Skollagen påbjuder att vårdnadshavare och personal på varje förskola minst en gång per år ska genomföra ett samtal om barnets utveckling och lärande, ett utvecklingssamtal. Samtalet ska bygga på en bred och nyanserad bild av barnets utveckling och lärande, om barnet trivs, har roligt och fungerar socialt. Utvecklingssamtal i förskolan genomförs i de allra flesta fall utan barn. Efter nya direktiv i den kommun jag undersöker vill man att barnen ska delta. Frågor väcks kring etik, integritet och kring vilket värde ett utvecklingssamtal för barn mellan ett till fem år har. Undersökningens syfte är att på ett djupare plan ta reda på hur utvecklingssamtal med pedagoger, förskolebarn och deras föräldrar fungerar i praktiken. Utgångspunkten är tre huvudfrågor, hur fungerar den praktiska användningen av utvecklingssamtalsdokumenten? Vilken roll får vårdnadshavare, pedagoger och barn i de nya utvecklingssamtalen? Hur samarbetar förskolan med vårdnadshavare kring barnens utveckling och lärande? Undersökningen är skriven i essäform, en form som på samma gång bildar både metod och innehåll genom narrativa och reflexiva nedslag i praktiken, samt intervjuer med förskollärare på tre olika förskolor. Undersökningen visar att det finns en reell motsättning mellan skollagens och kommunens direktiv gällande form och innehåll för utvecklingssamtal. Den pekar både på utvecklingssamtalets betydelse och dess komplexa plats i en föränderlig förskola. Intervjustudien visar att utvecklingssamtal där barn deltar smalnar in perspektiven på barnets hela vistelse och vara på förskolan i riktning mot en starkare betoning på barnets lärande inom läroplanens kunskapsmål. Genom att integrera teoretiska perspektiv med reflektioner över min egen praktik samt empiri från intervjuer framkommer aspekter i förskolans omvandling mot en starkare betoning av lärandeperspektivet.

I den här essän försöker jag få en förståelse och en inre struktur för mitt yrke och min praktiska kunskap som musiker och sångare i Tyskland. Det handlar om mitt dilemma om att vara utlandssvensk i Tyskland och om min hemlängtan till Sverige. Med hjälp av Aristoteles, Hannah Arendt, Hans Larsson m.fl, binder jag ihop känslorna med kunskapen och får på så sätt nya perspektiv på hur det är att leva mellan två världar. Ja att få tillgång till två länder och att förstå och omvandla min längtan till något kreativt.

In this scientific essay I reflect on the relationship that emerges between teacher and student. It is also about the well known superpower that is called adhd and how my own adhd is beeing expressed and manifested throughout my work as a teacher. I reflect on whether my adhd helps or overturns my students and how deep the relationships between teachers and students can be shaped. The main purpose of this essay is to deepen the understanding of the complexity that belongs to the relationship between teacher and student. What I am particularly interested in is the question of what role my adhd has for my opportunities to create good relationships with students with the same diagnosis. The questions I based on are how big of a meaning the experiences have given me with my adhd about the building of relationships but also the relationships with my students? How important are the relationships between a teacher and a student? How deep can a relationship be? Has my ADHD given me an increased understanding of working with students with the same diagnosis? The method I have used is to write an essay, which means that I research and reflect on my own actions and what I may have done differently. By writing this essay, I aim to capture my experiences and reflect on them. This through previous research and literature that deals with my subject. The most important result I came to in my study is that the meaning of the relationship is of great importance in the work with students with ADHD. My own ADHD diagnosis is a big part of creating relationships and deepening them. My ADHD gives me an increased understanding of students with the same diagnosis. Creating the relationship between teacher and student is inevitable and that they become deep and private does not always have to be wrong. A large part of my experience Is that i can connect to my quiet and practical knowledge. / I denna vetenskapliga essä reflekterar jag över relationen som uppstår mellan lärare och elev. Samt den omtalande superkraften adhd och vilken roll min egen adhd tar sig uttryck i arbetet som lärare.  Jag reflekterar över om min adhd hjälper eller stjälper mina elever och hur pass djupa relationer man som lärare får bygga med sina elever. Huvudsyftet med denna essä är att fördjupa förståelsen för den komplexitet som hör till relationen mellan lärare och elev. Det jag i synnerhet intresserar mig för är frågan vilken roll min adhd har för mina möjligheter att skapa goda relationer till elever med samma diagnos. De frågeställningar jag utgått från är hur stor betydelse har de erfarenheter min adhd gett mig i relationsskapandet och i relationerna med mina elever? Hur viktiga är relationerna mellan lärare och elev? Hur djup får en relation bli? Har min adhd gett mig en ökad förståelse i arbetet med elever med samma diagnos? Den metod jag använt mig av är att skriva en essä, det innebär att jag forskar och reflekterar över mitt eget handlande och vad jag kan ha gjort annorlunda. Genom att skriva denna essä har jag som syfte att ta tag i mina erfarenheter och reflektera över dessa. Detta genom tidigare forskning och litteratur som behandlar mitt ämne. Det viktigaste resultatet jag kom fram till i min undersökning är att relationens betydelse är av stor vikt i arbetet med elever med adhd. Min egna adhd diagnos är en stor del till att relationerna skapas och att de blir djupa.  Min adhd ger mig en ökad förståelse för elever med samma diagnos. Att relationen mellan lärare och elev skapas är oundvikligt och att de blir djupa och privata behöver inte alltid vara fel. En stor del av mina erfarenheter kan jag koppla till min tysta och praktiska kunskap.         Nyckelord: Adhd, relationer, förståelse, metoder, praktisk kunskap, tyst kunskap.

In recent decades, police training has undergone a professionalization process in which the training has been increasingly incorporated within the academy. The professionalization process has led to the content of police training being changed by theoretical subjects replacing practical elements. The study examines how the shift between theoretical and practical knowledge has affected police training and how police students view their training today. The theoretical framework for the study's is based on the theory of knowledge, situated learning and communities of practice. Aristotle's theory of knowledge describes the view of knowledge and explains that theoretical knowledge, episteme, must be combined with practical knowledge, techné, in order to achieve a complete understanding and wisdom, fronesis, (Sohlberg & Sohlberg 2019, p. 93). Within the police, learning largely takes place in social contexts together with other colleagues, situated learning, and the practical knowledge, techné, is in focus. Within the academy, theoretical knowledge is central and the police trainings job to unite the academic and police world lays the foundation for the theory of communities of practice. Previous research shows a complexity of training police officers and professional police officers have considered police training to be too poorly anchored in practical professional practice and experienced that police students do not learn relevant knowledge and skills during training (Ekman 1999). The study was conducted through qualitative interviews with students from the police education to examine the students' own experience of the education. The interviews were analyzed according to the study's questions and theoretical framework. The results showed that the students consider both the theoretical and practical knowledge to be important for the police work and that an interdisciplinary approach that unites these forms of knowledge during the education is needed. However, the students considered it important that the theoretical knowledge was not too abstract but linked to the practical action in everyday police life. In the compilation of results, there was a consensus among the students which form of teaching they valued most in connection with combining theoretical and practical knowledge during police training, scenario training. These training opportunities should therefore be increased during police training. An interdiscip- linary approach should permeate the structure of police training and greater efforts should be made to combine theoretical and practical knowledge during the training. / Polisutbildningen har under de senaste decennierna gått igenom en professionaliserings-process där utbildningen har infogats allt mer inom akademin. Professionaliseringsprocessen har lett till att innehållet i polisutbildningen har förändrats genom att teoretiska ämnen har ersatt praktiska moment. Studien undersöker hur förskjutningen mellan teoretisk och praktisk kunskap har påverkat polisutbildningen och hur polisstudenterna ser på sin utbildning idag. Studiens teoretiska ramverk utgår från kunskapsteori, situerat lärande och communities of practice. Aristoteles kunskapsteori beskriver synen på kunskap och förklarar att teoretisk kunskap, episteme, måste kombineras med praktisk kunskap, techné, för att en fullständig förståelse och klokhet, fronesis, ska uppnås (Sohlberg & Sohlberg 2019, s. 93). Inom polisen sker lärandet till stor del i sociala sammanhang tillsammans med andra kollegor, situerat lärande, och den praktiska kunskapen, techné, står i fokus. Inom akademin är den teoretiska kunskapen central och polisutbildningens arbete med att förena den akademiska och polisiära världen lägger grund för teorin om communities of pracitice. Tidigare forskning visar på en komplexitet att utbilda poliser och yrkesverksamma poliser har ansett polisutbildningen har varit för dåligt förankrad i det praktiska yrkesutövandet, då de upplevt att polisstudenterna inte lär sig relevanta kunskaper och färdigheter under utbildningen (Ekman 1999). Studien har skett genom kvalitativa intervjuer med studenter från polisutbildningen för att undersöka studenternas egen uppfattning av utbildningen. Intervjuerna har analyserats efter studiens frågeställningar och teoretiska ramverk. Resultatet visade att studenterna anser att både den teoretiska och praktiska kunskapen är viktig för det polisiära arbetet och att ett tvärvetenskapligt förhållningssätt som förenar dessa kunskapsformer under utbildningen behövs. Studenterna ansåg dock att det var viktigt att den teoretiska kunskapen inte var allt för abstrakt utan kopplade an till det praktiska handlandet i den polisiära vardagen. I resultat- sammanställningen rådde en konsensus bland studenterna vilken undervisningsform de värderade högst i samband med att förena teoretisk och praktisk kunskap under polisutbildningen, scenarioträning. Dessa utbildningstillfällen bör därför utökas under polisutbildningen. Ett tvärvetenskapligt förhållningssätt bör genomsyra polisutbildningens upplägg och större insatser borde vidtas för att förena teoretisk och praktisk kunskap under utbildningen.

This is a scientific essay where I investigate and reflect on issues that have to do with conflicts and conflict management in school.The essay is based on a personal experience and is written from my professional experience in order to provide a greater understanding of the complex collaboration between educators and guardians. How do we best inform guardians when something happens to their children during the school day? Is it at drop-off and pick-up or are there other good contact routes? Conflicts are something we encounter throughout life, in many different contexts. Then it is important to learn how to handle difficult situations.School and leisure center are a social environment where large groups of people interact and integrate with each other. What do the governing documents say about the cooperation between the school and the home? My essay starts with a story about a self-experienced incident. It starts with a conflict in the schoolyard where the guardians afterwards needed to be informed about what happened to their child during the school day. The conversations with the guardians are completely different. One guardian is grateful for the information received about their child, while the other guardian directly assumes a defensive position. Why? How can we educators accommodate these "dissatisfied" guardians in a good way? I will examine myself and my own reflections. In the analysis I make use of my practical wisdom that I have accumulated through the experience I have. What can I become better atin the execution of my practical professional competence in the field? The conflict management models I use to reflect on my dilemma are “Cohan`s Conflict Pyramid” and “Mini Mediation” (Hakvoort & Friberg 2019). / Detta är en vetenskaplig essä där jag undersöker och reflekterar kring frågor som har med konflikter och konflikthantering att göra på skolan. Essän utgår från en egenupplevd situation och är skriven från min yrkeserfarenhet i syfte att ge en större förståelse för det komplexa samarbetet mellan pedagoger och vårdnadshavare. Hur informerar vi vårdnadshavare på bästa sätt när någonting hänt deras barn under skoldagen. Är det vid lämning och hämtning eller finns det andra bra kontaktvägar? Konflikter är något vi stöter på genom hela livet, i många olika sammanhang. Då är det viktigt att lärt sig hantera jobbiga situationer. Skola och fritidshem är en social miljö där stora grupper och människor samspelar och integrerar med varandra. Vad säger styrdokumenten om samarbetet mellan skola och hem? Min uppsats börjar med en berättelse om en egenupplevd händelse. Den startar med enkonflikt på skolgården där vårdnadshavarna efteråt behövde informeras om vad som häntderas barn under skoldagen. Samtalen med vårdnadshavarna skiljer sig helt och hållet åt. Den ena vårdnadshavaren är tacksam för information hen får kring sitt barn, medan den andra vårdnadshavaren direkt intar en försvarsställning. Varför? Hur kan vi pedagoger tillmötesgå dessa ”missnöjda” vårdnadshavare på ett bra sätt?  Jag kommer att granska mig själv och mitt eget handlande. I analysen använder jag min praktiska klokhet som jag samlat på mig genom den erfarenhet jag har. Vad kan jag bli bättrepå i utförandet av min praktiska yrkeskompetens inom området och vad innebär tyst kunskap imin yrkesutövning? Konflikthanteringsmodellerna jag använder för att reflektera kring mitt dilemma är ”Cohans konfliktpyramid” och ”Mini Medling” (Hakvoort & Friberg 2019).

I have written an essay about children's best interests in relation to sleep. As a starting point, I have used two stories and the dilemmas from my working life. The first story depicts asituation where I go against the guardians’ interests that their child should not sleep by lettingher fall asleep anyway when she is unable to stay awake. In the second, a situation is portrayed with a child who does not show any need for sleep but who I still received instructions to get to sleep. The purpose of this essay is to explore the term child's best interests and what it means in relation to children's sleep. The questions I have started fromare: How can the wording of the child's best be interpreted in relation to the sleep problems at preschool? Why is there so little trust in educators' professional opinions about sleep? Howcan I find the balance between my own experiential knowledge and what the family claims istheir best? This essay is divided into three different parts. A deep dive into the term the child's best interests and what it means to me as a preschool teacher seen from the perspective of laws and preschool governing documents. A scientific part where I explain the biological effects of sleep through research and scientific articles. Finally, there is a theoretical part where I start from Aristotle's concept of knowledge and Dreyfus & Dreyfus' theory of the acquisition of practical knowledge. Through these theories of practical knowledge, I land in proximityethical reasoning and its significance for my professional role. The term child's best interests according to laws and governing documents leaves no room for interpretation for me as a preschool teacher during the time I am responsible for the child inquestion. How collaboration between preschool and home should take place, however, isunspoken even if the goal of collaboration is clear. Research has reported that night sleep is disturbed by midday naps due the total sleep per day is constant. However, it has also shownthat sleep is important for learning and memory. Furthermore, I have emphasized the importance of good sleep hygiene as there has been no research that has shown that difficulty sleeping in the evening is due to loss of midday naps. The practical knowledge together with the proximity ethics is about being able to interpret a child's need for sleep and determine the balance between teaching and care.

Uppsatsens syfte är att skapa en bredare förståelse för den praktiska kunskapen inom trådslöjd genom att undersöka, beskriva och utvärdera hantverksskickligheten i äldre järntrådsföremål. Genom de individuella tolkningarna och beskrivningarna går det att utvärdera hantverksskickligheten i det undersökta materialet. Det finns utmärkande skillnader gällande hantverksskickligheten mellan föremålen. Botwids samtliga nivåer av hantverksskicklighet finns representerade i materialet: professionell hantverksskicklighet, god hantverkskunskap samt hantverkskunskap. Kännetecknen för de olika nivåerna framträder genom formulering av generella drag av föremålen i respektive nivå. Påträffade tekniker i föremålen beskrivs för att ge svar på vad som kan beskrivas som områdesspecifik kunskap.

Den här vetenskapliga essän syftar till att undersöka hur förskollärares praktiska kunskap kan påverkas i mötet med det digitala systemet Skolplattformen och hur mötet med ett sådant system kan bidra till att omforma mötet mellan förskollärare och barn. Utgångspunkten är en gestaltad situation från när förskolebarn riktade kritik mot fotodokumentation från en aktivitet de deltog i, som skapats i enlighet med Skolplattformens regelverk. Barnens kritik ledde fram till essäns forskningsfrågor och data till studien insamlas genom deltagande observationer och samtal med såväl barn som förskollärare. Med hjälp av en hermeneutisk metod analyseras empirin sedan tematiskt. Detta görs utifrån ett kroppsfenomenologiskt perspektiv, utifrån teoretikerna Merleau-Ponty och Duesund, och ett ansvarsetiskt perspektiv, ursprungligen från filosofen Lévinas. Empirin undersöks även utifrån ett New Public Management-perspektiv. Essän visar att det är alltför abstrakt för barn i förskoleåldern att förhålla sig till och förstå vad det innebär att följa det regelverk som utformats för dokumentation i Skolplattformen. Utifrån detta uppstår en konflikt i arbetet med att inkludera barnen i skapandet av pedagogisk dokumentation. Det uppstår även en svårighet för förskolläraren att använda sitt professionella omdöme i ett meningsskapande arbete tillsammans med barnen och samtidigt behöva förhålla sig till de regler som finns i det digitala systemet. I essän blir det tydligt att aspekter i mötet mellan förskollärare och barn som rör inflytande, etik och professionellt omdöme riskerar att försvinna ut i periferin när digitala system etableras alltmer och att dessa således riskerar att bidra till en ny norm i skapandet av pedagogisk dokumentation på förskolan, som påverkar förskollärar- respektive barnkropparna på olika sätt. Essän skriver fram den medforskande respektive den rapporterande förskolläraren som två verksamma, och delvis motstridiga, förhållningssätt för förskollärararen i mötet med det digitala systemet. / This essay aims to investigate how preschool teachers' practical knowledge can be affected in the meeting with the digital system Skolplattformen and how such systems can contribute to reshape the meeting between preschool teachers and children. The essay shows that preschool-children find it difficult to understand the requirement of anonymization in pedagogical documentation in Skolplattformen. Based on this a conflict arises in the work of including children in the creation of pedagogical documentation. Aspects of the meeting between preschool teachers and children relating to participation, ethics and professional judgement may disappear into the periphery when digital systems are fully established and that may contribute to a new norm in the creation of pedagogical documentation in preschools in Sweden. The essay describes the co-research teacher and the reporting teacher as two active, and partly conflicting, approaches for the teacher in the meeting with the digital system.

Som ung skådespelare var jag märkligt orustad inför mötet med de oundvikliga tomma mellanrum av ovisshet som väntade mig mellan uppdrag i mitt yrkesliv som frilansande skådespelare. Vem är jag när jag inte står på scenen? Som skådespelare behöver jag andra för att utöva mitt yrke, så när jag är ensam – vad är jag då? Hur handskas man med den här sidan av yrket och väl i arbete – hur handskas jag med den ovisshet och osäkerhet som är en förutsättning för konsten och kanske också för livet?  Genom att sätta ord på en praktisk erfarenhet av att arbeta som frilansande skådespelare och på det konkreta sceniska arbetet och genom att spegla denna erfarenhet i filosofisk litteratur lyfter jag den osäkra tomheten som möjlighet – kanske till och med som nödvändighet. En öppen tomhet.

Syftet med denna självständiga vetenskapliga uppsats är att undersöka, kritisk granska och reflektera över mitt samt mina förskollärarkollegors bemötande, handlande och agerande i rutin- och regelstyrda situationer i form av samlingar. Essäformen som metod har hjälp mig att undersöka och förstå vilka praktiska kunskaper som förskollärare skulle behöva för att kunna handla klokt och ta ”rätt” beslut gällande det enskilda barnet. Genom min berättelse samt genomförda deltagande observationer har jag kommit fram till att det är viktigt att kunna se, bemöta och stötta varje enskilt barn och dennes behov i komplexa situationer. Utgångspunkten i min uppsats är det enskilda barnet som har rätt att känna sig trygg, sedd, lyssnad på, förstådd och bekräftad. Därför har jag lagt stor vikt på förskollärarens, som professionsbärare, handlande och ansvarstagande. Jag har även kritisk granskat och ifrågasatt mitt och mina kollegors förhållningssätt till de rutinerna och reglerna som vi själva har skapat i åtanke av att bland annat bemöta och stötta barn som har andra förutsättningar och att kunna tillgodose deras behov. All litteratur och olika teoretiska perspektiv som jag har använt mig utav i mina undersökningar har hjälp mig att hitta nya perspektiv för att förstå mig, mina kollegor men framförallt det enskilda barnet och dennes behov.