Denna kandidatuppsats består av en kvalitativ studie riktad mot barn i bokslukaråldern. Studien syftar på att undersöka barns attityd till läsning och biblioteket och vad som i barns liv kan konkurrera med deras rekreationella läsning. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer tillsammans med elever i årskurs 5 vid en skola med tillgång till skolbibliotek och skolbibliotekarie. Studiens resultat visar på att samtliga av de tillfrågade eleverna anser att biblioteket är en viktig inrättning i samhället för att alla ska ha tillgång till en lugn plats att öva sin läsning. Resultatet tyder även på att barn stimuleras till läsning med hjälp av en engagerande bibliotekarie i deras närhet och att det påverkar barnen starkt om de har någon läsande förebild i sin vardag eller inte. Studiens resultat ger även en bild av att rekreationell läsning är en aktivitet som stimulerar på ett sätt som andra rekreationella aktiviteter inte gör och därför inte går att säga att barn kommer att sluta läsa i och med den teknologiska utvecklingen, utan att den rekreationella läsningen istället tar sig en annan form.

Det här är en kombinationsstudie som innefattar intervjuer med sex lärare och en enkät med femtiofyra elever. I studien tar vi reda på varför lärare arbetar med skönlitteratur i sin undervisning, hur de undervisar om skönlitteratur, vad de väljer ut för skönlitterära texter och hur de främjar läslusten hos eleverna. Vidare tar vi upp hur eleverna upplever undervisningen om skönlitteratur och vad de motiveras av till läsning. Ett flertal områden som undersöks med koppling till skönlitteratur är läsande förebilder, vikten av bokvalet, motivation till läsning och arbetet för att främja elevernas läslust. Resultaten visar att lärare använder sig mer eller mindre av skönlitteratur i undervisningen och arbetar i olika utsträckningar, medvetet eller omedvetet, som läsande förebilder. I studien framgår att bokval och motivation går hand i hand, då eleverna i stor utsträckning motiveras av en bra bok i både den enskilda läsningen samt högläsningen. Lärare bör därav välja skönlitteratur med omsorg med utgångspunkt i både syfte och elevgrupp. För lärare är bibliotekarier en viktig tillgång i arbetet med skönlitteratur, vilka också kan väga upp för lärarnas bristande kunskap om barn- och ungdomslitteratur.

ABSTRACT  The aim of this thesis is to explore notions of spiritual leadership in a church environment and how conceptions of spiritual leadership are discussed and presented by the three different authors, all clergy and scientists, Jackson W. Carrol, Tone Stangeland Kaufmann and Karin Johannesson.  The conceptions of spiritual leadership is analysed through the theoretical perspective provided by Linda Trinkaus Zagzebski in Exemplarist Moral Theory. Spiritual leadership is discussed as a conception based on both an inner experience and behaviour in relation to its social and societal environment. According to the findings in this thesis, the virtue ethics of Exemparist Moral Theory provides opportunities to propose a suitable conception of spiritual leadership based on the use of exemplars from the biblical narrative, making active use of Scripture and its suggestions of egalitarian behaviour. It also presents some challenges discussing how inner and subjective experiences of spirituality manifests itself in actions, how it is to be regarded from an egalitarian perspective plus a recurring question of whether the presented conceptions are exceptional enough to stimulate emotions and be consequently admired.  The findings in this thesis, through the perspective of Exemplarist Moral Theory, therefore indicates a certain direction for spiritual leaders in church which is to act virtuous in accordance with the biblical narrative, with Jesus Christ as its foremost exemplar. Keywords: Spiritual leadership, exemplar, virtue, Jackson W. Carrol, Tone Stangeland Kaufmann, Karin Johannesson.

Studien syftar till att synliggöra lärarens roll som en läsande förebild och hur detta påverkar läsintresset hos elever i årskurs F–3. Studien ämnar vidare till att bidra med kunskap om metoder och strategier lärare anser är läsfrämjande. Det sociokulturella perspektivet på lärande är det teoretiska ramverk som genomsyrar hela studien. Den metod som används för att samla in empiri är kvalitativa intervjuer och en fenomenografisk analysmodell har använts för att analysera empirin. Resultatet visar att samtliga lärare definierar sig som läsande förebilder och att de i samspel med elever kan inspirera och uppmuntra till läsning. Lärarna beskriver sig som läsande förebilder när de i varierande situationer förmedlar sitt läsintresse och berättar om sin läsning på fritiden. Även när de arbetar med högläsning och när de vägleder eleverna att hitta böcker. Högläsning stimulerar elevers läsintresse och elever är viktiga läsande förebilder förvarandra. Den sociala och fysiska miljön betraktas ha betydelse för elevers läsintresse. Avslutningsvis ser lärare ett stort värde i att vara en läsande förebild i skolan. Dels för att elevens hemsituation varierar, dels för att elever läser färre böcker på fritiden. Avslutningsvis framgår det att lärares samarbete och samsyn främjar den läskultur som lever på en skola.

Somliga elever har med sig högläsningen och textsamtel hemifrån, då de har läsande rförebilder som inspirerar och motiverar till ett utforskande av läsning.Det ligger sedan i skolans uppdrag att se till att de elever som inte får med sig detta får tillfälle att möta litteratur på ett sätt som jämnar ut skillnaderna i hemförhållanden. Eleverna ska få likvärdiga förutsättningar för en fullgod läsförmåga, lustfyllda läsupplevelser, samt möjlighet att utveckla sin läsförmåga. Som undervisande lärare i årskurs 1 är jag av upplevelsen att allt färre barn har med sig detta hemifrån. Stunder av högläsning och efterföljande textsamtal har därför blivit ett pedagogiskt verktyg som används kontinuerligt i min undervisning. Detta för att se till att samtliga elever får förutsättningar att utveckla sin läsförmåga, men även sin förståelse av en läst text. Utifrån min egen undervisning har jag sedan i denna studie valt att undersöka just dessa stunder för att ta reda på vilken inverkan de har på mina elever. Studien har genomförts med en etnografisk ansats med observationer av undervisningssituationer med högläsning och textsamtal. En lektion med tydlig struktur och efterförljande textsamtal, och en där detta saknades. Kvalitativa forskningsintervjuer har även genomförts med tre elever, för att mer ingående ta del av deras förståelse och tankar. Vad som blev i synligt i studien var hur stor skillnad det var på elevernas förståelseav den upplästa texten beroende på om ett samtal förs i anknytning med läsningen. Stunder av högläsning där inte detta samtal genomfördes, gav inte eleverna det stöd de behövde för att utveckla sin förståelse. Vad som även framkom vid intervjuerna med de tre eleverna var att de reagerade och tog med sig olika saker från undervisningstillfällena.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare anser att de skapar goda förutsättningar för att barn ska möta fysisk aktivitet i deras vardag på förskolan. Metoden som används var semistrukturerade intervjuer. I slutsatsen framkommer det att fysisk aktivitet behöver få större utrymme i förskolans verksamheter och konkretiseras i förskolans läroplan. Vikten av att vara en god förebild som visar på att det är roligt och viktigt att röra på sig är av betydelse för hur barnen ges möjlighet att möta fysisk aktivitet dagligen i förskolan.

Denna studie syftar till att genom intervju ta del av några förskolepedagogers uppfattningar om konflikt och konflikthantering där empirin analyseras med Cohens konfliktpyramid. Studiens syfte är att bidra med ökad kunskap om strategier och påverkande faktorer för att främja konstruktiv konflikthantering i förskolan. Studien visar att förskolepedagogerna ser konflikter som naturligt och konflikthantering är en del av det pedagogiska uppdraget. Resultatet visar att förskolepedagogernas uppfattning är att både barnens och pedagogens konfliktlösningsförmåga kan påverka en konfliktsituation.  Resultatet visar att förskolepedagogerna använder olika metoder och strategier, bland annat drama och modellering, för att utveckla barnens förmåga att konstruktivt hantera konflikter. Förskolepedagogerna uppger även att den faktiska konflikten används som lärtillfälle där de strävar efter att använda dialog och medling som en strategi. Resultatet visar att deltagande förskolepedagogerna anser att det är viktigt att undvika strategier som hindrar en utveckling av barnen egna konflikthanteringsförmågor. Resultatet visar att förskolepedagogerna aktivt förebygger konflikter i syfte att främja en stöttande och trygg miljö i förskolan. Förskolepedagogernas uppfattning är att konflikthantering påverkas negativt av stress och kompetensbrist. Kollektiva reflektioner och organisatoriskt stöd lyfts fram av förskolepedagogerna som framgångsfaktorer.

<p>Drygt 1,6 miljoner barn och ungdomar deltar i någon form av idrottslig verksamhet, man kan alltså påstå att idrotten, näst efter skolan, är vår största gemensamma socialisationsarena. Samtidigt så finns mycket lite forskat på vilken betydelse idrotten har och betydelsen av ledarna ur barnen och ungdomarnas perspektiv. Denna studie har syftat till att belysa denna kunskapsbrist och söka svar på frågeställningar utifrån de två övergripande temana; idrottens roll som socialisationsarena och ledarnas betydelse. För detta har valts ett kvantitativt angreppssätt med en enkätundersökning riktat till drygt 80 barn och ungdomar, aktiva i sex olika idrotter i en mellansvensk kommun. Resultaten har sedan analyserats statistiskt. Studiens övergripande slutsatser är att idrottande barn och ungdomar anser att idrotten har en viktig plats i deras liv. De idrottar för att det är kul, för att hålla sig i form och för att de själva vill det. De träffar fler kompisar och får ett större socialt kapital. I idrotten finner de genom ledarna vuxna förebilder som de har en bra relation till, ett stort förtroende för och som lyssnar på dem. Ledarna anses som viktiga både för utövandet av sin idrott, men också i områden utöver idrotten, och är den person efter familjen, den närmaste släkten och kompisar som de anser vara allra viktigast för dem. Slutligen konstateras att även om skillnader mellan pojkars och flickors uppfattning av idrotten och ledarna finns så är likheterna större än skillnaderna.</p>

Drygt 1,6 miljoner barn och ungdomar deltar i någon form av idrottslig verksamhet, man kan alltså påstå att idrotten, näst efter skolan, är vår största gemensamma socialisationsarena. Samtidigt så finns mycket lite forskat på vilken betydelse idrotten har och betydelsen av ledarna ur barnen och ungdomarnas perspektiv. Denna studie har syftat till att belysa denna kunskapsbrist och söka svar på frågeställningar utifrån de två övergripande temana; idrottens roll som socialisationsarena och ledarnas betydelse. För detta har valts ett kvantitativt angreppssätt med en enkätundersökning riktat till drygt 80 barn och ungdomar, aktiva i sex olika idrotter i en mellansvensk kommun. Resultaten har sedan analyserats statistiskt. Studiens övergripande slutsatser är att idrottande barn och ungdomar anser att idrotten har en viktig plats i deras liv. De idrottar för att det är kul, för att hålla sig i form och för att de själva vill det. De träffar fler kompisar och får ett större socialt kapital. I idrotten finner de genom ledarna vuxna förebilder som de har en bra relation till, ett stort förtroende för och som lyssnar på dem. Ledarna anses som viktiga både för utövandet av sin idrott, men också i områden utöver idrotten, och är den person efter familjen, den närmaste släkten och kompisar som de anser vara allra viktigast för dem. Slutligen konstateras att även om skillnader mellan pojkars och flickors uppfattning av idrotten och ledarna finns så är likheterna större än skillnaderna.

Syfte med studien var att undersöka pedagogernas uppfattning om arbetet med hållbar utveckling genom en Grön Flagg-certifiering i förskolan. Mina frågeställningar blev därför: Hur stödjer en Grön Flagg-certifieringen arbetet mot hållbar utveckling? Hur görs barnen delaktiga i arbetet med Grön Flagg? Hur ser pedagogerna på sig själva som förebilder? Dessa frågor har besvarats genom en undersökning med kvalitativa intervjuer av åtta pedagoger i fyra olika Grön Flagg-certifierade förskolor (bland dessa en förskoleadministratör) samt kommunens miljöstrateg, tre barns egna tankar om miljö och yngre kamrater har undersöks.  Resultat har analyserats utifrån lärande för hållbar utveckling, Harts delaktighetstrappa samt Axness fostrans principer utifrån ett nytt forskningsområde kallad epigenetik med fokus på ett av dess användningsområden: barnuppfostran. Genom resultat och analys av datainsamlingen har jag funnit att en Grön Flagg-certifieringen kan stödja arbetet mot hållbar utveckling om det finns ett gemensamt synsätt inom arbetslaget, engagerade och drivande pedagoger samtidigt som man synliggör de små vardagliga insatserna i förskolan. Pedagogerna i studien anser att certifieringen utåt visat att man arbetat mot hållbar utveckling och sätter press till att arbetet genomförs.  Studiens resultat visat att barnens delaktighet i arbetet med Grön Flagg-certifiering varierar i de olika förskolorna enligt de olika projekt som beskrevs under intervjuerna. Barnens ålder eller pedagogernas inställningar på det kompetenta barnet, påverkat utsträckningen i vilken barn gjorts delaktiga i arbetet mot hållbar utveckling. Studien har visat att pedagogerna var väl medvetna om deras påverkan på barnen. De ser sina arbetsinsatser och sig själva som förebilder för barnen, men utifrån det jag funnit i min analys även för varandra för att arbete med certifieringen utvecklas. I studien gjordes ett utprövande av ämnet epigenetik samt begrepp från hjärnforskning lånades. Utifrån de olika begrepp och teorier som presenterats i studien tilldelats pedagoger rollen som primary attachment relationships samtidigt som det motiverats för pedagogers stora påverkan på barnen.