltningsprogram för området. För att gestaltningsprogram ska ha bindande verkan gentemot byggherren bör de knytas till markanvisnings- och exploateringsavtal. Ännu effektivare verkan får gestaltningsprogram om de grundar sig i medborgardialoger där såväl boende som byggherrar fått delta. Sannolikheten att ambitionerna som uttrycks i gestaltningsprogrammet verkligen genomförs ökar om byggherren ges incitament att genomföra vissa åtgärder, exempelvis genom att erhålla rabatt på markpriset. Den främsta faktorn för variation och mångfald i bebyggelsen är dock att i konkurrens, genom markanvisningstävlingar, tilldela byggrätter till flera olika byggherrar inte bara inom området i stort utan även inom kvarteret. Byggherreenkäten visar främst att kommuner måste bli mer tydliga i sina utvärderingskriterier. Minskad osäkerhet medför att också mindre byggherrar kan delta i markanvisningsprocessen vilket i sin tur leder till ökad variation i bebyggelsen. / The purpose of this report is twofold. First, the report aims to examine how the municipality, through the land allocation- and zoning processes, can promote a varied and diverse architecture while, at the same time, maximize the selling price when selling land to developers. Second, the report aims to describe the municipal land allocation- and zoning process from the perspective of the developer. The report poses three questions: i) Which means does the municipality have in order to influence the built environment? ii) How can the municipality promote increased diversity in the built environment? and iii) How can the municipality promote a greater number of developers to compete in the land allocation process? A detailed examination of the zoning plans and design programs for four development areas in the Stockholm County as well as land allocation- and development agreements with developers has been carried out. In addition, a survey among a number of smaller developers has been conducted in order to examine perceived barriers to entry and difficulties in obtaining land allocation. The study finds that zoning plans are too imprecise as a tool to govern the design and that they are often complemented by design programs for the area. For the design program to have binding effect against the developer they should be linked to land allocation- and development agreements with the developers. They are likely to be even more effective if they are based on dialogue with local residents and developers. The probability that the ambitions expressed in the design program are actually implemented will increase if the developer is given incentives to implement certain measures, for example by obtaining discount on the land price. The key factor for variety and diversity in the built environment is through competition where development rights are assigned to several different developers not only in the greater development area but also within the block. The survey among developers show that municipalities have to become more clear in their evaluation criteria. Reduced uncertainty will encourage small developers to participate in the land allocation process, which in turn, leads to a more varied and diverse architecture.

Detta examensarbete undersöker tidsåtgången av två skilda planprocesser. Det ena projektet beläget i Sverige och det andra i Tyskland. Anledningen till att jämförelsen gjordes med Tyskland är på grund av deras paragraf 34. Paragrafen innebär att nybyggnation kan ske utanför ett detaljplanerat område inom tätort och har på senare tid varit omtalad i svensk media. Byggbolagen i Sverige anser idag att det är en omständlig process från projektidé till byggstart och begär en förändring i planprocessen för att kunna påskynda byggandet. Befolkningen växer i framför allt storstäderna och det byggs för få bostäder för att kunna tillgodose efterfrågan. En av de bidragande orsakerna till att det byggs för lite är en allt för långt utdragen planprocess. Undersökningen av planprocessen för de två projekt i denna rapport har utförts genom analys av deras respektive detaljplaner. Dessutom genomfördes intervjuer med Sveriges Byggindustrier(BI), Sveriges kommuner och landsting(SKL) och NCC för att erhålla deras bild av den svenska planprocessen. Resultatet visade att planprocessen var 1,9 år längre i Sverige och att det skiljde sig mellan de två projektens planförfaranden. Programskedet tog längst tid i Sverige och i Tyskland tog programskedet och samrådet lika lång tid. Undersökningen visade också att slutpriset för två likartade husprojekt i respektive land skiljde sig med cirka 51 % billigare pris för det tyska projektet. Till detta kan det påpekas att byggprisindex är lägre i Tyskland och de har en effektivare produktutveckling, som är ett led i en snabbare planprocess. Vid en kortare planprocess kan kapitalkostnaden minskas och ur kundens perspektiv innebär det att slutpriset kan sänkas. Det finns flera orsaker till varför bostadsbyggandet inte flyter på trots den rådande bostadsbristen. Ett är att det tar för lång tid i hanteringen kring dokumentation av handlingar i de olika skedena i planprocessen. Därutöver tar överklagandeprocessen en lång tid och ett förslag är att färre instanser skulle påskynda processen. Vidare rekommenderas tydligare riktlinjer i PBL, slopande av kommunala särkrav och att inte detaljplanera mer än nödvändigt. Det behövs en förändring av den svenska planprocessen för att påskynda bostadsbyggandet. Färre instanser under överklagandeprocessen, bättre riktlinjer i PBL och tydligare hantering i kommuner, införande av en mer enhetlig regeluppsättning över hela Sverige och att inte detaljplanera om det inte är nödvändigt. Dessa rekommendationer skulle förbättra den svenska planprocessen. / This thesis examines time and cost consumption under two different planning processes. One project located in Sweden and the other in Germany. The main reason why the comparison was done in relation to Germany is because of an article on paragraph 34.This paragraph has recently been in Swedish media and construction companies in Sweden are requesting a change in the planning process to make it easier and faster to build houses. The population is growing, especially in the larger cities and the buildings fail to meet the demands required by the city. The main reason being that they build far too few homes because of an inefficient planning process. The planning process for these two projects has been carried out through analysis of their planning documents. In addition, interviews were conducted with the Swedish Construction Organization, Sweden's municipalities and NCC to obtain their view on how the Swedish planning process works. The results showed that the planning process was 1.9 years longer in Sweden. The program period took the longest time in Sweden and in Germany the program period and the consultation period took equal time. The investigation revealed that the final price to the customer is about 51% less in Germany. Furthermore, the construction price index is lower in Germany and they have a more efficient product development. With a shorter planning process the cost of capital can be reduced and from the customer's perspective, this means that the final price can be lowered. There are many reasons as to why the buildings aren't meeting the demands despite the housing shortage. One of them is that it takes too long in the handling of documentations in the different stages of the planning process. In addition, the process of appeal takes a very long a time and one suggestion is that a fewer instances would hurry up the planning process. Further recommendations would be that the guidelines in the regulations should be clearer and easier to follow and not to plan in detail more than necessarily. The Swedish planning process needs to change to accelerate the housing construction. Fewer instances during the appeal process, better guidelines in PBL and clearer management in municipalities, create a more uniform set of rules across Sweden and no detailed plan if it is not necessary. These recommendations would improve the Swedish planning process.

Titel: Planeringsmetoder i processindustrin: En fallstudie för AAK AB Författare: Mirlinda Brahimi och William JonassonHandledare: Peter BerlingExaminator: Helena Forslund  Bakgrund: I dagsläget har AAK svårigheter att finna tillräcklig kapacitet för att kunna möta sina kunders ordrar i vissa fall. Det förekommer att de full belastar sin produktionskapacitet och då de måste tacka nej till vissa kunders beställningsordrar. Studien grundar sig i att undersöka och skapa mer förståelse för cyklisk planering eller schemaläggning, då det finns ett behov av att finna sätt att samproducera och gruppera produkter i planeringen. Olika metoder granskas för att upptäcka en lämplig eller förbättrad planeringsmetod som kan skapa produktionsfokus i cykler som vidare bidrar till att minska kapacitetsproblemen och öka produktionseffektiviteten.  Syfte: Studiens syfte är att kartlägga och fördjupa sig i planeringsmiljön på AAK för att förbättra deras produktionsplanering i verksamheten. Det görs främst genom att förenkla och placera AAK:s planeringsmiljö i vilken miljötyp företaget tillhör samt dess förutsättningar som förekommer i miljön. Utifrån miljötypen så identifieras olika planeringsmetoder för att ta reda om dess tillämpbarhet kan realiseras på praktiken och faktiskt stabilisera planeringsmiljöns komplexitet på företaget såväl som det ska leda till en ökad fabriksproduktion.Metod: Studiens metod består av en kvalitativ studie, men också en kvantitativ då det görs beräkningar av olika modeller för det dataunderlag som erhållits för AAK:s kartongtappning. Den teoretiska referensramen skapades främst genom sökning av litterära källor och vetenskapliga artiklar. Studiens empiriska data har insamlats genom ostrukturerade- och semistrukturerade intervjuer av olika personer i studiens fallföretag. Resultat och slutsats: Studiens resultat visar att AAK:s miljötyp liknar en repetitiv masstillverkning. Powers-of-two beräkningar visade på goda resultat för kartongtappningen, men skulle kunna anpassas utifrån ett Product Wheel för att ta vara på båda metodernas fördelar. Mycket tyder på liknande resultat för andra processindustrier, då miljötypen är vanlig inom processindustrin.

Detaljplaner sätter ramarna och förutsättningarna för vad som legalt kan byggas på en fastighet. Hur de förutsättningarna ser ut har en enorm inverkan på hur kostnadseffektivt det framtida bygget kommer att bli. Att i tidigt skede identifiera och påverka de faktorer som driver byggkostnaderna utan att skapa motsvarande mervärde för de framtida kunderna är en viktig uppgift. I den här studien kartläggs de planbestämmelserna och utformningarna, det ska dessutom inte vara självklart att det finns tillräckligt samhällsnytta för att väga upp kostnaderna. Litteraturen inom området är mycket bristande. Den huvudsakliga metoden för den här studien är intervjuer, totalt genomförs sjutton intervjuer med privata fastighetsutvecklare och kommunalt anställda inom markexploatering och detaljplanering. Det identifieras en rad detaljplansutformningar och fenomen kopplat till detaljplaneprocessen. Allt ifrån det optimala byggnadsdjupet och underjordiska garage till felaktiga betraktelsevinklar för arkitekturen och nya typer av kommunala särkrav som blir allt vanligare. Dessutom hanterar studien samarbetet inom detaljplaneprocessen mellan privata fastighetsutvecklare och kommunen med fokus på byggkostnader, lönsamhet och avvägningarna mellan det enskilda intresset hos fastighetsutvecklaren och allmänna intressen. Fastighetsutvecklare har inflytande under detaljplaneprocessen och kan bidra med mycket. Inom kommuner finns tankar kring vad som är den mest samhällsekonomiskt lönsamma avvägningen för planutformningar där projektets lönsamhet får väga tyngre, men än så länge gäller det främst fram tills en detaljplan är genomförbar och ibland för kommunens egna fastigheter eller bostadsprojekt.

Geografiska informationssystem (GIS) kan bistå välgrundade beslut inom planering genom att visualisera och analysera data men mänskliga och organisatoriska faktorer orsakar tröghet för ökad tillämpning av verktyget. Trögheten kan motarbetas genom att kartlägga tjänstepersoners acceptans av verktyget och identifiera hur olika faktorer påverkar acceptansen. Denna studie undersöker acceptansen av GIS inom detaljplanering hos tjänstepersoner genom intervjuer i två svenska kommuner. Technology Acceptance Model (TAM) har använts och utökats för att lämpa sig bättre i en kommunal kontext genom att inkludera organisationsstrukturens påverkan på individernas acceptans. Resultaten identifierar bristande kunskap och intresse samt otillräcklig styrning och incitament som hinder för utökad tillämpning. Individuellt engagemang, utbildning bekostat av kommunen samt starka normer för ökad acceptans identifieras som möjligheter, och rollfördelning fastslås kunna utgöra både hinder och möjligheter för ökad tillämpning. Genom att uppmärksamma och bearbeta dessa hinder och möjligheter främjas ökad acceptans för mer avancerade analyser och visualiseringar i detaljplanering. / Geographic Information Systems (GIS) can facilitate informed decision-making in planning by visualizing and analyzing data. However, inertia for increased application of GIS persists due to human and organizational factors. Therefore, this study researches the acceptance of GIS among civil servants in local planning through interviews in two Swedish municipalities. The Technology Acceptance Model (TAM) has been utilized and adapted to better suit the municipal context by considering the influence of organizational structure on individuals' acceptance. The findings reveal barriers to increased application, such as lack of knowledge and interest, inadequate governance, and insufficient incentives. On the other hand, opportunities for increased acceptance include individual commitment, municipality-funded training, and compelling social norms. Role allocation is identified as both an obstacle and an opportunity for increased application. By addressing and leveraging these obstacles and opportunities, increased acceptance can be promoted for more advanced analysis and visualization in local planning.

This thesis will focus on a major Swedish city, Karlstad. The study uses a combined method consisting of a content analysis and semi-structured interviews. The qualitative content analysis is based on categorizing ongoing detailed plans for housing development in Karlstad. The respondents in the semi-structured interviews consist of people active in real estate development in Karlstad, the current chairman of the urban planning committee in Karlstad, and another politician with experience of urban planning. The purpose of the thesis is to investigate the development pattern in the housing sector in a Swedish city. This in connection with investigating how the cooperation between local actors works regarding housing development. In the next step, the purpose is operationalized by studying Karlstad as a case. The section on previous research presents relevant research on the topic of development in the housing sector. The theory chapter provides the theoretical framework for the study. A theoretical model regarding how development is achieved in the housing sector is central, the model summarizes various factors that contribute to achieving development. The results section presents the respondents' experience of how housing planning looks like in Karlstad and how cooperation works between different local actors. How Karlstad is growing with a focus on both densification and expansion in the city is central to the empirical data. A central part of the empirical data is that there is a picture of differing opinions on how cooperation looks between different local actors. One conclusion reached is that Karlstad works for an inclusive and varied densification while the city is expanding. Another conclusion that can be reached is that sustainability thinking in terms of social, economic and ecological aspects is to some extent guiding contemporary housing planning but will become even more important in the future. The main research question relevant to this thesis is: What is the pattern of development in the housing sector in Karlstad? / I denna uppsats är en svensk större stad i fokus, Karlstad. I studien används en kombinerad metod som består av en kvalitativ innehållsanalys och semistrukturerade intervjuer. Den kvalitativa innehållsanalysen utgår från att kategorisera pågående detaljplaner gällande bostadsutveckling i Karlstad. Respondenterna i de semistrukturerade intervjuerna utgörs av tre personer verksamma inom fastighetsutveckling i Karlstad. Dessutom har den nuvarande ordförande för stadsbyggnadsnämnden i Karlstad och en annan politiskt aktiv person med erfarenhet från stadsbyggnad intervjuats. Syftet med uppsatsen är att undersöka exploateringsmönstret i bostadssektorn i en större svensk stad. Detta i samband med att undersöka hur samarbetet mellan lokala aktörer fungerar gällande bostadsutveckling. I nästa led operationaliseras syftet genom att studera Karlstad som fall. I avsnittet gällande tidigare forskning presenteras relevant forskning kring ämnet exploatering. Teorikapitlet utgör det teoretiska ramverket för studien. En teoretisk modell gällande hur en exploatering nås är central och modellen sammanfattar olika faktorer som möjliggör exploatering av bostäder. I resultatdelen presenteras respondenternas upplevelse av hur bostadsplaneringen ser ut i Karlstad och hur samarbetet fungerar mellan olika aktörer. Hur Karlstad växer med fokus på att det både sker en förtätning i staden och en expansion av staden är centralt i empirin. En central del i empirin är att det finns en bild av att det finns åsikter som skiljer sig åt kring hur samarbetet ser ut mellan olika lokala aktörer. En slutsats som nås är att Karlstad verkar för en inkluderande och varierande förtätning samtidigt som staden expanderar. En annan slutsats som går att nå är att hållbarhetstänket ur sociala, ekonomiska och ekologiska aspekter är till viss del vägledande i nutida bostadsplanering men kommer i framtiden att bli ännu viktigare. Den huvudsakliga forskningsfrågan som är aktuell i detta uppsatsskrivande är: Hur ser mönstret av exploatering ut i bostadssektorn i Karlstad?

Med målet att uppnå vattenkvalité av god status inom hela EU införde Europaparlamentet år 2000 ramdirektivet för vatten (2000/60/EC), även kallat Vattendirektivet. För att uppnå god vattenstatus sätts mål i form av ”miljökvalitetsnormer”(MKN) på vattendrag, sjöar, kustvatten och grundvatten inom varje län och kommun. Dessa ska beaktas vid framtagandet av nya detaljplaner vilket är ett juridiskt gällande dokument där den tillåtna exploateringen av ett område fastställs. I detaljplanen ska planens påverkan på möjligheterna att uppnå MKN för vatten utredas och presenteras. Det saknas dock tydliga riktlinjer för hur denna bedömning ska göras och vilka aspekter som ska ingå i utredningen. I de fall planen medför att målen i form av MKN riskeras att inte uppnås är det länsstyrelsens uppgift att hindra planen från att godkännas. Syftet med studien är att utreda vad som är viktigt i arbetet att ta fram en detaljplan som beaktar MKN för vatten och hur kommuner och länsstyrelser upplever arbetet. Målet är att undersöka det övergripande arbetet och därefter fokusera på den bedömning som görs av vilken påverkan på MKN en plan medför. Detta för att ge en bild av hur arbetet sker i dagsläget och belysa de utmaningar och förbättringsmöjligheter som finns. Studien avgränsas geografisk till länsstyrelserna inom Norra Östersjöns vattendistrikt och kommunerna i Stockholms län. För att undersöka det ovannämnda genomfördes en förstudie bestående av en intervjustudie riktad till konsulter och anställda på kommun och länsstyrelser, och en litteraturstudie. Förstudien ledde fram till formuleringen av frågor i enkätstudien. Enkätstudien bestod av två delar där den första riktade sig till kommuner i Stockholms län och den andra till länsstyrelserna i Norra Östersjöns vattendistrikt. Resultatet från studien bidrog till att identifiera viktiga steg i processen att ta fram en detaljplan som följer satta MKN. Även svårigheter kopplade till de olika processtegen framkom. Uppföljning visade sig vara ett steg som inte genomförs i så stor utsträckning men som troligtvis kan förbättra situationen genom att bidra med data och kvalitetssäkring av metodiken. Bedömningen som görs av hur en plan påverkar möjligheten att uppfylla MKN sammanställdes i några nyckelsteg. De flesta svårigheter som upplevs av de kommunanställda är kopplade till att utföra den här bedömningen. Främst är det osäkerheter i metod och modelleringsverktyg tillsammans med ofullständigt underlagsmaterial som bidrar till svårigheterna. Det preliminära åtgärdsprogram som presenterats våren 2016 av Vattenmyndigheten inför nästa 6-åriga arbetscykel bidrar förhoppningsvis med att vägledningsmaterial och tydligare riktlinjer tas fram. Detta efterfrågades från flera håll i enkätstudien. Förutom det som åtgärdsprogrammet adresserar ses ett behov av mer utbildning och samverkan av och mellan aktörer. Beräkningsmetoder och underlag som används behöver även ses över och det behöver finnas en tydligare samsyn på hur en detaljplansplans påverkan på MKN ska bestämmas. / With the goal of high quality recipients within the European Union the European Water Framework Directive (WFD; 2000/60/EC) was initiated in the year of 2000. In order to achieve water of high quality, goals have been established under the definition of Environmental Quality Standards (EQS). These are defined for lakes, rivers and other water bodies within each municipality. The EQS are defined as a level that are to be reached until a defined year. The EQS are to be kept in mind when zoning is carried out within a municipality. Zoning allows for strategic use of land and water within the municipality and is an important part in the work of achieving the EQS. If a zoning plan does not meet the EQS the plan should not be adopted. The county government should audit plans before they are approved to make sure the chance of reaching the EQS are not hindered by the plan. The aim of this study is to investigate which important factors that come into play when a zoning plan is created that will meet the EQS. The aim is also to get an understanding of the work from the municipalities perspective as well as from the viewpoint of the county government. Both the overall perspective and the more detailed field of assessing the impact from a zoning plan is to be analyzed. In the end the goal is to give an overview of how the work is done today, which difficulties that are experienced as well as improvements that could be needed. The study is focused upon the county governments within the North Baltic Sea basin and the municipalities within Stockholm county. Semi-structured interviews and a literature review were conducted followed by a survey study in order to address the research questions. The survey study was directed towards the county governments and municipalities within the geographical study area mentioned above. From the methods described above data was collected which resulted in the identification of important steps in the process of making zoning with consideration of the EQS. Also difficulties connected to each phase were identified. The work of follow-up and monitoring was found only to be carried out to a limited extent but is believed to support several important functions in the work, if improved. The impact assessment of zoning on water quality and EQS was found to be one of the more difficult parts of the work with the WFD. Foremost, this process is connected to many uncertainties in the method of calculation but also due to limited data available in some cases. Information needed is for example the current water quality and the levels of pollution connected to different land uses of the area. More developed guidelines and support from central authorities was requested by several participants of the survey. Hopefully the Water authorities’ planned action program for the next 6-year work cycle, will result in this. However, more investigations and studies are needed in order to improve and minimize uncertainties in the methods used to calculate impact from zoning on water quality. More education and cooperation between municipalities, county governments and agencies with issues connected to implementing the WFD is needed as well. Overall more consensus is needed in how the work can be carried out while meeting both environmental and societal goals.

When building new residential areas, accessibility is important to consider, environments must be created that all people can use regardless of who they are. Whether a person has a disability or not, environments must be designed for both physical and social accessibility. This means that people must have the physical opportunity to visit an area on foot, by bicycle, bus and car or other means of communication. Individuals must also feel welcome to visit the place, so-called social accessibility, by designing the environment in an inviting and adapted way. This applies to the construction of new residential areas, densification of existing and other types of urban spaces.  This essay has aimed to investigate how and to what extent accessibility from a social sustainability context is treated in today's detailed planning in the municipality of Umea. The essay laid its foundation in a time-geographical perspective, with a focus on the built environment and densification’s impact on accessibility. Five detailed plans were selected from the municipality's website, these are spread over the city and have gained legal force between the years 2012 and 2020. By using content analysis together with coding, the plan-descriptions for each detailed plan were compiled in order to highlight the plans consideration of accessibility. The result that the essay arrived at shows that accessibility from a social sustainability context varies to a large extent in the planning descriptions depending on its scope. In general, it is possible to see a great focus on accessibility through the spatial design of the planning areas as well as the adaptation and development of pedestrian and cycle paths, public transport, and roads.