Delaktighet är ett forskningsområde som är centralt och aktuellt, inte minst sedan Barnkonventionen blev lag 1 januari 2020 (Unicef, 2018). Syftet med detta examensarbete var att beskriva hur fem elever med funktionsnedsättning uppfattar delaktighet.  Studien har genomförts med en kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer av fem elever samt en observation för att synliggöra en elevs delaktighet i en aktivitet. I den tematiska innehållsanalysen har resultatet sedan analyserats utifrån de sex aspekterna; tillhörighet, tillgänglighet, erkännande, engagemang, samhandling och autonomi med stöd i delaktighetsmodellen (Szönyi & Söderqvist Dunkers, 2018) och den teoretiska innehållsanalysen KASAM (Antonovsky, 2005).  Resultatet visar att delaktigheten hos elever med funktionsnedsättning varierar i skolan. Eleverna ser inte funktionsnedsättningen som ett hinder för delaktighet, om rätt förutsättningar ges. De beskriver betydelsen av att omgivningen lyssnar på deras behov och anpassar villkoren så att alla ges möjlighet utifrån sina förmågor. Det framkommer att relationer, kamratskap, att få rätt stöd och förutsättningar är det som möjliggör delaktighet. Om detta inte tillgodoses så upplever eleverna att motivation, fokus och energi sänks. Konklusionen visar sig i denna studien vara att elevernas röst och upplevelser är viktiga för att skapa möjligheter till delaktighet. / Participation is a reserch area that is central and up-to-date, not least since the Children`s Convention became law on 1 January 2020. Participation is a reserch area that needs more research to get a greater piccture of student participation. The purpose of this thesis was to describe how five students with disabilities perceive participation.   The study has been conducted with a qualitative approach throgh semi-structured interwiews of five students and an oberservation to make visible a student`s participation in anactivity. In the Thematic content analysis, the result has been analyzed based on the six aspects: affiliation, accessibility, recognition, commitment, interaction and autonomy with support in the participation model (Szönyi & Söderqvist Dunkers, 2018) and the theoretical content analysis is KASAM (Antonovsky, 2005).   The results show that the partipation of pupils with disabilities varies in schools. Students do not see disability as an obstacle to participation, if the right conditions are given. They describe the importance of the environment adapting and listening to their needs so that everyone is given the opportunity based on their abilities. It appears that relationships, friendships, getting the right support and conditions are the themes that enable participation. If these themes are not met, students experience that motivation, focus and energy are lowed. The conclusion with the student`s opportunity for participation, this study show that the student`s voice about experiences creates opportunities to participate

In order for special educators and specialist teachers to be able to support multilingual students, a mapping system is needed in the student’s mother tongue. It’s needed because special educators and specialist teachers should, in the best possible way, be able to assess and offer the support that a multilingual student need. The purpose of the study is to analyze in detail how special educators and specialist teachers work to support multilingual students who have dyslexia. The study has the socio-cultural perspective as a theoretical starting point and the reason for that is that the socio-cultural perspective focuses on learning and the learning of individuals in social contexts. The scientific approach that becomes current and applied in the study is qualitative research method and the applicable method is semi- structured qualitative interview, where four special educators and two specialist teachers are interviewed regarding their work to support multilingual students with dyslexia. The result of the study is that screening tests can determine if a student has dyslexia and therefore assess the support that is required. If a student has dyslexia in Swedish, the student will also have it in their mother tongue. Since the tests are performed in Swedish, in order to be able to process dyslexia in the best possible way, you have to map the difficulty in both the students mother tongue and Swedish.

Jankovic, Daniella & Johannesson, Jenny (2020). Undervisning i grundskolan undercoronapandemin - en tillbakablick på skolans arbete under våren 2020 ur ett specialpedagogiskt perspektiv.Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande ochsamhälle, Malmö Universitet, 90 hp.Studien förväntas ge kunskap kring hur den, under 2020, rådande pandemin påverkadeundervisningen för elever i behov av stöd. Studien lyfter specialpedagogernas upplevelser somledde till förändrade förutsättningar för inlärning. Utifrån specialpedagogernas erfarenheter kandet leda till bättre förberedelse inför liknande händelser och skolan kan stå bättre rustad införsituationer som kräver omedelbara förändringar och anpassningar.Studiens syfte är att belysa vilka utmaningar specialpedagoger upplevde i svensk grundskolaunder coronapandemin våren 2020. Detta för att bidra med kunskap kring hur de uppkomnautmaningarna hanterades i arbetet med elever i behov av stöd.• Vilka utmaningar uppstod under pandemin som har påverkat arbetet med elever i behovav stöd?• Hur anser specialpedagogerna att detta har påverkat undervisningen?

Bakgrunden till studien har sin utgångspunkt i innebörden av specialpedagogens uppdrag och roll som kvalificerad samtalspartner och rådgivare. Eftersom dess innebörd inte är preciserat i något styrdokument kan det leda till olika förväntningar och föreställningar. Syftet med studien är att ta reda på hur specialpedagoger tolkar och beskriver kvalificerad samtalspartner och rådgivare i praktiken samt vilka förutsättningar till att vara kvalificerad samtalspartner och rådgivare som behövs. Metoden kvalitativa intervjuer med frågeguide baserad på öppna frågor till specialpedagoger verksamma inom förskola och grundskola F-6 användes för att ta reda på hur specialpedagogerna definierar och uppfattar sitt uppdrag och sin roll att vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare. Resultatet visar att specialpedagogerna urskiljer specifika drag med att vara en kvalificerad samtalspartner, vilket innebär kvalité och kompetens medan rådgivare innebär snabba lösningar och ”quick fix”. Resultatet visar vidare att specialpedagogerna ser alla samtal som positiva då ett råd kan utvecklas till ett kvalificerat samtal. De menar att bemötande, förhållningssätt, tillit och relationsskapande är grunden till förändringsarbete där specialpedagogernas kommunikationsförmåga är ett verktyg i samtal. Resultatet visar också att om specialpedagogers uppdrag och roll ska förankras i praktiken som kvalificerad samtalspartner och rådgivare behövs mandat, förtroende, tid och organisation. / The background to the study is based on the meaning of the special educator's assignment and role as a qualified dialogue partner and adviser. Since its meaning is not specified in any policy document, it can lead to different expectations and perceptions. The aim of the study is to find out how special educators interpret and describe qualified dialogue partners and advisers in practice as well as what conditions to be qualified dialogue partners and advisers are needed. The method qualitative interviews with question guides based on open questions for special educators active in preschool and elementary school F-6 were used to find out how the special educators define and perceive their assignment and their role as a qualified dialogue partner and adviser. The result shows that special educators distinguish specific features of being a qualified dialogue partner, which means quality and competence, while advisers mean quick solutions and quick fix. The result further shows that special educators see all conversations as positive as a counsel can be developed into a qualified conversation. They believe that attitudes, approach, trust and relationship-building are the basis for change work where special educators' communication skills are a tool in conversation. The result also shows that if special educators' assignments and roles are to be established in practice as a qualified dialogue partner and adviser, mandate, trust, time and organization are needed.

Specialpedagoguppdraget tolkas och beskrivs olika inom olika verksamheter. Detta kan leda till att specialpedagoguppdraget kan upplevas otydligt vilket i sin tur kan vara ett hinder för specialpedagogen att både beskriva och lyfta fram sin specialistroll. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om specialpedagogens uppdrag inom en Barn- och ungdomshabilitering samt vilka förutsättningar specialpedagogen har  att samverka med professioner inom ett team på en habilitering. Frågorna som ställs är: Hur beskrivs specialpedagogens uppdrag av en enhetschef samt tre specialpedagoger på en habilitering? Hur beskrivs specialpedagogens samverkan med andra professioner inom en habilitering? Vilka eventuella hinder och möjligheter beskrivs i samverkan mellan specialpedagogen och andra professioner? Metoden som använts i denna studie har en kvalitativ ansats. De metoder som använts för att svara på studiens syfte och frågeställningar är intervjuer och fältobservation. Fyra intervjuer har genomförts, en enhetschef och tre specialpedagoger, där alla fyra arbetar inom samma habilitering. Därutöver har en fältobservation genomförts. Studien har utgått ifrån sociokulturell teori med inslag av ekologisk systemteori då det finns flera likheter mellan dessa teorier. Båda teorierna lyfter fram vikten av sociala, historiska och kulturella omständigheter och vilken miljö människor befinner sig i som har betydelse för deras utveckling och lärande. Resultatet visar att specialpedagogens uppdrag inom en habilitering beskrivs otydligt ur ett historiskt perspektiv från år 1950 fram till idag. Det finns svårigheter att beskriva specialpedagogens specialistuppdrag gentemot ett generalistuppdrag inom habiliteringen även idag. Studien visar att det finns hinder i samverkan med professionerna på habiliteringen om professionerna är osäkra och låsta i sin specialistroll. Samverkan är effektiv och skapar möjligheter för bra samverkan när specialpedagogen och de olika professionerna har kompetens om varandras kunskapsområden. Studien visar att respekt, tillit, trygghet och klara ändamål för teammöten leder vidare till fungerande samverkan med familjer som har barn med funktionsnedsättning. Studien visar också att specialpedagogens uppdrag på en habilitering kan tydliggöras i Högskoleförordningen (SFS 1993:100) samt examensordningen (SFS 2017:1111). / The special educator’s role is perceived and described differently in different areas of institutions. This could lead to the consequence of the special educator’s role being perceived as unclear, which in turn can be a challenge for the special educator to both describe and enhance its role. The purpose of this study is to contribute with knowledge regarding the special educator’s role within a specific Child and youth habilitation center as well as which prerequisites the special educator possess to cooperate with various professions within a team at a habilitation center. The questions asked are the following: How is the special educator’s role described by the manager of a unit and three special educators at a habilitation center? How is the special educator’s cooperation with other professions within a habilitation center? The method used in this study has a qualitative perspective. The methods that have been used to find the answers of the study’s purpose and framing of questions, are interviews and field observations. Four interviews have been conducted, one manager of a unit and three special educators, where all four of them are working at the same habilitation. Thereof, a field observation has been conducted. The study has been made from the perspective of socio- cultural theory with the additions of ecological system theory, as there is a plethora of similarities between these theories. Both theories enhance the importance of the social, historical and cultural implications and which environment humans find themselves within that is impactful to their development and teaching. The results show that the role of a special educator at a habilitation is described as unclear from a historical perspective from 1950 to today. There are difficulties in describing the role of a special educator’s specialist role in relation to a generalist role at habilitation centers as of today. The study shows that there are challenges for cooperation between the professions at the habilitation center, if the professions are uncertain and locked to their specialist role. Cooperation is effective and creates the possibility for good cooperation when the special educator and the different professions possess competence about each other’s roles. The study shows that respect, trust, safety and clear goals for team meetings lead to improved cooperation with families that have children with disabilities. The study also finds that the special educator’s role at a habilitation center could be explained more clearly specified in the Higher Education Ordinance (SFS 1993:100) as well as the Exam Ordinance (SFS 2017:1111).

The purpose of this study is to bring clarity and knowledge as to how two headmasters organise the development of their respective schools as well as how we as special educator can enable the students to take part in this development work. The methodology of this study – and theoretical preconditions are founded in a phenomenological perspective combined with educational organisation theory. The empiric data has been gathered through surveys as well as interviews with students and school administrators. The data is analysed and documented through identified quotes to find meaning and variation in the level of student participation. The result shows the students in the 9 th grade feel they have influence as well as taking part in the development of the schools. Simultaneously, the students inform that the implementation should happen at an early stage for the students to maintain an engaged interest in this. Furthermore, the study shows that the special educator profession at the school that took part in the survey is a strong and an important resource. / Syftet med föreliggande studie är att bringa klarhet och kunskap i hur två rektorer organiserar skolutveckling samt hur vi som specialpedagoger kan möjliggöra att eleverna blir delaktiga i skolans utvecklingsarbete. Studiens metodologiska – och teoretiska utgångspunkter grundar sig i ett fenomenologiskt perspektiv i kombination med pedagogisk organisationsteori. Empirin har samlats in genom enkäter samt intervjuer med elever och skolledare. Materialet har analyserats med utgångspunkt i identifierade citat för att finna meningsbärande enheter som syftet att finna variationer i fenomenet delaktighet. Resultatet visar att de tillfrågade eleverna i årskurs 9 känner att de har elevinflytande och delaktighet över skolutvecklingen. Samtidigt framhåller eleverna att implementeringen av utvecklingsförslagen måste ske i ett tidigt stadium för att eleven ska finna intresse för engagemang. Studien visar även att den specialpedagogiska professionen på de undersökta skolorna är stark och en viktig resurs.

Principals within the Swedish school system have a rather extensive mission, where they lead the inner work of the school, including the organization of how the school work with special needs education. With that said, principals play a very important part when it comes to creating communities of practice, a practice where the pedagogues can participate according to culture standards and within special activities in relation to the special needs education.  In a community of practice focusing on special needs education, one can build a practice based view on how education should be organized and that in turn is a mean for development. There could be some challenges in this work though – challenges regarding visions about special needs education and differences in visions created by principals compared to visions created by SENCOs (special educational needs coordinators). Who’s in charge of special needs education practice when visions differs? It becomes a question in relation to autonomy and autonomous processes within the special needs education practice.  Using a sociology perspective, focusing mainly on social practice, social systems and social facts, but also professional autonomy, this study uses a qualitative method to give more knowledge about principals’ organization of the special needs education practice. The study uses thematically opened interviews of principals in Swedish compulsory schools to collect empirical data and the analytical method uses codes, themes and conclusions related to the central concepts of the study: communities of practice, organizational culture and autonomy.  The results of the study shows that the principals actively work with the creation of communities of practice within the special needs education practice but the result also shows problematic aspects of implementation of special needs education visions in ordinary education and everyday work. The results also show that principals consider themselves to have the outmost responsibility for the decisionmaking in special needs education practice. The results show signs of difficulty in delegation even though the principals show explicit trust in SENCOs.  The conclusion of the study is that there are difficulties in the transfer of visions within a special needs community of practice while organizational conditions play a part in limiting autonomous work. The principals participating in the study face similar problems with student health care not being seen as a part of the regular education work, and there seem to be problems with teachers expressing issues concerning adjustments in the classroom in order to care for the need of each pupil in school.

Studiens syfte är att undersöka lärare i fritidshems uppfattningar om samarbetet med skolans specialpedagogiska stöd. Studiens frågeställningar är följande:  ·       Hur beskriver lärare i fritidshem samarbetet med skolans specialpedagogiska stöd?  ·       Hur skulle lärare i fritidshem vilja utveckla samarbetet?  För att nå upp till studiens syfte har en kvalitativ metod använts där sex respondenter har blivit intervjuade genom semistrukturerade intervjuer. Respondenterna bestod av lärare i fritidshem som arbetar på olika skolor. Resultatet beskriver hur samarbetet har utvecklats fram till idag, hur samarbetet ser ut idag och respondenternas syn på framtida utveckling.  Samarbetet är i behov av en förändrad struktur som innefattar schemalagda möten. Personal i det specialpedagogiska stödet behöver komma ut och ta del av fritidshemmets verksamhet. En gemensam syn bland alla yrkesgrupper inom skolan behöver utvecklas där det specialpedagogiska stödet kan ha en nyckelroll. Digitala verktyg kan utformas för att utveckla en gemensam skolkultur och motverka tidsbrist. Författarna ger även förslag på vidare forskning inom området.

Sammanfattning Studien belyser ämnen som rättsordning, rättssäkerhet, likvärdighet och måluppfyllelse samt det kompensatoriska uppdraget och skolans kunskapssyn. Intentionen har varit att öka förståelsen för den konflikt som finns i skolans lagstiftning och dess andra styrdokument gentemot diskrimineringslagen och FN:s internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Intentionen har även varit att uppmärksamma delar av det svenska skolsystemet som varje år hindrar ett stort antal elever från att ta sig vidare från grundskolan till gymnasieskolans nationella program (Skolverket 2021c).       I inledningen beskrivs två fiktiva elever. Båda eleverna är 15 år och de har precis avslutat sina nio år i grundskolan och båda vill vidare till studier i gymnasieskolan. Den ena ska göra det år 2021, den andra gjorde samma sak år 1989. Båda har dyslexi och dyskalkyli. Dyslexi är läs- och skrivsvårigheter och dyskalkyli innebär svårigheter med den grundläggande räkneläran. På grund av elevernas svårigheter har skolgången varit kämpig, särskilt har ämnet matematik varit ett bekymmer. Skillnaden för eleverna vad gäller möjligheten att kunna ta sig vidare till andra studier och att senare kunna få en anknytning till arbetsmarknaden och bli självförsörjande som vuxna är mycket stor. I slutdiskussionen beskrivs eleven från 2021 ännu en gång, men då utifrån ett diskrimineringsperspektiv.        På grund av ämnesvalet, metodvalet och valet av teori är det här arbetet omfattande. En rättsdogmatisk metod har använts. Konventioner, lagar, propositioner, förordningar och föreskrifter har systematiserats och tolkats för att besvara studiens frågeställningar. Detta har gjorts med utgångspunkt i systemteori. Studien har under arbetets gång befunnit sig i växelverkan mellan empiri, teori, metod samt tidigare forskning. Dessa fyra har kompletterat varandra genom hela arbetsprocessen.      Resultatet är uppdelat i två delar. Den första delen uppmärksammar rättskällor som handlar om gymnasieskolan med dess antagningskrav samt introduktionsprogram. Den andra delen problematiserar rättskällor för de som är verksamma inom skolan. Särskilt skollagens 3 kapitel som handlar om det kompensatoriska uppdraget problematiseras. Av alla juridiska texter som har granskats nämns specialpedagogen ytterst sällan. Specialpedagogen nämns framför allt då det handlar om elever som är i behov av stöd, vilket ingår i det kompensatoriska uppdraget. Studien belyser bland annat särskilt stöd som inte resulterar i godkända betyg och vad det kan innebära för den enskilde individen samt vilka följder det kan få.

Syftet med vår studie var att söka kunskap om hur specialpedagoger som arbetar mot förskola i en kommun i mellersta Sverige uppfattar det låga antalet specialpedagoger. För att besvara vårt syfte har följande frågeställning utformats; hur uppfattar specialpedagogerna det låga antalet specialpedagoger som arbetar mot förskola? Vi har använt oss av en kvalitativ metod innehållande semistrukturerade intervjuer med fyra specialpedagoger i en kommun i mellersta Sverige för att besvara frågeställningen. Intervjuerna genomfördes via länk på grund av rådande pandemi. De teoretiska utgångspunkterna i studien var den sociokulturella teorin samt det relationella och kategoriska perspektivet. Den sociokulturella teorin har använts med utgångspunkten att individer lär av varandra i en gemensam kontext samt att de relationella och kategoriska perspektiven ökar förståelsen för specialpedagogers arbetsmetoder. Vid genomförandet av studien har Vetenskapsrådets etiska rekommendationer följts. Vår dataanalys resulterade i en kategori med tre underliggande teman som besvarade vår forskningsfråga. I resultatet illustreras de tre teman som framkommit i analysen av citat från intervjuerna med specialpedagoger. Efter resultatavsnittet följer en diskussion angående metodval samt de teman som framkommit i relation till tidigare forskning. I studiens slutsats svarar vi mot studiens syfte utifrån två perspektiv samt att frågeställningen besvaras. Även vidare forskning kommer att beröras i studiens slutsatser.