Studiens syfte är att undersöka hur svenska som andraspråkslärare på språkintroduktionsprogrammet identifierar dyslexi hos den flerspråkiga eleven. Genom metodtriangulering baseras denna studie på semistrukturerade intervjuer med svenska som andraspråkslärare och specialpedagoger samt en enkätundersökning riktat till svenska som andraspråkslärare. Det resultat som är mest framträdande visar att det föreligger stora svårigheter att identifiera dyslexi hos andraspråkseleven och att specialpedagogen och läraren har ett viktigt ansvar i att stötta eleven. Studiens slutsats visar att det demokratiska uppdraget delvis uteblir då den flerspråkiga eleven snarare utesluts än inkluderas i den reguljära undervisningen på grun av sin dyslexi.

Syfte: Syftet med denna studie var att få en fördjupad förståelse för det specialpedagogiska uppdraget inom Barn-och ungdomshabiliteringen med fokus på förutsättningar för samverkan. För att beskriva och analysera hur specialpedagoger inom Barn- och ungdomshabiliteringen ser på samverkan, dels i sitt tvärprofessionella team, dels med andra utomstående verksamheter söktes svar på följande frågeställningar: ● Hur beskriver specialpedagoger inom habiliteringsverksamheten sitt uppdrag? ● Hur uppfattar specialpedagogerna sin funktion i det tvärprofessionella teamet? ● Hur beskrivs möjligheter samt hinder till samverkan med andra professioner och aktörer? Metod: En kvalitativ forskningsdesign användes och 6 informanter, utbildade specialpedagoger samtliga yrkesverksamma på en habiliteringsmottagning, deltog i semistrukturerade intervjuer. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Teori: Studien utgick från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori samt Danermarks teoretiska perspektiv påbegreppet samverkan, vilka stämmer väl överens med habiliteringens uppdrag. Resultat: Det analyserade materialet visade att informanterna såg samverkan som något viktigt och betydelsefullt, dels för att lära av varandras professioner inom teamet men framför allt för att få en helhetssyn på barnet. Det framgick även tydligt att samverkan efterfrågas av andra aktörer men att denna interorganisatoriska samverkan saknade konkreta riktlinjer och att detta försvårade samarbetet. Slutsats: Avsaknad av tydliga arbetsbeskrivningar för specialpedagoger inom habiliteringsverksamheten samt oklara direktiv kring samverkansuppdraget skapar osäkerhet och stress hos informanterna. En tydligare kommunikation mellan olika verksamheter med klara riktlinjer för styrning, struktur och samsyn skulle öka förutsättningarna för en bättre samverkan. Nyckelord: samverkan, specialpedagog, habiliteringen, styrning, struktur, samsyn

Studiens syfte är att bidra med kunskap om specialpedagogers och förskollärares syn på/ uppfattning av barns delaktighet i förskolan. Tidigare forskning inom området utgår främst från förskollärares syn på delaktighet i förskolan snarare än specialpedagogers uppfattning av barns delaktighet. Eftersom både yrkeskategorierna har en roll inom förskolans utbildningsområde kan det anses vara av relevans att båda rollernas uppfattningar får ta plats, då de i sin yrkesprofession är med och påverkar barnens vardag. Studien har en fenomenografisk ansats där sökandet efter likheter och skillnader i de båda yrkeskategoriernas beskrivningar genomförts med hjälp av enskilda intervjuer av semistrukturerad modell. Den teoretiska utgångspunkten är Jansons (2005) delaktighetsmodell där delaktighet förstås utifrån de sex aspekterna autonomi, engagemang, acceptans, samhandling, tillgänglighet och tillhörighet.Studiens resultat visar att både specialpedagoger och förskollärare beskriver delaktighet i termer av samhörighet och gemenskap samt barns självbestämmande. Resultatet visar också på att arbetet med barns delaktighet i förskolan handlar om att tillgängliggöra barns delaktighet genom anpassningar, vilka ofta villkoras av olika förutsättningar. I studien framgår att anknytningen mellan barn och pedagog är en återkommande faktor i allt arbete med barns delaktighet och den enskilt viktigaste komponenten för att kunna tolka förskolebarns upplevelse av delaktighet i förskolan. Det blir tydligt att det ofta är barnen i behov av särskilt stöd som blir särskilt fokus när barns delaktighet i förskolan diskuteras, eftersom de på många sätt upplevs extra sårbara när det gäller detta.

På 1990-talet skrevs specialpedagogik in i styrdokument för förskolan för första gången. I och med de växande barngrupperna och att barn i behov av stöd fick en mer självklar plats iförskolan ställdes det också krav på en bättre pedagogisk kvalité. På grund av detta fanns detett ökat behov av specialpedagogisk kompetens även i förskolan. (Siljeberg, 2011).Specialpedagogens roll har förändrats genom tiderna utifrån styrdokument och politikensriktning. Specialpedagogens arbetsuppgifter har gått från ett kategoriskt perspektiv till ett merrelationellt perspektiv. Trots att det idag finns läroplaner och skollag som understryker hurutbildningen ska ske så har forskningen fortfarande en segregerande diskurs. (Se bl.a. Ahlberg,2015 samt Hjörne & Säljö, 2013). Dahlberg och Lenz Taguchi (2018) skriver att i den specifikaförskolan framträder vilken människo- och kunskapssyn som finns. Rektorer ansvarar för attfördela arbetet inom förskolan och rektorernas yrkesroll är enligt en intervjustudie av Persson(2019) komplext då rektorerna både har personalansvar och ska vara pedagogiska ledare. I denna studie har vi genom en enkätstudie och fyra kompletterande semistruktureradeintervjuer undersökt försekolrektorers syn och inverkan på specialpedagogens arbetsuppgifteroch inriktning. Resultatet har sen diskuterats utifrån forskningsfrågorna och de specialpedagogiska teorierna. Resultatet visar att nästan alla rektorer som deltagit i enkäten svarar att specialpedagogerna ideras rektorsområde skriver administrativa handlingar, utför observationer, deltar i möten medvårdnadshavare och fortbildar hela rektorsområden. Via intervjuerna nämns liknandearbetsuppgifter, men även att specialpedagogerna lägger mycket tid på handledning avarbetslag, något som inte framkom i enkätresultatet. I enkätsvaret svarade i stället medpartenav rektorerna att specialpedagogen lägger mellan 3-4 på en skala mellan 1-6 av sin tid påhandledning medan alla de intervjuade beskrev detta som en viktig arbetsuppgift. En av rektorerna berättar i sin intervju om arbetet med att få bort synen på att specialpedagogenska arbeta en mot en och i stället ska fokus läggas på att handleda arbetslag och användametoder som berör hela barngruppen. Rektorn beskriver sin roll i detta förändringsarbete på ettmer organisatoriskt plan medan specialpedagogen förändrar synen ute på plats i utbildningarna. Detta stämmer överens med synen som Göransson, et al. (2015) har gällande specialpedagogiska rollen och att specialpedagogiska arbetet ska förändras från ett kategorisktperspektiv till ett mer relationellt perspektiv. Vi kunde via intervjuerna se att specialpedagogerna har stor frihet i hur de utformar sinaarbetsuppgifter men att rektorerna samtidigt är delaktiga och har insyn i hur specialpedagogernafördelar sitt arbete. De intervjuade rektorerna påtalar att bristen på politisk styrning i hurspecialpedagogen i förskolan ska arbeta på ett sätt kan ses som stressande och de beskriver ävensvårigheter att förhålla sig i att fatta rätt beslut gällande specialpedagogens roll i förskolan. / In the 1990s, special education and pedagogy was entered into the preschool curriculum for thefirst time. Special pedagogical competence was required in the preschool both because of theincreasing sizes of the groups and because children in need of support were given an obviousright in the community preschool but also because of the demands for a better educationalquality (Siljeberg, 2011). The role of the special education teacher has changed over time based on governing documentsand the direction of the politics. The special education teacher's tasks and orientation has changefrom a categorical perspective to a more relational perspective. Despite the fact that today thecurricula and school law emphasize of how the education should take place, the research stillhas a segregating discourse. (See e.g. Ahlberg, 2015 and Hjörne & Säljö, 2013). Dahlberg andLenz Taguchi (2018) writes that the view of people in the preschool and knowledge that existsemerges. Principals are responsible for distributing the work within the preschool and theirwork is, according to an interview study by Persson (2019), complex as the principals both havestaff responsibilities and must be pedagogical leader. Through a survey study and four supplementary semi-structured interviews we haveinvestigated preschool principals' views and influence on the special education teacher's tasksand focus. We have discussed our results both based on our research questions and on the basisof special educational theories. The results show that almost all principals who participated in our survey describes that thespecial educators write educational maps, write plans/programs, do observations, participate inmeetings with guardians and further train entire principal areas. We receive supplementaryanswers from our interview where the principals describe similar tasks. That the specialeducators spend a lot of time educating staff are answers that appears thru the interviews butnot in our surveys. In the survey response, it was an average amount of time that the principalsconsidered the special educators spent on supervision, while all the interviewees said that it wasan important work task. One of the principals says that they are working to get rid of the view in that the specialeducation teacher must work one to one and instead focus on tutor the entire staff and to usemethods that includes the whole group of children. The principals describe their work towardsthis change to be more on a organization plan while the special education teacher works nearerthe preschool teachers. This is consistent with the view that Göransson, et al. (2015) has regarding how the role of special education and that the view on special education changes froma categorical perspective to a more relational perspective. We could see in our interviews that the special educators have a great deal of freedom in designing their tasks, but the principalsare involved and have insight into how the special educators’ work. The interviewed principalssays that this freedom and lack of political guidance can feel stressful and they also describesthe struggle of knowing if they´re making the right decision regarding the roll that the specialeducation teacher has in the preschool.

Studiens syfte var att undersöka specialpedagogers uppfattningar gällande närvarofrämjande arbete på några högstadieskolor samt vilka framgångsfaktorer och utmaningar de upplevde. Undersökningen intog en kvalitativ ansats där metoden var digital enkät och intervju. Studien vilar på Bronfenbrenners systemteori vilken förklarar elevers utveckling som social och kulturell. Slutsatser som gick utläsa från resultatet var vikten av tidig upptäckt och tidiga insatser då högstadieskolorna ofta arbetade åtgärdande och att insatser gjordes när den problematiska frånvaron väl uppstått. Förutsättningarna för att främja närvaro såg olika ut och påverkades framförallt av politiska beslut. Samtidigt visade såväl tidigare forskning som studiens resultat på många goda exempel, hur skolor kan arbeta närvarofrämjande. Områden vilka uppmärksammades som extra viktiga var systematiskt arbete, samverkan, lärmiljöer och elevhälsoteam. En skolutveckling behöver ske och specialpedagogen är central i arbetet.

Syftet med detta arbete är att belysa hur pedagogerna på förskolan och skolan resonerar kring sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd. Undersökningen belyser också vilka resurser pedagogerna har att tillgå i sitt arbete med dessa barn. Detta är för att vi själva som blivande förskolepedagoger ska få en uppfattning om hur arbetet kring barn i behov av särskilt stöd kan fungera ute i verksamheten. Utifrån vad vi har sett i vårt resultat har vi valt att ta med sociokulturellt perspektiv och relationell pedagogik som teoretiska perspektiv. I det sociokulturella perspektivet sker barns kunskapsutveckling i samspel med andra människor. Relationell pedagogik handlar om relationen och möten mellan människor, där vi har valt att belysa mötet mellan pedagogen och barnet. Undersökningen genomfördes på en förskola och en skola i Skåne, där vi valde att intervjua tre förskolepedagoger och tre grundskolepedagoger. Vi använde oss av en kvalitativ metod för att samla in vårt empiriska material. Vi har gjort en induktiv undersökning där vi har tagit pedagogernas reflektioner som primär utgångspunkt. Resultatet i undersökningen visar på två framträdande huvudtema: relationens betydelse och specialpedagogens roll. Resultatet pekar på att bemötandet av barn i behov av särskilt stöd har stor betydelse för deras lärande och utveckling. Tidigare forskning visar också på att synsättet och bemötandet av barn i behov av särskilt stöd har förändrats genom tiderna.

Strid, Susanne & Tempte, Maria (2016). Lärarens yrkesroll - ur ett specialpedagogiskt perspektiv med förskollärares förhållningssätt. Specialpedagogik, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Högskola.Syfte och preciserade frågeställningar:Syftet med vår studie är att studera hur nio lärare som undervisar i grundskolans år F-6 resonerar om vilka arbetsuppgifter de har. Vi vill även undersöka om lärarna har särskilda strategier i sitt arbete med eleverna då problem uppstår. Vi har även ett bisyfte vilket är att belysa lärarnas syn på den egna rollen i perspektiv av forskning om förskollärare.Vilka arbetsuppgifter anser de intervjuade lärarna att de har?Vilka förmågor behöver de intervjuade lärarna ha för att kunna utföra sitt arbete?Vilka problem möter de intervjuade lärarna i arbetet med eleverna?Hur ser de intervjuade lärarnas tillvägagångssätt ut när det uppstår problematiska situationer?Tidigare forskning och teoretisk förankring: Studien utgår ifrån tidigare forskning inom de olika rollerna som krävs av lärarna.(Brante, 2008 m.fl.) Den utgår även ifrån vad forskningen säger om lärarens strategier när dilemma uppstår i klassrummet. (Greene, 2011 m.fl.). Studien tar även avstamp i organisationsteori (Berg, 2003 m.fl.) där skolans komplexitet lyfts fram. Vidare tar den även stöd i specialpedagogisk teori (Nilholm, 2007 m.fl.), men även om förskollärarens yrkesroll Sandberg (2009). Inom specialpedagogisk forskning urskiljs ofta olika perspektiv, kategoriska, relationella och dilemmaperspektivet. Den forskning som vi hittat bygger på lärare, förskollärare och elevers relationer. Vi har även medvetet valt att ta del av vad forskningen säger om specialpedagogens roll som ett förebyggande arbete.Metod: Vi har valt att utföra en kvalitativ studie som vi har delat upp i två delstudier. Dels en kring lärarens yrkesroll med halvstrukturerade intervjuer och dels en med en casestudie för att ta del av lärarens strategier kring elever i problematik. Till grund för intervjuerna ligger en intervjuguide och ett färdigt case.Resultat: Genom analys av vårt empiriska material har vi funnit fyra teman. Första temat är relationer som handlar om att skapa bra relationer till eleverna. Andra temat är samarbete vilket innebär vikten av samarbete mellan elev och lärare men även mellan lärarna. Tredje temat handlar om anpassningar och inkludering i klassrummet. Hur lärarna arbetar på olika sätt för att alla elever ska nå sina mål. Det fjärde och sista temat är dilemma där lärarna har fått ta del av ett case och sedan fått beskriva vilka strategier de har för att möta eleven. Under dessa teman visar sig en del likheter som vikten av samtal och kommunikation för att nå framgång.Specialpedagogiska implikationer: Specialpedagogen med sin övergripande kompetens används i alla nivåer i organisationen och behövs finnas tillgänglig i skolan för att alla elever ska gynnas. Det går inte att se elever, lärare och specialpedagoger var för sig utan att alla måste ses tillsammans i ett sammanhang. En reflektion vi gör, utifrån våra intervjuer är vikten av att huvudman beskriver specialpedagogens yrkesroll och blir tydlig i skolans organisation. Där kan vi se utifrån vår studie att vi kan vara bra förändringsledare, stötta lärare och få till tidigare insatser som gör att fler elever fångas upp. Nilholm (2007) och Ahlberg (2013) menar att samspelet mellan olika aktörer är viktiga för att eleverna ska nå sina mål. Det måste finnas bra relationer mellan alla parter.Nyckelord: Elever i behov av särskilt stöd, förskollärare, grundskollärarens yrkesroll, organisationsteori, relationellt perspektiv, specialpedagog.

Syftet med studien var att öka kunskapen om hur speciallärare och lärare beskriver att de samarbetar gällande de elever som bedöms vara i svårigheter och därmed riskerar att inte nå kunskapsmålen i årskurs tre i ämnet svenska. Studien är relevant eftersom det finns behov av mer kunskap om professioners samarbete, proaktivt arbetssätt, god lärandemiljö och tidiga insatser för läs- och skrivinlärning. Det finns således behov av mer svensk forskning som uppmärksammar hur lärare och speciallärare stöttar och samarbetar kring detta utifrån sina professioner. Även Skolinspektionens rapport som pekar på att Läsa-, skriva-, räknagarantin i nuläget riskerar att huvudsakligen drivas av lärare synliggör det här behovet. Studien är kvalitativ och empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer med speciallärare och lärare. Som metod för att analysera intervjuerna användes innehållsanalys. Resultaten av intervjusvaren visar att speciallärare och lärare beskriver att samarbetet mellan dem byggs på dialog, samsyn, tät kontakt, flexibilitet och gemensam problemlösning. Speciallärarna och lärarna beskriver att de har samtal där de ofta reflekterar tillsammans och diskuterar. Hinder som framkom var tid och lärare beskriver att speciallärare har många arbetsuppgifter att hinna med.  Resultaten visar även att organisationen på skolorna möjliggör ett samarbete och en diskussion mellan speciallärare och lärare gällande lärandemiljön. Vad gäller utformandet av lärandemiljön framkommer det att respondenterna tycker att det är viktigt med lugn och ro, variation i klassrummet både vad gäller möbler och placeringar och även i material som även behöver vara anpassat efter elevernas nivå och behov. En tydligt inarbetad struktur i klassrummet framhålls samt ett förebyggande arbetssätt för att ge elever goda förutsättningar i undervisningen och att göra elever delaktiga i sin undervisningssituation. Motivationshöjande inslag och lustfyllt lärande är viktiga inslag för att gynna elevers inlärning enligt speciallärare och några lärare. Resultatet av studien visar att speciallärarna betonar vikten av att fånga upp elevernas behov för att sätta in tidiga insatser. Lärarna i studien beskriver att de uppmärksammar och upptäcker ofta elever med indikation på läs- och skrivsvårigheter. Det är även via de obligatoriska kartläggningsmaterial och bedömningsstöd från Skolverket och screeningsmaterial som svårigheter uppmärksammas. Resultaten visar att speciallärarna och de flesta av lärarna beskriver att de har en dialog och att insatser utformas för det mesta av speciallärarna och även uppföljning av insatser sker. Det framkom att lärarna beskriver att de gör insatser i klassrummen. Speciallärarna beskriver att de arbetar med intensivläsning i perioder och med övningar kring fonologisk medvetenhet, fonem-grafemkoppling, sammanljudning, ordavkodning, automatisering och läsflyt. I resultatet framkommer att det finns en samsyn kring elever med läs- och skrivsvårigheter. Studiens resultat visar att speciallärare och lärare beskriver att de främst möts spontant och flexibelt. En slutsats är att utifrån speciallärares och lärares beskrivningar behöver de samarbeta för att kunna ge eleverna de bästa förutsättningarna. För att främja detta behöver organisationen på skolor möjliggöra detta i form av avsatt tid för speciallärare och lärare att diskutera och reflektera så att samverkan uppstår som komplement till det flexibla och spontana.

The purpose of this study has been to investigate how special education pedagogues interpret and perform the prevention and promotion assignments in the governing documents as well as how policy is created to deliver it in their own school contexts. I work from a salutogenic perspective focusing on health factors when discussing possibilities but also obstacles to working proactively. The obstacles have been made visible in order to use them as a starting point to discover new possibilities. I utilized semi-structured interviews with seven special education pedagogues from different age groups and cities. Data was collected, analyzed and categorized according to themes from a hermeneutic approach, a so-called hermeneutic spiral. Main themes that allow for a health prevention and health promotion outlook are: 1. shared leadership, 2. clear delegation of responsibilities with mandate, 3. having sufficient time 4. cooperating school culture, 5. positive approach towards work tasks at hand 6. a shared knowledge about governing documents and the schools’ visions.   The involved special education pedagogues interpret the health prevention and promoting assignments as being imperative to be ahead as much as possible, in order to reduce the amount of reactive work. Results indicate that the needs are bigger than the available resources in school contexts, resulting in feelings of moral dilemmas and feelings of insufficiency among the informants. Resources need to be divided between the academic tasks and the health promoting task, enabling all students to get equal possibilities of academic success and minimizing feelings of inadequacy. In this case it is imperative to receive enough support in time. My study is put together as a puzzle, one piece gets added to another, contributing to the bigger picture, aiming to make it as clear as possible. The bigger picture indicates a complex situation where clear leadership along with collaboration towards a common vision is essential. Schools are differently developed in this aspect and frequent changes of principals and staff complicates the systemizing and sustainability of the school culture. The study ends with discussing the main themes from salutogenic theory and background research. The final discussion is directed towards the operational development of school practice and context. My study shows that all the informants want to prioritize health prevention and health promotion work. The assignment is complex and the analysis demonstrates the importance of the principal taking the lead in establishing direction and vision. Special education pedagogues face the difficult situation of needs being greater than resources which makes it impossible to give support to all students who need it. This reality stands in contradiction to The United Nations Child Convention (2011) which is enacted in law, as well as The Salamanca declaration (1996) which states that support to children must have the highest economic priority in order for the education system to enable all children regardless of individual differences to be equally included. The same thing is declared in the school law (2010:800). Student health priorities in the school culture, time for dialogue and reflection as well as less staff turnover are commonly mentioned as health factors to perform the prevention and promotion assignments. In spite of clear governing documents, results show that school practice is not equally accessible for all children which is a worry for the informants. Schools see a reduction in staffing and resources while the academic as well as social needs are rapidly increasing. The student care team members experience more situations involving anxiety, panic attacks and students worrying about not being able to achieve as they wish, along with learning issues. This context can be challenging and mandates need to be clear between staff and given by the principal to avoid conflicts between professional roles risking taking time from the core assignment with the students. Systematic proactivity from screening of health- and risk areas and factors need to be built into all school contexts with the purpose of building bridges from what is working, the health factors, to the areas in need of development according to the salutogenic perspective, where learning and health go hand in hand. Results as well as previous research show that it is important that all professionals within a school are united and can cooperate in supporting the students' learning and well-being. The principal´s view on special education and student support is crucial for equality and accessibility for all students. Improvement of the psychosocial environment shows positive effects on learning and well-being.

Kraftigt försämrade skolresultat i internationella kunskapsmätningar som PISA (Programme for International Student Assessment) och PIRLS (Progress in International Reading Literacy Study) har lett till en förstärkning i skollagen som heter Läsa, skriva, räkna-garantin (SFS 2010:800 3 kap §4). Den tillagda paragrafen handlar om att ge elever rätt stöd i rätt tid. Syftet med studien är att undersöka hur verksamma speciallärare och specialpedagoger beskriver sin roll i arbetet med att uppfylla läsa- och skriva-delarna i garantin med fokus på samråd. Vi vill bidra med kunskap om hur samrådsarbetet organiseras, vilka utmaningar som finns och vad som fungerar bra. Studien har en kvalitativ forskningsansats och utgår från enskilda semistrukturerade intervjuer. Vi har intervjuat tio respondenter, sex är utbildade speciallärare med inriktning språk, skriv- och läsutveckling och fyra är utbildade specialpedagoger som arbetar inom förskoleklass upp till årskurs tre. Resultatet visar att alla ställer sig positiva till garantin och att det har givit ett kvalitetsarbete med årshjul och centrala elevhälsans mall som är underlag på grupp och individnivå. Det finns även hinder som tid och brist på engagemang från rektor som påverkar arbetet med att genomföra och höja kvaliteten med garantin. Framgångsfaktorer som kom fram i studien var att det blev ett kollegialt lärande kring stödinsatser och utveckling av undervisningen och lärmiljön på gruppnivå vilket lett till ett mer relationellt synsätt bland lärarna i stället för att ha ett kategoriskt individfokus. Arbetet med samråd visade sig också leda till ett bättre samarbete mellan speciallärare, specialpedagog och lärare där den specialpedagogiska kompetensen ges utrymme att ägna sig åt främjande och förebyggande skolutvecklingsarbete gällande insatser som gynnar elevernas läs- och skrivutveckling. Med utgångspunkt av de specialpedagogiska perspektiven synliggörs en förändring av synen på undervisning, lärmiljön och stödinsatser för att höja måluppfyllelsen i svenska.