Den bristfälliga forskningen om resursskolor väckte ett intresse hos oss att undersöka detta närmare utifrån ett vägledarperspektiv. Syftet med studien är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare arbetar med elever på resursskolor. I studien har sex yrkesverksamma vägledare på sex olika resursskolor intervjuats. Det är inte givet att alla resursskoleelever har en diagnos, men av dem som har en diagnos är ADHD och AST de mest förekommande. Empirin har analyserats utifrån Careership-teorin, KASAM samt begreppet valkompetens. Resultatet pekar på att vägledningen alltid måste anpassas efter elevernas behov. En god relation till eleverna och deras känsla av trygghet är två essentiella faktorer som är avgörande för vägledarnas arbete. Eftersom det inte alltid ligger i elevens förmåga att kunna fatta och fullfölja beslut beträffande framtiden behöver vägledarna stötta och hjälpa eleverna i olika utsträckning, för att öka deras valkompetens och förbereda dem inför gymnasievalet och den nya skolformen. Studiens slutsatser är att vägledarna inte alltid kan vidga elevernas perspektiv utan snarare kan behöva begränsa dem. Fokus ligger på att öka elevernas självkännedom och stötta dem till att kunna bli självständiga i framtiden. Forskning pekar på att det finns utmaningar för individer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att etablera sig i vidareutbildning och på arbetsmarknaden. Genom att arbeta med karriärlärande kan vägledarna förbereda och rusta eleverna inför vidareutbildning och arbetsliv.

Inkludering är ett centralt begrepp i specialpedagogiken. Förutsättningar att utgå från varje individs behov och förutsättningar gör att inkluderingsidealet kan uppfattas som ett svåruppnåeligt ideal i dagens skola. Undervisning utanför ramen för den ordinarie undervisningen en undantagslösning som endast får beslutas om när särskilda omständigheter förefaller. Det finns en kunskapslucka inom det specialpedagogiska forskningsfältet om individernas upplevelser av placering i särskild undervisningsgrupp. Detta bidrog till val av studiens fördjupningsområde. Syfte var att få en ökad kunskap och en fördjupad förståelse för hur unga vuxna har upplevt sin tid av att ha deltagit i undervisning på en resursskola. Syftet var också att söka efter eventuella samband mellan elevens behov och vad skolan, skolmiljön erbjudit, skolgång och individernas livssituation. Den här kvalitativa studien bygger på sju intervjuer, livsberättelser med elever om deras skolerfarenheter. Skolan har erbjudit olika pedagogiska lösningar som påverkat elevernas lärande och möjlighet att känna sig inkluderade. Skolplacering i särskild undervisningsgrupp eller ordinarie klass har gett långtgående konsekvenser och påverkat de unga in i vuxenlivet. I resultatet framkommer individuella förutsättningar, inkludering/exkludering och övergångar som centrala teman där en positiv utveckling framträder över tid, där tiden i resursskolan framstår som en tid av signifikans för respondenternas identitetsutveckling, relationsskapande, upplevelse av inkludering och delaktighet samt förberedelse inför vuxenlivet. Resultaten visar på att resursskolorna har inneburit en inkluderande lärmiljö, där de har fått pedagogiska och sociala behov tillgodosedda i ett sammanhang där de har blivit delaktiga, vilket haft en avgörande positiv roll för var och en av individernas liv. Specialpedagoger har ett ansvar att föra ut kunskapen om specialpedagogik till alla delar av skolans praktik. Förslagsvis kan delar av resursskolans arbetssätt eller metoder användas som förebild till inslag i ordinarie undervisningssammanhang.

Det finns ett antal olika studier om geografiundervisning i svensk grundskola, men inte med avseende på geografiundervisning på resursskolor. Elever som har behov av mer stöd än vad som kan tillgodoses genom den ordinarie skolan, har därför möjlighet att få sin undervisning på resursskolor. Denna studie undersöker likheter och olikheter gällande hur geografiundervisning ser ut mellan resursskolor och ordinarie skolformer, samt även hur geografiundervisningen planeras på resursskolor. För att ta reda på detta användes halvstrukturerade intervjuer som insamlingsmetod. Resultatet pekar på att likheterna mellan skolformerna är flera än olikheterna. Varje enskild lärare i ordinarie skolform har sitt eget unika sätt att arbeta, och resultatet är inte annorlunda på resursskolor. Förekomsten av GIS, Nationella prov, inhämtning av stoff från internet eller läromedel, ämnessamverkan eller ämnesintegrering varierar i förekomst mellan olika lärare i båda skolformerna. När lärare planerar och utför sin undervisning på resursskolor är det alltid varje enskild elev i centrum och hens behov av stöd för att klara av undervisningen, vilket ofta resulterar till en individualiserad undervisning. Sammanfattningsvis tolkas resultatet att lärare på resursskolor måste ha en hög didaktisk kompetens på individnivå, medan lärare i ordinarie skolform behöver en didaktisk kompetens som sträcker sig på gruppnivå.

Andersson, Håkan & Sellbjer, Andreas (2007). Övergången till en extern placering. (The transition to an external placing). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö Högskola. Syftet med detta arbete är att undersöka två elevers övergångar till externa placeringar. De externa placeringarna är ett skoldaghem och en resursskola. Vi vill ta reda på elevernas och pedagogernas uppfattningar kring övergången. Undersökningen är baserad på intervjuer med fyra individer, två elever och två pedagoger. Eleverna går på olika externa placeringar och pedagogerna är knutna till var och en av dem. För att öka validiteten har vi valt att göra två intervjuomgångar med samtliga inblandade, således har vi genomfört totalt åtta intervjuer. Efter den första intervjun har det insamlade materialet bearbetats och legat till grund för den andra intervjuomgången. Alla intervjuerna är genomförda på elevernas nuvarande skolor. Våra resultat av undersökningen är att eleverna själva anser att de har haft delaktighet i övergången till den externa placeringen. Vi har också upptäckt brister från hemskolorna i överlämnandet av dokument i form av åtgärdsprogram och uttalade mål för eleverna. I inget av fallen finns en tydlig specialpedagogisk roll. Eleverna tycker inte att de går på en vanlig skola och ser inte det som något negativt. Båda var positiva inför övergången, men en av eleverna känner sig lurad eftersom han anser att den beskrivning han fick inte stämmer överens med verkligheten.

Att komma tillrätta med de beteendeproblem som förekommer i den svenska skolan ses av både många lärare, föräldrar och elever som en stor utmaning. Grundat i detta problem var studiens övergripande syfte att få en djupare förståelse för stödinsatser då en beteendeproblematik uppkommit. Studiens kvalitativa ansats tog sin utgångspunkt i en strävan att uppnå en djupare förståelse, dels för stödinsatserna i sig, men främst för elevers upplevelse av det stöd de fått i skolan. Datainsamlingen gjordes främst genom kvalitativa intervjuer med sammanlagt åtta elever i årskurs 6-9, men också genom en dokumentstudie i syfte att sammanställa de åtgärder som fanns i skoldokument. Hälften av informanterna undervisades i resursskolor och hälften gick i sina ordinarie skolor. Resultatet visade att alla informanter saknade dokumentation kring extra anpassning. Däremot hade samtliga informanter åtgärdsprogram. Övervägande del av åtgärderna i skoldokumenten berörde organisatoriska aspekter i form av åtgärder angående var eleven skulle undervisas och om anpassad studiegång. Utöver organisatoriskt inriktade åtgärder förekom även åtgärder som berörde anpassningar i den specifika lärandemiljön. De stödåtgärder som informanterna framhöll som mest betydelsefulla utgjordes i fallande ordning av: undervisning i särskild undervisningsgrupp, individuellt stöd av lärare, anpassad studiegång, stressreducerande/motivationshöjande åtgärder, undervisning i eget arbetsrum samt praktisk lektion i ordinarie klass. Det som angavs som orsak till att en stödåtgärd upplevdes särskilt betydelsefull var: att en lugn studiemiljö erhölls, att känslan av tillhörighet ökade och utanförskap minskade, lärarens förmåga att hjälpa eleven att förstå, lärarens förmåga att skapa en bra relation och visa omsorg, att individuella behov bejakades och lärandemiljön anpassades därefter samt att lärandet upplevdes meningsfullt. I empirin framträdde genom elevernas berättelser, läraren som det viktigaste redskapet för att deras studier skulle fungera väl. Då resultatet analyserades utifrån KASAM (Antonovsky, 2005) framträdde en god lärar-elevrelation som ett betydelsefullt bidrag till elevens upplevelse av meningsfullhet med studierna. Lärarens kompetens genom förmågan att förklara bidrog för de allra flesta informanter till att både skapa begriplighet i skolvardagen och till att skolans krav upplevdes hanterbara. Studiens resultat indikerar ett behov av att lärare anstränger sig för att se och bekräfta eleven bakom ett beteende och att i skolverksamhet säkerställa att ett medvetet arbete på gruppnivå genomförs. Detta med syfte att även de elever som står i centrum för beteendeproblematiken ska få så goda chanser som möjligt att utveckla goda mellanmänskliga relationer både till andra elever och till lärare.

Denna uppsats ämnar undersöka hur personer inom de olika yrkesprofessionerna; chef, specialpedagog, lärare, psykolog och elevassistent reflekterar kring vad som genererar framgångsfaktorer i läs- och skrivutveckling för barn i behov av särskilt stöd på en resursskola. Metoderna som används i undersökningen är semistrukturerade intervjuer och fokusgrupp där samma frågor ställs till alla deltagare med öppna svarsalternativ. Resultaten tyder på att personerna som arbetar på resursskolan anser att tidiga insatser och förebyggande åtgärder är av högsta betydelse för att generera framgång i läs- och skrivutveckling. Vidare visar även resultaten att personalen på resursskolan anser sig ha goda möjligheter till individualisering samt god tillgång till resurser i olika former. Frånvaron av språkliga förebilder är dock något som personalen lyfter fram som en brist på resursskolan. En aspekt som vi uppmärksammade under studien var att hemmets betydelse för elevens läs- och skrivutveckling inte lyftes fram som en framgångsfaktor.

The aim of this study was to gain a better understanding of resource schools 1 as a human services organization and institution, based on teachers and principals’ perspectives. The purpose of resource schools is to provide the students tools and resources to enable them to return to the regular school within two years. The study also aims to examine more closely how this objective applies to the studied resource schools in the studied municipality, as well as highlighting the success factors and barriers that exist to achieve the goal. Previous studies show that this kind of differential practice tends to become a permanent solution. The categorization of the children concerned may also affect their future negatively. Four interviews were conducted with six teachers and principals at three of the municipalities’ four resource schools. The results shows that teachers and principals are defending resource school as an institution because they fulfill a need that regular schools do not. Staff expertise and pedagogical design are described as success factors. The study also shows that the objective to return to regular school rarely is reached. The barriers described include lack of collaboration between the resource schools and regular schools and their inability to adapt the working environment for the target group of students. Teachers and principals can also be seen as barriers as explained by neo-institutional organization theory

Under min tid som musiklärare i en resursskola har jag sett hur vissa elever tycks växa i och med musikundervisningen. Tidigare studier har visat på viss positiv effekt, både kognitivt och terapeutiskt, i samband med aktivt musicerande. Syftet med denna undersökning är därför att se om elever i årskurs nio själva upplever några fördelar i samband med aktivt musicerande under musikundervisning, när det gäller överspridning och självförmåga och om det är någon skillnad mellan elever i resursskola och ordinarie grundskola. 59 elever, varav 30 går eller har gått i resursskola, fick svara på en enkät som berör detta. Resultatet tyder på att det inte finns någon skillnad mellan eleverna i de båda grupperna. Däremot fann jag viss variation i svaren. Av de 33 procent som svarat att de upplevde sig hjälpta i andra ämnen tack vare musikträning, svarade resursskolans elever att de blev hjälpta på ett emotionellt plan medan ordinarie grundskolans elever oftare svarade att de blev hjälpta på ett kognitivt plan. I enkätens svar kunde jag även se en större spridning bland svaren från resursskolans elever.

I denna studie undersöktes hur högstadieelever med autism upplevt sin skolgång, både i den reguljära skola där de först gått och på den resursskola som de gick på då undersökningen genomfördes. Då en resursskola ofta ses som en exkluderande verksamhet, var vi intresserade av vilka upplevelser av inkludering som dessa elever har och har haft samt vilka faktorer i skolan som verkar vara betydelsefulla för dem. För att få svar på våra frågor gjordes en kvalitativ undersökning där fem elevers berättelser om sin skolgång samlades in med metoden livsberättelse. Resultatet analyserades med hjälp av tre aspekter av inkludering: rumslig, social och didaktisk. I studien framkom att elever som upplevt sig vara till viss del inkluderade i den reguljära skolan, upplever sig fullt ut inkluderade på resursskolan. Elever som upplevde sig exkluderade i den reguljära skolan, är fortfarande till stor del det även på resursskolan. Oavsett upplevelsen av inkludering berättar eleverna att de trivs på resursskolan. Att mötas med förståelse av lärarna och att få en undervisning som är anpassad utifrån de behov som finns lyfter eleverna som avgörande, och det är det som skiljer den reguljära skolan från resursskolan. Alla elever i studien har haft en brytpunkt på mellanstadiet, där intrycken och kraven i den reguljära skolan ökat till en nivå som blivit övermäktig. För några har det inneburit att de slutat gå till skolan. I sökandet efter en ny skola beskriver eleverna mammorna som drivande.

För att som specialpedagog kunna arbeta proaktivt med elever i behov avsärskilt stöd krävs det en förståelse kring vilka faktorer som är framgångsrika med dessa elever. Genom att intervjua pedagoger på resursskolor som har lång erfarenhet av att arbeta med elever i behov av särskilt stöd kan man få kännedom om vilka faktorer de upplever framgångsrika. Denna kännedom kan öka förutsättningarna att kunna implementera dessa faktorer i den reguljära skolverksamheten som i sin tur kan generera att vi närmar oss en skola för alla. Syftet med denna studie är att bidra till en förståelsekring pedagogernas upplevelse av framgångsrika och icke framgångsrika faktorer på enresursskola, men även vilka hinder de möter i sin verksamhet. Pedagogernas upplevelser av framgångsfaktorer som trädde fram genom analysen var det sociala samspelet och relationernas betydelse, hur de bygger relationer med eleverna och på vilket sätt eleverna bemöts. Vidare måste eleverna känna en känsla av sammanhang för att klara av sin vardag, det måste vara begripligt, meningsfullt och hanterbart. En annan viktig framgångsfaktor är pedagogers samsyn men även den psykiska och fysiskalärmiljön är av stor betydelse. Kring frågan på vilka möjligheter och eventuella hinder det finns för att implementera framgångsfaktorerna i den reguljära skolverksamheten lyfte pedagogerna bland annat organisationen som det största hindret, de menade att det krävs mer pedagoger i klassrummen samt ett mod att öppna upp för individuella lösningar kring hur eleverna arbetar optimalt.