Syftet med föreliggande arbete är att belysa några pedagogers erfarenhet av specialpedagogisk handledning i förskolekontexter. Den har utförts på två rektorers förskolor, sammanlagt är det nio avdelningar i vardera rektorsområde som har deltagit. Den metod som användes i undersökningen var enkäter med femton frågor med hälften slutna frågor och hälften öppna. De första rektorerna som tillfrågades valde att låta sina pedagoger delta och jag fick utföra enkätundersökningen på deras utvecklingsdagar när de hade samtliga pedagoger samlade. Resultatet har sedan sammanställts i stapeldiagram och i tematisk analys. Litteraturdelen lyfter syftet med specialpedagogisk handledning som Gjems (1997) och Killén (2008) beskriver som en form av kompetensutveckling både enskilt och i grupp. Timperley (2013) beskriver även att det handlar om att skapa en utvecklingsprocess hos pedagogerna för att öka förståelse för barnet och dess svårigheter. I enkätundersökningen har pedagogerna lagt mycket fokus på just barn i behov av särskilt stöd och hur pedagogerna ska kunna hjälpa dem. De beskriver en avsaknad över att specialpedagogen inte är delaktig i undervisningen och ser hur pedagogerna arbetar och observerar barn. Pedagogerna känner därav att specialpedagogens råd kring arbetssätt många gånger blir för generella. Samtidigt visar resultatet att pedagogerna ser att den specialpedagogiska handledningen hjälper dem till förändrade arbetssätt och anpassningar i undervisningen. Resultatet påvisar även att ett fåtal pedagoger känner att handledningen är för att utveckla dem när deras egen kompetens inte räcker till. Vidare framkommer det att pedagogerna upplever att handledningen leder till att pedagogerna i undervisningen har ökat sin förmåga att utgå från barns behov. Pedagogerna framför även önskemål om att specialpedagogen är behjälplig med kartläggningar och i upprättandet av handledningsplaner och att specialpedagogen håller de externa kontakterna med exempelvis habiliteringen och BUP. / The purpose of the study is to highlight some educators experience of special education guidance in preschool contexts. It has been carried out at two principal's preschools, in total there are nine departments at each principal who have participated. The method used in the survey was surveys with fifteen questions with half closed questions and half open questions. The first principals who were consult chose to participate and I was invited to carry out the survey on their development days when they had all the educators gathered. The results have then been compiled in bar graphs and in thematic analysis. The literature section highlights the purpose of special educational guidance that Gjems (1997) and Killén (2008) describe as a form of competence development both individually and in groups. Timperley (2013) also describes that it is about creating a developmental process in the educators to increase understanding of the child and its difficulties. In the survey, the educators put a lot of focus on precisely children in need of support and how the educators should be able to help them. They describe a lack of special educator participation in the teaching and see how the educators work and observe children. The educators feel that the special educator's advice on working methods is often too general. At the same time, the results show that the educators see that the special pedagogical guidance helps them to change their working methods and adaptations in the teaching. The result also shows that a few educators feel that the guidance is for developing them when their own skills are not enough. Furthermore, it appears that the educators feel that the supervision leads to the educators in the teaching having increased their ability to base on the needs of children. The educators also express wishes for the special educator to assist with mapping and in the preparation of supervision plans and for the special educator to keep external contacts with, for example, habilitation and BUP.

Studiens syfte är att synliggöra specialpedagogers och speciallärares upplevda möjligheter att bidra med sin specialpedagogiska kompetens genom samverkan med lärare. En kvalitativ ansats togs och halvstrukturerade intervjuer med tre speciallärare och tre specialpedagoger genomfördes. Vid analys användes Thornbergs teori gällande mångprofessionell samverkan och synkronisering av resurser för att kunna analysera hur väl samverkan fungerar. Resultatet visar att de specialpedagogiska kompetenserna tillgängliggörs för lärare och att lärare nyttjar dessa kompetenser. Detta tillsammans med att de specialpedagogiska professionerna skapar goda relationer till lärarna och har förståelse för deras profession upplevs gynna samverkan och öka möjligheterna att bidra med sin kompetens medan bristande kommunikation och informationsspridning, brister och motstånd i organisation och ledning och lärares upplevda integritet beskrivs försvåra detsamma. Studiens slutsats är att det finns faktorer som gynnar men också försvårar samverkan mellan professionerna. De specialpedagogiska professionerna arbetar ofta åtgärdande tillsammans med lärare vilket begränsar den tid de kan arbeta främjande och förebyggande. Detta begränsar också den tid de specialpedagogiska professionerna och lärare kan samverka för att utveckla mer tillgängliga lärmiljöer för alla elever.

Studien handlar om pedagogers beskrivning av deras arbete med språkutveckling för barn med annat modersmål än svenska före och efter en utbildningsinsats vid en förskola. Även verksamhetens rektor och specialpedagogs beskrivning av deras stöd vid arbetet finns med. Det finns ett stort behov av forskning inom området att kartlägga förskolans likvärdighet samt att utföra olika fallstudier för att ge mer kunskap om kvalitetsskillnader och tillgänglighet i verksamheterna. Studien är en deskriptiv fallstudie som strävar efter att fånga pedagogers, rektors och specialpedagogs beskrivningar av en eventuell kvalitetsutveckling i deras arbete och den kommunikativa miljön på förskolan. Semistrukturerade intervjuer utfördes med fyra pedagoger, både barnskötare och förskollärare, verksamma på en förskola samt verksamhetens rektor och specialpedagog. Resultatet visar att en kvalitetsökning skett efter utbildningsinsatsen. Pedagogernas medvetenhet i arbetet har ökat och den kommunikativa miljön har utvecklats. Detta med bland annat ökad föräldrasamverkan, ökat barninflytande, bilder används mer som stöd i arbetet samt att TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) har implementerats efter genomgången utbildning via elevhälsan i kommunen. Rektors och specialpedagogs stöd i arbetet har förändrats eftersom pedagogernas kunskap och medvetenhet ökat.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om rektors styrning av inkludering ur ett barnrättsperspektiv. Då specialpedagogens professionsuppdrag regleras av rektor, är det av re-levans att undersöka rektors styrning då den inverkar på specialpedagogens uppdrag att främja inkludering ur ett barnrättsperspektiv. Vi har inte funnit tidigare forskning som undersökt hur skolor organiserar den specialpedagogiska verksamheten för att barn som rättighetsbärare ska tillvaratas i inkluderingssträvanden. Tidigare studier visar på att det råder olika uppfattningar om vad inkludering är. Policydokument de mål som rektorer har att förhålla, saknar explicita formuleringar som tydliggör inkludering ur ett barnsättsperspektiv, vilket skapar ett tolknings-utrymme som rektorer har att förhålla sig till. Studien är kvalitativ och semistrukturerade inter-vjuer med åtta rektorer på högstadiet utgör studiens empiriska material. Det empiriska materi-alet tolkas och förstås via inspiration av Foucaults teori Governmentality. Teoretiskt ramverk möjliggör att kunna förstå vilka subjektpositioner som privilegieras genom rektorers mentali-teter vilket sker genom att analysera rationaliteter och styrningstekniker mot uppsatta mål. Re-sultatet visar att rationaliteter om barns rätt till inkludering aktiveras av alla rektorer. Det som i vårt resultat skiljer, är att rektorer aktiverar olika rationaliteter om barn som rättighetsbärare i inkluderingssträvan. Vårt resultat synliggör två subjektpositioner som privilegieras genom rek-torers olika mentaliteter: barn som aktiva rättighetsbärare; barn som passiva rättighetsbärare. I diskussionsdelen problematiseras studiens resultat ur ett specialpedagogiskt perspektiv. För specialpedagogen i praxis kan slutsatser i vår studie förstås som att diskurser produceras och reproduceras utifrån de skillnader i rationaliteter om inkludering ur ett barnrättsperspektiv som aktiveras, hur styrning används på olika sätt mot uppsatta mål, vilket privilegierar olika sub-jektpositioneras. Producering och reproducering av diskurser sker inte enbart via yttre styrning (rektorers mentaliteter) utan även via inre styrning (egna mentaliteter). Med utgångspunkt i Barnkonventionen är att belysa inkludering ur ett barnrättsperspektiv, att synliggöra barnet som aktiv rättighetsbärare i inkluderingssträvanden. Vilket kan förstås ur specialpedagogisk yrkes-professionell roll, innefatta att i praxis verka för att använda styrningstekniker som subjektpo-sitionerar barn (elever) som aktiva rättighetsbärare i inkluderingssträvanden.

Tidigare forskning gör gällande att specialpedagogens uppdrag ofta är komplext och i hög grad kan skifta beroende av olika faktorer. I samband med utbrottet av Covid19 våren 2020 ställdes undervisningen hastigt om i den svenska gymnasieskolan. Omställningen används i denna studie för att belysa specialpedagogens uppdrag.  Syftet med studien är att skapa kunskap om det specialpedagogiska uppdraget och specialpedagogens roll vid förändring genom det specialpedagoger uttrycker om sina uppfattningar och upplevelser rörande uppdrag och roll vid tiden före, under och efter omställningen från närundervisning till distansundervisning. Vidare är syftet att analysera hur specialpedagogen på bästa sätt kan arbeta för att skapa goda förutsättningar för lärandet, och hur detta kan bli möjligt.  Då intresset för studien är specialpedagogers uppfattningar, åsikter, attityder och känslor, det vill säga specialpedagogernas egna upplevelser, kan studiens infallsvinkel beskrivas som fenomenologiskt inspirerad. Semistrukturerade intervjuer är metoden som används för datainhämtning. Det teoretiska analysbegrepp som används för att diskutera specialpedagogens uppdrag och roll är förändringsagent. Begreppet ligger till grund för den modell, kallad Specialpedagogen som förändringsagent-modellen, som har operationaliserats inom ramen för denna undersökning och som används för att tydliggöra respondenternas roller, och förskjutningen av de samma.    Studien visar att specialpedagoger upplever att de borde arbeta mer med handledning och skolutveckling för att på så sätt stödja elevers lärande,  än de i själva verket gör. Examensmålen stödjer det specialpedagoger uttrycker, då stöttning av elever är en del av uppdraget. För att specialpedagoger ska kunna ägna sig åt skolutveckling, krävs att detta är i förväg förhandlat och förankrat i organisationen. Dessutom krävs stöd, både från skolledning och från kollegor tillhörande samma profession, för att specialpedagoger ska kunna hävda sin roll då specialpedagogrollen innebär stora utmaningar i att svara upp mot de många olika behov som finns  i skolan.

No description available.

Denna uppsats handlar om den fonologiska medvetenhetens utveckling i svenskundervisning i förskoleklass och årskurs 1. Vi har till denna studie intervjuat fyra lärare som arbetar i förskoleklass och årskurs 1 samt en speciallärare och en specialpedagog för att få en klarare bild av deras arbete med att identifiera och arbeta med elever som har fonologiska svårigheter. Syftet med denna studie är att tydliggöra vilka metoder lärarna använder sig av för att identifiera fonologiska svårigheter och hur de arbetar för att förebygga dessa. Syftet är även att få en klarare bild av samverkan mellan lärare och speciallärare samt specialpedagog vid arbetet med dessa elever. Utifrån våra intervjuer fick vi en förståelse för de metoder och material som lärarna använder sig av samt speciallärare och specialpedagogens inverkan och samverkan vid sådana situationer. Resultatet visade att Bornholmsmodellen och Gehörsskrivning används i största del i undervisningen för att utveckla men även förbättra elevernas fonologiska medvetenhet. Detta resulterar i att eleverna har bra resultat i den fonologiska utvecklingen och lärarna kan börja fokusera på andra delar som exempelvis den lästekniska biten.

Utbildningen i förskolan skall vara likvärdig och arbetet i förskolan ska präglas av omsorg, välbefinnande, trygghet och utveckling. Detta hänger ihop med att det i läroplanen står att man inte ska bedöma det enskilda barnet och att de då kan bli svårt att veta om ett barn är i behov av stöd. Trots att pedagoger i förskolan är skyldiga att ge stöd till barn i behov av stöd finns inga klara direktiv kring vad stödet skall innefatta. Genom sex semistrukturerade intervjuer med tre specialpedagoger och tre förskollärare avsåg studiens syfte att jämföra och beskriva vad specialpedagoger och förskollärare i förskolan upplever som begränsningar, möjligheter samt målsättningar i arbetet med barn i behov av stöd. Den insamlade empirin till studien har transkriberats och kategoriserats utifrån syftet och forskningsfrågorna som därav har resulterat i tre temaområden/rubriker med tillhörande underkategorier/rubriker. Resultatet av studien visar att de viktigaste förutsättningarna enligt deltagande respondenter för ett framgångsrikt arbete i förskolans verksamhet är att pedagogen ska ha förmågan att analysera vad i situationen som gjorde att barnet hamnade i svårigheter utan att lägga problemet på barnet, det vill säga se barnets behov utifrån ett kritiskt perspektiv. Analys av resultatet visar att förskollärarna anser att en pedagog i förskolans verksamhet behöver vara engagerad och ha ett eget driv, se till att lärmiljön är anpassad för barnets behov genom att stötta och kommunicera på barnets nivå, ge barnet flera vägar att kunna kommunicera på, bland annat genom bildstöd och tecken som stöd. Resultatet visar även på att respondenternas mål är att alla pedagoger inom förskolan ska ha en strävan efter att vilja testa och prova nya sätt till förbättring, vilket bland annat kan ske genom inspiration utifrån fortbildning och utbyte mellan förskolor. Studiens slutsatser är att det viktigaste i arbetet med barn i behov av stöd är att se det bakomliggande i situationen som uppstått samt arbeta med tydliggörande pedagogik. / <p>Betyg i Ladok 220321.</p>

Förskolan ska arbeta inkluderande och stöttande för att alla barns rättigheter ska uppmärksammas. Varje individ har rätt till att utvecklas och bli inkluderade i barngruppen efter sina egna förutsättningar. Förskollärarens ansvar handlar dels om att utmana barns tänkande men också att möjliggöra lärande i olika situationer under förskolans vardag. Studiens syfte är att bidra med kunskap hur barn i behov av särskilt stöd blir inkluderade i förskolan. Följande frågeställningar har valts ut för att synliggöra syftet: Hur arbetar förskollärare med att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolan? Vad finns det för möjligheter samt hinder med att inkludera barn i behov av särskilt stöd? Genom personliga intervjuer med sju stycken förskollärare från sju olika förskolor transkriberades materialet och delades upp i kategorier för att komma fram till ett resultat. Resultatet visar dels hur värdefull samverkan med vårdnadshavare, arbetslaget och specialpedagogen är, dels hur praktiskt material är ett bra kommunikationsverktyg för barn i behov av särskilt stöd. Studien, utifrån resultaten, lutar sig åt den sociokulturella teorin samt anknytningsteorin. De pedagogiska implikationerna som anges är dels kommunikation på olika sätt, dels samverkan med alla involverade inom förskolans verksamhet för att möjliggöra inkluderingsarbetet.

No description available.