Forest clearings can potentially be an important resource for pollinators. Land use history has previously been shown to be important for the number of species and individuals of butterflies in clearings, with a larger number where it historically was meadows, even after a generation of production forest. Plant species richness has also been shown to be influenced by land use history. In this study, pollinators were collected with pan traps on clear-cuts that had at least one generation of production forest, which in the 1870s was either meadow or forest. The results showed that there was no difference in species numbers and individual number between the two types of clear-cuts when it comes to Bombus spp, Syrphinae spp, Lepturinae spp, Cetoniidae spp and Trichius spp. The result is surprising because there is a greater frequency of herbs in clearings that previously had been meadow and the expectations was therefore that there should be more pollinators there. There are indications that the catchability when it comes to the pan trap method is inversely proportional to the floral richness, and the lack of differences could therefore be due to sampling bias.

Den schweiziske musikern och pedagogen Emile Jaques-Dalcroze utvecklade under sin livstid den rörelsebaserade musikpedagogiska metod som i dag går under namnet rytmik. Syftet med denna magisteruppsats är att undersöka uppkomsten och den tidiga utvecklingen av Jaques-Dalcrozes ursprungliga rytmik och framför allt solfège – rörelsebaserad gehörsträning – som är ett av dess huvudmoment. För att finna svar på frågan om hur Jaques-Dalcrozes egen historia påverkade hans val av pedagogisk inriktning för hans gehörsundervisning och på frågan om på vilket sätt samtiden påverkade framväxten och mottagandet av solfègen, undersöks Jaques-Dalcrozes liv fram till 1906 samt kulturella, pedagogiska och andra samhälleliga strömningar under 1800-talet. Utgångspunkten är i historisk metod och med ett hermeneutiskt perspektiv och resultatet presenteras i en delvis biografisk form. Undersökningen visar att Jaques-Dalcroze tveklöst influerades av samtiden och påverkades av människor som kom i hans närhet, framför allt hans pianolärare de Senger, Prosnitz och Lussy, violinisten Ysaÿe, psykologen Claparède och Jaques-Dalcrozes kollegor Gorter, Boepple och Chassevant. Pestalozzi, Nägeli och Fröbel var pedagoger vars idéer återspeglas i Jaques-Dalcrozes metod. De olika influenserna i synergi med hans egen personliga historia och förutsättningar var det som ledde fram till utvecklingen av rytmiken. / During his lifetime the Swiss musician and pedagogue Emile Jaques-Dalcroze developed Dalcroze-Eurhythmics, a movement-based methodology in music education. The purpose of the present study is to explore the early development of Jaques-Dalcroze’s original Eurhythmics and especially solfège – movement based aural training – which is one of its main fields. This study aims to fathom Jaques-Dalcrozes life up to the year 1906, as well as the cultural, pedagogical and other societal tendencies during the 19th century to investigate how Jaques-Dalcroze’s personal history influenced his choice of pedagogical emphasis for his aural training, and how contemporary society in his time influenced the development and reception of Eurhythmics and solfège. The methodological basis of the study is historical with a hermeneutic perspective. The result is partly presented in a biographical form. The study shows that Jaques-Dalcroze was without doubt influenced by the world of his time, and was affected by people in his milieu, particularly his piano teachers de Senger, Prosnitz and Lussy, the virtuoso violinist Ysaÿe, the psychologist Claparède and the colleges of Jaques-Dalcroze Gorter, Boepple and Chassevant. Pestalozzi, Nägeli and Fröbel were pedagogues whose ideas were mirrored in the method of Jaques-Dalcroze. These different influences, in synergy with his own personal history and preconditions, led to the development of Dalcroze-Eurhythmics.

Turistiskt kulturutövande – en studie om autentiska kulturarv fiktiva kontexter i Skara och Skottland, är en magisteruppsats som studerar ett fenomen kallat för ”fiktiva kulturarv”. Två fallstudier, ”Arnfenomenet” och ”Da Vinci- effekten”, analyseras utifrån uppkomst, kulturturistisk form och marknadsföring. Turistiskt kulturutövande har allt mer börjat innebära samarbetsprojekt mellan kultursektorn och turismnäringen vilket fört med sig både positiva och negativa reaktioner. Uppsatsen presenterar hur det fiktiva kulturarvet med dess autentiska och fiktiva delar kan bidra till både möjligheter och begränsningar inom kulturturistiska samarbetsprojekt. / “A study of fictional context in the intermediary of authentic cultural heritage in Skara and Scotland” is a study about a phenomenon called “fictional cultural heritage”. Two case studies, “the Arnphenomena” and “the Da Vinci- effect”, are analysed from their origin, marketing and different aspects of cultural tourism. Cultural tourism has more frequently been used as collaborated projects between the tourism industry and the heritage industry. These projects have brought both positive and negative reactions. This study shows the “fictional cultural heritage” and how it’s authentic and fictional aspects can entail both possibilities and limitations.

The European Council is today an important and powerful institution in the EU. Starting as just informal meetings among the leaders of the European community in the 1960's, it has now developed and has become one of the seven institutions in the European Union. The study uses Historical Institutionalism as theory and process-tracing as method. Historical Institutionalism is providing the paper with the analysis tools. With critical juncture, positive feedbacks, path-dependency and sequencing as analysis tools the paper is explaining and analyzing the European Council from an historical institutionalistic perspective and also is identifying actors that are either promoting the progress of the European Council or are opponents of the progress of the European Council. The study shows that the critical juncture took place at the summit in Paris 1974 and therefore the institution was led into path dependency. The result of the critical juncture and the path dependency is that the institution is lacking options of changing itself. Instead the critical juncture is making the institution predictable in regard to which direction it's going to take due to the positive feedbacks and sequencing and therefore it is just going deeper in the path-dependency and making it harder to change direction the further down the same path the institution is going. Looking at the history, the study shows that the leaders of Germany and France has been important actors for institutional development for the European Council, but that the United Kingdom and Denmark often in the history has been negatively of institutional change, no matther who's prime minister at the time.

Så sent som vid 1900-talets början var pluralböjningen av verb ännu fullt levande på ett stort område i södra och västra Götaland. Den här studien undersöker det här pluralområdet på ett geografiskt, kronologiskt, och morfologiskt plan. Syftet är att fastställa var pluralformer fortfarande användes vid tiden för förra sekelskiftet, vilka ändelser som förekom och deras eventuella variation över tid, samt hur och när pluralböjningen slutligen försvann. Studien undersöker också pluralböjningens kronologiska utveckling i ljuset av morfologiska teorier om markering ('markedness'), för att på så sätt lämna ett bidrag till historisk-morfologisk teoribildning. Studiens huvudsakliga material utgörs av samlingarna till Ordbok över Sveriges dialekter på Institutet för språk och folkminnen i Uppsala. Ur dessa har pluralformer från tre specifika verb excerperats och analyserats. Studien preciserar området där pluralböjning förekom vid 1900-talets början och definierar fyra pluralparadigm som förekom inom detta, som vart och ett kan anses spegla olika historiska skeden i pluralformernas historiska utveckling. Kronologiskt är det möjligt att urskilja en geografisk tillbakagång tillsammans med morfologisk förenkling. Den morfologiska utvecklingen sammanfaller med de för studien aktuella teorierna och visar på att mer markerade ändelser har ersatts av mindre markerade. Dessa processer skedde dock långsamt, och var inte anledningen till att pluralböjningen slutligen försvann, vilket i stället tillskrivs riksspråklig påverkan.

Syftet med föreliggande doktorsavhandling i teknikhistoria är att öka kunskapen om varför, men framförallt hur och under vilka villkor den första elektrifieringen av en statsägd järnväg genomfördes i Sverige. Arbetet med Riksgränsbanans elektrifiering pågick 1908-1917 och var på många sätt ett unikt pionjärprojekt. Två stora tekniska system skulle där komma att sammankopplas med varandra; artonhundratalets mogna järnvägssystem med nittonhundratalets nya elkraftsystem. Riksgränsbanan, den omkring 130 km långa nordligaste delen av Malmbanan mellan Kiruna och Riksgränsen, var världens dittills nordligaste järnväg att elektrifieras och det subarktiska klimatet ställde stora krav på utförandet av tekniska komponenter. Den geografiska lokaliseringen innebar dessutom att de långa avstånden till beslutsfattare inom statsförvaltning och företag måste hanteras. Därutöver genomfördes projektet i en tidsperiod präglad av protektionism, nationalism och internationella konflikter, yttre faktorer som alla också påverkade projektets utformning och genomförande. Att det var Riksgränsbanan som blev den första statliga järnvägslinje att elektrifieras i Sverige berodde på att staten 1907 gått in som hälftenägare i gruvbolaget LKAB och att nya avtal fastställde en ökad brytning och transport av järnmalm, från 1,5 miljoner ton årligen 1908 till 3,85 miljoner ton 1918. Denna mängd kunde inte transporteras inom befintligt system med ångdrift utan omfattande investeringar, vilket innebar att en systemomvandling till elektrisk drift ansågs vara ett bättre alternativ. I maj 1910 beslutade riksdagen anslå 21,5 miljoner kr till projektet som skulle drivas av Järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift i samverkan med företagen Siemens och ASEA. Kontraktsskrivningen ställde hårda krav på företagen gällande prestanda och utförande och Järnvägsstyrelsen kunde när som helst, senast två år efter övertagandet av driften av banan, besluta att upphäva kontraktet och kräva att företagen återställde anläggningen till ursprungligt skick.Det var en mängd tekniska subsystem och komponenter som skulle färdigställas och sättas samman för att det tekniska primärsystemet ”den elektrifierade Riksgränsbanan” skulle fungera. Speciellt färdigställandet av loken och isolatorerna till ledningssystemet omgärdades av problem som kom att försena projektets färdigställande. Problemen var både organisatoriska och tekniska till sin natur men kunde efterhand åtgärdas genom att det utarbetades bättre rutiner vid korrespondens och annan kontakt mellan aktörerna samt genom att det togs större hänsyn till lokala klimatologiska förhållanden i samband med teknikutveckling. I sin roll som byrådirektör för byrån för elektrisk drift skulle Ivan Öfverholm visa sig vara en stark representant för beställaren och han spelade en central roll för projektets genomförande. Öfverholm kan i detta sammanhang kategoriseras som en offentlig systembyggare som med fast hand styrde projektet. Ibland innebar detta att Öfverholm hamnade i direkt konflikt med företagens representanter men ofta fungerade han också som medlare i de konflikter som ideligen uppstod mellan Byråns och företagens lokala representanter vid anläggningen. Den tvååriga garantitiden inleddes den 1 oktober 1915 och i slutet av 1917 hade nästan samtliga kvarstående arbeten vid anläggningen fullföljts och SJ kunde ta över anläggningen. Slutomdömet om Riksgränsbanans elektrifiering var överlag positivt och 1919 beslutade riksdagen att elektrifiera resterande del av Malmbanan, vilket var genomfört från Narvik till Luleå sommaren 1923. Det banbrytande arbetet i den norrländska ödemarken med att elektrifiera Sveriges nordligaste järnväg var därmed avslutat. / <p>Godkänd; 2012; 20120221 (roiwik); DISPUTATION Ämnesområde: Teknikhistoria/History of Technology Opponent: Dr Mats Fridlund, Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, Göteborgs universitet Ordförande: Biträdande professor Kristina Söderholm, Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle, Luleå tekniska universitet Tid: Fredag den 20 april 2012, kl 10.15 Plats: A1547, Luleå tekniska universitet</p>

The objective of this bachelor thesis is on Åsele and Lycksele church towns and early settlements in northern Sweden with the purpose of finding out if the archaeological source material shows the same or different results as the historical source material regarding when they were established, what sort of buildings and activities they had and if the proximity to the Sami people had any effect on the settlers. This is done by doing a comparative analysis between Åsele and Lycksele church towns through the excavated source material from archaeological surveys and their related reports.

Loess is a silty material produced via glacial grinding and its deposition is usually associated with colder periods when there is a considerable increase in atmospheric dust transport. The magnetic susceptibility of loess-palaeosol sequences has been the subject of extensive research within palaeoclimatology as it has proven to be reliable climate proxy. Most research on magnetic susceptibility has been focused on thick deposits found in Europe and Asia, in particular the Chinese Loess Plateau where it is possible to discern more than 2.5 million years of climate variation in deposits several hundred meters thick. The climate development throughout the Quaternary has been characterized by glacials where there has been a significant ice growth, and interglacials where ice sheets have retreated. The Last Glacial Maximum was the most recent time of ice sheets reaching their maximum extent, occurring at some point between 26.5 and 18 ka BP. Aeolian reworking of material produced in conjunction with the Irish Sea Ice Stream (ISIS) occurred approximately 5000 years after the LGM. The ISIS limit were located just north of the Lizard Peninsula, and impinged on the Isles of Scilly. Loess deposits in SW England has largely been ignored in previous research in favour of the previously mentioned Chinese loess, but may be important climate archives in understanding the climate development of the North Atlantic. As such, the scope of this thesis is investigating the magnetic susceptibility of loess deposits in Cornwall and the Isles of Scilly in the far SW England. This is done by analyzing 36 samples from Lowland Point and 24 samples from Chynhalls Point, both located at the Lizard Peninsula in Cornwall, as well as 20 samples from Porthcressa and 14 samples from Gimble Porth, both located at the Isles of Scilly. The instruments used for analysis are the Bartington MS2B and the Agico MFK-1 FA Kappabridge, where all 96 samples were analyzed on the former while the 36 Lowland Points samples and the 20 Porthcressa samples were also analyzed on the latter. The Bartington MS2B operates at two frequencies, 465 Hz and 4650 Hz, while the Agico MFK-1 FA Kappabridge operates at three frequencies, 976 hz, 3904 Hz, and 15616 Hz. The results from this study suggest that the Lizard Peninsula sample sites exhibit signs of magnetic enhancement through pedogenic processes while the sample sites at the Isles of Scilly consist of mainly unaltered material, likely due to an overlying sollifluction unit inhibiting magnetic enhancement. As a consequence of the different frequencies, the results were lognormalized to permit a direct comparison between the instruments. While the variability in magnetic susceptibility was strikingly similar, the results of the Kappabridge were shifted to ~20% higher values than those of the Bartington which may be attributed to the Kappabridges higher precision when analyzing weakly magnetic material. A similar shift is not evident when measuring the calibration samples of each instrument. In determining the mean annual precipitation after deposition, the Lizard Peninsula samples sites suggest an exposure to an annual precipitation between 300-400 mm/yr, compared to modern rainfall between 900-1000 mm/yr. The data from the Isles of Scilly were insufficient for calculating the mean annual precipitation due to the lack of evidence for magnetic enhancement. / Loess är benämningen för material i siltstorlek som produceras då glacial aktivitet maler ned den underliggande berggrunden. Detta material är tillräckligt litet för att fångas upp av vindar och därefter transporteras i atmosfären, för att därefter avsättas då vindhastigheten minskar. Under kalla perioder i jordens historia ökar denna transport då vindhastigheten ofta varit högre än under varma perioder. Under de varmare perioderna och med tiden så utsätts loess för jordmånsbildande processer och bildar palaeosoler. Den magnetiska susceptibiliteten hos loess-palaeosol-sekvenser har under flera årtionden varit ämnet för utbredd forskning då detta har visat sig vara en tillförlitlig klimatproxy för att förstå klimatutvecklingen under jordens gångna historia. I synnerhet har loess-palaeosol-sekvenser i Kina varit av intresse då det går att utröna mer än 2,5 miljoner år av klimatutveckling i avlagringar som på sina platser är flera hundra meter tjocka. Under den senaste istidens maximala utbredning mellan 26500 och 18000 år sedan passerade en isström över den Irländska sjön (Irish Sea Ice Stream, sammankopplad med inlandsisen), förbi Cornwalls norra kust och stötte samman med Scillyöarna. Det tog sedan ungefär 5000 år tills vindtransport av avsatt material påbörjades. Loessavlagringar i sydvästra England har känts till under årtionden men har till stor del ignorerats till fördel för de tidigare nämnda avlagringarna i Kina, men de kan agera som viktiga klimatarkiv för tiden efter den senaste istiden och därmed klimatutvecklingen i Nordatlanten. Denna rapport undersöker således den magnetiska susceptibiliteten i loess från två platser på Lizard-halvön i Cornwall, och två platser på Scillyöarna. Totalt analyserades 96 prover, 36 av dem från Lowland Point, 24 av dem från Chynhalls Point, båda belägna på Lizard-halvön, samt 20 prover från Porthcressa och 14 prover från Gimble Porth, båda belägna på Scillyöarna. Resultaten från denna studie påvisar att provplatserna på Lizard-halvön visar tecken på magnetisk förstärkning på grund av jordmånsbildande processer, medan provplatserna på Scillyöarna huvudsakligen består av oförändrat material, troligen på grund av att dessa täckts av annat material under isens tillbakadragning, vilket förhindrat jordmånsbildning. Resultaten från Lizard-halvön möjliggör beräkning av årsmedelnederbörden sedan materialet först avsattes, vilket beräknades till mellan 300-400 mm/år jämfört med modern årsmedelnederbörd mellan 900-1000 mm/år. Dessvärre möjliggjorde inte resultaten från provplatserna på Scillyöarna en liknande beräkning.

The Holocaust is an important part of Swedish history teaching. It tends to exemplify human rights violations and has become a means to educate students to be better citizens. Swedish studies have often focused on students’ historical consciousness. This study aims to examine students’ historical thinking about the Holocaust. Three questions are addressed; how students express substantive knowledge, how students express procedural concepts, and how do students express moral aspects about the Holocaust. The material was created during the authors’ teaching practice (in Swedish VFU) and consists of 28 students’ texts. To analyze the material qualitative content analysis was used. Procedural concepts such as continuity and change, cause and consequence, historical agency and, moral aspects, were also used as tools to interpret students’ texts about what was the cause of the Holocaust. The results show that students made implicit references to different procedural concepts when describing how the Holocaust happened. Students often referred to anti-Semitism, Adolf Hitler, and the developed train system as causes for the Holocaust. They tended to understand Hitler as the founder of anti-Semitism and Nazism. He was described to convince the German people to vote for him. Structures and agency of other actors, therefore, disappeared leading to a shallow understanding of the Holocaust. The author of the study argues for a Holocaust education that uses Alice Pettigrews’ concept of “powerful knowledge” and Gert Biestas’ notion of qualification, socialization, and subjectification, to develop students’ moral and civic understanding.

No description available.