<p>Abstract</p><p>Denna uppsats ska utgå från den generella problematiken och komplexiteten om ansvarsfördelningen mellan stat och familj när det gäller barnets bästa. Mer specifikt vill jag närmare titta på vad som kan hända när denna fråga ställs på sin spets: i detta fall när barn befinner sig i någon form av krissituation och frågan om ett offentligt ingripande av något slag aktualiseras. Frågor om vad som är barnets bästa uppstår i sådana fall och den myndighet som har ansvar för att avgöra detta är Socialtjänsten. Socialtjänstens arbete handlar också om att undersöka om barnet får sina behov tillgodosedda i hemmamiljön. Utgångsläget skall vara att familjen ska kunna lösa sina problem på egen hand, men om det bedöms nödvändigt ska samhället ingripa. Här kan frågan om ett omhändertagande av barn vara aktuell.</p><p>Med utgångspunkt i frågan om ansvarsfördelningen mellan det offentliga och familjen när det gäller barnets bästa, är syftet med min uppsats att undersöka hur en offentlig myndighet på lokal nivå agerar när det kommer till deras kännedom att ett barn far illa och behöver hjälp. Jag vill få en bild av och exempel på hur samhällets ansvar för barnets bästa kan tillgodoses. Det kan dock inte vara helt problemfritt med att veta vad barnets bästa är samt hur man ska gå tillväga för att på ett tillfredsställande sätt kunna tillgodose barnets behov. Undersökningen berör också utvecklingen på en nationell nivå när det gäller förskjutningar i ansvarsfördelningen mellan det privata och det offentliga. Följande behandlar jag i denna uppsats:</p><p>- Vilka olika typer av fall hamnar på myndighetens bord?</p><p>- Hur hanteras dessa fall?</p>

No description available.

Syftet med studien är att öka kunskapen kring skolans möjlighet och ansvar gällande bemötande till barn i sorg.  Studien är kvalitativ och har en hermeneutisk ansats, samt ett salutogent perspektiv, vilket visar sig genom en tolkning av människors upplevelser, med fokus på vad som varit stödjande och positivt i det bemötandet som getts från skolan och förskolan. Metoden för studien är semistrukturerade, kvalitativa intervjuer i två steg med fyra informanter. Tvåstegsmetoden innebär att samma informant intervjuades vid två tillfällen. Mellan intervjutillfällena hade de alla samtalat med sina barn om det stöd som erhållits, detta för att även få ta del av barnens upplevelser. Informanterna är fyra kvinnor med barn i förskole-och skolålder, vars män hastigt avlidit. Informanterna har i intervjuerna, vilka varit av en djupare och mer samtalslik karaktär, berättat om det stöd som erhållits från skola och förskola, och vad som varit viktigt för barnen för bearbetningen av sorgen. Kvinnorna har även gett sina åsikter kring vad som kunde gjorts bättre. Empirin har tolkats utifrån en vald teori, Antonovskys KASAM-teori, och som hjälp har en analysmodell utifrån denna teori använts. De tre centrala begreppen i KASAM-teorin; Hanterbarhet, Begriplighet och Meningsfullhet, har använts som analysredskap.  I Antonovskys teori är dessa begrepp de tre centrala komponenterna för att kunna skapa en känsla av sammanhang, vilket är avgörande för hur man klarar sig igenom en kris på bästa sätt, med största möjliga välmående. De huvudsakliga resultaten av studien skulle kunna sammanfattas som att både behov, reaktioner och det stöd som krävs är individuellt. En flexibilitet kring krishanteringen är viktig. Beredskapen för kris och även bemötandet till de drabbade barnen har huvudsakligen varit bristfälligt, men informanterna menar att det viktigaste ändå varit att det funnits engagemang från någon som mött barnet. Det genomgående temat i kvinnornas berättelser, både utifrån vad som uppskattats och vad som saknats gällande stödet, är en fungerande dialog mellan skola och hem. Genom dialog kan skolan få det familjeperspektiv, och den helhetsbild av barnet som krävs, för att kunna upprätta ett fungerande och stödjande förhållningssätt till den enskilda eleven.  Gällande KASAM-teorin och dess huvudkomponenters betydelse för bearbetningen av sorgen ses det som viktigt med begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.  Att skapa en känsla av sammanhang genom ett adekvat bemötande till barn sorg lyfts som betydelsefullt.

Genom historien har människor runt om i världen stått upp mot ett beteende de har ansett vara orättvist. Det har förkroppsligats i strejker, kravaller och rentutav revolutioner och statskupper. Lika länge har ordningsmakt, men även politiker, behövt hantera dessa typer av samhällsuppror. Syftet med denna studie är att, utifrån ett policyorienterat perspektiv, undersöka vilka lärdomar Londonpolisen drog av kriser under tidsperioden 1985-2011. Vidare ska det undersökas vad som hände med dessa lärdomar när den brittiska inrikespolitiska agendan förändrades.   Det intressanta ligger i att undersöka vilka lärdomar som kan dras och huruvida sådana lärdomar kan bestå utan underhåll från den politiska sidan och när frågorna på agendan förändras. Undersökningen består utav en teorikonsumerande enfallsstudie av tiden mellan The Broadwater Farm riots 1985 och Londonkravallerna 2011. Denna långa tidsepok är sedan uppdelad i rubriker av vad som var aktuellt utefter hur den politiska agendan förändrades. Däri ligger det empiriska materialets framställning samt analysen i att finna tecken på både instrumentellt och socialt policylärande utifrån Policy Learning Theory. Resultaten i studien visar att Londonpolisen visserligen drog policyorienterade lärdomar efter kravallerna 1985, och detta med ganska enkla medel, men att dessa genom historien verkar ha glömts bort, detta på grund av att de flesta av de åtgärder som indikerar lärande endast var ett spel för gallerierna. Dessa resultat i kombination med teori om policyorienterat lärande förklarar att det är den politiska agendan och hur uppmärksamheten organiseras som sätter ramen för vilka lärdomar som kan dras och hur dessa underhålls för att bestå in i dessa typer av organisationers framtida arbete.

Bakgrund: I sitt arbete möter sjuksköterskor individer som är allvarligt sjuka eller som tagit emot ett negativt besked. En sådan svår situation kan leda till en kraftfull psykologisk reaktion och om inte individens bemästringsförsök räcker till kan tillståndet leda till psykisk kris. Personer runt den drabbade, såsom närstående, påverkas av situationen och kan uppvisa liknande mer eller mindre kraftfulla stressreaktioner och även psykisk kris. Det är sjuksköterskan ansvar att omhänderta och informera den närstående. Att dessa möten är av god kvalitet är viktigt för att den drabbade ska kunna bearbeta den psykiska krisen. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av mötet med närstående i psykisk kris. Metod: Semi-strukturerade intervjuer med öppna frågor genomfördes. Insamlad data bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor upplever mötet med närstående i psykisk kris på olika sätt. Mötet påverkas av olika komponenter som kan bidra till både förbättring eller försämring. Slutsats: Sjuksköterskor anser att yrkeserfarenhet är det som kan förbättra mötet med den närstående. Litteraturen påvisar ett behov av utbildning. En slutsats som dras är att det finns ett behov av en handbok för dessa möten för sjuksköterskestudenter och nyexaminerade sjuksköterskor som saknar yrkeserfarenhet. / Background: The nurse will frequently meet individuals who have received bad news. A stressful situation can lead to a powerful psychological reaction that might result in a mental crisis if the individuals coping mechanisms are insufficient. Those around the individual in a mental crisis, such as relatives or the nurse, become secondarily affected by the situation and may have similar, more or less powerful stress-reactions and might even develop a mental crisis themselves. Aim: To describe nurses perception of the encounter with relatives in a mental crisis. Method: Semi-structured interviews with open questions were conducted. Collected data were processed using qualitative content analysis. Results: Nurses perceive the meeting with relatives in a mental crisis in different ways. The encounter is affected by various components that can contribute to either the improvement or worsening of the interaction. Conclusion: Nurses believe that experience is one thing that can improve the encounter with the relatives. Literature point out a need for education. A conclusion that can be drawn from the result is that there is a need for a manual in how to interact with individuals in a mental crisis for nursing students and recently graduated nurses that lack clinical experience.

Syfte: Uppsatsens syfte är att undersöka hur den kris, som uppdagades i samband med tv-programmet Uppdrag gransknings inslag om fastighetsbolaget Norrporten, hanterades och kommunicerades externt. Metod: I studien har en metodtriangulering utförts genom att kombinera kvalitativ informantintervju, som utfördes med Norrportens informationschef, med kvalitativa textanalyser av de pressmeddelanden som publicerats i samband med krisen. Resultat: Studien visar att krishanteringen och kriskommunikationen fungerade bäst i fasen efter krisen. Krisarbetet före krisen bestod av förebyggande och förberedande aktiviteter såsom omvärldsbevakning, identifiering och att förekomma medier.Medarbetare, kunder och allmänheten informerades. Totalt publicerades tre pressmeddelanden som i huvudsak förnekar och hävdar företagets oskuld till den information som framkommit i Uppdrag granskning.Krisarbetet under krisen består av att kommunicera och vidta åtgärder. Regelverk tillsätts och omstruktureringar i företagets styrelse sker. Tre pressmeddelanden publiceras, varav ett av dem på Andra AP-fondens hemsida. Norrporten informerar om åtgärder som skall vidtas medan Andra AP- fonden ber om ursäkt, kritiserar och lovar förändring.Krisarbetet efter krisen består av att implementera de åtgärder man vidtagit och att informera allmänheten om dem. Under den här fasen finns ett stort fokus på attförmedla företagets nya ledord som handlar om måttfullhet. Man kommunicerar genom en kombination av kommunikationskanaler. Totalt publiceras tre pressmeddelanden.

Titel                                    ”Det beror ju på vad man vill lägga i ordet register” Petra Stenkula En fallstudie av polisens externa kriskommunikation i samband med romregistret   Syfte              Syftet är att lämna ett bidrag till den svenska forskningen om kriskommunikation men även att bidra till den svenska samhällsdebatten om polisen som en central rättsmyndighet och deras hantering av romregisterkrisen.   Metod           Via en kvalitativ metod analysers nyheter publicerade på polisens webbplats och polisens presskonferenser utifrån de valda teoretiska ramarna inom ämnet kriskommunikation.   Resultat         Polisens kriskommunikation framstår som väldigt strategilös, under hela krisen ägnar sig polisen åt                               informationsinsamling för att förstår krisen och få en överblick över situationen men under tiden glömmer                     de den strategiska delen. Polisen är väldigt restriktiv i sin kriskommunikation, på webbplatsen är nyhetspubliceringarna rörande romregistret väldigt korta och konkreta, vissa är rena informationsanvisningar. Polisen förde även en inkonsekvent kriskommunikation, när Rikspolisstyrelsen pratade om analysfil som inte var i fas med lagstiftningen så pratade Skånepolisen om beslut ifrån år 2009 om tillstånd att upprätta den särskilda analysfilen. I sin kriskommunikation använder polisen många olika försvarsstrategier ifrån Corporate Apologia och Image Repair Theory. Strategierna som användes för att upprätthålla image var för många och olika för att uppfattas som trovärdiga medan polisen utförde i teorin en perfekt apologia. Polisen beklagade situationen, berättade om vilka åtgärder som skulle utföras och Justitiekanslern beslutade om kompensation till de drabbade.

Denna studie tar avstamp i begreppet kris, då dess komplexitet och mångtydighet gör det intressant att studera utifrån en begreppshistorisk ansats. För begreppets fortlevnad har det historiskt sett utvidgats till att inrymma flera bakomliggande meningar som passar den aktuella verkligheten. Syftet med studien är således att urskilja hur begreppet kris förändrats utifrån Natos konceptdokument under årtalen 1968, 1991, 1999 samt 2010 med hjälp av begreppshistorisk teori och metod. Reinhart Koselleck är en av begreppshistoriens urfäder vilket gör att hans teoretiska ramverk samt metod fungerar som verktyg vid illustrerandet av den begreppsliga förändringsprocessen. Dessutom tillmötesgår den begreppshistoriska metoden det spontana intresset för språk och ordbetydelser, varför den bedöms vara som given för denna uppsats. Materialet som ligger till grund för denna begreppshistoriska analys består av fyra strategiska konceptdokument från Nato. Att studien genomförs utifrån ett Nato- perspektiv beror på att ett av alliansens huvudsyften är att hantera kriser av varierande grad. Dessutom fokuserar Natos konceptdokument på aktuella hot och utmaningar i vilka den begreppsliga förändringsprocessen kan skönjas. De slutsatser som presenteras är att begreppet kris förändrats i och med alla de nya hot och risker vilka återfinns som konsekvenser av bland annat globaliseringen och den teknologiska utvecklingen. Den begreppsliga förändringen tar sig uttryck i att det utvidgats till att innehålla fler bakomliggande meningar, såsom exempelvis cyberattack och klimatförändringar.

In this essay, Risk and crisis management Conservation policy and normalization production, I discuss how societies, communities and individuals are responsible for the handling of catastrophes and crises. Risk and vulnerability analyzes are parts of modern risk and crisis management. The purpose of these analyzes is to prepare people and organizations for any crises. For managing this it is necessary to comprehend, be able to change mindset in creating concrete tasks and inform others. The purpose of this essay is to analyze modern risk and crisis management by studying empirical material, such as interviews, observations and literature. My aim is to combine these materials and study how they cooperate. One of the findings in this essay is that risk and vulnerability analyzes are of great complexity. These analyzes require a discussion in order to identify the development of the society's crisis management system, as well as the continued support of the individuals that have a responsibility for preventing and preparing their organizations.

Globalt råder det en enad bild av hushåll som en viktig aktör i krishanteringssystem. Stor del av den tidigare forskningen har visat på att hushåll i Sverige saknar en hemberedskap för att klara sig i 72 timmar utan hjälp från myndigheter, men inte anledningen till varför så är fallet. Därmed identifierades en kunskapslucka om varför vissa hushåll förbereder sig medan andra inte gör det. Syftet för denna studie var därför att finna en förklaring till varför en del hushåll förbereder sig medan andra inte gör det. För att uppfylla syftet användes teorin Relational Theory of Risk vilken förklarar varför och hur individer uppfattar risker och därefter agerar för att förebygga riskerna. Den valda metoden var semi-strukturerade intervjuer med 6 stycken hushåll i Boden kommun, där inriktningen på intervjuerna var vilka risker respondenterna identifierade som hotfulla mot deras hushåll, vilka förberedelser de vidtagit samt hur god deras hemberedskap var. Resultatet visade på att hushåll som hade en lägre riskmedvetenhet hade en sämre hemberedskap respektive de hushåll som hade en högre riskmedvetenhet hade en bättre hemberedskap. Slutsatsen som drogs var att vilka risker hushållen identifierade påverkade deras hemberedskap.