Den här uppsatsen handlar om hur några gymnasieelever som studerar dans på estetiska programmet upplever kreativitet och eget skapande. Syftet med studien var att undersöka elevernas upplevelse av kreativt skapande inom skolans ramar med fokus på kurserna Dansgestaltning 1 och Koreografi. Det som undersöktes var vilka faktorer som bidrar till att skapa en kreativ miljö och vilka som kan hindra det egna skapandet. Insamlade data bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Sammanlagt gjordes fem enskilda intervjuer med elever från årskurs två och tre på en gymnasieskola i Sverige. Dessa intervjuer transkriberades sedan och analyserades för att hitta olika teman. Temana kodades sedan i olika undergrupper som analyserades. Det som kom fram i resultatet var att eleverna upplevde skapande av dans i skolan som något positivt. När de skapande uppkom känslor som glädje, entusiasm och lugn. Det framkom även vad eleverna behövde för hjälpmedel för att kunna skapa dans. De behövde ha en förförståelse för olika danssteg, en stor lokal med speglar, musik och rätt sinnesstämning. Faktorer som kunde hindra dem var liten yta, klasskamrater, dålig självkänsla, och höga krav på sig själv. Min slutsats var att eleverna ser skapandet som något positivt och de flesta hjälpmedel de behöver finns redan i skolan. Det framkom även att faktorer som hindrar vissa elever i deras skapande kan ha en positiv effekt på andra elevers skapande. Något som också framkom var att eleverna påverkades ytterst lite av betygen.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2005.

Uppsatsen behandlar hur barn skapar och kommunicerar platser i förskolans utomhusmiljö. Detta harundersökts i form av en etnografisk studie på en förskola. Täta beskrivningar ur det empiriskamaterialet har analyserats som social koreografi och utifrån en idé om platsskapande som socialinteraktion i vilken ett identitetsskapande anses äga rum. I analysen av resultatet framgår det att barnenskapar och kommunicerar platser genom att interagera med mellanrum i befintliga strukturer och medvarandras platsskapande spår. Det framgår också att barnen skapar platser genom att dekonstrueravuxnas konstruktioner samt genom att delta i vuxeninitierade platsaktiviteter. Därtill visar analysen attvuxnas olika inramningar samt olika sätt att orkestrera ger barnens plats- och identitetsskapande olikautrymme. En övergripande slutsats är att den sociala miljön har betydelse för barnens plats- ochidentitetsskapande i förskolans utomhusmiljö, för att platsskapandet bygger på social interaktion somenligt analysen både möjliggörs och begränsas av olika strukturer och aktörer.

Leadership in choreographic processes have not received enough academic attention. An unwillingness and unfamiliarity to use the concept of leadership can be discerned in artistic contexts, despite the impact leadership has on, for example, learning and socialization into the roles of dancers, students, choreographers and teachers. The purpose of this study was therefore to contribute with knowledge about leadership practice in choreographic processes. The study was based on a process-ontological perspective on leadership practice. Such a perspective can encompass many of the desires of decentralizing approaches to leadership/artistry that have emerged through the reading of previous dance theoretical research. The perspective means that leadership is seen as a process, localized to the practice where it occurs through social interactions that, moment-by-moment, generate direction and clearing for action. Clearing for action is to be understood as an action (to clear for action) but also as a space (a clearing for action) from which certain actions becomes more or less possible and/or limited. The direction might be going in different trajectories, in relation to the moment-by-moment clearing for action. The study was based on a qualitative research approach. Four case studies were chosen for examination. Each case corresponded to a choreographic process in a project aimed at creating dance for the stage. Semi-structured interviews were the main method for compiling data. The interview guide was inspired by the Critical Incident Technique (CIT) because leadership, as defined from the chosen perspective, could be clearly studied during critical events. The interviews were conducted with a choreographer and at least one dancer for each case. A deconstruction was made of the critical events identified in the stories of the respective choreographic processes. The definition of leadership was operationalized by examining constructions of positions (constructions of persons or groups based on how they were supposed to be or what they were supposed do), positionings (how the positions related to each other), issues (constructions of issues that directed the attention of the group) and artifacts (constructions of concrete and/or abstract objects) created and adopted through the choreographic processes, as they were narrated. The result was then presented in the form of theoretically substantiated stories that highlighted how these constructions were created and changed through the critical events. One insight based on the results was that resources of different kinds affect the leadership practice that emerged through these choreographic processes.

Ögonblicksbilder - A discussion about the interactive and choreographic relation between body and spatial object. The eye, an organ with many sections, has a significant role in today’s society. We can choose what is received (news, surroundings, people) and what we turn a blind eye to. The gaze is somewhat physical and the sections within the eye define the space around us. Body and space are in constant relation to one another, choreographed by each other. Together they create a common sphere.

How can articulating dance in practice, problematize the notion of an expanded concept of choreography at Stockholm University of the Arts? What approaches are needed to make different perceptions of dance as phenomena contribute to the development of the field? These are the questions of the study and they are examined through dancing. The examination builds upon a relation between comprehension and constitution, and the question, if we ever are comprehended? Placing my dancing body in center of the research gave rise to a position which yielded the required perspective. When dancing, the stance of “representing a genre” was assumed, taken and explored concretely, “folkdance”within the context of Stockholm University of the Arts. Researching by dancing allowed for the exposition of the practice so that it could be reflected upon with someone else. Five meetings in the dance studio facilitated the articulation of practices and approaches through the process of learning from an other. Moving in theoretical circles through different realms and allowing these circles to intersect in practice, the work achieves its critical point of view in relation to choreography and the field of dance. The expanded notion of choreography is critiqued using theories which deals with ideas of universal practice and exclusion. The work looks for a constructive way to fill an empty space that is perceived within the epicenter of the expansion. It fills this space with dance and works with choreography as a critical practice that acknowledges the specific and intense physical work which must be invested by any body in order to find a way of being in the world. In maintaining an ambivalent relation to the practice there is an urge, to move on in dance through choreography, to find ways in which agency can constitute the subject within discursive context, and to reflect upon aesthetic, political and pedagogical consequences of the ideas that arise. By searching for further ways to articulate difference in dance, the study contributes to the field of contemporary dance pedagogy.

The aim of this study was to investigate perceptions of Hip-Hop choreography and Hip-Hop choreography’s relation to freestyle. In order to accomplish that purpose, three dance artists were interviewed and a phenomenographical approach was used. From the result, the hope was to gain fresh insights and ideas for incorporating choreography in the teaching of Hip-Hop, and to explore various approaches for doing so. From the interviews with three dance artists, I found four categories which consist of different perceptions of choreography. The four categories were subjectivity, which could be perceived as freestyle, interaction which could be perceived as the relationship between performer and audience, physicality which could be perceived as more or less of a specific form and music which could be perceived as something inspirational. Intention behind what you do or public who is observing, was perceived as the influencer for freestyle to become choreography. The categories can define Hip-Hop choreography, yet those can also define choreography in dance overall. Physicality in specific form was perceived as one of the only categories that is directly connected to Hip-Hop choreography. Yet it does not disregard the importance of the three other concepts for the style Hip-Hop and so choreography.

Vad är för- och nackdelarna med att sceniskt gestalta musik? Intervju med Karin Rehnqvist, Kent Olofsson, Mattias Petersson och Martin Fröst. Reflektioner egna arbeten: Föreställningen Någon borde ta tag i det här... på Folkoperan 26 april 2014. Rörelse, röst och spel för stråktrio ensemble recherche. / <p>Bilaga: 1 DVD</p><p>Titel: Någon borde ta tag i det här...</p><p>Text och Musik: Maria Lithell Flyg</p><p>Medverkande: KammarensmbleN (Jörgen Pettersson, Anders Kilstrom, Kristian Möller, Ivo Nilsson, Jonny Axelsson) Thomas Sepp, Disa Krosness, Jonas Jurström, samt förinspelad röst Maria Lithell Flyg.</p><p>Dirigent: Andreas Eriksson</p><p>Koreografi: Disa Krosness</p><p>Scenografi och rekvisita: Maria Lithell Flyg</p><p>Kostym: SaraLo Serra</p><p>Smink/Mask: Amelia Cazorla</p><p>Ljudtekniker LarsEmil Öjeberget och Jerker Eklund</p><p>Ljus och Ljussättning: Mats Andreasson</p><p></p><p>Föreställningen gavs två gånger kl 14.00 och 20.00</p> / examensprojekt

A TALK ABOUT ROLES IN A SETTING (2015) is a performative work by the artist Johan Lundin. A choreographed presentation is performed for 12 participants in a scenography describing public and private environments. The production process and performance of the work is describing how roles and circumstances change when an environment is observed through a perspective where fiction is allowed to be used as methodology to engineer new reality images. Through the terms role and setting this publication is focusing on describing how the visual image of the body and its movement has an influence on how identity and gender is constantly formed in relation to the place's historical, social and cultural contexts. / A TALK ABOUT ROLES IN A SETTING (2015) är ett performativt verk av konstnären Johan Lundin. En koreograferad presentation framförs för 12 deltagare i en scenografi som beskriver offentliga och privata miljöer. Verkets process och framförande skildrar hur roller och förutsättningar ändras när en miljö observeras genom ett perspektiv där fiktion tillåts användas som metodik för att iscensätta nya verklighetsbilder. Genom termerna roll och setting sätts i den här publikationen fokus vid att beskriva hur den visuella bilden av kroppen och dess rörelse har inflytande för hur identitet och genus ständigt formas i relation till platsers historiska, sociala och kulturella sammanhang. / <p>ISBN: 978-91-982605-0-2 (Print) ISBN: 978-91-982605-1-9 (Digital) Print / Tryck: Johan Lundin, Stockholm, 2015</p>

Med utgångspunkt i min konstnärliga praktik behandlar jag begreppet kronotopi; tröskelfenomen, tidrum i relation till kroppar. Tiden tjocknar, laddar rummet och svarar på tidens rörelser. Texten ställer sig frågan hur skillnad kan fördela tid. Jag situerar mig i relation till Laura Marks såkallade haptiskta seende, Jennifer M. Barker om taktilitet samt Deleuze och Merleau-Pontys arbeten om varseblivning, med en förhoppning om att komma närmare en idé om samtidighetens omöjlighet. En samling frågor producerar genomgående språk och texten bär på möjligheten att låta oss befinna oss kvar i vissa tankeobjekt som framskrivs genom tidrummet. Det tankeobjekt som behandlas i texten är föremålet fönster. Fönstret som en tröskel, som en teknik, som ett tillstånd, som en tanke, som en kropp, som ett öga, som en perceptionsgräns, som ett språk, som en dikt, som en bok. Jag önskar sträcka ut våra intima utrymmen genom att försätta oss i ett precist tillstånd, i en förtjockad tid.