This essay examines the social relations between colored and white cadets at the United States Military Academy at West Point during the late 19th century. Through letters we are able to take part of two microhistories that show the social structure from two different angles. Exclusionary rhetoric and practices made it possible for white cadets to shut out colored cadets from their social community. When the first African-American, James Webster Smith entered the Academy in 1870 a controversial question was raised about social relations between colored and none-colored cadets. By studying Smith ́s letters in tandem with those of a white cadet who attended West Point at the same time, Hugh Lenox Scott, this thesis aims to study how racism played out in everyday encounters and practices. In doing so it reveals a complex tension between exclusion and confrontation involving colored cadets, as a result of the structural racism at the Academy and in the American society at large in the post-Civil War era.

Polulärvetenskaplig sammanfattning Uppsatsens undersökning är en kartläggning av lagstiftning och reglering gällande gaturummen i Stockholm 1650-1750. Syftet är att se på hur myndigheterna försökte komma tillrätta med nattliga ordningsproblem, samt vilka ideal och motiv som låg bakom reglerna. Källmaterialet består av förordningar och kungörelser utgivna av Kungl. Maj:t och Stockholms magistrat i det tidigmoderna Stockholm 1650-1750. Metoden till analysen består av diskursanalys, där fasta tas på samhälleliga diskurser som kan avläsas i källmaterialet, och då utifrån kategorier som kön, klass och makt. Undersökningens resultat visar på en kristlig ideal av ordning för de offentliga miljöerna och nattlivet. Lagstiftningen följer även den internationella utvecklingen för tidigmoderna städer, med gatuplanering, införandet av gatubelysning och en förskjutning av dygnsrytmen. Det materiella ordnandet, samt idealen av ordningsamma goda kristliga medborgare sammanfaller även med Sveriges stormaktsideal. I källmaterialet finns även spår av förhandling mellan myndigheter och medborgare. Lagstiftningen anpassas utifrån medborgarnas klagomål och påtryckningar, det sker en förhandling av statens våldsmonopol och medborgarnas individuella rättssäkerhet. I det tidigmoderna Stockholm är individuell rättssäkerhet kopplat till samhällsställning.       Undersökningen visar även på att medborgarna fungerar som lagens förlängda arm, med en angivarkultur som uppmuntras. De ur högre stånd hade traditionellt fungerat som förmyndare och beskyddare för de med lägre samhällelig ställning, och i och med införandet av stadsvakten bestående av medborgare ur de lägre ständerna, ställs denna ordning ur spel - vilket resulterar i en del konflikter.

This thesis presents a micro-archaeological analysis of the osteological material from theunmarked communal grave L1977:6727, in Sigsarve, Gotland. The grave was found during the ploughing of a field and excavated in 1911. Documentation of the grave was poor; hencethe aim of this thesis was to investigate who the individuals in this grave were through their skeletal remains. The number of individuals, their age, and sex was determined, andpathological or activity-related changes were examined. A discussion on who these individuals were, whether their health could imply anything about their life, and how the grave might have been used, was based on these osteological results. The grave was likely a family grave used by a farming group. The elements displayed a fair amount of physical strain, particularly in a few individuals. The osteological material from the same grave waspreviously examined in 1912 by Carl M. Fürst. To examine the relevance of re-analysing osteological material analysed during the earlier 20th century a comparative analysis of Fürst’s and the new results was made. Although there were similarities, the older analysis provided very limited information in comparison to this analysis. / Denna avhandling är en mikroarkeologisk analys av det osteologiska materialet från flatmarksgraven L1977:6727, i Sigsarve, Gotland. Graven plogades upp och grävdes ut 1911. Då dokumentation om graven var minimal blev uppsatsens syfte att undersöka vilka individerna i graven kan ha varit genom det osteologiska materialet. Antalet individer, deras ålder och kön bedömdes, och eventuella patologiska eller aktivitetsrelaterade förändringar undersöktes. Utifrån resultaten diskuterades individernas liv, hälsa samt gravens bruk. Det kunde konstateras att graven troligen var en familjegrav som brukats av bönder snarare än jägare/samlare. Benen påvisade fysisk påfrestning, i synnerhet hos ett fåtal individer. Det osteologiska materialet undersöktes tidigare år 1912 av Carl M. Fürst. För att utreda relevansen av att åter-analysera osteologiskt material som analyserats under det tidigare 1900-talet gjordes en jämförande analys av Fürsts och de nya resultaten. Medan det fanns likheter i resultaten gav den äldre analysen mycket begränsad information i jämförelse med denna analys. / Gotland in the 3rd ML BCE

This essay explores how and why the memory of the Baltic extradition in 1946 has been shaped and used in relation to the social democratic Swedish identity, trough the theory of cultural history. The method utilized is a qualitative content analysis of the 71 articles in Aftonbladet that discuss the term “baltutlämningen” between 1947-2022. Here, a theoretical and methodical device is presented and applied. The device outlines the Swedish identity by examining how the articles negotiate guilt to avoid shame, thus preserving the self-image.       The findings show that the remembrance of the Baltic extradition serves to cement an image that upholds the identity of the social democratic group as rational, humanitarian, and anti-fascist. Consequently, when Aftonbladet brought the memory to life in 1966 it was shaped to avoid anything that would cause shame by contradicting those values. Thus, the narrative came to portray the political right as guilty for the extradition, and the Balts’ unnecessary suffering during it. Later, the memory was used to reinforce the progressive and humane self-image by being used as a cautionary example, legitimizing current social democratic stances regarding questions of asylum, international relations, and war crime policies.           In the 2000’s a new discussion emerged alongside the previous narrative, as historians started questioning the facts and reassessing the feelings of guilt and shame. With the admission that fascist sympathizers may also have infiltrated the social democratic group, the historian debate joined the European narrative: promoting the international cause for democracy, through national self-evaluation, to combat intolerance and fascism globally. Thus, the memory of extradition of the Balts has come to connect the Swedish cause to the European one, maintaining the rational, humanitarian, and anti-fascist self-image.      From an identity perspective the recurring guilt-shame complex shows that the humanitarian and democratic values are desired, but not innate, aspects of Swedish identity. Furthermore, the study shows that guilt and shame have consistently been used as educational tools to shape the Swedish people, inside and outside the classroom.

In several medieval written sources an area called Ragundaskogen (Eng: Ragunda Forest) is documented in eastern Jämtland. The references in the sources are general and lack specific information about location, meaning and the extent of this area. This thesis uses a theoretical framework based on niche construction and a method employing written sources, place names and archaeological remains to better understand the medieval concept of the Ragunda Forest. The study will reconstruct and discuss the area’s geography, but also provide insight into the people who lived there, their relationships with each other and places in the landscape, as well as their relationship to the church in Uppsala and the monarchy in Norway. The Ragunda Forest was a niche in a border area and during certain periods seems to have had a certain form of independence. The Middle Ages are a period characterised by a series of crises due to climate change and diseases such as the plague. The Ragunda Forest will be used as a background to discuss how the medieval population and landscapes were affected. The thesis suggests that interdisciplinary studies of delimited and local landscape spaces are an effective method for better understanding historical human-environment relations. / I flera skriftliga källor från medeltiden omnämns Ragundaskogen i östra Jämtland. Hänvisningarna i källorna är generella så det är svårt att avgöra Ragundaskogens exakta betydelse, läge och utbredning. Denna uppsats använder ett teoretiskt ramverk som bygger på nischkonstruktion och en metod som omfattar skriftliga källor, platsnamn och arkeologiska lämningar för att bättre förstå det medeltida begreppet Ragundaskogen. Studien kommer att rekonstruera och diskutera områdets geografi, men också ge insikt till människorna som levde där, till deras relationer sinsemellan och till platser i landskapet, samt till deras förhållanden till kyrkan i Uppsala och kungamakten i Norge. Ragundaskogen var en nisch i ett gränsområde och verkar under vissa perioder också haft en viss form av självständighet. Medeltiden är en tidsperiod som kännetecknas av en rad kriser till följd av klimatförändring och sjukdomar som pesten. Ragundaskogen kommer att användas som en bakgrund för att diskutera hur medeltidens människor och landskap påverkades. Uppsatsen föreslår att tvärvetenskapliga studier av avgränsade och lokala landskapsrum är en effektiv metod för att bättre förstå historiska människa-miljö relationer.

The purpose of this study is to investigate and get an overview of infant and child mortality in four smaller parishes in Småland County, Moheda, Slätthög, Vislanda and Skatelöv.The study will compare three different periods, 1889-1894, 1910-1915, and 1944-1940. The evidence has been collected from death and burial registers and birth and baptism registers from the parishes.The study's main question is "What proportion of Moheda's, Slätthög's, Vislanda's, and Skatelöv's children up to and including the age of six died during the periods 1889-1894, 1910-1915, and 1944-1949?". The result the study has achieved in relation to the main question is that during the first period 322 children died and during the last period 26 children died, thus the child mortality rate decreased.

This paper describes a unique method for the semi-automatic detection of historic charcoal production sites in LiDAR-derived digital elevation models. Intensified iron production in the early 17th century has remarkably influenced ways of how the land in Sweden was managed. Today, the abundance of charcoal kilns embedded in the landscape survives as cultural heritage monuments that testify about the scale forest management for charcoal production has contributed to the uprising iron manufacturing industry. An arbitrary selected study area (54 km2) south west of Gävle city served as an ideal testing ground, which is known to consist of already registered as well as unsurveyed charcoal kiln sites. The proposed approach encompasses combined morphometric classification methods being subjected to analytical image processing, where an image that represents refined terrain morphology was segmented and further followed by Hough Circle transfer function applied in seeking to detect circular shapes that represent charcoal kilns. Sites that have been identified manually and using the proposed method were only verified within an additionally established smaller validation area (6 km2). The resulting outcome accuracy was measured by calculating harmonic mean of precision and recall (F1-Score). Along with indication of previously undiscovered site locations, the proposed method showed relatively high score in recognising already registered sites after post-processing filtering. In spite of required continual fine-tuning, the described method can considerably facilitate mapping and overall management of cultural resources.

Syftet med denna uppsats har gått ut på att reda ut hur Svaneholms Bruk överlevde lågkonjunkturen på 70-talet, hur ledningen resonerade och vilka åtgärder de vidtog. Under denna tid då de främst producerade träfiberskivor rådde osäkerhet på deras marknad samtidigt som lågkonjunkturens och den otillfredsställande svenska krishanteringens konsekvenser fortfarande hade effekt. Genom att kvalitativt kolla igenom protokoll förda av företaget tillsammans med en bok författad av en före detta chef för företaget har ledningens resoneranden, vilka åtgärders som vidtogs och hur företaget i slutändan överlevde kommit fram i uppsatsen. För det mesta genom åren var det en överkapacitet på deras icke förädlade träfiberskivor som rådde, alltså att marknaden producerade fler skivor än vad som efterfrågades. Låg efterfrågan ledde till lageruppbyggnad och låga inkomster. Ledningen upprepade gång på gång deras oro för detta. I slutändan, precis i linje med vad tidigare forskning sade, var det en kvalitetskontroll och en vidareförädling av deras träfiberskivor som ledde till företagets framgång. Efterfrågan på dessa produkter var inte bara högre, utan staten kom även att visa intresse för företagets förmåga att producera just dessa. Därför kunde företaget få in gott med kredit till investering för att vidare utvidga deras kapacitet för dessa produkter. Någon större nedskärning på kapacitet eller på anställda rådde inte, till skillnad från andra bruk. I övrigt hjälpte även devalveringen som staten gjorde av svenska kronan 1977, då en stor del av brukets marknad var exportmarknad.

The purpose of this thesis is to find out how a hundred and its public healthcare system managed the 1918 flu pandemic, with Näs hundred as a case study. Relevant information is found using archived copies of the provincial physician's sent letters, editions of the local newspaper, and death-and-funeral books. Such information includes mortality statistics, which measures were taken, which role the private sector had, and if there was any change within the public healthcare system. The study finds that the Spanish flu stood out from other illnesses and the general state of health. At its culmination in October, hundreds were sick and private workplaces were short of staff. The mortality rate seems to have been around 0.49% of the population, which is a reasonable rate in comparison to other case studies. When the epidemic was at its height, the authorities closed schools and prohibited events that attracted larger masses of people. This was announced through the local newspaper, alongside urges for the people to avoid crowding. Within the public healthcare system, there were no extensive changes, except an increase in workdays, a higher salary and a decrease in the number of nurses. There was a discussion on who should be allowed to be cared for in the epidemic hospital, as this hospital, according to routine, did not care for people with influenza or people from outside the central locality. There is no evidence on how this turned out, but some information seems to suggest that the hospital, or at least the epidemic nurse, did get to care for people with influenza. Nonetheless, it is clear that the public healthcare system could not manage the epidemic, and that the majority of people had to be treated in their homes by a relative or an ambulating nurse. When it comes to actions taken by the private sector, charity funding for the victims is the sole provable action. In contrast to other case studies, there is no evidence of private healthcare or charity organizations that would have cooperated with the public healthcare system. This charity, as well as those measures taken by the authorities, can be seen as consequences of a so-called institutional weakening, which itself would be a consequence of the epidemic outbreak. The outbreak showed that the public healthcare system could not handle an epidemic of this size, which in turn made established routines obsolete, showed that there were holes in the system and legitimized interventions made by the authorities. As a consequence, the aforementioned measures were taken to inhibit the spread of the epidemic and to care for the sick. / Syftet med denna uppsats är att undersöka hur ett härad och dess sjukvårdsorganisation klarade av 1918 års influensapandemi, med Näs härad som fallstudie. Relevant information hittades genom att granska provinsialläkarens konceptböcker, nummer av Säffle-Tidningen och död- och begravningsböcker från tiden. Sådan information inkluderar hur sjukan utmärkte sig som bidragande faktor till det allmänna hälsoläget, vilka åtgärder som vidtogs som reaktion av epidemin och ifall någon förändring i sjukvårdens organisation skedde till följd av spanska sjukan. Uppsatsen kommer fram till att spanska sjukan stod ut från övriga sjukdomar och det allmänna hälsoläget. Vid kulmen i oktober var hundratals insjuknade och arbetsplatser hade brist på personal. Dödstalet låg på runt 0,49% av befolkningen, vilket är ett rimligt tal i jämförelse med tidigare forskning. När epidemin var som mest utbredd stängde myndigheterna skolor, biografer och liknande tillställningar som drog till sig större folkmassor. Detta utannonserades i Säffle-Tidningen, samtidigt som de uppmanade folk att hålla distans till sjuka och undvika trängsel. Inom sjukvården kom inga större förändringar, utan främst utökade arbetstider, höjd lön och en minskning i antal sköterskor. En diskussion fanns dock kring vilka som skulle få vårdas i epidemisjukhuset, som enligt rutin inte tog emot folk sjuka av influensa eller folk utanför den centrala köpingen. Det går inte att belägga hur detta kom att se ut, men en del tyder på att epidemisjukhuset, eller åtminstone epidemisjuksköterskan, trotts allt kom att vårda folk sjuka i influensa. Oavsett är det klart att sjukvården inte hade beredskap nog att hantera sjukan, och att majoriteten av de sjuka fick vårdas i hemmet av anhörig eller kringvandrande sjuksköterska. Av vad man kan belägga med det givna källmaterialet är en välgörenhetsfond åt de utsatta det närmsta man kommer vad gäller reaktioner från privat sektor. Till skillnad från fallstudier i tidigare forskning finns inget bevis på att privat vård eller välgörenhetsorganisationer kom att samarbeta med sjukvården. Oavsett kan detta, samt de åtgärder och förändringar som vidtogs av myndigheterna, ses som ha kommit till följd av en institutionell försvagning, som i sig var en följd av det epidemiska utbrottet. Epidemin påvisade nämligen att sjukvården och samhället inte kunde hantera en så stor mängd sjuka, vilket gjorde att rutiner blev obsoleta, att hål i systemet uppenbarades, och interventioner kunde legitimeras av myndigheterna. Som följd vidtogs ovannämnda åtgärder för att försöka hämma epidemins spridning och vårda de sjuka.

Vilket innehåll kännetecknar historieundervisningen i klasser där samtliga eleverna har sin bakgrund i icke- europeiska länder? Hur ser innehållet ut i historieundervisningen i klasser där tvärtom alla eleverna har sin bakgrund i Sverige? Frågorna ledde fram till syftet för denna studie: att undersöka hur historielärare på grundskolans högstadium talar om innehållsval i mångkulturella klasser. Studiens datainsamlingsmetod utgörs av intervjuer, både individuella och fokusgruppsintervjuer. De lärare som kom att medverka i studien har alla stor erfarenhet av att undervisa i mångkulturella klasser på grundskolans högstadium. Resultaten av studien visar att lärare befinner sig i en balanssituation i skiljelinjen mellan ämnestradition, styrdokument och elever. Vidare framgår av samtalen att utgångspunkten för allt innehållsurval utgörs av den traditionella västerländska berättelsen, som i studien benämns ”det dominerande narrativet”. Beroende på klasskontext öppnas narrativet upp. I klasser med en hög andel elever med annan bakgrund än Sverige öppnas narrativet upp mot en minoritetsanpassning. Även i klasskontexter med få elever med annan bakgrund än Sverige har innehållet genomgått förändringar, men helt inom ramen för det dominerande västerländska narrativet. Det samtalas bland annat om andra sätt att bruka tid på än den traditionella kronologiska. Vidare hanteras delar av det traditionella narrativet utifrån olika perspektiv. Allt inom ramen för en majoritetsanpassning. Studiens bidrag kan uttryckas som att den synliggör den komplexa situation som historielärare befinner sig i, samtidigt som erfarna lärare har utvecklat strategier. Avslutningsvis hoppas jag att undersökningen bidrar till att nyansera bilden av en historieundervisning som fortgår som den alltid har gjort. / Det övergripande syftet med studien var att undersöka hur historielärare på grundskolans högstadium talar om innehållsval i mångkulturella klasser. Undersökningsobjektet utgörs av lärares samtal om den egna undervisningen. Huvudfrågan som ställs är hur innehållsnarrationerna förhåller sig till spänningsfältet mellan ett innehåll som betonar ett kanonliknande nationellt kulturarv och ett som ger utrymme för ett mer individuellt och mångkulturellt inriktat innehåll. Datainsamlingen har skett med hjälp av individuella intervjuer och fokusgruppsintervjuer, där respondenterna bestod av fem historielärare på grundskolans högstadium. Kriteriet vid urvalet var, förutom att vara behörig lärare, var att ha stor erfarenhet av att undervisa i mångkulturella klasser. Med utgångspunkt i frågeställningarna har det empiriska materialet hanterats i två steg. Dels en inledande inventering av de innehållsnarrationer som lärare talar om, dels en analys för att förstå lärares val av innehåll på grundval av klasskontext. Studiens resultat visar att allt innehållsval oberoende av klasskontext utgår från den traditionella västerländska berättelsen, eller det ”dominerande narrativet”. Utifrån två olika klasskontexter visar studien följande resultat: Då klassen bestod av en låg andel elever med bakgrund i andra länder öppnas narrativet upp med Europa som naturlig geografisk avgränsning och där svensk historia finns med som strimma. Den traditionella kronologiska tidsanvändningen är en bland flera andra sätt att bruka tid. Det traditionella innehållet behandlas stundtals utifrån andra perspektiv och andra fokus. Exempelvis samtalas om ett innehåll med större fokus på social historia och genusfrågor. Trots förändringar befinner sig innehållet inom ramen för det dominerande narrativet, vilket kan uttryckas som en majoritetsanpassning i relation till klassrumskontexten. Då klasser tvärtom bestod av en hög andel elever med bakgrund i andra länder inbjuds eleverna själva till att bidra med egna narrationer. Detta blir ett av flera sätt där det dominerande narrativet öppnas upp. Det ges även exempel på sammanhängande teman, såväl som delar av sådana, som öppnar upp narrativet. En minoritetsanpassning åstadkommes även genom att elever själva konstruerar metanarrationer, vanligtvis med temats innehåll som grund.