Studiens syfte är att undersöka hur åtta lärare i grundskolan resonerar kring hur de skapar förutsättningar för lärande, då elever med lindrig utvecklingsstörning som läser enligt grundsärskolans läroplan ingår i grundskolegruppen. Studien har en kvalitativ forskningsansats med utgångspunkt i lärandetraditionerna behaviorismen, konstruktivismen och den sociokulturella traditionen. För att genomföra studien användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta lärare i grundskolan som har elever med lindrig utvecklingsstörning individintegrerade i sin grupp. Studiens resultat har analyserats utifrån en kvalitativ innehållsanalys där sju kategorier som skapar försättningar för lärande analyserats fram. De sju kategorierna är: Goda relationer och gemenskap, Lärarens ledarskap och tydliga kunskapsmål, Variation av arbetsmetoder, Samarbete och kommunikation, Individuella anpassningar och hjälpmedel, Kunskap kring didaktik, elevutveckling och styrdokument och Samverkan och stöd i organisationen. En ytterligare djupare analys genomfördes för att se likheter och variationer mellan lärarnas resonemang kring hur de skapar förutsättningar för lärande och där de olika lärarnas resonemang kopplades till de tre olika lärandetraditionerna behaviorismen, konstruktivismen och den sociokulturella traditionen. Fem olika "lärartyper" analyserades fram. Slutsatser som dragits är att lärarna har många gemensamma strategier för att skapa förutsättningar för lärande, men att det finns en variation hos lärarna, där flera lärare anser att de använder sig av goda relationer och gemenskap, varierade arbetsmetoder och kommunikation och samspel för att skapa förutsättningar för lärande och där lärarnas resonemang bygger på en variation utifrån de tre lärandetraditionerna. En variation av flera olika arbetsmetoder är något som flera lärare anser de behöver få tid till att utveckla tillsammans med andra lärare i samma situation för att skapa förutsättningar för lärande för elever med utvecklingsstörning.

Syftet med undersökningen har varit att fördjupa förståelsen för hur pedagoger arbetar för att integrera barn i behov av särskilt stöd i förskoleverksamhet samt vilka faktorer som kan påverka integreringen. Frågeställningar var: Vilka barn anser pedagogerna är i behov av särskilt stöd?  Hur planerar och arbetar pedagoger för att integrera barn som är i behov av särskilt stöd i verksamheten? Vilka faktorer kan påverka integreringen av barn som är i behov av särskilt stöd? Den metodiska ansatsen har varit kvalitativ och data har samlats in genom kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att integrering av barn i behov av särskilt stöd kan se olika ut beroende på förskola samt hur länge pedagogerna arbetat inom yrket. Det framkom även att pedagogernas förhållningssätt har stor betydelse vid integrering eftersom detta påverkar hur villiga pedagogerna är att se barnens begränsningar och styrkor, huruvida de är benägna att göra förändringar i förskolans miljö och arbetssätt för att anpassa verksamheten till alla barn. Sammanfattningsvis är detta område stort och komplext och ingen generell metod finns att tillgå. Pedagogerna kan om de utgår från barnets bästa med bland annat stöd av observationer skapa en verksamhet där möjlighet till utveckling och lärande finns för alla barn.

Studiens syfte var att undersöka barns uppfattningar om lärande som generellt begrepp men också i förhållande till informell kontra en formell kontext. I studien har jag valt att använda fritidshemmet som den plats som står för en informell kontext och skolan som den plats som står för den formella kontexten. Detta på grund av att jag varit intresserad av att undersöka om den integrering som enligt LGR11 bör finnas mellan fritids och skola, uppfattas av eleverna. Undersökningens empiri bygger på kvalitativa intervjuer med 12 elever i årskurs tre. Studiens resultat visar att lärande som begrepp är starkt förknippat med skolans värld och den formella kontexten. Eleverna uppfattar att lärande i högre grad sker i skolan än på fritids. Dock visar resultatet att lärande sker på fritidshem men att den informella kontexten som omger lärandet också gör lärandet till viss del osynligt. Gällande integreringens existens indikerar studien att eleverna uppfattar fritids och skola som två skilda platser. Fritidshemmet är enligt studiens resultat ett komplement till skolan i betydligt högre grad än integrerad i skolverksamheten.

Denna studie behandlar textillärares och elevassistenters syn på sitt arbete med inkludering av elever i behov av särskilt stöd. Tre textillärare och tre elevassistenter har intervjuats om vad det innebär att assistera en elev, vilka faktorer de ser som viktiga för inkluderande undervisning, vilken betydelse elevassistenten har samt vilka effekter inkluderande undervisning kan få. Studiens resultat har belysts ur ett relationellt perspektiv vilket innebär att människors egenskaper skapas i möten med andra och därmed varierar beroende på kontext. I studien framkommer hur viktig relationen mellan elev och lärare/elevassistent är för att inkluderingen ska bli meningsfull och eleven ska dra nytta av undervisningen. Resultatet av studien visar att textillärarna är positiva till inkludering så länge elevgrupperna inte är alltför stora alternativt att det finns tillgång till elevassistent. De ser även att elever kan påverkas negativt i viss mån av inkludering. Textillärarna anser att elevassistenten är en betydande resurs i klassrummet och menar att denna i och med sin relation till eleven har kunskaper om eleven och dess behov, vilket kan öka inkluderingen. Elevassistenterna är inte överlag lika positiva till inkludering, de tror att eleverna ibland far illa av inkludering då de inte hänger med sina klasskamrater och därmed får sämre självföretroende. Elevassistenterna anser att elevernas kunskapsutveckling kan stagnera av inkluderande undervisning. Den sociala utvecklingen är något alla studiens respondenter ser som en viktig del av inkludering och en positiv effekt av den. Då omvärlden består av människor med olika behov är det viktigt att elever får möta detta även i skolan anser flera av studiens respondenter.

Syftet med denna rapport är att ta reda på hur dagens grundskolelärare ser till individintegrering av särskoleelever i grundskolan. Det handla om hur lärarna känner vid en individintegrering och om deras kunskaper innan och efter. Då grundskolans och särskolans uppnåendemål skiljer sig från varandra är det också intressant att höra hur lärarna lägger upp sin undervisning utefter dessa. Men det handlar också om hur integreringarna har påverkat deras arbetssituation och arbetstid. Här är det intressant att titta på lärarnas syn på kommunens och skolledningens hjälp, hur lärarna uppfattar hjälpen och stödet. Genom att titta på tidigare forskning som litteratur, avhandlingar och artiklar bildas en grund till arbetet. För att ta reda på ovanstående görs intervjuer med grundskolelärare. Lärarna kommer från olika kommuner vilket ger en möjlighet att se vilken hjälp de olika kommunerna gett lärarna och skolorna i deras arbete med eleverna. Många lärare känner sig till en början osäkra och oroliga över att inte klara uppgiften att ha en individintegrerad elev i klassen. Men med hjälp som t ex assistenter och vidare/fortbildning från både kommun och skolledning och med stöd från arbetskamrater har det gått bra. Lärarna berättar att alla barn har olika behov och att man lär sig ganska snabbt vilket barn som behöver extra stöd i de olika ämnena.

Syftet med denna undersökning var att gå ut i fyra kommuner, vilka tidigare hade gemensam särskoleundervisning, för att se hur de organiserar skolgången och bedriver den praktiska undervisningen för sina elever som är mottagna i grundsärskolan. För att få svar på det genomförde vi intervjuer och enkäter med rektorer och personal på samtliga skolor i kommunerna som har grundsärskoleelever. Alla barn mellan sju och sexton år har skolplikt och under de åren har varje kommun, enligt skollagen, ansvar för att organisera en skolgång som passar varje elevs individuella behov och förutsättningar. Med tanke på det är det viktigt att man anpassar verksamheten och hittar det sätt som fungerar i praktiken. Vi har funnit att det finns sex olika varianter att organisera grundsärskoleelevers skolgång på och att det inom varje variant finns olika sätt. De sex olika varianterna har vi, utifrån respondenternas svar, valt att benämna; helintegrering, delintegrering, utanförintegrering med tillhörighet i grundskoleklass, särskoleklass, särskoleklass med integrering och utanförintegrering men mottagen i grundsärskolan. De tre första sätten hittar man inom grundskolan och de tre sista hittar man inom grundsärskolan. Oavsett vilket sätt man tillämpar, finns det både för- och nackdelar, men trots det poängterar alla respondenter samma sak. De menar att hur skolgången än organiseras, måste man se till vad som är bäst för varje elev utifrån hans/hennes olika förutsättningar och behov. Samma hänsyn måste tas när pedagoger planerar det praktiska skolarbetet och i undersökningen har vi funnit att det är viktigt att ständigt se utifrån varje elev om han/hon ska ha möjlighet till optimal utveckling.

Det huvudsakliga syftet med denna rapport var att undersöka hur elever med rörelsehinder och deras lärare upplevde undervisningen och arbetet i ämnet idrott och hälsa mot en bakgrund av inkludering, integrering och segregering. Detta gjordes genom att intervjuer av 3 stycken rörelsehindrade elever och deras respektive lärare genomfördes. Eleverna fick svara på frågor om delaktighet, gemenskap, utanförskap och läraren, medan lärarna fick svara på frågor kring inkludering, integrering, arbetssätt och bedömning. Jag fann att ingen av eleverna upplevde inkludering direkt negativt däremot integrering och vissa former av segregering samt exkludering. En bra dialog med läraren och att inte bli särbehandlad upplevdes som viktiga delar oavsett vilken form av undervisning eleven hade. En annan tendens var att elevens val av undervisningsform svarade rätt så bra mot lärarens attityder till inkludering, integrering och segregering. Undersökningen visade också att anpassningar av övningar och lektioner efter elevens förutsättningar var en viktig del, inte bara i undervisningen utan även för bedömningen av eleven.

I skolverkets styrdokument för de yrkesförberedande gymnasieprogrammen är det tydligt att matematikundervisningen ska integreras med de aktuella karaktärsämnena. En genomgång av litteratur i ämnet, bland annat rapporten Fem gymnasieskolor under omvandlingstryck, visar att skolan har svårt att leva upp till denna integrering. Rapporten visar att svårigheterna är störst inom matematiken. Lundin (2008), Mouwitz, Emanuelsson & Johansson (2003) Mouwitz (2004) menar att matematikundervisningen och skolmatematiken är mycket traditionsbunden och ämnesfokuserad. En integrering innebär att undervisningen blir elevfokuserad och att man lämnar den traditionella matematikundervisningen. Min frågeställning är ”hur lärare försöker integrera matematiken i ett karaktärsämne”. För att besvara min fråga har jag sökt svar i befintlig litteratur, genomfört en enkätundersökning bland elever samt intervjuat tre lärare. I den litteratur som jag har använt framkommer det att det behövs en mer konkret och verklighetsanknuten matematik än den traditionella på de yrkesförberedande programmen. Även min undersökning visar på detta behov. Integrering är då ett sätt att möta detta behov. Min undersökning visar att det är möjligt att genomföra en integrering av matematik i ett karaktärsämne. För att en långsiktig integrering ska komma till stånd bör alla inblandade delta, från ledningen ner till den enskilda läraren. Ledningen måste framförallt avsätta tid till planering av undervisningen detta är framförallt av stor vikt i inledningsskedet. Arbetslaget kommer vidare att till viss del få ändra sin undervisning från ämnesfokusering till elevfokusering för att möta upp de krav som integreringen kommer att ställa.

Vårt examensarbetes syfte är att fördjupa oss i vad förskollärare har för relation till begreppen inkludering, integrering och exkludering. Förskolans läroplan och Skollagen nämner inte begreppen en enda gång och vi vill skapa oss en förståelse om varför det talas så mycket om just dessa begrepp och att man ska arbeta för en verksamhet som inkluderar alla barn. Vi har utfört kvalitativa intervjuer med sju förskollärare i västra Sverige. I vårt resultat framkom det att de flesta pedagoger vi intervjuat har en viss relation till begreppen och kan koppla dem till sin verksamhet. Framförallt kopplar de inkludering till “en skola/förskola för alla”. Studien visar på att ett fåtal av de pedagoger vi intervjuat inte kunde koppla begreppen till verksamheten där de arbetade, vilket vi fann mycket intressant. Vi har båda gjort vår slutpraktik på ett ställe där vi anser att de arbetar mycket med inkludering, så som vi tolkar deras arbetssätt. När vi, till en förskollärare som arbetar där, ställde frågan om hon kunde koppla inkludering till något som var en del utav deras verksamhet svarade hon rakt av nej. Eftersom vi hade en helt annan uppfattning om hur verksamheten ser ut på just den här förskolan, fick vi här bekräftat att det finns en viss okunskap om begreppets innebörd. Vi tolkar Lpfö98 (rev.2010) som att den syftar till att förskolan ska ha ett inkluderande arbetssätt, trots att själva termen inte nämns.

De tre funktionsnedsättningarna ADHD, autism och Aspergers syndrom förekommer hos barn i förskolan. Det är få av dem som har en fastställd diagnos i förskoleåldern, men även detta förekommer i några fall. I dagens Sverige går dessa barn generellt i integrerade förskolor vilket utgör en pedagogisk utmaning. Syftet med den här studien är att lyfta fram pedagogers upplevelser, syn och arbetssätt gällande integreringen av förskolebarn med ADHD, autism eller Aspergers syndrom i den så kallade vanliga förskolan. Fyra pedagoger från två olika förskolor i två skilda kommuner i mellersta Sverige deltar i kvalitativa intervjuer rörande vilket arbetssätt som tillämpas, hur de upplever att barnen integreras samt om det finns hinder mot integreringen och hur man eventuellt kan överkomma dessa. Resultatet visar på att det finns många hinder mot integreringen av barn med ADHD, autism eller Aspergers syndrom, i och med barnens oförmåga i att samspela med andra människor. Dessutom utgör den politiska visionen kring begreppet ”en skola för alla” ett hinder i verksamheten då det resulterar i stora barngrupper, bristande miljö samt pedagogers negativa eller osäkra attityder mot integrering.