SammanfattningDetta examensarbete har sitt fokus på elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF) och hur delaktiga de är i ämnet slöjd. Elevgruppen är de som läser och bedöms enligt det centrala innehållet i anpassad grundskola i Sverige. I den gemensamma studien genomfördes en undersökning, som inkluderar litteraturstudier, enkät och intervjuer av slöjdlärare för att analysera och dra våra slutsatser. Sammanfattningsvis belyser vår studie att slöjdlärare i högre grad samarbetar med klasslärare, än med speciallärare eller specialpedagoger, för att anpassa undervisningen efter elevernas individuella förutsättningar. Trots utmaningar med tidsbrist känner sig slöjdlärare kompetenta att skapa KASAM (känsla av sammanhang) i slöjdämnet. Integrerade elever i stora grupper framstår dock som en utmaning för lärarna. Framgångsfaktorer för att främja delaktighet inkluderar att etablera struktur, att aktivt kommunicera med eleverna och att ägna tid åt att förstå deras behov. Det centrala innehållet anses vara en viktig grundpelare, men i slöjdundervisningen fokuserar huvudsakligen läraren på material, verktyg och hantverkstekniker. Resultatet understryker vikten av att stärka samarbetet mellan klasslärare, speciallärare och specialpedagoger. Speciallärare och specialpedagoger behöver dock bättre ämneskunskaper, för att kunna ge adekvat stöd till slöjdlärare, särskilt vid integrering av elever med IF i grundskolan.Nyckelord: Behörighet, Delaktighet, IF, Intellektuell funktionsnedsättning, KASAM, Slöjdämnet, Slöjdlärare, Speciallärare, Specialpedagog.

Diagnosen språkstörning är en diagnos som till dags datum ter sig vara relativt okänd. Syftet med denna studie är utöka kunskapen om speciallärares/specialpedagogers roll i arbetet och samverkan med/kring elever med diagnosen språkstörning. 12 speciallärare/specialpedagoger verksamma inom förskoleklass och årskurs 1-3 intervjuades utifrån följande frågeställningar: Hur beskriver specialpedagoger och speciallärare diagnosen språkstörning? Hur beskriver de sitt arbete med och sin samverkan kring elever med diagnosen språkstörning? Vilka gynnsamma faktorer beskrivs av speciallärarna och specialpedagogerna, samt vilka svårigheter och utmaningar har iakttagits när de arbetar med och samverkar kring elever som har en språkstörningsdiagnos?  Studien har en kvalitativ ansats och det insamlade materialet analyserades utifrån Bronfenbrenners bioekologiska systemteori samt olika specialpedagogiska perspektiv. Resultatet visade på en bred samverkan på många plan ute i skolverksamheterna för att kunna stötta eleverna med språkstörning och ge dem en fungerande skolgång med god språklig utveckling. Speciallärare och specialpedagoger fyller en viktig funktion i denna samverkan. Det visade sig också att regionernas och kommunernas logopeder inte samverkar med skolans speciallärare och specialpedagoger i tillräcklig omfattning, och att respondenterna önskar mer stöd ifrån logopeder. Resultatet diskuteras utifrån tidigare forskning.

This thesis is about the role of special educators in (pre)school and about developing democratic communication. It is based on the theory of argumentation developed by Jürgen Habermas. The aim of the study was to describe the conditions that create possibilities for deliberative communication between special educators, parents, students and colleagues in (pre)school. My overarching aim was to contribute to a more distinct description of special educators´ field of knowledge. I have used a social constructionist approach. The project has been based in the field of action research. A precondition for deliberative dialogues in (pre)schools is to start out from a communicative perspective. That means that (1) some theoretical conditions have been made apparent, (2) knowledge about these conditions have been shown to be crucial for using an aware communicative perspective in a speech act, (3) an aware communicative perspective is revealed through procedures of knowledge. These procedures were understood by and made evident to me as a result of network meeting discussions. A communicative perspective, a special educator as facilitator and procedures of knowledge are found to be crucial for collaboration using a deliberative attitude in (pre)schools. Today there is often a lack of pedagogical professionals in (pre)schools who can act as a link between authorities, organisations, professionals and parents, and who have the authority to pose challenging pedagogical questions. This can be changed if the role of special educators is, instead of teacher, defined as communicative special educators working with dialogues on different levels.

Specialpedagogen har etablerat en ny yrkesroll där det förespråkas goda relationer. Vi utgår ifrån mellanmänskliga relationer när vi vill förstå oss själva och varandra. Goda relationer utvecklas och skapas i mötet med andra. Syftet med vår studie är att belysa specialpedagogers upplevelser om hur de genom samtal som verktyg bygger relationer med förskollärare och grundskollärare och vilka förutsättningar de har för att ha samtal. Bubers dialogfilosofi har använts i den teoretiska tolkningen och som en del av definitionen av relation eftersom han ser på vad som händer i möten och samtal mellan människor. Enligt Buber (1997) innebär relation ett speciellt förhållande mellan Jag och Du. I studien genomförs en kvalitativ metod i form av djupintervjuer för att undersöka specialpedagogernas upplevelser utifrån syftet. Vi är inspirerade av en fenomenologisk ansats. En semistrukturerad intervjuguide användes i intervjuerna av sex specialpedagoger. Det vårt resultat visar är att specialpedagogerna har både lika och olika upplevelser om hur de genom samtal som verktyg bygger relationer med förskollärare och grundskollärare. Det är specialpedagogens organisering för samtal; tiden för samtal, närvaron för att kunna samarbeta med förskollärare eller grundskollärare och specialpedagogens samtalskompetens som framkommer i analysen. Vår studie bidrar med nya tankar om specialpedagogens verktyg att genom samtal bygga relationer med förskollärare eller grundskollärare och vilka förutsättningar de har för att kunna göra detta. I tidigare forskning har inte alla dessa tre delar: samtal, relationer och förutsättningar för detta, undersökts som en helhet. Vår analys och våra slutsatser visar att det finns ett behov av ett helhetsperspektiv.

Denna studie undersöker tjänsteannonser för specialpedagoger, i syfte att ta reda på hur specialpedagogens roll och uppdrag beskrivs i dessa. Likaså vilka egenskaper och kompetenser som efterfrågas, och hur dessa överensstämmer med examensordningen för specialpedagogexamen. De 309 undersökta annonserna består av en stor mångfald av beskrivningar och egenskaper, med konsekvens av ett brett spektrum av vad specialpedagogens roll och uppdrag innebär - sällan överensstämmande med examensordningen. Studien visar bland annat en stor efterfrågan av personliga egenskaper som kan sammanfattas som ambitiösa och stora krav. Att denna efterfrågan är så stor skapar ett dilemma – dels i att specialpedagogen riskerar att ses som något högre stående och dels försätts i en position att acceptera de ambitiösa och kravstarka egenskaperna trots att detta inte ingår i examensordningen. De olika beskrivningarna av specialpedagogens roll och uppdrag i tjänsteannonserna kan också ses som en del av en identitetsproblematik då kombinationen specialpedagog/speciallärare ofta är synlig i annonsernas efterfrågan. Detta kan möjligen vara ett resultat av den bakomliggande historien om skolan och utbildningen till specialpedagog. Att annonserna ibland och relativt ofta inte är tydliga med om de söker en specialpedagog eller speciallärare kan vara en rest av dåtidens ändringar av utbildningen. De beskrivningar och egenskaper som författas i annonserna är också präglade av ett maktperspektiv, eftersom förväntningarna på specialpedagogen troligen formas efter verksamhetens beskrivning av uppdraget. Det innebär en tolkning av att arbetsgivaren besitter makten över specialpedagogens arbete, oavsett vad som står i examensordningen. Beskrivningarna i tjänsteannonserna stämmer sällan eller endast till viss del överens med examensordningen för specialpedagogen. Detta landar i en vidare fråga huruvida landets specialpedagoger arbetar utifrån samma förutsättningar, och om deras arbete och uppdrag tolkas olika. Detta beroende av hur arbetsgivaren beskrivit tjänsten samt utifrån det behov som finns på skolan. Kanske är arbetsgivarna en bidragande faktor till den rådande förvirringen av skillnaden mellan specialpedagoger och speciallärare.

Denna studie presenterar speciallärares/specialpedagogers erfarenheter och kunskaper om digitala verktyg inom specialundervisningen, med fokus på elever med läs- och skrivsvårigheter. Studiens resultat baseras på kvalitativa semistrukturerade interjuver med fem speciallärare och en specialpedagog. Studiens resultat visar att de digitala verktygen används i den dagliga specialundervisningen av elever med läs- och skrivsvårigheter. Enligt studiens respondenter är både pedagoger och elever positivt inställda till användningen av digitala verktyg i undervisningen. De mest framträdande positiva effekterna som de digitala verktygen bidrar med är den inkluderande effekten, dess flexibilitet och förmågan att motivera elever i läs- och skrivundervisningen. De negativa aspekterna handlar om att de digitala verktygen är en bristvara på många skolor och att det råder en viss kunskapsbrist om hur man hanterar digitala verktyg och dess applikationer/program. Den typen av digitala verktyg som presenteras i studien är datorer och Ipads. Ipads framställs som det populäraste verktyget hos både pedagoger och elever tack vare dess lätthanterlighet, snabbhet och det stora utbudet av olika applikationer. Ett urval av applikationer/datorprogram som presenteras i studien är ClaroRead, Bornholmslek och Stjärnsvenska.

This study focuses on the area of ​​special education with the concept of school improvement in focus. The purpose of the study is to investigate how the concept of school improvement is interpreted and how school improvement is carried out by special educators in preschool. This area has been chosen because there are several different views on how the special educator should work in his/her role. The study has been conducted with semi-structured interviews with a selection group consisting of six special educators who consider themselves working with school improvement. All the special educators who are part of the study work in the preschool. The collected material has been processed based on a hermeneutic approach and the result has then been interpreted from a special educational perspective and with the help of system theory and professional theory. The result shows that the concept of school improvement is not a given concept for all special educators in the study to use without other words that activities development occurs. The common view of school improvement is that there are ongoing processes that generate improvement and quality for the preschool. Almost all respondents consider themselves to have a high mandate to work with school improvement. Respondents link their mandate to the preschool manager. Here, three success factors make themselves visible, the preschool manager's knowledge of the role, the former educator's previous knowledge and experience, and that the special educator her/himself is clear about the role. The special educators believe that supervision, lectures, inspiration days, training sessions, interview leaders in collegial and systematic quality work are examples of ways to lead or participate in school improvement. The result also shows that there is no clear boundary between the proactive and reactive work. Reactive initiatives can work proactively for the preschool over a long-term perspective.

Syftet med studien var att beskriva och analysera specialpedagogers erfarenheter av och uppfattningar om vad som kan gynna elevhälsoarbete. De områden studien riktades mot var rektorers roll i elevhälsoarbete, specialpedagogers roll i elevhälsoarbete och samarbete mellan elevhälsans professioner och övrig pedagogisk personal på skolan. Studien inspirerades av fenomenografi och använde de specialpedagogiska perspektiven kompensatoriskt, kritiskt och dilemma som teoretiska utgångspunkter. Kvalitativ metod användes som forskningsansats och semistrukturerade intervjuer som metod. Informanterna var tolv specialpedagoger, vilka arbetade i fyra olika kommuner. Resultatet visade att specialpedagogerna ansåg att rektorer har och bör ha ett ansvar för skolors organisation, men att ansvaret kan se olika ut. De ansåg även att rektorer har ansvar för ett förebyggande och främjande elevhälsoarbete i skolors verksamheter. Resultatet visade också att specialpedagogerna i studien ansvarar för att ett hälsofrämjande och förebyggande arbete pågår, samt att de är en länk mellan rektor, arbetslag och vårdnadshavare. Det framgick även att elevhälsoarbetet på skolor ofta handlar om akututryckningar. Pedagogisk personal efterfrågar mer samarbete än de ibland kan få, och det kan förekomma att elevhälsoteam och pedagogisk personal på skolor utgår från olika specialpedagogiska perspektiv. Samtliga specialpedagoger var enade om att ett elevhälsoarbete gynnas av tillgång till elevhälsans professioner, tydlighet, kommunikation och samarbete.

<p>Genom metoden livsberättelse får vi här ta del av specialpedagogen Evas berättelse. Denna kvinna har arbetat inom skolans värld i 45 år och har en stor livserfarenhet att dela med sig av. Arbetets mål är att ge en bild av en specialpedagogs kompetensutvecklig och arbetsmetoder i skolan under årtionden. Inriktningen på intervjuerna är berättelser om Evas arbete med barn och deras tal, språk och kommunikation. Uppsatsen tar upp språkutvecklingen hos barn samt Evas arbetsmetoder för att kartlägga förskolebarns språkutveckling. Vidare berättar Eva om talstörningar och läsinlärning, där hon beskriver hur hon har arbetat med barn som har dessa problem. En liten del av uppsatsen berör diagnoser på gott och ont, samt Evas visioner om framtiden där hon beskriver hur ett brett samarbete och kontaktnät kring barn med språkstörningar kan se ut. I intervjuerna förmedlar Eva en positiv bild av barn och deras inlärning. Hon berättar också om vikten av att ta till sig ny forskning och glädjen i att arbeta som specialpedagog.</p> / <p>By the use of life story method we can take part of the special needs educator of Eva narrates. This woman has been working in the school world for 45 years and has a great deal of experience to share. The goal of this work is to give a picture of a special needs educator’s development of competence and methods of working in the schools during the last decades. The alignment for those interviews is stories of Eva from her work with children and their speech, language and communication. This article is about the development of language of children and about the methods Eva in her work used by making a map of the development of language for children in preschool. Eva is also telling us about disturbance in the speech and in readings, giving us an account of her work amongst children who has these problems. A parts of this essay are touching the good and bad about getting a diagnosis, and the future where Eva is giving us her vision of how a wide network with cooperation’s might be for children with disturbance in their language. Eva gives a positive picture of children and the learning in the interviews. She is also talking about the latest findings and how important it is to take it in and about the joy of the work as a special needs educator.</p>

Genom metoden livsberättelse får vi här ta del av specialpedagogen Evas berättelse. Denna kvinna har arbetat inom skolans värld i 45 år och har en stor livserfarenhet att dela med sig av. Arbetets mål är att ge en bild av en specialpedagogs kompetensutvecklig och arbetsmetoder i skolan under årtionden. Inriktningen på intervjuerna är berättelser om Evas arbete med barn och deras tal, språk och kommunikation. Uppsatsen tar upp språkutvecklingen hos barn samt Evas arbetsmetoder för att kartlägga förskolebarns språkutveckling. Vidare berättar Eva om talstörningar och läsinlärning, där hon beskriver hur hon har arbetat med barn som har dessa problem. En liten del av uppsatsen berör diagnoser på gott och ont, samt Evas visioner om framtiden där hon beskriver hur ett brett samarbete och kontaktnät kring barn med språkstörningar kan se ut. I intervjuerna förmedlar Eva en positiv bild av barn och deras inlärning. Hon berättar också om vikten av att ta till sig ny forskning och glädjen i att arbeta som specialpedagog. / By the use of life story method we can take part of the special needs educator of Eva narrates. This woman has been working in the school world for 45 years and has a great deal of experience to share. The goal of this work is to give a picture of a special needs educator’s development of competence and methods of working in the schools during the last decades. The alignment for those interviews is stories of Eva from her work with children and their speech, language and communication. This article is about the development of language of children and about the methods Eva in her work used by making a map of the development of language for children in preschool. Eva is also telling us about disturbance in the speech and in readings, giving us an account of her work amongst children who has these problems. A parts of this essay are touching the good and bad about getting a diagnosis, and the future where Eva is giving us her vision of how a wide network with cooperation’s might be for children with disturbance in their language. Eva gives a positive picture of children and the learning in the interviews. She is also talking about the latest findings and how important it is to take it in and about the joy of the work as a special needs educator.