Syftet med studien är att synliggöra förskollärares uppfattningar om specialpedagogens roll i förskolan. Syftet besvaras genom följande frågeställningar: Hur beskriver förskollärare specialpedagogens roll i förskolan? På vilket sätt anser förskollärare att specialpedagogen kan bidra till att skapa en inkluderande verksamhet på förskolan? Studien är baserad på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju verksamma förskollärare. Databearbetningen gjordes genom en tematisk analys, med genomgående prägel från det relationella perspektivet. Resultatet visar till stor del att förskollärare beskriver specialpedagogens roll som främst stödjande och att specialpedagogen med sin särskilda kompetens vägleder pedagoger i utmanande situationer. Det finns en enighet bland förskollärarna som anser att specialpedagogen bidrar till att skapa en inkluderande verksamhet genom främst åtgärdandestödinsatser, i redan uppkomna och utmanande situationer. Däremot finns en önskan att specialpedagogen skulle vara närvarande även i förebyggande stödinsatser av inkludering, till exempel genom planerade besök som sker i proaktivt syfte. Detta skulle kunna ske genom att specialpedagogen gör återkommande besök i barngruppen men även genom att vara närvarande under pedagogernas avdelningsmöten. / The purpose of the study is to highlight preschool teacher’s perceptions of the role of the special educator in preschools. The purpose is addressed through the following questions: How do preschool teachers describe the role of the special educator in preschools? In what ways do preschool teachers believe that the special education can contribute to creating an inclusive environment in preschools? The study is based on qualitative semi-structured interviews with seven active preschool teachers. Data processing was done through a thematic analysis, with a consistent influence from the relational perspective. The results largely show that preschool teachers describe the role of the special educator as primary supportive and that the special educator, with their specific competence, guides teachers in challenging situations. There is a consensus among preschool teachers that the special educator contributes to creating an inclusive environment mainly through remedial support measures in already occurring and challenging situations. However, there is a desire for the special educator to also be present in preventive support measures for inclusion, for example through planned visits that occur proactively. This could happen by the special educator making recurring visits to the children´s group but also by being present during the teacher´s departmental meetings.

Skollagen (SFS 2010:800) slår fast att elever som riskerar att inte nå målen ska ges den ledning och stimulans som behövs för att utvecklas i riktning mot målen. Studiens syfte är att beskriva specialpedagogens roll i arbetet med stödinsatser för de elever som riskerar att inte nå målen. Studiens tre teman är Stödinsatser, Specialpedagogens roll och Främjande och förebyggande arbete. En kvalitativ metod har använts med semistrukturerade intervjuer med nio specialpedagoger. För att bearbeta intervjumaterialet har kvalitativ innehållsanalys använts. Analysen har gjorts utifrån systemteori och de specialpedagogiska perspektiven relationellt perspektiv, kategoriskt perspektiv och dilemmaperspektiv. Resultatet visar att specialpedagogens roll i arbetet med stödinsatser är komplex. Dels handlar det om att i samråd med läraren identifiera elever, att välja adekvat anpassning eller stödinsats och att utvärdera dessa. Resultatet visar också att alla specialpedagogernas arbetsuppgifter ryms inom ramen för examensordningen men att de inbördes kan skilja sig åt i det att vissa arbetar mer elevfokuserat medan andra arbetar mer på organisationsnivå (SFS 2017:1111). Det skiljer sig också åt i hur mycket specialpedagogerna är involverade i systematiskt kvalitetsarbete och att utveckla undervisningen på skolan. En slutsats som dras är att specialpedagogerna till stor del använder samma typ av extra anpassningar och stödinsatser, men att det skiljer sig mycket i vilka stödinsatser som förespråkas mest och i hur specialpedagogerna motiverar användandet av dem med utgångspunkt i användbarhet. En annan slutsats är att dokumentation av extra anpassningar är en förutsättning för att kunna utvärdera hur de har fungerat, och att många skolor gör detta trots de motsatta intentionerna i reformen kring extra anpassningar som kom 2014 (Skolinspektionen, 2016; Skolverket, 2014). / The Education Act (SFS 2010:800) states that students who are at risk of not reaching the minimum standards are entitled to support. The aim of this study is to describe the role of the Special Education Coordinator (SENCo) regarding the support given to students who risk not receiving a passing grade in at least one subject. The study has three parts: Support, The role of the SENCo, Promotion and prevention. The study has been conducted using a qualitative method with semi-structured interviews and qualitative analysis with nine SENCos. The analysis has been made using system theory and three perspectives: the relational perspective, the categorical perspective and the dilemma perspective. The result shows that the role of the SENCo regarding support is complex. The role includes cooperation with teachers in identifying students, in choosing the correct supplemental support and in evaluating the support given. The result also shows that the roles of the SENCo are included in the System of Qualifications (SFS 2017:1111), but that the SENCOs that were interviewed have different perspectives where some are more inclined to work close to the students whereas others operate on an organizational level. There is also a clear difference between how involved the SENCos are in the systematic quality work and in developing the teaching methods in order to reduce the amount of support provided to individual students. One conclusion is that the SENCos use the same types of supplemental support but that they motivate their use in different ways. Another conclusion is that documentation of supplemental support is necessary to be able to evaluate them and that many schools do this despite the intention in the reform from 2014 (Swedish Schools Inspectorate 2016; Swedish National Agency for Education, 2014).

Bakgrunden till denna studie är att undersöka och kritiskt granska synen på lek och vilket handlande det kan generera. Särskilt avser studien undersöka hur förskollärare, specialpedagoger och rektorer ser på förskollärares handlande samt hur den specialpedagogiska rollen beskrivs i relation till förskollärares handlande och barns lek. Tidigare forskning hänvisar till att förskollärare har behov av kunskap för att agera stödjande i förhållande till barns lek. Studier pekar på att omkringliggande samverkansfaktorer är avgörande för förskollärares möjligheter, där betydelsen av ett systematiskt tänk i organisationer visar på positiva effekter i ett långsiktigt perspektiv. Studien utgår från systemteoretiska synsätt samt från kommunikationsteoretiska, sociologiska och kulturella synsätt på lek. Både kvalitativ metod i form av fokusgruppintervjuer och kvantitativ metod i form av enkät har använts. Fokusgruppintervjuer har genomförts med förskollärare och specialpedagoger och digital enkät med öppna frågeställningar till rektorer. Resultaten från intervjuer och enkät visar att lekens betydelse behöver lyftas för att möjliggöra förskollärares handlade i samverkan med specialpedagog och rektor. Resultatet visar också att förskollärare handlande styrs av andra delar i organisationen som ses som viktigare. Andra delar som framkommer är behov av kunskap av betydelsen av vuxnas agerande i förhållande till lek som innefattar teorier kring lek samt att lyfta leken i de lokala styrdokument och uppföljningsverktyg som används. Sammantaget kan resultatet relateras till ett helhetstänk som kan bidra till ett systematiskt arbete runt lek i en organisation. Genom fokus på professioners handlande gällande barns lek och ett proaktivt arbetssätt kan barn stödjas i socialt samspel som ett sätt för att minimera risken för utanförskap. / The basis of this study is to investigate and critically examine the view on play and what action it can generate. In particular, the study aims to investigate how preschool teachers, special educators, and principals view preschool teachers' behavior, as well as how the role of the special education teacher is described in relation to preschool teachers behavior and childrens play. Previous research refers to preschool teachers having a need for knowledge in order to act in a supportive way in relation to children's play. Studies indicate that surrounding collaboration factors are crucial for preschool teachers' opportunities, where the importance of systematic thinking in organizations shows positive effects in a long-term perspective. The study assumes the systems theory perspective as well as the communication theoretical, sociological, and cultural approaches to play. Both a qualitative method in the shape of focus group interviews as well as a quantitative method by way of questionnaires have been used. Focus group interviews have been carried out with preschool teachers and special educators, and digital questionnaires with open questions for the principals. The results from interviews and questionnaires illustrates that the importance of play needs to be emphasized to enable preschool teachers to act in collaboration with special educator and principal. The results show that the preschool teacher's actions are guided by other parts of the organization that are seen as more important. Other parts that appear in the results are the need for knowledge of the meaning of adult's actions in relation to play that involves theories around play, and to lift play in the local control documents and follow-up tools that are being used.   Overall the result can be seen related to holistic thinking that can contribute to a systematic work around play in an organization. Through focus on professionals' actions regarding children's play and a proactive way of working, children can be supported in social interaction as a way to minimize the risk of exclusion.

Syftet med vår studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare beskriver barn i behov av särskilt stöd och hur de resonerar kring att inkludera alla barn på förskolan. Vi undersöker även vilken roll specialpedagogen har till förskollärare och barn i behov av särskilt stöd på förskolan. I förskolan placeras alla barn, oavsett behov, eftersom det inte finns några andra skolformer och därför blir inkludering en intressant fråga. Som blivande specialpedagoger undrar vi över vilka möjligheter förskollärare har för att inkludera alla barn, med olika behov på förskolan, samt hur specialpedagogen med sin kompetens kan vara ett stöd för barn och förskollärare. Vår undersökning bygger på en kvalitativ ansats med åtta intervjuade förskollärare.  Våra frågeställningar är: Hur beskriver förskollärare barn i behov av särskilt stöd? Hur resonerar förskollärare kring förutsättningar för att inkludera alla barn på förskolan? Vilken roll har specialpedagogen till förskollärare och barn med behov av särskilt stöd på förskolan, enligt förskollärarna?  Teoretiska ansatser i studien är det sociokulturella perspektivet samt de specialpedagogiska perspektiven, kategoriska, relationella och dilemmaperspektivet.  Sammanfattningsvis pekar resultatet på att barn i behov av särskilt stöd beskrivs kunna vara ett barn med språksvårigheter, alltifrån att vara tillbakadragen till att kunna vara utåtagerande som behöver stöttning och vägledning för att klara vardagen och det sociala samspelet. Det sociokulturella perspektivet genomsyrar pedagogernas förhållningssätt då kommunikation och interaktion visar sig vara viktiga begrepp i arbetet med att inkludera alla barn. Vidare är det relationella synsättet bärande i studien då förskollärarna anser att arbetssätt samt miljö ska förändras och anpassas så att alla barn kan delta på lika villkor i förskolan verksamhet. Dilemmaperspektivet blir synligt då resultatet visar att förutsättningarna är olika ute på förskolorna kring bland annat samarbete med andra professioner, barngrupper och personalresurser.  Specialpedagogiska implikationer som lyfts i studien är pedagogernas samarbete med specialpedagogen som genom sitt förebyggande arbete hjälper och stödjer med olika samtalsmetoder, förhållningssätt och språkstödjande material att inkluderar alla barn i förskolan. / The purpose of our study is to contribute knowledge about how preschool teachers describes children in need of special support and how they discuss about including all children in the preschool. We also investigate how the role of the special educator is for preschool teachers and children with needs at preschool. In preschool, all the children are placed, regardless of need, because there are no other forms of schooling and therefore inclusion becomes an interesting issue. As future special educators, we wonder what opportunities preschool teachers have to include all children, with special needs in preschool, and how the special educator with his competence can be a support for children and educators. Our study is based on qualitive interviews with eight preschool teachers. Our questions are: How are children in special needs described by the preschool teachers? How preschool teachers discuss about the conditions for including all children in preschool? What role does the special educator have in relation to the preschool teachers and the children in need of special support at the preschool, according to preschool teachers? The theoretical approaches in the study are the socio-cultural perspectives, the special educational perspectives as well as the categorical, relational and quandary perspectives. In summary the result indicates that children with special needs are defined as children with speech difficulties, from being withdrawn to being outspoken with the need of extra support and guidance to cope with everyday life and social interactions. The socio-cultural perspective permeates the special educator´s approach as communication and interaction prove to be important concepts in the work of including all children. Furthermore, the relational approach is fundamental in the study as the preschool teachers believe that work procedures and the environment should be changed and adapted so that all children can participate on equal terms in the preschool´s activities. The quandary perspective becomes obvious as the results show that the conditions are different in the preschools when it comes to collaboration with other professions, groups of children and staff resources among other things. The special educational implication that has been highlighted in the study is the collaboration with special educators, who through their preventive work help and support the children by using different conversational methods, approaches and speech encouraging material.

Syftet med detta examensarbete är att bidra med kunskap om hur förskollärare och specialpedagoger beskriver lärmiljöns betydelse för att främja barns utveckling och lärande i en förskola för alla. Arbetet syftar vidare till att bidra med kunskap om hur specialpedagoger kan bidra med sin kompetens i att utforma lärmiljön för barns utveckling och lärande i undervisningen i förskolan. Fem specialpedagoger och fem förskollärare intervjuades i semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån Systemteori, Posthumanism och KASAM. Resultatet visade att tillgången till specialpedagogisk kompetens och utbildad specialpedagog på förskolan varierar och får betydelse för hur lärmiljön planeras i en förskola för alla. Beroende av hur nära specialpedagogen är verksamheten så fördelas ansvaret på att utforma lärmiljöer olika. Det är varje pedagogs intresse, förhållningssätt och engagemang som styr hur den fysiska, sociala och pedagogiska lärmiljön utformas i undervisningen i en förskola för alla. Specialpedagogerna beskriver att det är pedagogernas förhållningssätt, bemötande och engagemang som blir avgörande för lärmiljöerna. Dock utifrån hur rektorn skapar förutsättning för detta. Förskollärarna beskriver att de ser sig själva som ansvariga för utformningen av lärmiljöerna. Specialpedagoger och förskollärare i denna studie anser att utformningen av lärmiljön inomhus får betydelse för barns utveckling och lärande i en förskola för alla. De specialpedagogiska implikationerna vi sett är att ett medvetet förhållningssätt, bemötande och engagemang hos pedagogerna på förskolan är betydande för vad som finns i lärmiljöer och hur tillgängliga förskolans lärmiljöer blir i en förskola för alla. / The aim of this thesis is to contribute knowledge about how preschool teachers and special educators describe the importance of the learning environment to promote children's development and learning in a preschool for all. The work further aims to contribute knowledge about how the special educator can contribute with his competence in designing the learning environment for children's development and learning in teaching in preschool. Five special educators and five preschool teachers were interviewed in semi-structured interviews. Five special educators and five preschool teachers were interviewed in semi- structured interviews. The results showed that the availability of special educational competence and trained special educator in the preschool varies and becomes important for how the learning environment is planned in a preschool for all. Depending on how close the special educator is to the activity, the responsibility for designing learning environments is distributed differently. It is each educator's interest, attitude and commitment that governs how the physical, social and pedagogical learning environment is designed in the teaching in a preschool for all. The special educators describe that it is the educators, conscious attitude, attitude and commitment that are decisive for the learning environments. However, based on how the principal creates the conditions for this. The preschool teachers describe that they see themselves as responsible for the design of the learning environments. Special educators and preschool teachers in this study believe that the design of the indoor learning environment is important for children's development and learning in a preschool for all. The special educational implications we have seen are that a conscious attitude, attitude and commitment among the educators in the preschool is significant in learning environments and how accessible the preschool's learning environments will be in a preschool for everyone.

Problematisk skolfrånvaro har uppmärksammats efter att en statlig utredning 2016 kom fram till att det finns bristande kunskap inom området i Sverige. Studiens syfte är att undersöka hur specialpedagogen används i det främjande arbetet för skolnärvaro och det förebyggande och åtgärdande arbetet vid problematisk skolfrånvaro utifrån 20 kommunala handlingsplaner. Frågorna är: Vilka insatser för närvaro och problematisk skolfrånvaro, som beskrivs i de kommunala handlingsplanerna, kan kopplas till specialpedagogen? På vilka nivåer (individ-, grupp- och organisationsnivå) används specialpedagogen i arbetet med att främja närvaro och att förebygga och åtgärda problematisk skolfrånvaro? En kvalitativ dokumentanalys gjordes utifrån sex kategorier. Systemteori och specialpedagogiska perspektiv användes i analysen för att belysa studiens frågor. Sammanfattningsvis visar studien att specialpedagogen kopplas explicit till uppgifter som till exempel fördjupad kartläggning vid skolfrånvaro och specialpedagogiskt stöd till enskild elev på individnivå. Specialpedagogen nämns implicit genom elevhälsans arbete på organisationsnivå i ett fåtal handlingsplaner.  I diskussionen lyfts varför handlingsplanerna bör uttrycka det främjande och förebyggande arbetet och hur det förebyggande och åtgärdande arbetet kan utvecklas i det systematiska kvalitetsarbetet kopplat till specialpedagogens kompetens. Därutöver diskuteras även den specialpedagogiska kompetensen och dess roll i elevhälsan, riskerna med frånvaroteam och behovet av att utveckla ämnet problematisk skolfrånvaro i den specialpedagogiska utbildningen. / Problematic school absenteeism as first identified as a problem in 2016 when a government inquiry concluded that there was a lack of proper knowledge on the subject in Sweden. The purpose of this paper is to explore how 20 municipalities, via their schools’ action plans and policies, utilize special educators with regard to students’ problematic school absenteeism through the use of early intervention, and preventative and supportive measures. Examined will be: How is the special educator involved in the efforts to curb problematic school absenteeism? On what levels (individual, group or organizational) is the special educator engaged to promote attendance and to prevent and remedy problematic school absenteeism? The observational basis for this paper is a qualitative analysis of action plans from twenty different municipalities. This analysis was made based on six categories. Systems theory and special needs perspectives were used in the analysis to highlight the questions posed in this paper. In summary, the special educator is explicitly connected to certain tasks such as the in-depth tracking of absenteeism and the support for students with special needs. More often, the responsibilities included under the special educator’s purview are implicitly included in the framework for the team responsible for student well-being. The discussion addresses why action plans must describe supportive and preventative measures and ways in which preventive and remedial activities can be developed during systematic quality processes linked to the special educator's skills set. Additionally, discussed were the special educator’s roll in the team responsible for student well-being, the pros and cons with the absenteeism-teams and even the need to develop understanding for this subject in training for the special educator.

Syftet med denna studie är att undersöka professionsutveckling hos en specialpedagog med fördjupning inom matematik. Det övergripande syftet är att bidra med kunskap om specialpedagogiska professioner. Teoretiska utgångspunkter är Abbotts (1988) professionsteori och SØT-modellen (Kversøy & Hartviksen, 2008), samt matematikdidaktiska perspektiv med fokus på kognitiva, affektiva och sociala, samt conceptual respektive procedural, dimensioner på undervisningen. Professionsutvecklingen studeras på en norsk högstadieskola som använder en bondgård som sin alternativa undervisningsarena. Studien är longitudinell och autoetnografisk. Det empiriska materialet består av specialpedagogens logganteckningar från sju års verksamhet. Materialet analyseras med hjälp av professionsteori, matematikdidaktisk teori samt autoetnografisk reflektion. Resultaten visar att specialpedagogens professionsutveckling sker i takt med utvidgandet av specialpedagogisk kompetens, som visas i fördjupad reflektionsförmåga, problemlösningsförmåga och förmåga att argumentera genom inferens, via samlad erfarenhet och utbildning. Inom matematik synliggörs att specialpedagogen utvecklar förmågan att lösa problem, genom att i högre grad basera åtgärderna på tidigare erfarenheter och akademisk kunskapsbas i syfte att individ- och situationsanpassa undervisningen. Det specialpedagogiska uppdraget visas i resultatet vara komplext, i synnerhet på en alternativ undervisningsarena. Komplexiteten ökar när specialpedagogen verkar inom flera arenor. Slutsatsen är att specialpedagogens funktion som länk mellan olika aktörer och instanser är viktig, i synnerhet på alternativa undervisningsarenor, för att bidra till en mer inkluderande verksamhetsform. / The purpose of this study is to investigate a SENCO’s (Special Educational Needs Co-ordinator) professional development, especially in mathematic didactic. The main purpose is to contribute with knowledge of special educational professions. The theoretical framework consists of Abbotts (1988) Theory of Professions and a modell called SØT (Kversøy & Hartviksen, 2008), together with mathematic didactic perspectives focusing on cognitive, affective and social, as well as conceptual and procedural, dimensions of teaching. The professional development is studied through a Norwegian secondary school, which uses a farm as its alternative educational arena. The study is longitudinal and auto-ethnographical. The empirical material consists of the SENCO’s written activity logs from a seven-year-period. The empirical material is analysed by profession theories, mathematical didactic and auto-ethnographical reflection. The results show that the SENCO’s professional development occurs simultaneously with expanded special educational competence, which is shown through deepened reflectivity, problem-solving ability and capability to argue with inference through accumulated experience and higher education. In mathematics it is shown that the SENCO develops her ability to solve problems, by further basing the measures, to a greater extent, on previous experience and academic knowledge, in order to provide induvial and situation-adapted teaching. The special educational mission is shown to be complex, especially in an alternative educational arena. The complexity increases when the SENCO works within several arenas. The conclusion is that the SENCO’s function as a link between different actors and instances is important, especially in alternative educational arenas, to contribute with a more inclusive form of schooling.

Föreliggande studie syftar till att bidra med kunskapen om specialpedagogers yrkesidentitet i relation till särskilt stöd i matematik. Forskningsansatsen är kvalitativ och utgångspunkten för studien är sju intervjuer med yrkesverksamma specialpedagoger i den svenska grund- och gymnasieskolan. Specialpedagogernas beskrivningar har analyserats med hjälp av en diskursanalys och de teoretiska begreppen diskurs och positionering. Resultatet visar att tre diskurser, Specialpedagogik-diskurs, Matematik-diskurs och Frihets-diskurs, kan konstrueras utifrån specialpedagogernas utsagor. Studiens slutsats är att specialpedagogernas positionering är en komplex och föränderlig process och att de tre konstruerade diskurserna påverkar vilka positioner som tillgängliggörs och vilka positioner som specialpedagogerna tar och ges. Specialpedagogik-diskursen är den diskurs som utövar tydligast påverkan på specialpedagogernas positionering. Studien visar också att specialpedagogernas positionering kan påverka skolors arbete med särskilt stöd i matematik. Utifrån kunskaper om matematik, relationellt perspektiv och ett relationsskapande synsätt tar ofta specialpedagogerna en mer tillbakadragen position gentemot kollegorna i arbetet med särskilt stöd i matematik. Detta kan bidra till att skapa ett avstånd mellan ämnesinnehållet (matematiken) och det specialpedagogiska arbetet och dess innehåll. Avslutningsvis visar studien att specialpedagogerna kan spela en viktig roll i att överbrygga detta avstånd eftersom de på individ-, grupp- och organisationsnivå är en yrkesgrupp som kan påverka arbetet med särskilt stöd i matematik.

Alla barn i förskolan har en rättighet att få sin röst hörd men denna rättighet är inte i allasituationer vare sig självklar eller enkel att iscensätta. Styrdokument för förskolan lyfter alladenna rättighet men i verksamheten visar sig grupper av barn där denna rättighet är svår attuppfylla. En av dessa grupper är barn i ofrivillig tystnad och det är den grupp barn som dettaarbete kommer att fokusera på.Syftet för denna studie är att inom förskolans kontext undersöka, kartlägga och synliggöra denkompetens yrkesverksamma inom förskolans verksamhet besitter gällande barn i ofrivilligtystnad samt vilka arbetssätt de nyttjar kring barn i ofrivillig tystnad för att gynna derasdelaktighet. Detta syfte ämnade vi att uppnå genom en studie av jämförande karaktär medsemistrukturerade intervjuer som metod för datainsamling. Vi har i denna studie genomfört sexstycken intervjuer med tre olika yrkesgrupper, förskollärare, specialpedagoger och logopeder.Studiens resultat belyser att det finns både kompetens och etablerade arbetssätt i förskolansverksamhet för att stötta barn i ofrivillig tystnad. Resultatet belyser dock även att det hospedagoger råder en osäkerhet kring begreppsförståelse samt om dessa arbetssätt är tillräckliga.De yrkesverksamma lyfter även fram en oro över faktumet att barn i ofrivillig tystnad inte alltidfår det stöd de behöver eller att detta stöd blir fördröjt på grund av att dessa barn beskrivs somblyga barn istället för barn i ofrivillig tystnad. Denna studies resultat visar på förekomsten avdetta, både på grund av kompetensbrist och ett sätt att bortförklara ett barns tystnad, och lyfterfram vikten av att begreppsförståelsen och kompetensen för indikatorer för ofrivillig tystnadbehöver stärkas inom förskolans verksamhet för att barn i ofrivillig tystnad ska möjliggörastillgång till det stöd de behöver och har rätt till. För varje barn har en rättighet att göra sin röst hörd. / To have their voice heard is a right that every child in preschool has but this fundamental rightis not always apparent or easy to realize in every situation or context. Regulatory documentsfor preschool all highlight this right but the preschools establishment however shows a numberof groups of children where this right proves difficult to fulfill. One of these groups is childrenin involuntary silence and it is this group of children this paper will be focusing on.The purpose for this study is to within the preschool context research, map out, and visualizethe competence witch staff within preschool establishments have regarding children ininvoluntary silence as well as the methodology which are being applied with children ininvoluntary silence to benefit their level of participation. This purpose we aim to achieve by themeans of a comparative study with semistructured interviews as its method of data collection.In this study we have done six interviews with three occupational groups, preschool teachers,special educators and speech therapists.The results of this study show that within preschool establishments both competence and wellestablished methodology exist to support children in involuntary silence. However the resultsalso show an insecurity among educators regarding terms and whether or not their methodologyis sufficient. The staff also emphasizes their worry over the fact that children in involuntarysilence far too often don’t receive the support they need or that this support is delayed due toinstances where these children are described as shy instead of as children in involuntarysilence. This study shows the occurrence of this both due to a lack of competence and as a wayto appropriate a child’s silence and thereby raises the importance of a strengthened knowledgeof terms and indicators for involuntary silence in preschool establishments to enable access tothe support these children need and have a fundamental right to. Because every child has a rightto make their voice heard.

Icke-verbal kommunikation är ett viktigt komplement till det verbala språket, inte främst i utbildningsverksamheter med yngre barn. Syftet med studien är att undersöka en logopeds och en specialpedagogs syn på hur och om icke-verbal kommunikation används medvetet som ett pedagogiskt verktyg i flerspråkiga verksamheter för yngre barn och varför det används. För att ta reda på det har vi genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer med en logoped och en specialpedagog samt utgått från John Deweys pragmatiska perspektiv. Genom arbetet har vi kommit fram till att icke-verbal kommunikation är av vikt för att förstärka och förtydliga det verbala språket och att icke-verbal kommunikation är bra för alla men nödvändigt för vissa. Det är upp till pedagogerna att ha den kunskapen för att använda det med ett tydligt syfte för det individuella barnets skull. Slutsatserna som dras i studien visar bland annat att gester, kroppsspråk och olika former av material används som medveten icke-verbal kommunikation i flerspråkiga verksamheter och detta används i situationer under hela dagen i framför allt samspelssituationer, i interaktion, i situationer där något behöver förtydligas samt när någon kommer till en ny språkig miljö. Detta i syfte att skapa förståelse, göra sig förstådd, förtydliga, kommunicera, uttrycka kommunikation på ett annat sätt och för att fungera språkfrämjande. / Non-verbal communication is an important complement to the verbal language in activities with younger children. The purpose of the study is to investigate the views of a speech therapist and a special education teacher on how and if non-verbal communication is used deliberately as a pedagogical tool in multilingual activities for younger children and why it´s used. To find out, we conducted qualitative semi-structured interviews and based our work on John Deweys pragmatic perspective. We have come to the conclusion that non-verbal communication is important to reinforce and clarify the verbal language and that it´s good for everyone but necessary for some. It´s up to the educators to have knowledge, in order to use it with a clear purpose for the individual child´s sake. Some of the conclusions drawn in the study show that gestures, body language and different types of materials are used as conscious non-verbal communication in multilingual activities and is used in situations throughout the day in mainly interaction situations, in interaction, in situations where something needs to be clarified and when someone comes to a new linguistic environment. This is for the purpose of creating understanding, making oneself understood, clarifying, communicating, expressing communication in a different way and to function as a language promoter.