Syftet med studien är att undersöka förskolechefers uppfattningar av hur ett beslut fattas,samarbete under beslutsprocessen och uppföljning av ett beslut kring barn som är i behov av särskilt stöd. Studien tar avstamp utifrån de kategoriska och relationella perspektiven samt ifrån dilemmaperspektivet. Fem förskolechefer deltar i en kvalitativ metodstudie, i semistrukturerade intervjuer. Studien belyser att förskolechefer är de som fattar beslut men att specialpedagogen som finns på förskolan är av stor betydelse för hur arbetet med barn i behov av särskilt stöd fungerar eller inte. Resultatet visar också att en dialog mellan pedagog, specialpedagog och förskolechef är grunden för ett välfungerande arbete, genom hela processen, från det att ett beslut tas till det att beslutet utvärderas.

I dagens samhälle ska förskolorna sträva efter att ha en inkluderande verksamhet, vilket inte alltid är så enkelt. Det är en utmaning för pedagogerna att kunna bemöta alla barn efter deras behov och förutsättningar. Studiens syfte är att få förståelse för några pedagogers uppfattningar av begreppet inkludering av barn i behov av särskilt stöd och hur de uppfattar sitt inkluderande arbete. För att få en djupare förståelse har jag använt mig av en kvalitativ forskningsmetod, där sex pedagoger har fått besvara ett antal frågor inom ämnet. Analysen av datamaterialet utgår från det sociokulturella perspektivet, med fokus på det relationella och kategoriska perspektivet samt på fyra kriterier som anses ha en central betydelse för inkludering, det vill säga närvaro, godkännande, deltagande och prestation. Resultatet visar att pedagogerna har en positiv inställning till inkludering av barn i behov av särskilt stöd och menar att inkludering innebär att verksamheten ska anpassas efter alla barns förutsättningar och behov. Pedagogerna nämner därtill att det finns ett flertal hjälpmedel som med fördel kan användas för att inkludera barn i behov av särskilt stöd, i den gemensamma verksamheten. Trots att resultatet belyser att det är pedagogernas bemötande och kunskap som avgör hur väl inkluderingen fungerar, lyfter pedagogerna även fram värdet av att, vid behov, kunna få specialpedagogisk handledning och rådgivning. / In today's society, preschools should strive to have an inclusive activity, which is not always so easy. It is a challenge for educators to be able to meet all children according to their needs and conditions. The purpose of the study is to gain an understanding of some educators' perceptions of the concept of inclusion of children in need of special support and how they perceive their inclusive work. To gain a deeper understanding, I have used a qualitative research method, where six educators have had to answer a number of questions within the subject. The analysis of the data material is based on the socio-cultural perspective, focusing on the relational and categorical perspective and on four criteria that are considered to be of central importance for inclusion, ie presence, approval, participation and achievement. The results show that the educators have a positive attitude towards the inclusion of children in need of special support and believe that inclusion means that the activities must be adapted to all children's conditions and needs. The educators also mention that there are a number of tools that can be used to include children in need of special support, in the joint activity. Although the result highlights that it is the educators' attitude and knowledge that determines how well the inclusion works, the educators also highlight the value of being able to receive special pedagogical guidance and counseling if needed.

Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att undersöka aktuell forskning om vilka anpassningar och metoder som används i undervisningen för elever språklig sårbarhet i andra länder, främst Europa. En systematisk litteraturstudie går ut på att sammanställa och analysera resultat av forskning publicerad i vetenskapliga artiklar. För att resultaten ska vara aktuella söks artiklar publicerade under de senaste tio åren som är granskade av andra forskare innan publicering (peer reviewed). Resultaten visar att det finns ett pågående arbete med elever i språkliga svårigheter på många olika nivåer i skolverksamheten. Extra anpassningar är inte specifika för en svårighet utan kan appliceras på andra, utvecklas och fungera för flera. Att utveckla berättandet hjälper elever vid skolstart med läsinlärningen hjälper eleverna att behärska skriftspråket. Slutsatser av arbetet är att lärare som kan mer om språkliga svårigheter har ett annat självförtroende när de arbetar med elever. Tidig stöttning och medvetenhet genom skolan är viktig för elever med olika svårigheter. / The purpose of this systematic literature study is to investigate current research on which methods are used in teaching pupils with language impairments in other countries, especially Europe. The method used is a systematic literature review. Research presented in scientific articles in different international scientific journals is compiled and analyzed. In order for the results to be current, the articles must be published during the last ten years and they also have to be peer reviewed. The results show that there is a continuous work with pupils with different kind of language impairment on many levels in schools. The adjustments can be applied on different students and many students may benefit from them. Students with language impairment often have problems in communicating with peers, something that becomes more obvious with older students and their relations. Oral narrative activities before the process of learning how to read help pupils reach literacy. The conclusion is that more teachers need to have a deeper knowledge of language impairments in order to support all students in a group or class. Early support and awareness through school years are important to students with different impairments.

Den statliga utredningen SOU 2016:94 har som problemområde identifierat att ”det finns brister i skolans och elevhälsans närvarofrämjande arbete och i arbetet med att förebygga frånvaro”. Konsekvensen blir att skolornas arbete i första hand inriktas på åtgärder när frånvaron är ett faktum. Utredningen fann också en bristande kunskap om vad som främjar närvaro. Förväntat kunskapsbidrag för denna studie är att belysa vilka framgångsfaktorer som några specialpedagoger av erfarenhet vet har goda effekter för att främja skolnärvaro respektive förebygga problematisk skolfrånvaro.Syftet med studien är att öka kunskapen om hur några specialpedagoger arbetar för att främja skolnärvaro respektive förebygga problematisk skolfrånvaro.Av studiens resultat framkommer att närvarokultur, en tillgänglig lärmiljö och goda relationer till lärare är framgångsfaktorer för att främja närvaro. Till stor del arbetar specialpedagoger och verksamheter förebyggande då frånvaron redan är ett faktum. Orsaker till frånvaron är ofta flera, påverkar varandra ömsesidigt och behöver kartläggas i samverkan. Kunskaper om orsaker och den tidiga upptäckten lyfts i studien fram som viktiga eftersom det är en förutsättning för att främja närvaro. Studien betonar att elevens röst kring frånvaro behöver stärkas.Specialpedagogen ska i ett övergripande främjande och förebyggande arbete verka för alla elevers närvaro i verksamheter. Genom kompetensutveckling leder specialpedagogen insatser som ökar kunskapen och förståelsen kring skolnärvaro. Studien visar på vikten av att specialpedagogen verkar för ett relationellt perspektiv i att främja goda relationer och skapa en tillgänglig lärmiljö för alla elever.

Sammanfattning/AbstractCecilia Grönstrand och Hanna Andersson Granström (2018) Ålderssammansättningens betydelse för barn i behov av särskilt stöd i förskolan (The significance of age composition for preschool children in need of special support). Specialpedagogprogrammet, Lärande och Samhälle, Skolutveckling och Ledarskap, Malmö Universitet.Förväntat kunskapsbidragMed utgångspunkt i specialpedagogers erfarenheter, ett historiskt perspektiv på ålderssammansättning inom svensk barnomsorg samt tidigare forskning kring ämnet ämnar denna studie öka medvetenheten om åldershomogena och åldersblandade barngrupper och hur barn påverkas av att vistas i de olika verksamheterna.Syfte och frågeställningarStudien syftar till att öka kunskapen om hur barn i behov av särskilt stöd påverkas av hur förskolans verksamhet är organiserad vad gäller ålderssammansättning av barngrupperna. Vidare ämnar studien belysa vilka konsekvenser detta kan leda till vad gäller inkludering av barn i behov av särskilt stöd.Tre frågeställningar har formulerats för att utifrån specialpedagogers erfarenhet av åldersblandad och åldershomogen förskoleverksamhet fördjupa oss i ämnesområdet.- Hur skiljer sig en åldersblandad barngrupp från en åldershomogen barngrupp vad gäller den lärandemiljö som uppstår?- Vilka konsekvenser kan de olika sätten att organisera verksamheten leda till för barn i behov av särskilt stöd?- Hur påverkas möjligheterna till inkludering av barn i behov av särskilt stöd i de olika organisationsformerna?TeoriStudien utgår från ett sociokulturellt perspektiv som skildrar hur barnet genom hela livet är involverad i en fortlöpande och dubbelriktad interaktion med sin miljö. Den tar även stöd iutvecklingspsykologiska teorier om barnets utveckling av identitet och självkänsla, anknytningsteori samt kognitiv teori.MetodForskningsintervjuer av semistrukturerad karaktär har använts för att med utgångspunkt i specialpedagogers erfarenheter behandla studiens ämne. Intervjuerna har spelats in och transkriberats. Därefter har de analyserats utifrån ett hermeneutiskt perspektiv.ResultatStudien visar att det finns både för- och nackdelar med båda sätten att organisera förskolans verksamhet utifrån ålder. Vad gäller lärandemiljö framträder att det i en åldershomogen verksamhet är lättare att anpassa den fysiska miljön. Den sociala miljön kan beskrivas som mer fördelaktig för vissa barn i behov av särskilt stöd i en åldersblandad verksamhet, då de där kan ha större möjligheter att få vara en del av den sociala gemenskapen, och därmed uppleva sig inkluderade i verksamheten. Även den psykosociala miljön som uppstår i en åldersblandad grupp kan ses som mer gynnsam för barn i behov av särskilt stöd vad gäller att utveckla en positiv självbild. Samtidigt kan barn i en åldersblandad miljö riskera att inte få det stöd de behöver då stödbehov kan vara svårare att få syn på, vilket kan få konsekvenser på lång sikt.Specialpedagogiska implikationerAtt vara medveten om hur ålderssammansättning påverkar barn och ha det i åtanke i specialpedagogens arbete med organisering av lärandemiljöer och inkludering av barn i behov av särskilt stöd är av vikt. Förskolans variation i organiseringen när det gäller ålder behöver bibehållas, och åldersblandade inslag även inom den åldershomogena verksamheten bör finnas för att tillgodose alla barns behov.

Författare: Batistic, Sandra (2018). Titel: Bemötandet är A och O -man kan göra stor skillnad med små medel. En kvalitativ studie om specialpedagogens arbete för att implementera betydelsen av pedagogens förhållningssätt för barns utveckling i förskolan. Förväntat kunskapsbidrag: Min förhoppning med den här studien är att i det förebyggande arbetet, främst på organisations- och gruppnivå synliggöra betydelsen av specialpedagogens viktiga roll för alla aktörer inom förskolans verksamheter. Vikten av att framhålla betydelsen, att alla som är verksamma i arbetet med barnen på våra förskolor, ska utgå utifrån det relationella perspektivet och ett gemensamt förhållningssätt och bemötande. Syfte och Frågeställningar: Syftet med studien är att undersöka på vilka sätt några specialpedagoger genom sitt uppdrag kan bidra till att implementera betydelsen av pedagogers förhållningssätt för barns utveckling i förskolan.-Hur resonerar specialpedagoger kring betydelsen av ett gemensamt förhållningssätt för pedagoger i förskolan?-Vilka möjligheter och svårigheter upplever specialpedagoger i arbetet för att medvetandegöra pedagoger om hur deras förhållningssätt och bemötande kan påverka barns utveckling och lärande? Teori: Som teoretisk utgångspunkt i studien valdes systemteori och specialpedagogiska perspektiv i relation för betydelsen av pedagogers förhållningssätt och vilka samband det kan ha på barns utveckling i förskolan. De avsnitt som har varit relevanta för undersökningen och är kopplat till specialpedagogens uppdrag har valts ut.Metod: Studien är baserad på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex informanter. Informanterna arbetar som specialpedagoger i fyra olika centrala resursteam i en kommun i södra Sverige. För att samla empiri och få en fördjupad förståelse av deras tankar och uppfattningar inom ämnet, har intervjuer analyserats med hermeneutisk forskningsansats. Med denna metod är syftet att undersöka på vilka sätt några specialpedagoger genom sitt uppdrag kan bidra till att implementera betydelsen av pedagogers förhållningssätt för barns utveckling i förskolan.Resultat: Det övergripande och viktigaste resultatet som framgick i studien var att goda relationer och ett relationellt perspektiv är grunden i allt arbete i förskolans verksamhet. Samtliga informanter arbetar med pedagogernas förhållningssätt och bemötande på olika sätt. De skillnader som kunde utskiljas handlade om vilka specifika kompetenser den enskilde specialpedagogen hade och fick uppdragen efter det. Förutom enskilda ärenden på respektive avdelning eller förskola, arbetar de med kompetensutveckling, grupphandledning, fortbildningar, föreläsningar och konsultation. Resultatet visar även att det är viktigt att skapa en medvetenhet hos pedagogerna, där de ska utgå från att det inte är barnet det är fel på, utan det är i första hand organisationen och gruppen man ska titta på och det är där vi kan förändra vårt arbete, eftersom det är bättre att förebygga problem än att behöva reparera dem i efterhand.Implikationer: Att fortsätta implementera betydelsen av pedagogers gemensamma förhållningssätt anser jag är en grundläggande del för att tillgogose våra barns behov i förskolans verksamhet. I rollen som specialpedagog är det viktigt att synliggöra för pedagoger att se sin egen del i ett helhetsperspektiv och se över alla delar kring varje barns behov. På samma sätt som pedagoger behöver reflektera över sitt förhållningssätt för att skapa goda relationer med barnen, måste specialpedagogen reflektera över sitt eget sätt i att bemöta pedagoger för att kunna nå dem. Slutsats: I kommunens lägesbedömning framgår det att på vissa förskolor finns ett samband mellan bristande kompetens och värdegrundsproblematik, vilket i sin tur gör att det finns brister i bemötandet av barnen. Här är det viktigt att specialpedagogerna lyfts fram som nyckelpersoner, eftersom deras roll är en betydelsefull insats i arbetet kring pedagogers förhållningssätt för alla barn, men särskilt för de barn som behöver stöd.

Att den svenska skolan ska vara likvärdig tas för givet, samtidigt som likvärdighet är ett begrepp som befinner sig i konstant förändring. Ordets innebörd har varierat över tid och flertalet omdefinitioner har skett de senaste trettio åren. Det pågår en fortsatt diskussion om vad som gör en skola och en utbildning likvärdig. Likvärdighetsbegreppets betydelse är därför i konstant behov av utredning. Syftet med arbetet var således att se hur verksamma lärare i Sverige uppfattar begreppet år 2017. Fyra semistrukturerade intervjuer utfördes med verksamma lärare och specialpedagoger på flera orter. Resultatet visar på att likvärdighet som begrepp definieras som jämlikhet, rättvisa och enhetlighet. Informanterna talar om likvärdighet som jämlikhet mellan könen, rättvisa både för individen och för klassen, samt enhetlighet inom skolan lokalt och nationellt. Rättvisa är centralt i tankesättet, där elevens rätt till skola och utbildning står i centrum. Samtliga informanter framhåller elevens rätt till en enhetlig utbildning, oavsett bostadsort och bakgrund. Resultatet visar på att likvärdighet som begrepp definieras som jämlikhet, rättvisa och enhetlighet. Rent praktiskt utförs detta utförs enligt pedagogerna till stor del genom inkludering och kompensation, genom att undervisning och aktiviteter i klassrummet ska individanpassas, vilket begränsas av skolans resurser och lärarens arbetsbörda. Lärarna anser att eleven har rätt till inkludering i gruppen och ser det som sin arbetsuppgift att kompensera för elevens bakgrund och behov.

De viktigaste aspekterna i denna studie har varit att studera barn i behov av särskilt stöd i övergången mellan förskola och förskoleklassen. Vi har genom kvalitativa intervjuer fått ta del av hur deras arbete ser ut med barn i behov av särskilt stöd på förskolan. Sedan har vi transkriberat intervjuerna och analyserat materialet för att komma fram till ett resultat. För att kunna genomföra studien var vi först tvungna att ta reda på vilka barn som är i behov av stöd och vilka barn som innefattas i begreppet. Syftet med studien är att studera vilka stöd och verktyg som barn får med sig i övergången mellan förskolan och skolan. Resultatet visade på samspelet mellan hemmet, förskolan och skolan. Pedagogens förtroendefulla ansvar och hur hen kan ta nytta av specialpedagoger och myndigheter för att underlätta sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd. Vi kunde se hur barnen anpassade sig till olika situationer och hur viktig anknytningen är i barngruppen. Även hur verktyg kan vara till nytta för de barn som inte är i behov av stöd blir synligt i studien och att alla kan vara i behov av stöd någon gång. Det som framkom i resultatet var hur övergångar kan gå till för barn i behov av särskilt stöd och hur de bör gå till för att skapa en optimal miljö och samspel mellan hemmet, förskolan och skolan med barnet i fokus.

Syftet med vårt arbete är att ta reda på och bidra med kunskap om hur några specialpedagoger uppfattar skolans vetenskapliga grund samt hur de i sin yrkesroll förverkligar den. Vi vill belysa vikten av att vetenskaplig grund omsätts i praktiken. Vi tror att det är viktigt att bygga kunskap och i förlängningen ett samhälle på vetenskaplig grund, inte minst med tanke på den senaste tidens diskussion om bland annat fake news, nättroll och desinformation. Vi vill bidra med att ge en inblick i hur och om man arbetar med vetenskaplig grund i verksamheter där specialpedagoger arbetar. Det är ett till synes outforskat område vilket gjort att vi fått tänka både högt och brett i undersökningen för att hitta begynnelsen till skrivelsen vetenskaplig grund. Den teoretiska utgångspunkten i arbetet har varit fenomenografi. Fenomenografin studerar människors uppfattningar om olika fenomen. Den grundläggande distinktionen inom denna ansats är att hur något är och hur något uppfattas vara. Eftersom fenomenografi handlar om att identifiera människors uppfattningar om olika fenomen i sin omvärld, har denna metodansats använts i vår undersökning för att ta reda på hur specialpedagoger uppfattar begreppet vetenskaplig grund i skolans verksamhet.En kvalitativ ansats har använts som metod i detta arbete. Vi har genomfört sju intervjuer som transkriberats, bearbetats och analyserats flera gånger för att hitta gemensamma teman men även se på skillnader i uppfattningar. Intervjuerna har varit semistrukturerade för att ge respondenterna möjlighet att beskriva sin uppfattning med egna ord. I arbetet har endast ett urval av svaren valts ut från de olika respondenterna. Detta för att få en variation av uppfattningar. Samtidigt har vissa av citaten valts ut när de bäst representerat vad majoriteten av respondenterna har uttryckt om en fråga. Dessa utplockade citat utgör på så sätt en gemensam röst inom denna frågeställning. Resultatet visar på att respondenterna uppfattade den vetenskapliga grunden såsom den beskrivs av Skolverket och Skolinspektionen. Vidare visade resultatet att det bland specialpedagogerna i undersökningen fanns kunskap och medvetenhet om vad vetenskaplig grund är, men den utgjorde inte ett naturligt inslag i deras arbete ute i verksamheterna.

Syftet med examensarbetet har varit att undersöka specialpedagogensuppdrag som del av elevhälsans uppdrag. Studien har vilat på en kvalitativansats där empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med tiospecialpedagoger i grundskolan och gymnasiesärskolan från åtta olika skolori samma kommun. Resultaten av studien visar att specialpedagogerna arbetari mycket liten skala med förebyggande och hälsofrämjande arbete. Ettmönster som framkom var att elevhälsans arbete bestod till större delen avåtgärder istället för det förebyggande hälsoarbetet gentemot eleverna. Ettannat mönster var att samarbetet mellan specialpedagoger och övrigaprofessioner fungerade väl, vilket den övriga forskningen också visar. Engemensam samsyn på att skapa en god lärmiljö lyftes som avgörande för godelevhälsa.