The purpose of this study is to investigate how different teams tell about their work in prevention and promotion in different municipalities, with pupils at risk of falling into problem-free school absence, with a particular focus on pupils with special talent. Five qualitative focus group interviews have been conducted in four different municipalities of varying sizes. It has been shown that the level of knowledge in terms of responding to pupils who need extra stimulation and the ability to adapt the learning environment adequately has varied between the municipalities. Some of the municipalities could see a connection between the pupil group, especially talented pupils and pupils with problematic school absence and in one of the municipalities there was also a connection to socio-emotional problems among these. Data has been analyzed from a salutogenic perspective, where adaptation of the learning environment and the student's perception of belonging to a context, appear as success factors. To be able to work on promotion and prevention as a special educator, one should have knowledge about all pupils and this study shows examples of how this can be done.

Studiens övergripande syfte var att beskriva och analysera pedagogers uppfattningar om hur framgångsrik undervisning i klassrummet av elever med språkliga svårigheter kan se ut. Kvalitativa intervjuer och observationer ligger till grund för studiens diskussion och analys. Resultatet visar att fokus inte bör ligga endast på undervisning i klassrummet utan att pedagogerna behöver utgå från skolan som helhet i form av en inkluderande syn på undervisning, då det är i mötet mellan elev och miljö som språkliga svårigheter uppstår. På samma sätt som eleverna behöver känna trivsel och delaktighet i klassrummet behöver pedagogerna känna trivsel och delaktighet i skolan för att kunna utvecklas i sin profession. För att lyckas med detta behövs tydligare och gemensamma mål samt att det finns möjlighet till diskussion på och mellan alla nivåer i skolan. I dessa diskussioner är det viktigt att specialpedagogerna finns med då de har kunskapen om att medverka i det förebyggande arbetet med att undanröja hinder och svårigheter i skolans lärmiljöer för elever med språkliga svårigheter. / The overall aim of the study was to describe and analyze pedagogical beliefs about how successful teaching in the classroom by pupils with language difficulties can look like. Qualitative interviews and observations form the basis of the study's discussion and analysis. The result shows that the focus should not be solely on teaching in the classroom, but that the educators need to start from the school as a whole in the form of an inclusive view of teaching, as it is in the encounter between pupil and environment that language difficulties arise. In the same way that students need to feel well-being and participation in the classroom, the educators need to feel well-being and participation in the school in order to be able to develop in their profession. To succeed with this, clearer and common goals are needed and that there is the possibility of discussion at and between all levels in the school. In these discussions, it is important that the special educators are present as they have the knowledge of participating in the preventive work of removing obstacles and difficulties in the school's learning environments for pupils with linguistic difficulties.

This thesis is about the role of special educators in (pre)school and about developing democratic communication. It is based on the theory of argumentation developed by Jürgen Habermas. The aim of the study was to describe the conditions that create possibilities for deliberative communication between special educators, parents, students and colleagues in (pre)school. My overarching aim was to contribute to a more distinct description of special educators´ field of knowledge. I have used a social constructionist approach. The project has been based in the field of action research.  A precondition for deliberative dialogues in (pre)schools is to start out from a communicative perspective. That means that (1) some theoretical conditions have been made apparent, (2) knowledge about these conditions have been shown to be crucial for using an aware communicative perspective in a speech act, (3) an aware communicative perspective is revealed through procedures of knowledge. These procedures were understood by and made evident to me as a result of network meeting discussions. A communicative perspective, a special educator as facilitator and procedures of knowledge are found to be crucial for collaboration using a deliberative attitude in (pre)schools. Today there is often a lack of pedagogical professionals in (pre)schools who can act as a link between authorities, organisations, professionals and parents, and who have the authority to pose challenging pedagogical questions. This can be changed if the role of special educators is, instead of teacher, defined as communicative special educators working with dialogues on different levels.

Abstract Since 1990, special needs educators have been working in both primary and junior school. It has not been easy for the special needs educators to take authority when working with broader educational issues due to the varying requirements placed upon them. The object of this study is to examine how certain primary and junior school teachers describe their expectations of special needs educators and their professional role. I have conducted individual interviews with three primary school teachers and three junior school teachers, who have at least five years experience of working within their respective fields. The interviews have been scrutinized, and the results are presented with the help of five different themes. The results were then analysed in accordance with the two perspectives of special needs education described by Persson (2001) those of both the relational and the categorical perspective. Amongst other things the results show that the view of primary and junior school teachers with regards to special needs educators differ one from another. Primary school teachers have more expectations that the special educator will provide them with support for the whole working team, and how they can proceed to work with their pupils. Junior school teachers in contrast place more emphasis on the special educator working directly with the pupils, and not simply as a source of advice on working methods. From the analysis we can conclude that primary school teachers have a viewpoint which lies much nearer to that of the relational perspective, whilst the junior school teachers’ are more recognizable as having a categorical viewpoint. Keywords: Special needs educator, special education, one school for all, professional role, profession. / Sammanfattning Sedan 1990 utbildas det specialpedagoger som arbetar i såväl förskola som grundskola. Det har inte alltid varit enkelt för specialpedagoger att få mandat att arbeta med sina uppdrag och förväntningarna på dem varierar. Syftet med denna studie är att undersöka hur några förskollärare och grundskollärare skolår 1-5, beskriver sina förväntningar på specialpedagogens yrkesfunktion. Jag har genomfört individuella intervjuer med tre förskollärare och tre grundskollärare samtliga med minst fem års erfarenhet inom yrket. Intervjuerna har bearbetats och resultatet presenteras i fem teman. Resultatet analyserades sedan i relation till de två perspektiv på specialpedagogisk verksamhet som bland annat beskrivits av Persson (2001), det relationella perspektivet och det kategoriska perspektivet. Resultatet visar bland annat att förskollärares och grundskollärares syn på specialpedagogens yrkesfunktion skiljer sig åt i denna studie. Förskollärarna ger i högre utsträckning uttryck för en syn på specialpedagogen som en resursperson för arbetslaget som de kan använda som stöd i sitt arbete kring barn i behov av särskilt stöd. Grundskollärarna däremot ger i högre utsträckning uttryck för en syn på specialpedagogen som en resursperson som utför det direkta arbetet med eleverna. Av analysen framgår att förskollärarna i högre grad ger uttryck för ett synsätt på specialpedagogisk verksamhet som ligger nära det relationella perspektivet, medan grundskollärarna i högre grad ger uttryck för ett synsätt på specialpedagogisk verksamhet som motsvarar ett kategoriskt perspektiv. Nyckelord: Specialpedagog, specialpedagogik, en skola för alla, yrkesfunktion, profession.

Denna studie syftar till att beskriva och analysera hur några specialpedagoger och lärare med inriktning mot fritidshem samarbetar i strävan att skapa goda förutsättningar för elever i behov av särskilt stöd, både vad gäller den sociala och emotionella utvecklingen samt möjligheten till att uppnå kunskapsmålen. Studien genomfördes via semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fem specialpedagoger på fem olika skolor där fritidshem fanns. Studien utgår i från de tre perspektiven; sociokulturellt, relationellt samt multimodalt.   Slutsatsen av den här studien är att specialpedagoger och lärare med inriktning fritidshem samarbetar för att skapa ett lärande hela dagen, med olika strategier för att kunna stötta elever i behov av särskilt stöd. För att skapa ett lärande hela dagen för dessa elever, framkom det att skolledningens inställning samt handledning var områden som hade stor påverkan.   Vad gäller skolledningens inställning var synen på fritidspedagogik samt hur resursfördelningen skedde viktiga faktorer. Det var viktigt att planering skedde tillsammas där gemensamma mål och strategier utformades för att kunna stötta elever i behov av särskilt stöd, utifrån skolledningens uppsatta mål.   Handledning hade en stor påverkan när det handlade om att kunna stötta elever i att uppnå kunskapsmålen. Detta skedde genom insatser som; observationer av elev och skolmiljö samt observationer av social interaktion. Därtill lades tid på regelbunden kompetensutveckling i syfte att bland annat utveckla arbetssätt som skapar en brygga mellan det teoretiska och konkreta, som exempelvis att leka och lära via olika sinnen.

Syftet med studien är att studera hur pedagoger och specialpedagoger i förskolans verksamhet beskriver och upplever sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd. Sex semistrukturerade intervjuer har genomförts på olika förskolor för att få svar på detta. Fyra förskollärare och två specialpedaoger har deltagit i intervjuerna. Det framkom i undersökningen att de anser att det är barn som har någon slags svårighet eller som är i behov av lite mer stöd än andra barn. Det framkom även att de anser att alla barn är i behov av särskilt stöd någon gång. Det pedagogerna betonade var att se barnens behov och möjligheter till utveckling ur ett individuellt perspektiv. Samtliga tillfrågade pedagoger på förskolan betonar vikten av stöd och hjälp av specialpedagogerna. I undersökningen framkom det även vilka faktorer som pedaogerna och specialpedagogerna anser ligga bakom ett behov av särskilt stöd.

The aim of this work has been to investigate how it is that it sometimes can be difficult for special educators to gain access by teachers to the classroom/lesson to make observations. A partial order has been to determine whether the special educator can curb the negative response from the teacher in question, concerning access to the classroom/lesson.   The survey has a phenomenological perspective as the basis of the test procedures and the analyses made. Phenomenology has as its starting point that the human does not perceive the world in the same way, and that she has different motives and intentions for her actions. In order to understand why the human act like she does, you have to create an image of the personal meaning behind this action. To create this image, I have implemented conversational interviews with five teachers at a high school, in central Sweden.   The investigation revealed that it is missing that the school's teachers are clearly informed of which laws and regulations the special educator is subordinate to. None of the teachers had been informed by their headmaster on the importance of cooperation with the special educator. This means that when the special educator visits and because of confidentiality has been unable to tell us why, the special educator could be perceived as checking the teacher.   To inform before the visit about how the visit should be done, and what the purpose of the visit is are very important factors to make the teachers in the study to feel comfortable with having a special educator in the classroom. There were teachers in the study who demanded answers as to why the visit would take place, in order to let in special educator in the classroom. It was, however, none of the teachers who denied the special educator access to the classroom/lesson due to unwillingness, but there were underlying factors such as to protect students and provide them with an environment conducive to work.   Based on the descriptions, given by the teachers in the study, it appears as if the cooperation between all concerned to create good conditions for the pupils fails.

Lagen om extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram trädde i kraft den 1 juli 2014. Denna lag påverkade all personal från förskola till gymnasium och till sin hjälp fick skolorna allmänna råd från Skolverket med kommentarer om hur arbetet med extra anpassningar ska utföras. Syftet med detta examensarbete är att bidra med lärdomar om gymnasielärares erfarenheter av och kunskaper om extra anpassningar. För att få reda på det har sex gymnasielärare intervjuats om sitt arbete med extra anpassningar. Deras svar har sedan tolkats utifrån tematisk analys. I denna studie framkommer det bland annat att ingen av lärarna har något dokument att följa som beskriver vad extra anpassningar är. Det framkommer en osäkerhet bland lärarna gällande vad begreppet extra anpassning innebär, likaså när det gäller hur de ska nå de omotiverade eleverna med hjälp av extra anpassningar, samt vid betygsättning av elever som fått extra anpassningar. Det verkar vara de informella samtalen och diskussionerna lärare emellan som främst ger de idéer och lösningar gällande extra anpassningar som efterfrågas av lärarna. Slutsatsen i min studie är bland annat att de lärare som jag intervjuat inte riktigt har de förutsättningar som behövs för att arbeta med de extra anpassningar som lagen föreskriver. När lärare behöver hjälp kring stödformen extra anpassning från elevhälsan är det inte alltid att de får det. Tydligt är också att information från Skolverket om vad extra anpassningar är, är bristfällig och svår att tolka för lärarna. / The Act on Additional Adjustments, Special Support and Action Programs came into force on July 1, 2014. This law affected all staff in preschool to upper secondary school and, in turn, the schools received general advice from the National Agency for Education with comments on how to work with additional adjustments. The purpose of this graduate project is to contribute lessons learned from secondary teachers' experience and knowledge of additional adjustments. To find this out, six secondary teachers have been interviewed about their work with additional adjustments. Their answers were after that interpreted based on thematic analysis. In this study, it is found that none of the teachers have any document describing what additional adjustments imply. There is an uncertainty among teachers regarding what additional adjustments means, and how to reach the unmotivated students with the help of additional adjustments, as well as in the assessment of pupils who have received additional adjustments. It seems to be the informal conversations and the discussions between teachers, that mainly gives the ideas and solutions regarding additional adaptations demanded by the teachers. The conclusion in my study is, among other things, that the teachers I interviewed do not really have the conditions needed to work on the additional adjustments required by the law. When teachers need help with the additional adjustment from pupil health, it is not always that they get it. Clearly, information from the National Agency for Education about what additional adjustment is, is insufficient and difficult to interpret for the teachers.

Det är vanligt att lärare kommer i kontakt med och undervisar elever som befinner sig i socioemotionella svårigheter. Många lärare känner sig otillräckliga eftersom de finner arbetet med elever i socioemotionella svårigheter som utmanande. Det här har bidragit till att vissa lärare förhåller sig negativt till inkludering. När lärare känner sig otillräckliga finns möjlighet att söka hjälp från specialpedagoger. Därmed blir det betydelsefullt att veta vilka förväntningar lärare har på specialpedagogen. Syftet har varit att utforska hur lärare uppfattar socioemotionella svårigheter och hur de förhåller sig till inkludering. Vidare var syftet att undersöka vilka utmaningar lärarna möter i arbetet med elever i socioemotionella svårigheter samt vilka förväntningar som finns på specialpedagogen. Denna uppsats har en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer har genomförts med lärare. Intervjuer genomfördes via röst- samt telefonsamtal. En tematisk analys har tillämpats och de specialpedagogiska perspektiven har använts som analysverktyg. Lärarna framhöll både positiva och negativa aspekter med inkludering gällande elever i socioemotionella svårigheter. Däremot framkom ett mer positivt förhållningssätt om lärarna gavs bättre förutsättningar att genomföra inkludering. Lärarna framhöll det som utmanande att undvara tid åt att hjälpa elever i socioemotionella svårigheter och anpassa undervisningen till deras behov, parallellt med övriga klassen. Den hjälp som förväntades av specialpedagogen önskades ske huvudsakligen genom olika former av samtal. / It is not unusual that teachers come in contact with students who are in socioemotional difficulties. Many teachers feel inadequate while working with students in socioemotional difficulties as they find it challenging. This has contributed to the fact that some teachers have a negative attitude towards inclusion. When teachers feel inadequate, there is the opportunity to seek help from special educators. Thus, it is important for the special educator to know which expectations teachers have on the special educators. The aim of this study was to explore how teachers perceive socioemotional difficulties and how teachers relate to inclusion. Furthermore the aim of this study was to explore what challenges teachers face when working with students in socioemotional difficulties and what expectations there are on the special educator. A qualitative approach has been adopted in study and semi-structured interviews have been conducted with teachers. Interviews were conducted by voice and telephone calls. A thematic analysis has been applied and the special educational perspectives have been used as an analysis tool. The teachers emphasized both positive and negative aspects with inclusion, regarding students in socioemotional difficulties. However, a more positive attitude emerged if they were given better prerequisites to implement inclusion. Teachers emphasized that it was challenging to spend time helping students in socio-emotional difficulties and adapt the teaching to their needs, in parallel with the rest of the class. The help that was expected of the special educator was wanted mainly through various forms of conversation.

Examensarbetet syftar till att bidra med kunskap kring vilka framgångsfaktorer och hinder det kan finnas vid utvecklingsprojekt i skolor och hur resultatet av ett projekt kan upplevas av pedagogerna. Syftet är även att undersöka på vilket sätt specialpedagogerna varit delaktiga i utvecklingsprojektet. Vid utvecklingsarbete i skolan är det bland annat viktigt med ett fungerande systematiskt kvalitetsarbete som grund för utvecklandet av verksamheten. Rektors roll och ledarskap har stor betydelse liksom hur man i utvecklingsarbete tar sin utgångspunkt i den dagliga verksamheten. Annat som kan vara av vikt är till exempel kontinuitet, vilka normer och värderingar som råder på skolorna samt om specialpedagogen har en roll i arbetet. Vi har undersökt ett befintligt projekt som bedrevs i sju skolor i en svensk stad under ett läsår. På fyra av skolorna har vi gjort kvalitativa undersökningar genom intervjuer med pedagoger och specialpedagoger. Vi använde oss av chatintervjuer genom delade dokument i Google Drive. Lärande i organisationer inom organisationsteorin och den institutionella teorin användes för att analysera vårt resultat. Resultatet visar att det fanns många hinder som gjorde projektet mindre lyckat. Till exempel var målen otydliga, pedagoger kände en brist på ledarskap, rektorer slutade, dåliga organisatoriska förutsättningar och svag koppling till verksamheternas vardagsarbete. Målen för projektet nåddes ej och det arbete som sattes igång avstannade på samtliga skolor. Specialpedagogerna var inte delaktiga i arbetet med projektet. En slutsats är att skolan är en komplex verksamhet och varje skola har olika förutsättningar, både organisatoriskt och gällande värderingar och normer. Detta påverkar arbetet i skolan och måste tas hänsyn till vid utvecklingsarbeten. / The purpose of our study is to contribute with knowledge about factors that can hinder and promote developing projects in schools and how the teachers can experience results of a specific project. Our purpose is also to study the participation of special educational needs coordinator, SENCO, in this specific project. When we want to develop our schools it is important to have a systematic circle of analysis and evaluation. The role and leadership of the principal is of great importance as well as how well the developing project is founded in the daily activities of the school. Key factors can also be continuity, norms and values as well as to what degree the SENCO is involved. Our study is of an existing project that were carried out in seven schools in a Swedish city during one year. We have made qualitative studies in four of the schools through interviews with teachers and SENCOs. We used chatinterviews with a shared document in Google Drive. Learning organization in Organization theory and Institutional theory were used to analyze our results. Our results shows that the project were not very successful due to many hindrances. The objectives of the project were for example not explicit, there were lack of leadership, some of the principals ended their jobs, the organizational structures for the teachers were unsatisfying and there were weak correspondence with the daily work of the schools. The objectives for the project were not met and the work that were launched in the beginning of the year stopped after one year in all of the studied schools. The SENCOs did not participate in the project. Our conclusion is that every specific school has its own organizational foundation as well as its own set of values and norms. This has to be taken in consideration when we want to make changes and work with developing projects.